Blev en lite överraskande visit i Norge i söndags. Sisu-Lars (numera Göta men för alltid Sisu-Lars 😉 pratade om det 31. Baksjøløpet utanför Kongsvinger så jag blev lite sugen. Fick melding från Lars på morgonen om att han skulle dra dit med hojen så man blev ännu mer sugen på att köra race så jag, farsan och Maria åkte dit. 672 personer hade slutit upp på loppet så det vart köbildning på efteranmälan. Starten gick och första kilometern som består av enbart en lång, lång backe gick i moderat tempo där hela startfältet låg med kändes det som. 1,5 km stiger det uppför innan det planar ut men hela bansträckningen är egentligen kuperad (11,2 km). Efter backen blev det jag, IF Gulars (Bergen) Halvard Nielsen och Per-Erik Monserud som blir giftigare och giftigare som var med längst fram i täten. En bit bakom sladdade evighetsmaskinen, maraton-löparen Morten Trondböl.
Farten var i mitt tycke då formen var helt ok denna dag ganska kontrollerad (moderat) men började få konstiga känslor i magen och vart lite orolig att jag skulle få håll, kramp i magen eller nått sånt men efter 8 km i moderat tempo släppte det på och jag bestämde mig för att gå fram och köra lite. Blev genast flåsigare bakom mig hörde jag och det kändes som de fick slita lite. Halvard som är bra på 3000 (8,30) och vass på 1500 visste jag var hård i långspurt då han är mer syratålig än mig så det bästa vore en kortare spurt eller att avgöra innan. Med 1,5 km kvar kom han upp på sidan och tempot blev ytterligare uppskruvat och Monserud släppte.
När vi närmade oss målet skruvades farten upp ytterligare men jag klarade av att öka ett snäpp till och kände att jag har även ännu en växel till på farten men då började tyvärr syran komma och jag stumnade till och ovanan gjorde att Halvard fick övertaget med sin mera tålighet/vana vid mjölksyra och gav upp segerdrömmen lite besviken. 4 sekunder efter joggade jag in. Sista 1,07 km gick på 2,56. Är ändå lite nöjd då jag kunde hålla ut farten lite bättre än tidigare och tror att det kan bli ännu bättre fart på påkarna framöver. Halvard berättade efteråt att han hängde på gärdsgården på slutet av loppet vilket är ett bra tecken. Hade jag inte haft magproblem skulle jag kört hårdare längre bit av loppet.
Riktigt kul att tävla i Norge och utövarna är så positiva och även mycket intresserade och går in för det man gör på ett bra sätt. Finns mkt kunskap om träning där märker man.
Summan av helgen blev alltså två andraplatser men det kändes oavsett som de två största segrarna i mitt liv då min pappa var med till båda loppen och tittade. Han har en mycket tuff period med en stor omfattande operation och cellgiftsbehandling bakom sig.
Idag är det 6 år sedan min mamma gick bort. Känns tungt denna dag då man påminns om detta. Åren har gått väldigt fort sen dess. Allt blev väldigt annorlunda efter hennes bortgång. Ingen tvekan om att mamma var en sammanhållande länk i vår familj. Tänker på henne varje dag, hur hon gjorde allt hon kunde för alla andra i familjen.
