ADVENTURE

20 oktober 2017 opererade jag min
hälsena. En efterhängsen skada som funnits där i ca 5 års tid. Det hade varit
mkt smärtsamt att träna och i vardagen så haltade jag fram – så det var
verkligen dags att göra något åt detta. Två benbitar tog de loss, som hade
skavt på hälsenan så delar av hälsenan var sönder. En ganska omfattande åtgärd
och doktorn som opererade frågade hur har jag överhuvudtaget kunnat springa med
denna, så det var inte konstigt att jag i perioder haft mycket ont. Gott att få
det gjort. Så under vintern var det skidåkning och cykel som gällde i
träningsväg. Kunde börja springa lite smått för någon vecka sedan med endast
lite stelhet och smärta från främst ärrvävnaden.

För skojs skull anmälde jag mig
till Baksjöloppet i Norge. En tävling över 11,4 km där jag startat 9 ggr, med
ca 600-700 deltagare. 2 ggr har jag stått som segrare, och resterande ggr varit
på pallen. Tänkte innan att prio 1 är att hälsenan funkar brukligt och det var
främst en test för den. Kunde jag vara topp 10 så var det en bragd med tanke på
att jag inte elit tränat sen hösten 2014 – men det var en tanke jag hade. Nu
tog benen slut efter 2 km och jag kämpade mig i mål på 17:e plats. Enorm
skillnad i form, och man fattar först nu vad som egentligen krävs för att vara
med i toppen på en sådan tävling. I huvudet trodde jag ändå i typ 10 sekunder
att jag kunde vinna och tog mig plötsligt strax före startskottet small tillbaka
till 2007 eller 2014.

Hälsenan gjorde lite ont efteråt,
som väntat vid full belastning, och mina tankar är att bli lite bättre form
framöver. Det blir absolut inte någon
riktig träning men hålla igång lite bättre får jag allt göra.

Apropå gammal form. 10-Mila orienteringen
avgjordes i helgen. Satt och kollade på det och blev imponerad hur fort de
springer i skogen. Tänkte för mig själv att för ett antal år sedan kunde jag
hänga med i stort sett vem som helst på ”långa natten” sträckan , nu skulle jag
inte hänga med i 500 meter ens. Och Park tour Värmland kommer till Arvika imorgon.
Sprintorientering, har bra facit där, har varit med 2 ggr i Arvika, på
hemmaplan och vunnit två av två. Ett år var jag nere på 34:e plats vid första
kontrollen men i mål drygt 30 sek före tvåan, vilken jäkla form man måste ha
haft då. Imorgon skulle jag vara glad om jag blev, typ, 34:a.

Sista snön i västvärmland tog man
vara på. Jag och Christian åkte bland annat på en ruskigt fin övernattningsskidtur
med drömföre. Grymt! Bilderna är från den veckan och veckan efter.