I helgen körde vi testlopp med
teamet och klubben. Har lite svårt för denna bana och jag hade endast ett enda intervallpass
i kroppen från okt-mars och det var ett 10 x 200 meter som jag körde på
torsdagen i ganska lusig fart, så visste inte riktigt hur det skulle kännas att
försöka springa lite fortare. Trodde att jag kunde göra ett ok resultat då
kroppen känns stark i skogen så startade optimistiskt. Första kilometern gick
på 2,59. Det kändes både lätt och ganska kontrollerat, ungefär som jag sprang i
3,15. Bra tecken. Tog det lite lugnare andra och tredje kilometern, vid
vägövergången, genom sågudden, under järnvägen och över järnvägen tappar man alltid
tid, men avslutade med 3,08 och 3,06. Tiden blev 15,48 och kilomtertiden på GPS
var än bättre, 3,06 i medel då banan är lite längre än 5 km med GPS för att vara
godkänd. Bra känsla och ett fint besked att man inte är helt ur form då min
snabbaste tid på denna bana tidigare varit runt 16,20.

Därefter blev det ut i skogen i
Dalen med Maria och vaknade till en spelande orre i soluppgången som satt i ett
träd alldeles vid lägret. Tog en allt för klen sovsäck (lämnade dunsäcken till
Maria) då det blev minusgrader under natten så fick vara eldpost, värma vatten
och ha i en nageleneflaska i sovsäcken som element.

När jag kom hem så tittade jag på
bilder jag tagit och upptäckte då att på några bilder jag tog på en gammal
orienteringsbana från slutet på 50-talet så hade de en
kontroll precis vid tjärnet vi övernattade vid.

Det var inte direkt en okänd
junior som var snabb i skogen den gången heller. Skumt sammanträffande!