Fick inte riktigt till det på gårdagens
Sotarblixledstävling. Hade stora förhoppningar att kunna prestera bra denna dag
och jag tror att formen egentligen var ganska god. Fick tyvärr känningar av den
där tråkiga magkrampen jag drabbats av några ggr (nu var det ett tag sedan),
ganska så tidigt i tävlingen så hade svårt att andas så det blev svårt att
fokusera på att få till ett bra lopp. Det blev mer ”överlevnad” i
känslan. Fick släppa lite uppför Göpommen men efter Agvattnet tog jag det
hyfsat lugnt men kom ändå ikapp Anton Nilsson där. Gick sedan förbi och det
kändes som han släppte och det gjorde han lite men i slutet på
”brantbacken” så satte sig hållet (krampen i magen) hårdare och jag
fick gå sista biten.

Hade därefter svårt att syresätta mig och fick bromsa upp tempot
lite så Anton kunde återigen springa om mig och fick en liten lucka. Tänkte att
det kan jag ändå springa ikapp nerför på slutet om inte krampen blir värre och
till att börja med tog jag in meter för meter men efter halva utförslöpningen så
var jag tvungen att bromsa tempot då krampen verkligen satte in för fullt i
magtrakten. Faktiskt precis som jag förväntat mig, har ju varit med om i stort
sett exakt samma sak en gång tidigare i denna tävlingen. Och då är det helt
godnatt för mitt lag. Ifjol när jag inte hade några störningar sprang jag klart
under 3 min per km i detta snabblöpta partiet av banan och nu låg jag närmare 4
min så det bromsar rätt ordentligt, så jag kom inget närmare utan tappade mark istället.
Sista kilometern var så smärtsam så jag trodde nästan inte jag skulle ta mig
fram till målet. Tänkte att nästa gång det händer nått liknande så ska jag
kliva av direkt istället men det har jag ju tänkt förr och man ser ju hur det
har gått med detta. Är man född till krigare av naturen så är man. Eller är man
idiot så är man. Eller självplågare, det mesta passar in på denna typen av
människor.

Dock skall det sägas att jag ändå inte var allt för besviken
då den enda som slog mig var Anton Nilsson, som kanske gjorde sitt livs hittills
bästa lopp. Han är verkligen en toppenkille på alla sätt och en mycket värdig
vinnare på denna ruskigt hårda banan, orienterare och skogslöpare som han är i
grunden. Helst vill man få ut det man har i kroppen på hemmatävlingar,
speciellt i denna terrängen, men ibland funkar det inte. Fast och andra sidan
med de förutsättningarna som jag fick under loppets gång så kunde jag heller
inte ha sprungit mer än högst 7 sekunder snabbare ändå, så jag gjorde i alla
fall vad jag kunde.

Att tiderna är lite bättre i år för de flesta är inte
konstigt då det på denna bana kan variera rätt mycket bara genom hur blött det
är i markerna. När man dessutom spångat leden där det tidigare var långa
sträckor myrlöpning så gör det stor skillnad på tiderna mot tidigare år. Tider
på trailrunning är enligt mig knappt jämförbart överhuvudtaget så det är ingen
tävlingsform för tidsnördar.

Är säkert en del som tror att man börjar bli gammal och därför inte man presterar som ex ifjol och
visst kan det vara så, för man blir ju inte yngre direkt, men det tror jag inte
på. Än. Vet med mig att jag gjort tester som visar att grundformen är minst
lika bra som förr och stundtals har jag känslan att det finns där, gäller bara
att få ut det på tävling också. Tror det kommer…

Resultat