Korta terräng-DM avgjordes ikväll på en ganska tuff 4 km slinga
på Viks elljusbana. En kul bana som normalt sett skulle passa mig bra. Uppvärningen
kändes ganska ok och såg fram emot att tävla. Var osäker på formen efter
senaste loppet och ville ha revansch på min egen känsla från Norgetävlingen där
känslan man söker var allt annat än god. Tyvärr var det en liknande känsla även
ikväll och märkte efter första backen att jag inte återhämtade mig i utförsbackarna
utan fick tyngre och tyngre kropp ju längre loppet led. På banan var det en
lång sträcka med nedförslöpning där jag brukar kunna löpa på bra och samtidigt
återhämta mig men idag så går det inte, precis som i Norge. Försökte ändå köra
på och hade täten säkert 85% av banan men Axel som var pigg hängde med mig hela
vägen upp och i de sista backarna utför var jag körd så han kunde gå ifrån de
sista 100 meterna. Hade varken kraft eller motivation i benen för att lägga på
en spurt. Man springer faktiskt mer och tänker på känslan istället för att fokusera
på loppet när det känns så här men jag gjorde vad jag kunde för dagen. Nilsson
var och tittade och han sa att det såg segt ut för mig och säger han det så är
det nog så, förutom farsan så är nog han den som har sett mig springa mest. Ser
man på resultatet så är det alldeles för nära bakåt till de andra också.
Axel var stark idag och har en mycket bra kapacitet
på kortare lopp och är det nån som förtjänar att vinna så är det han då han också haft massor
med strul med sin kropp, och detta under flera års tid. Idag var han klart bäst.
Kommer ta ett litet break här för att kolla upp kroppen
ordentligt och hoppas att få några svar för det är ingen ide att köra vidare
när det inte svarar. Är just nu tre-fyra divisioner sämre än vad testloppet för 3
v sen visade. Blir inga större problem att ta det lugnt med träningen då jag
har massor att göra men är lite orolig för vårens höjdpunkt, 10-Mila
orienteringen 4-5 maj. Ska man springa långa natten sträckan och göra bra från
sig kan jag inte vara i dagens form, då blir man avhängd direkt. Känns tråkigt
då jag för bara 3 v sen var i riktigt bra slag och såg fram emot 10-Mila och den mytomspunna nattsträckan. Tänkte då att det skulle vara kul att få ett riktigt bra
utgångsläge då det kändes som man skulle kunna hänga med vem som helst i
skogen. I dagens läge är det ingen ide att ens försöka.
Hoppas och tror på en snabb bättring, det kan vända tillbaka på rätt sida snabbare än vad man tror om man har lite flyt…
Önskar du har rätt Ulf men min erfarenhet säger mig, efter
många lärdommar, att samtliga gånger jag har känt det så här tidigare har något
varit fel och behöver justeras. Därför drar jag handbromsen direkt denna gång
för att försöka komma på rätt väg snabbare. Självklart är det kul när det
kommer fram yngre förmågor och tar för sig, det är på tiden. Precis som det
skall vara, och det inspirerar förhoppningsvis det äldre gardet 🙂 För egen
del är jag dock hellre 5:a med bra känsla än 1:a och har känslan som detta race
för då vet man att i orienteringslöpning kommer det gå än tyngre där kroppen
kräver mer syre.
Att jag sen springer inte helt dåligt ändå och kan vara med
i täten på Värmlandslopp när jag har eller haft problem med kroppen är att jag
har en enorm motor och är väldigt bra gruntränad vilket tester på labbet i
Torsby visade. Jag kan springa i hög hastighet utan att det sliter i stort sett
något på kroppen. Däremot funkade det inte lika bra i de högsta farterna på
testet och man skulle redan då dragit i bromsen då både race i Norge och
testet visade på att något var fel. Man tappar inte 30 sek i en utförsbacke på
någon som man sprungit ifrån året innan med 40 sek i samma utförslöpa. Det är
något annat än dålig dagsform då.
Ett jämförande och bra exempel är Arvika stadslopp, år 12
och 13. 2012 där jag hade kraftig järnbrist men ändå leder i 4 km, kroppen är
helt ur slag, känns seg, löpteget dör, hämtar mig inte i utförsbackar etc.
Kommer i mål helt skrot och slut på 20,18. 2013, egentligen sämre tränad men
bra kropp med bra återhämtning, behöver inte slita nämnvärt. I utförsbackarna
återfår man kraft och det flyter på i hög fart. Kommer i mål på 18,57 med lugn
körning sista biten, i stort sett oberörd.
De ca 9-11 sek per km det går snabbare år 13 är rätt stor skillnad men
ändå säger det en del om motorn år 12 då man ändå ”är med” i racet
trots ”felet”.
Håller tummarna för snabb återhämtning så formen duger för
”långa natten” för det har det inte gjort de senaste 3
”testtillfällena”. Hoppas att se dig på tävlingar i sommar! Med vänlig hälsning L-O
Tjena LO
Det är ju några år sen man själv var aktiv men jag tror inte din känsla behöver betyda någonting.Vad jag själv kommer ihåg så var formen rätt så upp å ner i början på säsongen,ena helgen pigg å rapp nästa ner som en sten.Att man sen av och till får stryk av yngre hungriga förmågor får man leva med.Iaf jag tycker det är kul för framtiden.Men du kommer tillbaka det är jag säker på.Lycka till!!
Vi vet båda att du har gjort allt rätt under grundträningen och att det finns hög fart i kroppen. Med din kloka inställning till nuvarande situation så är du snart tillbaka, minst lika stark som innan.
/ AFR
Bra kört ändå fast det inte kändes bra. Tror du snart är tillbaka på banan igen men förstår att det inte är kul när det tar emot i backarna på ett sätt som inte är normalt. Kanske har du problem med lågt järnvärde som du hade 2012? Orientering slukar väl ännu mer syre så förstår helt om du avstår att springa tiomila om det inte känns bra om några veckor. Krya på dig!