Hade förhoppningar om att benen skulle fungera bättre på
Arvika stadslopp än de gjort sista tiden men kände redan efter startrusningen
att det inte var något riktigt drag i dem denna gång heller. Hur mkt än jag
ville så fick jag inte nog hög fart där det var lättlöpt och framförallt i
utförsbackarna. Brorsan tyckte jag såg tung ut och så kände jag mig också. Trodde
halvmaran skulle vara ur benen men det verkar inte så, eller också beror det på
något annat. I vilket fall som helst så kom jag efter redan från början och
kunde inte täta luckan även om jag tog in lite i den längre uppförsbacken efter
ca 4 km. Efter nästa backe nedför såg jag att jag tappat det jag tog in och mer
därtill så det var bara att konstatera att det blev inget bra lopp denna gång
heller. Eller bra och bra, helt kasst är det inte, men borde kunna bättre. Ska
dock sägas att det är väldigt bra killar som är före och de tränar stenhårt, så
skall jag kunna ta dem så får benen vara piggare. Jämför man fjolårets tävling
med årets så är jag en bit efter rent tidsmässigt, men det jag framförallt
tänker på är hur kroppen funkade, då kunde jag springa kontrollerat i
tröskelfart och det flöt på ändå. Framförallt utför. Nu jobbade jag mycket
hårdare, hade fin draghjälp och verkligen försökte hela vägen, så det borde gå
klart snabbare, ändå gick det långsammare.
 |
 |
 |
Att jag just nu är segare märkte jag också på Myrvarvet som
avgjordes för 29:e gången. Hade nu 23.28 mot ex 22,23 från 2010 som också är
banrekord. Det är över en minuts skillnad på 7 km grus/asfalt och
terränglöpning. Kollade GPS och jämförde dessa två lopp och det är i
utförsbackarna som tiden rinner iväg, precis som jag upplever det. Uppför
verkar det gå lika snabbt.
Men bara att träna på under sommaren så släpper det nog. Kan
konstatera att utdelningen denna vårsäsong inte har varit i paritet med
träningsresultaten inför säsongen, men har även haft lite stolpe ut på en del
av tävlingarna som egentligen passar mig bra.
