ADVENTURE

Blev årsdebut i orienteringsskogen i tisdags. Såg fram emot detta då det tidigare har varit en del snö kvar i skogen i mina träningsmarker men nu var det barmark. Var lite ringrostigt i att ta sig fram över stock och sten i en hastighet som man var tillfredställd med så jag försökte att köra lagom hårt, och lite hårdare på ställen där jag kunde springa mer avslappnat. Några sådana pass till och nervsystemet har anpassat sig bra till skogslöpning skulle jag tro. Blev några små lite för enkla misstag efter banan i den tuffa Jössestuganterrängen men sammantaget så var det en helt ok känsla och ett mycket bra träningspass.

Karta och resultat här

I torsdags så var det korta terräng-DM som arrangerades av Sisu Forshaga. Banan som mätte ungefär 4 km bestod av stig, terrängstig, lera och is. Hade hoppats på fina ben när jag vilat pga. av skadan i vaden som jag haft här ett tag men märkte redan efter 200 meter att jag inte hängde med i tempot. Benen var tröga så jag låg nere på plats 7-8. Förstod att idag är jag långt ifrån att ha nått drag i benen men tänkte att kanske är syreupptaget och uthålligheten god så jag kan ta någon placering efterhand. Strax före varvning kunde jag avancera i fältet men kände att jag fick slita ovanligt mycket för det så antog att i en spurt har jag inget att ge idag. Tappade lite motivation sista km men i övrigt så gjorde jag det som fanns i kroppen denna kväll men hade önskat mig kvickare ben.

Lätt att man tänker att det fattas kvalité i träningen och det kanske det gör men det är ändå farligt att dra för stora slutsatser av ett race där inte jag har tryck i benen eftersom jag hade det 3 v tidigare. Förhoppningsvis kan det bli bättre drag i påkarna framöver. Den som lever får se…

Frida som jag hjälper lite med träning dominerade i varje fall damklassen fullständigt vilket var mkt glädjande. Hoppas hon fortsätter utvecklas framöver så kan det bli ett intressant år för henne.

Resultat

M senior 1 Anders Eriksson IF Göta 13,21

2 André Rangelind IF Göta 13,23

3 Lars-Olov Gävert Set Sail 13,49

4 Per Jung IF Göta 14,05

5 Markus Ruus IK Spring Väst 14,12

6 Martin Holmstrand Arvika 14,18

7 Anton Nilsson IF Göta 14,23

8 Henrik Ohlsson IF Göta 14,42

9 Kristian Magnusson Set Sail 15,01

10 Gunnar Michold Set Sail 15,22

11 Karl-Martin Nordling IF Göta 15,40

12 Lennart Eriksson IF Göta 15,48

13 Fredrik Eriksson IF Göta 15,55

14 Lars Olsson IF Göta 16,00

15 Magnus Thorstensson IF Göta 16,04

16 Peter Johansson IF Göta 16,10

17 Patrik Horner Sisu Forshaga 17,07

18 Dan Carlsson IF Göta 17,17

19 Jonas Alpsten Sisu Forshaga 18,38

20 Christer Björkman Lesjöfors Jogging 22,21

K Senior 1 Frida Michold Set Sail 15,50

2 Ida Svensson Sisu Forshaga 17,47

3 Frida Andersson IF Göta 19,44

4 Hanne Gustavsson IF Göta 19,51

K 35 1 Ida Svensson Sisu Forshaga 17,47

M60 1 Jan-Åke Östlund Säffle Friidrott 20,57

F 17 1 My Holm IF Göta 18,41

2 Moa Andersson IF Göta 18,50

3 Kajsa Nyqvist IF Göta 19.00

F 16 1 Lovisa Pettersson IF Göta 18,09

2 Märta Zander IF Göta 19,11

3 Emelina Schytzer IF Göta 19,21

4 Linnea Quist IF Göta 20,08

5 Josefine Fransson IF Göta 22,15

6 Nathalie Chapman IF Göta 22,57

P 16 1 Philip Maspers-Linde IF Göta 17,42

P 15 1 Viktor Skoog Kils OK 15,10

2 Johan Wahlgren IFK Kristinehamn 17,56

Fått en liten känning i ena vaden men några dgr med lugnare (läs inga) aktiviteter ska nog kunna hjälpa till så det blir bättre. Henrik på Hagapraktiken kollade också över detta igår och fixade till det så bra det gick. Bra när någon som kan skador ställer upp med så kort varsel. Det är värt mkt. Har annars blivit några fler pass i de gamla hemma-skogarna. Träffade en Amerikan tidigare i vinter som var med mig på en skogstur norrut. När man hamnar vid lägerelden en kall vinternatt så blir det lätt att man lär känna en annan människa bättre än vid ett vanligt möte så vi pratade om det mesta. Han berättade vad han fick inspiration av och det var intressant att lyssna på. Hans uttryck ”back to basic” etsade sig fast i min hjärna så jag kommer själv att gå tillbaka till ”basic” träningsmetoder i gamla marker. Sådant som byggt en upp en ganska bra fysik tidigare helt enkelt. Enkel träning där det inte finns några krångligheter med inspiration hämtad från naturen och dessa starka invånare. Skippar att föra träningsdagbok numera för det är mindre viktigt och jag vill inte ens veta hur jag tränat. Det ska finnas i skallen. Frågan är ens hur man ska föra en sådan då det mesta känns som natur/friluftsliv och kanske är det så att man inte ens tränar längre utan det är aktiviteter på ett eller annat sätt. För vilket är bäst eller mest träning? Ute på skidtur med 20 kg packning i ett par dygn där man går låångt och hugger massor med ved eller att springa 18 km? Allt detta är aktiviteter och allt är även träning i viss mån, om än ganska ospecifik sådan. Några av dessa aktiviteter lägger jag i skogar där farsan tränade sin orientering i dryga 60 år. Känns speciellt när jag kommer på vissa håll i hans gamla träningsmarker där jag vet att han satt sina fötter så ofattbart många ggr. Var med om en riktigt konstig upplevelse då hjärnan spelade mig ett spratt. När man som jag spårat både djur och människor i många år så lär man sig känna igen spår och fotavtryck mm. Jag ser liksom om det är Nilsson som kommit springande i snön på skogen etc. Man ser det på storleken på skorna, vinklar på nedtrampet och hur mkt av sulan som haft markkontakt mm. När jag kom på ett ställe så kom plötsligt farsans fotspår över en myr. Vad satan är det som händer tänkte jag innan hjärnan kopplade att det var mina gamla spår men i stort sett identiska med hur jag sett farsans spår något år tidigare. Samma vinkel, samma stl, steglängd och lika stor del av skon i nedslaget mm. Skrämmande lika, i stort sett samma spår. Och kanske är det så att han fortsatt springer i dessa skogar fast genom mig istället, så det är väl bäst jag kör på…

Tycker det är ganska skönt att köra ensam däruppe då man får tid till att tänka tillbaka och minnas fina stunder. Finns många platser, stenar, höjder, tjärn och mossar som påminner mig om saker. Känns för egen del som jag kommer nära dem man saknar på dessa turer. Brukar också titta till stenarna som markerar graven för vår tax Ayla när jag tar en sådan runda. Hon var en liten go hund med en stor personlighet. Hon hade också grymma gryt och råttfångaregenskaper så när jag passerade grävlingsgrytet så tänkte jag på när jag drog ut både henne och en grävling ur grytet då hon bitit sig fast i denna. Fina minnen…

Imorse körde jag och Nilsson skateskidåkning på skaren. Bilden är från Krokstjärnet 290 möh

Haft det helt ok helgen som gått. Blivit några skogsturer och en del roligt jobb. Tycker mig även märka att kroppen sakta börjar anpassa sig till den träningen jag genomför just nu. När Nilsson är hemma från sitt resjobb blir det bra träning så det känns som vi äntligen har fått ihop ett bra Arvika-team.

Ikväll var jag uppe i Säterudskogen och höll uppe de gamla stigarna. Sprang förbi en fin lägerplats jag gjort vid Björndrågen. Blev sugen på att lägga mig där inatt men får vänta några v när jag får mer tid till det. Fin tid att vara ute i naturen nu… Behöver inte åka utomlands för att sola

Haft det riktigt fint under påskhelgen. Det har blivit ganska
många timmar i naturen och det känns som man har laddat batterierna en del,
framförallt med solljus. Vi har haft otroligt fint väder med klara och kalla
nätter med ner mot -10 grader. Perfekta snöförhållanden på höjderna och en
natur som är rikare än någonsin så det är en förmån att ha både hälsan och
fysiken som gör det möjligt att ta sig ut i markerna några dygn i taget. Nilsson
har varit mitt sällskap på en del turer den senaste tiden och det betyder mkt.
En ödmjukare person hittar man inte. Samtidigt är han en idrottare som på sin
bästa nivå är oerhört stark med många års erfarenhet från olika konditionsidrotter
så det är givande att träna med honom. Blir alltid trevliga och enkla pass där
vi inte krånglar till det på något sätt. Igår körde vi exempelvis ett löppass
på farsans gamla stigar på höjden i Säterudskogen, sen vek vi ner från
Gravåsmasten över Backsjön, vidare över Gunnern och ner över Vårforsen och
Sälboda. Inspirerande att springa i dessa fotspår och nån måste ju hålla uppe
stigarna.

Några skogsturer med packning har det ju också blivit. En av dem
kan skådas i filmen nedan. Fin natur vi har…

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Var radiopratare i tisdags. Var i direktsändning fick jag
reda på när jag kom dit så försökte att inte säga något dumt. Lite kul att höra
sin Värmlandsdialekt efteråt, men det lät inte helt för ”bonnigt” ändå tyckte
jag.

Länk
här

Blev en tur till Norge igår då Baksjøløpet i Åbogen arrangerades
för 33:e gången. Hade sällskap av Teamkamrat Nilsson och min bror Eric,
huvudsponsor för vår multisportsatsning och vd på FORIMP AB. Vi hade inga direkta
ambitioner så sov som en stock natten innan, men brorsan tyckte att vi
åtminstone borde ha någon liten ambition då han funderade på att dra tillbaka
sponsringen om vi blev sist och näst sist så vi kom överens om att någon liten
ambitionsnivå hade vi nog ändå. Har varit på pallen i detta lopp flertalet ggr
innan och även vunnit en gång, år 2007. Visste inte alls hur kroppen skulle
kännas i en tävling, framförallt då i ren löpning som jag inte har tränat alls
lika mycket som tidigare. Har mest levt friluftsliv den här vintern, men det
har jag gjort ordentligt och enligt Åsnes skidfabrik så var turer jag gjorde
som vardagsaktiviteter expeditioner för en del andra. Jag vet inte det, men en
del turer har det ju blivit så en viss grund finns ju där. Var innan start även
lite orolig att jag skulle känna av problemen jag haft tidigare med håll men
försökte slå bort de tankarna. Vädret var full vinter med isbeläggning på
vägarna med någon cm nysnö plus att det snöade en del.

Svåra förhållanden för samtliga löpare

Starten gick och jag kom iväg bra och fick tom täten efter 100
meter. Banan börjar med en motbacke på 1,5 km så det gäller att inte köra för
hårt men ville testa lite hur det var att springa uppför. Kändes ganska ok men
märkte också att de andra hängde med bra. När vi kom uppför backen hade jag och
Gularlöparen Hallvard Nilsen fått en lucka till de andra. Hallvard är en duktig
kille som satsar hårt på sin löpning och gjorde 31,50 på 10 km ifjol och 15 min
på 5 km. Han hoppades springa ner mot 14,50–14.45 i år då tester på
olympiatoppen visat att han var i bättre form i år, vilket han berättade för
mig efteråt.

Tyckte det kändes som han hängde med lätt och var själv lite rädd
för att jag gått på väl hårt i backen men fortsatte med dragjobbet i motvinden
och det svårlöpta underlaget. Vid 2,5 km så var det en rejäl lucka bak till de
andra men samtidigt kände jag den smygande känslan komma av att magmuskulaturen
drog ihop sig på höger sida. Drog ner lite på tempot och höll även handen i
sidan. Märkte att det inte låste sig helt så 2:a borde jag nog kunna bli i
loppet tänkte jag. Efter ca 4 km så började hållet lätta på lite och efter
dryga 5 km så släppte det i stort sett helt. Var förvånad över att Hallvard
inte hade gått om då jag fick smyga lite nerför.

Kunde sedan på platten öka tempot lite igen och märkte att
Hallvard började sladda lite och vid 6 km fick jag en lucka. Visste inte
riktigt om jag skulle köra då jag var rädd att hållet skulle komma tillbaka
eller om jag skulle låta honom komma upp i rygg igen genom att ta det lite
lugnare. Tänkte att jag kör för kung och fosterland i den rådande landskampen mellan
mig och Hallvard, skiter i hur det går så jag tryckte på under det platta
partiet innan sista uppförsbacken.

Broder skrek att jag var 20 sek före på toppen av backen och
tänkte att sista biten är det en del utför och där kan Hallvard med sitt lätta ”bansteg”
kanske plocka en hel del på mig så jag lade i det jag hade nerför. Tror aldrig
jag släppt lös dessa krafter sista biten i en löptävling innan och körde på
ända in i mål. Blev 49 sek i mål, så på den lättare löpningen hem sprang
jag på bra. Höll på att börja spy upp inälvorna i ansiktet på arrangörerna när
jag kom in i mål så jag gick nog på det som fanns i kroppen sista biten. Drar
inte allt för stora växlar av detta resultat då förhållandena gjorde det svårt för
alla och i dessa kanske jag som är mindre civiliserad än de andra har en viss
fördel, men i de faktiska rådande förhållanden som var så var sista 3 km
riktigt bra.

Teamkamrat Nilsson var inte helt nöjd med sin insats då han inte
fick ut sin kapacitet denna gång då även han missat en del träning, men som ett
bra träningspass var han nöjd. Han blev 5:a så vår sponsor var iaf helt nöjd
med oss.

Artikel Kondis.no: Gävert
og Nordsveen raskest i ruskevær

Har faktiskt fått in några vanliga längdskidpass på slutet och en del styrka. Körde två pass förra helgen med Fryk och Erik. Ruskigt ovant att staka länge på längdskidor, är ju en helt annan skidåkning än obanad åkning som jag ägnar mig åt där man använder benen mycket mera. Tredubblade dosen träning på ”vanliga” skidor den helgen. Fint. I morse var jag och Nilsson uppe och stakade oss fram under ett fint pass på Byamossarna så jag gick in i energiväggen. Längesen nu så det var skönt att påminnas om hur det kändes. Varghanen (Perry) är mindre rädd att gå över öppna ytor än tiken

Denna helg ägnades en del åt de obanade skidorna och en del spårning. Jonne var med som professionell kaffekokare, åt sig själv. Blev några fina turer. Vi hittade bl.a. spyor med benrester och älghår från en varg som haft allt för bråttom med sin måltid och ett kadaver från en älgkalv. En del har undrat var vargparet kommer ifrån och tiken (Humlan) i paret är sannolikt en ättling till en invandrad varg, men laboratoriet kunde inte säkert fastställa vilket revir hon är född i. Hanen (Perry) är född i Trångreviret i Nordvärmland så han har passerat en hel del fina skogar på vägen.

Har inte blivit några mer grispass med avstängd pannlampa än men funderar på att ta ett ons. el tors. kväll och se om man kan få se storgrisen igen? Här kommer några relevanta artiklar från senaste månaderna:

Artikel AN

Artikel grispasset