ADVENTURE

Sista
säsongsutvärderingen i elitklassen (tävlingsklassen).

Sent
om sidor så kommer en utvärdering för säsongen 2016. Det kommer
också att komma en utvärdering om hela min tid i seniorklassen här
på bloggen vid ett senare tillfälle.

När
säsongen började så hade jag i bakhuvudet att detta är sista året
innan jag går upp i motionärernas H 40 klass, så det vore kul med
ett bra avslut i H 21. För det är vad man presterar där som
egentligen gäller. Alla andra klasser är en annan nivå som man
håller till i som ungdom eller veteran. Dock så visste jag att
träningen denna säsong blir inte på elitnivå, utan jag får
satsa på att ”leva på gammal träning.”

Var
också väldigt tacksam för att ha fått två bonussäsonger där
jag kunnat utnyttja gammal träning. Som tur är, för mycket träning
hade det ju inte blivit de sista åren. Hade in i säsongen med mig
en 3 månaders förkylning i början av året, då nog sorgen efter
min vän Mathias som gick bort i december verkligen tog ner mig och
satte kroppen ur spel. Faktum var att jag helt enkelt inte hade
elittränat sen slutet på 2014, före fyrhjulingsolyckan – så
förutsättningarna var annorlunda än de år man fått bra träning.

Kapaciteten
jag hade innan skadan var i de bästa stunderna hög så även om man
var märkbart sämre än då man elittränade så hoppades jag ändå
kunna prestera hyfsat, på framförallt hemmatävlingar, och DM samt
SM. SM som är något som jag i stort sett i alla år alltid lyckats
få till en extra formtopp till hur säsongen i övrigt än har sett
ut. Det siktade jag på även i år. Jag hade också lärt mig mer om
min kropp och dess funktioner där jag haft brist på en del
näringsämnen i delar av i stort sett alla säsongerna jag satsat
tidigare. Tyvärr kom denna kunskap lite försent för annars hade
jag haft några resultat som varit klart bättre genom åren, för
mina resultat har i mångt och mycket varit avhängigt på detta vid
flertalet tillfällen och inte helt speglat min kapacitet. Detta hade
jag alltså helt klart bättre kunskap och kontroll på i år – ändå
fick jag känningar av det även denna säsong men kunde nu rätta
till det ganska snabbt.

Träningen
såg ut som följer. Eftersom jag hade fått en hundvalp så tog jag
korta turer med honom under våren. När han blev lite större blev
turerna lite längre, och jag och Nilsson körde alltid bra
distanspass tillsammans. Fick en fråga hur många kvalitetsinriktade
pass jag haft och de var väl enbart ngr stycken. Tillsammans med
några hårdsatsande killar. I övrigt var all träning jag gjorde
distansträning.

Började
säsongen med en löptävling i Norge. Baksjöloppet, med ca 600
deltagare. Hade vunnit loppet ngr ggr (2007 och 2013) men det var när
man var vältränad och i fin form tidigt på våren som jag brukade
vara och det var ngr år sen sist. Nu fick jag slita. Mycket. Från
början. Jag krigade ändå såpass att jag la mig i täten och drog.
På slutet hade jag inte mycket att sätta emot. Men det var mycket
förvånande att jag kunde sluta tvåa och upprepa pallplaceringarna
jag haft genom åren i loppet.

Körde
sen ett antal tävlingar under säsongen och blandade resultaten men
höll målsättningen säsongen igenom och lyckades tagga till lite
extra på ”rätt” tävlingar.

*Arvika
stadslopp sprang jag utifrån förutsättningarna absolut så bra som
förväntat och det räckte till seger. Det var ett bra lopp med en
mycket fin känsla i kroppen där jag inte behövde ta ut det sista
fast det gick ganska fort ändå. Märkligt nog fortare än när jag
supertränad inte fick till det i loppet några år tidigare. Dock
hade det sin naturliga förklaring då jag ofta på somrarna hade
problem med järnvärdet. Men ändå, nu sprang jag med
motionsträning fortare än en gång med elitträning även om jag var en bit efter min bästa form som jag haft i stadsloppet.

*SM-springskytte
hade klubben laddat stenhårt för och jag var i bra form och
utnyttjade ”rätt” teknik så det blev ”full pott” med 3 st
SM-guldmedaljer den dagen. Helt otroligt och sanslöst bra av hela
klubben, och mig. Tror det är få Arvikabor som tagit 3 SM-guld på
samma dag så det får jag vara mycket tacksam för. En mycket bra
avslutning. Men som regerande mästare så måste jag väl som den
enda tävlingen köra i H 21 även nästa år där så de andra får
chansen att ta den regerande svenska mästaren.

Blev
rätt mycket uppmärksamhet i media kring detta. Åtminstone i
nationell media. Var bland annat ett jättereportage om oss i
nationell skyttesport där vi även var på förstasidan. Märkligt
nog hörde jag inget från den lokala tidningen efter SM. I artikeln
som skrevs där efteråt kändes det som huvudfokus var på att jag
hade missat en del skott, och man fokuserade mer på själva missarna
än på det faktum att jag försvarade mitt individuella SM-guld för
tredje gången i rad och att jag tog 3 SM-guldmedaljer på samma dag.
Det kvittar väl så men jag tycker det är roligare med en djupare
artikel de dagar man verkligen gör ”rätt” saker och lyckas med
något som de allra flesta skulle ha mycket svårt med. Blev lite
besviken över detta faktiskt. Tycker man ska ha koll och kanske
prata med personen när någon vinner tre SM-guldmedaljer i
seniorklassen, är nog inte så vanligt förekommande i Arvika ändå
och det kräver ett antal tusen träningstimmar. (Och det finns ju
även ex när folk får betydligt större och bättre
artiklar i vår lokala tidning fast de inte har presterat. Ex. herrar inom löpning som aldrig vågar tävla ”på
hemmaplan” för de vet att de skulle vara hopplöst långt efter
exempelvis våra tjejer i Team Forimp. Nog om detta. Tids nog kommer
de ställa upp och få storstryk av våra tjejer om de möts och då
hoppas jag de är tysta sen och fattar att det verkligen är
motionsidrott som de håller på med även om de själva tror det är
någon form av superelitsatsning de gör…)

De
flesta hade nog räknat bort mig som gammal men på långa terräng-DM
på hemmaplan i Arvika på en riktigt hård bana gjorde jag ett
riktigt bra lopp och kunde vinna med 3 minuter. Tänkte när säsongen
började att en avslutning på hemmaplan med långa terräng-dm vore
perfekt att göra ett bra lopp på. Rent mentalt så var jag klasser
bättre än under sommaren bara för att det var första gången
långa DM gick i Arvika och det var min sista start som H 21:a.
Häftigt att man kunde öka några procent bara därför. De som såg
mig springa sa att det såg ut som det nästan var som i gamla tider.
Det var ett roligt avslut på hemmaplan.

Avslutning
i H 21 blev det på sitt sätt också på Kilterrängen där jag
tidigare hade vunnit, fast det var några säsonger sedan och banan
var då längre, 25 km mot nu 16 km. Där hade jag mycket krafter
kvar och sprang fel på slutet men det gick fort så det blev en klar
segermarginal. Tror den var omkring 4 minuter.

Avslutade
verkligen min resa i H21 klassen i sista minuten när jag på
nyårsafton sprang in som 2:a, endast 20 sekunder bakom hårdsatsande
André Rangelind (numera TEAM FORIMP). Tredje bästa tiden sedan
1992 hade jag. Många som jag anser varit bra löpare har kört detta lopp genom åren så
jag var rätt nöjd med att ha krossat dessa ordentligt – som nästan 40-åring.

Summering:

Totalt
antal tävlingar: Mindre än vanligt

Totalt
antal segrar: Minst 14 (2015 Minst 5) (2014 6) (2013 17) (2012 ?)
(2011 9) (2010 17)

Totalt
antal andraplatser: En del 2:a platser i år.. (2011 8) (2010 12)

Totalt
antal medaljer: 3 SM-guld, DM guld mm

Totalt
antal felstämplat: 2016 1 (2015 Ingen) (2014 0) (2013 0) (2012 0)
(2011 2) (2010 2)

Totalt
antal träningsdagar jag trivdes: Alla. Otroligt kul att vara ute i
skogen med min valp Tsappo junior som har blivit en stor hund nu.

Totalt
antal whiskeyflaskor konsumerande: 0, som vanligt. Alkohol är ett
elände så lika bra att låta bli. Kanske får dra någon detta år
som kommer som jag alltid brukar säga 😉

Totalt
antal söndertrasade skor: Några stycken, finns många dåliga skor
som inte håller ens för löpning med en hundvalp…

Summa
Nattjakta: Var knappt med på någon detta år och finalen missade
jag tyvärr helt. Får försöka göra comeback nästa säsong.

Årets
roligaste tävling: 9:e segern i Häljebodaloppet. Mycket fin tävling
samt duellen med David Sjögren som nästan tog över tronen i
loppet. Han var mycket stark detta lopp och det avslutades med en
spurt.

Årets
bästa form: SM springskytte samt på långa terräng-DM på
hemmaplan i Arvika.

Årets
sämsta form: Borejoggen var riktigt tung från start till mål och
det har jag varit flera ggr där sista åren. Troligen beror det på
att jag haft lite mineralbrist i samband med detta race ngr ggr och
även i år. Proppade i mig magnesium och järn efter detta och var
klart piggare redan till helgen efter.

Årets
roligaste träningspass: Junior och Nilssontur i skogen.

Årets
tråkigaste träningspass: Inget..

Årets
konstigaste i orienteringskogen: Inget konstigt i år.

Årets
bästa träningspass: Ryggsäck på i skogen och gå långt är bäst.

Årets
bästa tävlingar: Häljebodaloppet. Arvika stadslopp är alltid
välarrangerat och resultatet i SM-springskytte i STHLM kan inte bli
bättre.

Årets
tråkigaste tävlingar: Kan inte minnas någon.

Årets
brutalaste tävling: Sotarblixt är alltid brutal och med en lite
sviktande dagsform var den riktigt slitsam och brutal. Tog in i tid
på slutet av loppet men det fattades 16 sekunder till segern som en
Ockelbolöpare tog.

Årets
tuffaste tävlingsdag: SM i springsskytte, när man kör två race på
en dag. Alltid tufft att ladda om och hålla fokus men vi börjar få
rutin på detta.

Årets
trevligaste segrar: Stafetten med kungliga värmlands regementes
skytteförening på SM i springskytte. 4:e gången i rad vi
försvarade guldet. Helt otroligt. Var ett stort uppslag och
förstasidan i svensk skyttesport.

Årets
bästa känsla i kroppen: SM springsskytte

Årets
bästa insikt: Allt kan förändras på ett ögonblick..

Årets
tråkigaste insikt: Hatretorik och skrämselpropaganda är mycket
effektiv på sociala medier.

Årets
mest spännande tävling: SM-springskytte stafetten är alltid en
kamp mot Stockholmspolisens skytteförening.

Årets
bästa sko: VJ.

Årets
sämsta sko: Många

Årets
investering: Toyota LC HDJ 80 – grym

bil. Junior – tsappos
avkomma – en grym hund. En skogs och träningskompis.

Årets
lärdomar träningsmässigt: Gör det enklare än enklast och ät mkt
magnesium.

Årets
lärdomar livet: Alla kan göra misstag. Och ta inget för givet. Och
ska något bli gjort så får man göra det själv.

Så såg
det enkelt ut 2016…
Under året så hann jag också med att få en liten Linn. En otrolig upplevelse. Och vi fick junioren. En valp efter Tsappo. Dessa två förgyller livet otroligt mycket..

Nu
är det H 40 och motionärstävlande som gäller utan press, även om
Ottersten ringer och försöker få mig att satsa varannan vecka så
är det inte aktuellt. Även om man säkert kan tagga till på något
enstaka race. Den som lever får se..

Kul
framöver är även att få vara manager i TEAM FORIMP som satsar
stenhårt och har Värmlands mest vältränade idrottare både på
herr och damsidan.