Dagens 800 meter på Stjärnspelen i Arvika var säkert en höjdare för publiken. Personligen kände jag mig ganska laddad. Tror det var 15 man till start. Flera riktigt bra 800 meters löpare, någon med pers på 1,52 och flera andra under 2.00. Alla i samma heat. Var taggad, tog täten i ena startgruppen hur lätt som helst när startskottet går. Efter ca 100 meter får jag en spark på ena foten av en löpare bakom. Förmodligen en norrman som det kryllade av ;-).. Tappar rytmen helt efter detta och börjar trippa. Blir omsprungen av säkert fem gubbar bara där och verkar få någon sorts prestationsångest och klarar inte pressa på i löpningen. Vet inte vad som hände där egentligen men jag tappar fokus på uppgiften fullständigt. 
Känns som jag springer och sparar mig för en spurt som ska ske om sådär 3 km. Vill liksom inte vara med. Hmm. Går imål knappt anfådd eller påverkad av mjölksyra. Nästan helt fräsch alltså, sjukt att man kan vara det efter ett 800 meters lopp.
Slår iof mitt personbästa med typ några hundradelar men jag är verkligen långt ifrån nöjd. Hade typ 2.05. Var ett riktigt dåligt genomförande av loppet från min sida. Fattar inte att jag inte kunde ta ut mig, borde ha tänt till ordentligt när den där killen sprang på mig men istället blir jag totalt förlamad. Det duger inte. Den utlovade Arvika-duellen blev egentligen inte av då Sören hade 2.01. Tror han nästan hade de sekunderna redan vid passering 200 m.
Men ska man se till fakta så måste man nog köra några 800 meterslopp om man ska få ut det man egentligen har kapacitet till att göra och träna den här typen av träning mer än veckan innan om man vill springa lite fortare. För jag är ganska övertygad om att det finns betydligt bättre tider även på ett så specifikt lopp som 800 meter ändå är i kroppen även om jag inte visade det här idag. Tror inte man drar 8 – 200 meters på 27 sek annars.
Blev sugen på att springa ett par mil direkt efteråt för att få ut besvikelserna jag kände men det sparar jag tills imorgon. Ska försöka träna hårt och ganska mycket ett tag nu. Får försöka få till ett seriöst träningsupplägg och bestämma de lopp jag vill köra i höst så snabbt som möjligt.
Summerar man våren/sommarens 10:e tävlingar så har jag min absolut sämsta placering i detta lopp här idag. På hemmaplan. Känns lite tråkigt som sagt. Annars har jag 9 st tävlingar där jag varit på pallen i samtliga. Bla 3 DM medaljer, två silver och ett brons och ett SM-brons. Det är väl ganska ok ändå även om jag var/är ruskigt besviken på dagens race…
Tjena Bojen! Kul att du var och tittade. Finns tyvärr gott om personer som skrämmer iväg ungdomar och andra från tävlingsarenorna för all framtid. Inte konstigt många drar sig för att tävla. Blir ett jävla prestationshysteri så det är inte sant. I Afrika kanske man kan springa för liv eller död och för att komma undan fattigdomen om man har en jävla tur tur. 1 på 100000 lyckas med detta skulle jag tro men de andra ser vi aldrig röken av. I Sverige är idrott på sin höjd en hobby och meningsfull fritidsysselsättning. En riktigt bra sådan som fler skulle hålla på med så skulle vi slippa många av de samhällsproblem vi ser runt oss varje dag.
Det var synd att jag inte uppmärksamma denna händelse, skulle varit roligt att ta ett snack med denne man. Kunde varit fin tändvätska inför loppet.
Vi hörs // L-O
Hej! Före erat lopp i söndags så var det flickor 13-14 år som sprang 800m, och då fick man uppleva en idiot-förälder tyvärr. När det var ett varv sprunget var det en flicka ifrån Göta som var i täten, då stog hennes far och knäppte en mellantid och skrek till flickan att det inte var någon märkvärdig tid hon hadde tryck till istället skrek han. När det var 200m kvar så skönk flickan som en sten genom fältet och blev sist. Då går fadern fram till henne och frågar vad fan det är fatt, jag blev trammpad så flickan, jag hoppas det är sant som du säger och inte att det är en ursäkt för att du inte kan ta en förlust säger fadern och går och säger till de andra Göta flickorna att de har sprungit bra och klappar om dom, men sin egen dotter får ingen kram eller klapp. Där stog flickan och gråt och höll om sin onda fot, medan fadern gick där runt runt och var rasen som ett bi. Såg på de andra föräldrarna att de tyckte det var jobbigt. Jag var tänkt och säga till fadern hennes att nu är det din tur att springa 800m i seniorloppet som gick efteråt, så har han fått känna på hur enkelt det är. Får jag se denna personen en gång till på en idrottsarena stå och bära sig åt på det här sättet mot sin dotter då tvekar jag inte att säga till honom. Klubben hon springer för måste ju känna till denna dåre och säga till honom att så beter man sig inte mot barn.
Största underhållningen för publiken var nog att 16 pers sprang i samma heat och en massa galna norskar var med. Tiderna kan väl självklart bli bättre för många i fältet men det är ändå i knarkvika vi pratar om. Var nog ganska många år sedan något liknande 800-lopp gick i Arvika. Med eller utan 800-meterslöpare.. Spring själv eller håll käften. Tönt!
Underhållning?? en vinnartid på knappt under 2 min!! han som vann! förstår att det var underhållning, sprang han med eller utan spjut??
Roligt att du tyckte det var värt att åka och titta.
Jag förstår att det måste ha sett lite underligt ut även från publikplats, passiv löpning, det var som jag sprang och tänkte på att snart tröttnar de där framme. Men tyvärr var ju loppet bara 800 meter….
Bara att ta nya tag.
Det var faktiskt ganska mysko med ditt lopp även från publikplats. Mina ögon hade förväntat sig att du skulle vara längre fram på bortre långsidan. Vid närmare kontroll på ”min” långsida såg det mysko ut – det som du beskriver som avvaktande löpning. På upploppet springer du ju förbi motlöpare lättvindigt – ja,nästan lite förstrött. Beklagar verkligen frustrationen du måste ha känt!
Fast för mig som publik var det verkligen en rolig upplevelse med löpningen. Blev nästan överraskad av hur spännade jag upplevde de tre sista loppen var! Underhållning var ordet!