20 oktober 2017 opererade jag min hälsena. En efterhängsen skada som funnits där i ca 5 års tid. Det hade varit mkt smärtsamt att träna och i vardagen så haltade jag fram – så det var verkligen dags att göra något åt detta. Två benbitar tog de loss, som hade skavt på hälsenan så delar av hälsenan var sönder. En ganska omfattande åtgärd och doktorn som opererade frågade hur har jag överhuvudtaget kunnat springa med denna, så det var inte konstigt att jag i perioder haft mycket ont. Gott att få det gjort. Så under vintern var det skidåkning och cykel som gällde i träningsväg. Kunde börja springa lite smått för någon vecka sedan med endast lite stelhet och smärta från främst ärrvävnaden.
För skojs skull anmälde jag mig till Baksjöloppet i Norge. En tävling över 11,4 km där jag startat 9 ggr, med ca 600-700 deltagare. 2 ggr har jag stått som segrare, och resterande ggr varit på pallen. Tänkte innan att prio 1 är att hälsenan funkar brukligt och det var främst en test för den. Kunde jag vara topp 10 så var det en bragd med tanke på att jag inte elit tränat sen hösten 2014 – men det var en tanke jag hade. Nu tog benen slut efter 2 km och jag kämpade mig i mål på 17:e plats. Enorm skillnad i form, och man fattar först nu vad som egentligen krävs för att vara med i toppen på en sådan tävling. I huvudet trodde jag ändå i typ 10 sekunder att jag kunde vinna och tog mig plötsligt strax före startskottet small tillbaka till 2007 eller 2014.
Hälsenan gjorde lite ont efteråt, som väntat vid full belastning, och mina tankar är att bli lite bättre form framöver. Det blir absolut inte någon riktig träning men hålla igång lite bättre får jag allt göra. Apropå gammal form. 10-Mila orienteringen avgjordes i helgen. Satt och kollade på det och blev imponerad hur fort de springer i skogen. Tänkte för mig själv att för ett antal år sedan kunde jag hänga med i stort sett vem som helst på ”långa natten” sträckan, nu skulle jag inte hänga med i 500 meter ens. Och Park tour Värmland kommer till Arvika imorgon. Sprintorientering, har bra facit där, har varit med 2 ggr i Arvika, på hemmaplan och vunnit två av två. Ett år var jag nere på 34:e plats vid första kontrollen men i mål drygt 30 sek före tvåan, vilken jäkla form man måste ha haft då. Imorgon skulle jag vara glad om jag blev, typ, 34:a.
Sista snön i västvärmland tog man vara på. Jag och Christian åkte bland annat på en ruskigt fin övernattningsskidtur med drömföre. Grymt! Bilderna är från den veckan och veckan efter.
