Taktiken fungerade bra.
Karta och GPS-Rutt tryck här XXX
VVOK´s hemsida tryck här XXX
Artikel AN tryck här XXX
Hade på förhand bestämt mig för att hålla en låg profil i inledningen av finalen i nattorienteringscupen. Jag och forne världsmästaren Sigurd Daehlie gick ut i ledning samtidigt i skogen eftersom vi hade exakt samma poäng efter de 5 tidigare deltävlingarna med 2 segrar var och en varsin andraplats som bästa resultat. I början låt jag norrmannen som är en klart bättre orienterare än mig bestämma tempot. Hängde hela tiden med på kartan för att komma in i terrängen på ett bra sätt. Tyckte att det verkade vara svårorienterat till att börja med och att det såg enklare ut på slutet av banan. Så planen blev att klara av gafflingen på ett bra sätt och sedan trycka järnet på slutet där det var lättare..
Vid gafflingskontrollen som kom vid 9:e kontrollen skiljdes vi åt och nu gällde det att hålla huvudet kallt och minimera misstagen. Passerade farsan på väg till min 10:e kontroll. (som springer korta banan) Ser han knappt och fokuserar stenhårt på kompassen, riktningen, att jag ska ner i en blöt ravin och sedan nästan längst ut på en ås. Kontrollen sitter fint och till nästa springer jag tyvärr upppå platåerna vilket inte är bästa vägvalet då ett bättre allternativ hade varit att gå ner till åkern och följa åkerskanten bort. Verkar vara klart snabbare men det är alltid lätt att upptäcka efteråt. Kommer lite fel vid kontrollen och hamnar vid stupet först där det också sitter en kontroll men läser in mig och tar den säkert. Upp rakt genom stupen till fjärilskontrollen igen.
Där tar jag min andra slinga, fortfarande ser jag inga andra löpare förutom någon som springer en kortare banan och verkar springa snett. Spikar 12:e kontrollen som på förhand verkar lite lurig. Sen drar jag på ordentligt till de nästa 2 kontrollerna. På väg tillbaka in till fjärilskontrollen passerar jag löpare som springer andra banor. Strax innan kontrollen gör jag en liten krok men hittar ganska snabbt rätt. Får sedan en gren rätt över ögat och ser inte så mkt på vänster öga resten av banan.
När jag läser in mig på väg till 16:onde kontrollen så kommer gamle världsmästarn upp i ryggen på mig. Alltså tog jag gafflingarna snabbare än han vilket kändes bra. Nu låter jag honom dra tills vi kommer ut på åkern mellan 18:e och 19:e kontrollen där jag kan dra på hårdare igen. Tyvärr har norsken en annan taktik. Han försöker att låta mig dra och göra misstag då även han sett att banan är mer snabblöpt på slutet. Tänkte att jag ska inte gå på det där men när han stannar mitt i mörkaste skogen är man ju tvungen att springa förbi. Gör en liten miss på stupet vid 16:e kontrollen då jag kommer för långt ner. Hinner dock upp och stämpla nästan samtidigt som norsken. När vi sedan kommer ut på åkern så kör jag ganska hårt och får en lucka som växer. Vid 20:e kontrollen gör jag en liten båge och han är i rygg igen. Fortsätter köra hårt och är klart först vid 21:a kontrollen. Sedan har jag en lucka men går in alldeles för tidigt på vägen och får inte lampan på skärmen så där blir jag upphunnen igen. Nu är det dock en väldigt lättlöpt sträcka kvar så då är det bara att släppa handbromsen och köra för fulla muggar mot mål. Blir kanske 20-25 sekunders lucka vid målgång.
Norsken som är en väldig tävlingsmänniska var ganska besviken men det la sig snabbt. Han berättar efteråt om många lopp som han har gjort och hur mkt han tränat genom åren. Han leder fortfarande adelskalendern på tävlingen Blodslitet, vilken räknas som Norges jobbigaste och mest kända orienteringstävling. När han satsade som mest så låg han mellan 800-1000h träning per år. Så tränade alla orienterare i Norge på 80-talet och början på 90-talet. Respekt, den träningsmängden är det väl ingen ol-löpare som har idag. Då kunde en orienterare vinna nordiska mästerskapen på marathon och två dagar senare springa till sig norskt mästerskapsguld på 10000 meter på under 29 minuter. Det ska bara inte gå, ingen tvekan om att de var hårda. Nu tränar han ”bara” 5 dagar/vecka + tävlingar, oftast 2 varje helg under vår/höst. Man kan inte låta bli att bli lite inspirerad av norrmännens inställning till idrott. Dom är ett par snäpp värre än oss. 
VVOK fick alltså 3 totalsegrare av 4 i cupen då Elin Eriksson (Marias lillasyster och min träningskompis ibland) vann damklassen och Sebastian Ekman vann den öppna klassen. Så man kan lugnt säga att norskarna fick bita i gräset men nästa år kommer dom säkert grymt revachsugna så då får man se upp. Kul tävlingsform är det i alla fall och helt klart så har jag utvecklat orienteringen en hel del under cupens gång.
