Fina dagar nu. Ska ut på en ny tur imorgon. Då får den närmaste vargen jag känner, Tsappo följa med tycker jag. Han vill gärna det. Han ylar i natten! Tur vargjakten är över för hans skull. Om någon undrar varför jag engagerar mig så i just vargen så är det framförallt för att jag ogillar orättvisor. Och jag kommer alltid kämpa mot orättvisor i samhället, så enkelt är det och vargen behandlas nu utifrån andra värdegrunder än ren fakta och detta tycker jag helt enkelt är värdelöst. Jag tycker också vi har ”råd” att låta naturen vara naturlig och innehålla olika typer av djur. Fullvärdiga ekosystem har förutom att de ger oss förutsättningar för ett bra liv även rent ekonomiskt visat sig vara ovärderliga. Idag sköts alltså den sista Värmlandsvargen på jakten (6 av 6 vargar). I Gunnarskog även denna gång, undrar om någon varit ute i de skogarna så mkt som farsan eller jag har varit däruppe. Runt tusen mil per år, till fots eller med skidor. För farsan orienterarens del under snart 60 års tid. Ingen av oss har någonsin sett mer än spår efter dem eller hört dom yla på avstånd trots alla timmar i skogen. Tycker hela jakten blir sjukare ju mer jag inser fakta omkring den och sätter in den i internationella perspektiv. Folks tankar och rädslor ”för att” vargen finns därute gör att vi ska skapa acceptans för vargen genom att döda den?! Vårt landskapsdjur ska alltså dödas för att folk ska börja tycka om den, knasigt om du frågar mig men det kanske funkar. Folk verkar oerhört intelligenta på bygderna då de framförallt ser ett hot från vargen, men fattar samtidigt inte att hotet från dem själva är så oerhört mkt större. Bara ett ex. Hade inte de tappra människorna offrat sina egna liv med att försöka täcka och släcka härdsmältan i Tjernobylolyckan hade väl i stort sett hela Västeuropa varit obebott idag. Det är det nog inte många som ens reflekterar över… Många dog inom 2 veckor, resten inom några månader..

Indien är fattigt (BNP 3 800 usd). Sverige är rikt (BNP 37 700 usd). Indien är stort, faktiskt 7,5 ggr större än Sverige. Samtidigt har Indien en befolkning som gör att befolkningstätheten är 363 inv/km2, medan Sverige enbart har 21 inv/km2. Vilket innebär att det i vårt land finns ett mycket större utrymme för skog och djurliv. I Indien bor dessutom bara 28% i storstäder, i Sverige är motsvarande siffra 83%. De som bor på den indiska landsbygden brukar alla jorden och håller djur till skillnad mot oss. I Indien finns en topp-predator som kallas tigern. Ca 1500 tigrar som kan väga upp emot 300 kg och knäcka en människas nacke på 2 sekunder. Den dödar några människor varje år och tar tamboskap men folk vill inte utrota den ändå trots att det inte finns rovdjursersättningar för riven boskap mm, det finns farligare djur där nere säger man. Vissa giftiga ormar mm som kan vara farliga om man råkar trampa på dem. Och tigern drar dit turister så man är glad att den finns.

Det absurda är då faktumet att vi i Sverige jagar ett rovdjur, en toppredator, vars antal räknas i hundratalet 2011. Hur pinsamt är inte det när jakten sätts in i internationella perspektiv och vi jämför med vad vi alltid kräver av andra länder i djurskydd och miljöfrågor? Kanske har Sverige nu helt enkelt förlorat sitt internationella rykte som en avancerad stat i dessa frågor? Dessa frågor bör kanske de ansvariga politikerna ställa sig. Istället fjäskar man för en liten men högljudd minoritet av landets hobbyjägare som kräver att egenmäktigt få ”förvalta” dvs. bestämma vilka djurarter som ska få leva; vildsvin, älg och rådjur i 100 000-tal, eller dö; varg, lo, järv och björn. (ca 200 – 3000 djur) Det intressanta är att den förstnämnda djurgruppen orsakar så ofantligt mycket mer skada och kostnader för samhället än den senare om vi ska se det hela utifrån människans synvinkel som enbart verkar räknas i pengar.

Sverige är ett så rikt land så vi har tappat all känsla för allt omkring oss utan vi bryr oss enbart om oss själva. Egoismen har blivit fruktansvärd. Hade ex prästen som frös ihjäl på Glaskogen bott i ett fattigare land hade garanterat byborna gått man ur husen för att leta och hjälpa till med de resurser man haft till förfogande. Vad gör vi här istället? Vi tror någon annan löser problemet istället eller bryr oss inte alls. Det är så jä… dåligt! Minst 5 dygn klarade hon i bilen då hon skrev lappar. Måste varit jobbiga dygn för den gamla stackars damen men hon var minst sagt stark och höll ut långt längre än man kan förvänta sig. Jag mår illa över att jag kunde ha gjort något men enbart lät det bli till tankar. Det kommer aldrig att hända igen…