Julaftonsturen
blev varm och gick 2016 till ett område jag inte besökt på några
år. Ett ganska närliggande ställe så bilresan var kort då vi
gjort upp att detta året jagar vi inte efter snö. Jag hade tidigare
inte gått in i området söder ifrån och det är alltid roligt att
gå in i naturområden från olika håll. Dessutom hade jag inte
varit framme vid det tjärn som blev spikat som övernattningsställe.
Riktigt trevlig tradition och dokumentationen som gjordes med
videokamera är kul att ha.

Var
ett rejält bergigt parti med höjder som i delar låg inom ett
naturreservat som började bara några hundratals meter från vår
lägerplats. Sista biten uppför mot 350 möh var rejält krävande
och tog lite tid, precis som det ska vara. Som vanligt blev det som
en militärövning med typiskt jägarförbandsuppdrag med en riktig
lång infill i mörkret på väg till lägerplatsen. Vi lyckas alltid
hitta en omväg till våra platser just för att vi vill ”ta”
terräng över så stort område som möjligt..

På toppen av berget fanns resterna efter ett flygspaningstorn som
användes under andra världskriget. Luftbevakningen i Sverige var
omfattande på den här tiden och mycket betydelsefull.
Luftbevakningens
uppgift var att upptäcka och inrapportera all flygverksamhet –
fientligt såväl som eget flyg. För detta ändamål hade hela
Sverige längs kuster och landsgränser omgivits av ett radband av
luftbevakningsstationer så belägna i förhållande till varandra,
att den ena stationens observationsområde alltid ingrep i de båda
angränsande. I de här trakterna har man passerat resterna efter ett
och annat sådant bevakningstorn tidigare men här var det första
gången jag såg resterna efter ett.

Tornsvalor
kallades de frivilliga som bemannade dessa luftbevakningstorn. Måste
ha varit ett ensamt jobb.

På
natten både regnade det och blåste rätt rejält men vi höll oss
torra under tarpen. Tråkigt dock att inte ha snö som lyser upp på
julaftonsturen men det verkar som det blir mer och mer sällan som
det är snö på dessa breddgrader under juletiden. I filmen kan ni
följa delar av turen. ”’

Artikel

I
artikeln kan ni läsa en del av mina tankar kring träning. Eftersom
en artikel får innehålla ett visst antal ord så är ju långt
ifrån allt vi pratade om med men i stora hela är det med. Säkert
rörde det upp känslorna hos en och annan PT. Och det är bra! Det
finns såklart bra PT´s också men allt för många som blir PT´s
idag har alldeles för lite erfarenhet av egen träning för att ha
rätt förståelse för helheten kring träning som de sen ska
instruera i. Sen vill en del krångla till det och det blir jobbigt
för dem att hålla i träningen någon längre tid då allt
”runtomkring” själva träningstillfället tar massa energi. Och
man vill hitta genvägar som inte finns med diverse mystiska metoder
långt innan man är i närheten av sin potential och är i början
av en ”träningskarriär”.

I
Arvika finns också personer som kör mycket hårdare intervallpass
(utifrån sin nivå) än Europamästaren på 1500 m. Ett sådant pass
är för dessa därmed ångestfyllt, både före, under och efter.
Det bryter snarare ner mer än vad det bygger upp och även där är
man ute efter genvägen till framgång och man inser inte att det är
hundra eller tusentals träningstimmar som är nyckeln till framgång.
Inget annat.