ADVENTURE

I vinter kommer jag ifatt den grå en dag

Vi har haft det vädermässigt väldigt
bra några dagar med kallt och klart väder så isen har lagt sig. Blivit några
träningspass i skogen med Nilsson. Troligen Sveriges mest vältränade motionär
alla kategorier. Känns bra när vi kör tillsammans under helgerna då passen går
snabbare med roligt snack.

Drog även ihop lite ved i skogen
åt en kompis här en dag. Fint pass som stärker hela kroppen. Det är sådant jag
brukar säga är ”riktig träning”. För övrigt tror jag hela Arvika numera rör sig
framåt och man har mött ”gamla” kämpar som skrämt igång sina kroppar igen. Mkt
trevligt! Arvika har faktiskt blivit en riktig idrottsstad de senaste åren. Många
som rör på sig på ett eller annat sätt och många fina arrangemang anordnas.
Fantastisk utveckling och O-ringen 2017 kommer att arrangeras här vilket är
till stor glädje.

Igår körde jag ”Lången”, en
klassisk långdistansorientering med OK Tyr som arrangör. Inför loppet hade jag
mest sett racet som ett bra träningspass i obanad terräng men när jag sett att
anmälningslistan fylldes på blev jag lite mer taggad att göra bra ifrån mig. Har
tidigare varit både 2:a och 3:a i tävlingen så hoppades att kunna komma på
pallen även denna gång om kroppen funkade och skallen var med i matchen. Det
kom en hel del bra folk till start och när rutinerade Janne Olm Kils OK (med
bl.a. bra resultat på VM i långdistansorientering) anmälde sig i sista stund så
kändes startfältet riktigt bra. Att Janne skulle orka hela vägen var jag rätt
säker på men trodde också en del på Andreas som såg stark ut i Norge på
Langturn tills han fick trötthetsklubban på slutet. Sen var det en kille med
från IK Hakarpspojkarna (Jönköping) som satsar hårt på orientering och han
trodde jag också kunde vara vass och säkert skulle springa på bra. Dessutom var
det många hemmalöpare med god terrängkännedom som skulle sälja sig dyrt och var
laddade inför uppgiften.

Tävlingens start och målplats samt
varvning var beläget vid Tyrstugan. Blev hårdkörning då det yngre gardet satte upp
sin högsta fart direkt från start och vid första kontrollen stämplade jag som
7:a. Därefter avancerade jag i fältet och var väldigt aktiv hela vägen och låg
i stort sett i tät tillsammans med den som låg i täten för tillfället. Hade
bestämt mig för att inte dra första 2/3 av banan. Större delen av första slingan
innan kartbytet drog IK HP killen. En snabb kille i skogen som även gör snabba
löptider på platt underlag och vi höll tillsammans på att få luckor efter ett
tag, men ett koppel på 5 löpare skuggade hela tiden där bakom. Antog att det
gick tillräckligt fort då de inte klarade att komma upp i tätposition mellan
kontrollerna fast det kanske blev någon liten krok av oss där framme. Själv
kände jag mig starkare och starkare ju längre banan gick och förstod efter
ungefär halva sträckan att det här kan bli ett bra race om jag gör det jag ska
hela vägen in i mål.

På slutet av första slingan så
gjorde vi som var längst fram en liten krok och Johan Wikström OK Tyr fick en
liten lucka. När IK HP killen inte orkade täta luckan körde jag snabbt ikapp
Johan och efter ett tag kom även Andreas som var riktigt stark här också upp i
rygg på oss. In till varvningen så kom jag först med Wikström och Andreas i
hasorna men märkte att de slet med farten så jag funderade på att sticka och
försöka köra solo de sista 5 km som återstod men tänkte att hemmalöparen känner
terrängen och det kan vara bra att ha honom med sig, så jag avvaktade. Märkte ganska
snabbt att Wikström inte höll upp farten nog och efter ett tag kom även Jan Olm
fram till täten med Tyr-Sjögren i hasorna. Det var inte så överraskande då jag
visste att Janne skulle vara en av dem som höll hela vägen.

Janne tog över i täten och ökade
även tempot lite. Perfekt tänkte jag och de båda Tyrlöparna tappade i första
uppförsbacken. Därmed var det jag, Janne och Andreas kvar då det återstod 4
kontroller (av 31). Tyvärr hamnade vi snett mot nästa så det blev en onödig
krok med någon minuts tidstapp fast jag upptäckte det ganska snabbt, så
Wikström och Sjögren fick en gratischans att vara med i matchen igen. Men då
tog Janne tag i tempot igen så de båda tyrlöparna tappade. Tidstappet för dem sista
biten blev så mycket som 2,30 och 10,23 min till målet så de var rätt trötta, men
det säger också en del hur trött man kan bli på en sådan bana. Andreas var stark
hela vägen och följde en liten bit efter Janne och mig i täten mot de sista
kontrollerna. Mot sista kontrollen var det bara att löpa ut så jag ökade tempot
lite mot mål och kunde därmed ta hem segern. Gott att vinna detta race då det
är omtalat som den tuffaste orienteringstävlingen i Värmland. Skönt också att
känna att man sprungit kontrollerat och fortfarande har en del krafter kvar i
mål.

Karta
del 1 här

Karta
del 2 här

Resultat
och sträcktider här

Rullar på
här i byn. Blir några turer på skogen, både hemma vid stugan och runt omkring i
övriga Västvärmland. Blev också ett deltagande i Nattjakta
(nattorienteringscup) i Åmotfors förra onsdagen. Var en ruskigt svårlöpt
terräng och jag gjorde bort mig ordentligt på orienteringen flera gånger men
det var det tydligen fler som gjorde eftersom jag på nått konstigt sätt ändå
kunde vara först in på den långa banan. Till och med den gamle världsmästaren
Sigurd Dählie som åkt ända från Löten i Norge till tävlingen sa att det var
ruggigt svårbemästrat i skogen. Mest känd i Sverige är Sigurd kanske för: ”Världen
bästa lopp på världens bästa bana”. En klassisk artikel i Skogssport nr 2/1979
om Älgrevet 1977. Norrmannen gjorde där ett av sina mest perfekta lopp och vann
herrarnas elitklass efter 102 minuters stenhård löpning.

Igår var
det fars dag. Saknade honom igår och alla andra dagar. I samband med
orienteringstävlingar blir hans frånvaro extra påtaglig.

Jag och
Nilsson planerar för övrigt både julaftonstur och förberedande julaftonstur så
det ska bli skönt att komma ut. Vi får se vart det bär av. Enda kravet vi har
är skidåkning..

Blev tuffa
dagar förra helgen. Fredagskvällen spenderades i Karlstad och arbete sent in på
nattimmarna. Lördag morgon vigdes åt klubbmästerskap löpning med Set Sail IF.
Eftersom vi inte är som alla andra så kör vi alla våra tre deltävlingar på
samma dag, direkt efter varandra. Något som är genomförbart för de flesta
men även ett krävande koncept som bygger karaktär. Hårt men fullt möjligt så
att säga. Fanns
också många som gjorde fina prestationer i årets KM.

Dagen
började med vårt traditionella testlopp på 5 km. Har tufft att tagga till på
dessa race men tänkte att jag skall i varje fall öppna hårt så får vi se vad
kroppen säger. Första och andra kilometern gick väl runt 3,00 fart men sen var
det slut på farten så då var det bara att försöka ta sig till mål. Det konstiga
med vår testloppsbana är att fast jag tycker den är ganska lätt blir det
aldrig riktigt bra tider i den.

Några
minuter senare bar det upp på klassiska Rävracebanan på viks elljusspår. Ca 4
km terränglöpning. Kändes som kroppen hade vaknat lite mer nu och behövde inte
ta i för att springa helt okej. Hade inte den mentala kraften att försöka nå
rekordet jag har på den här banan och kom in drygt ca 20 sek bakom. 12,12 tror
jag det blev.

Sista
deltävlingen var 310 höjden. Så som det ser ut nu förtiden med sönderkörd stig
och en regnig dag så skulle det bli tufft att bara ta sig upp med hög fart.
Hade svårt att motivera mig att köra hårt så tänkte att jag kör lugnt i början
och ökar på mot slutet om det känns bra. Det krävs att man vill pressa sig om
man skall springa fort här. När jag nått sista platån innan sista backarna
körde jag på ordentligt och kom upp på 7,09 med skönt nog mkt krafter kvar.
Tiden är bra med två lopp i benen strax innan samt med tanke på hur underlaget
och banan ser ut nu. Conny Kolberg trodde detta gjorde närmare halvminuten på
tiden. Inte otänkbart för när jag körde för länge sen var stigen betydligt
bättre, nu måste man in i skogen vid sidan av stigen någon gång och klättra
över rötter och sådant tar tid. Ska försöka köra ett maxlopp utan två tävlingar
samma dag när det är torrt nästa år så ska vi se om det inte kan gå ”rätt”
fort.

Resultat
KM

Dagen
efter bar det iväg till Norge och Matrand där Langturn arrangerades. Ett
långlopp i orientering med gemensam start i krävande terräng. Var
titelförsvarare då jag var först i förra årets tävling men tänkte framförallt
ta racet som ett hårt träningspass. Blev ensam i början då det var gafflat
efter första kontrollen. Missade lite på några kontroller vilket gjorde att jag
kom efter täten och fick jaga. Tog ett tag innan jag kom ikapp de framför med
nattorienteringstaktik men var ikapp efter några kontroller. Andreas B var
stark i mittdelen av banan och skötte mycket av i dragjobbet. Några småmissar
blev det då det var 38 kontroller som skulle tas efter banan men annars flöt
det rätt bra. När vi gick in på den gemensamma slingan så kom Norske Eivind
Lande som var stark i slutdelen av banan ikapp oss och började köra hårt. Andreas
tappade och jag fick ensam försöka stå upp för svenska flaggan. Var lite
väglöpning ner mot sista kontrollen så där kunde jag gå ifrån honom och
försvara segern i loppet. Alltid kul för lite prestige är det ju. Sa till Olle Beckius, en gammal legend i
orienteringsporten som var ute efter banan och tittade att: ”Jag är nöjd å
länge inte en norrman vinner!”. Vilket otroligt intresse, över 80 år gammal, åker
till Norge för att titta på en orienteringstävling och dessutom går ut med karta
i skogen och står vid några kontroller efter banan. Helt fantastiskt, man blir
alldeles varm inombords när man tänker på det. Sådant som gör orientering till
världens vackraste idrott. Förstår mer och mer varför farsan alltid framhöll
orienteringssporten så mycket. Efteråt kändes det så smått i kroppen att man
hade sprungit i nästan 1,50h. Och dagen innan hade väl också satt sina små
spår.

Karta

Tisdagen
ägnade jag åt skogsarbete och drog ihop en del ved i en kompis skog. Det är fin
träning det också och man sover gott efteråt…

Startade upp vinterträningen med
ett terränglopp i Karlsborg. Det var regementsmästerskap K3 i terränglöpning 5
km. Finns en hel del snabba killar så man fick ligga i. Fick en lucka vid 2 km
som jag sedan höll in till mål. Sluttiden blev 16,32. Kändes att det fattades
lite fart i benen men upplevde att uthålligheten och grunden finns där. Kanske
lite svårt att pressa det sista då man mentalt har avslutat säsongen så insatsen
var godkänd. Många deltagare och banan var fin. Mitt resultat blev också nytt
banrekord. I övrigt kan man konstatera att standarden var god detta år då 3
banrekord sattes i de olika klasserna.

Nu börjar det komma in
lite kyligare luft nu vilket är skönt. Känns friskt om kvällarna. Ser fram emot
att få ta fram turskidorna och packa ”storryggsäcken” full och ge mig ut i markerna.
Tror det kan bli mer spårning i år och länsstyrelsen önskade sig rapporter så
snart jag kunde informera dem om tecken efter de stora rovdjuren som lever i
Värmland.

<!–
WriteFlash(”);
//–>

Video från en del spårning förra året

Under en löptur på skogen med
pannlampa förra veckan så hörde jag plötsligt en varg som ylade några hundra
meter bort. Hade inte förväntat mig detta just här där det inte finns någon
stationär varg så det var mycket överraskande. Släckte pannlampan och bara
lyssnade till det magiska ljudet. Var månljust också så det var rena ”skriet
från vildmarken” stämning på skogen. När han slutade så härmade jag ylandet och
fick häftigt nog ett långt utdraget svar. När jag sedan ylade för andra gången
blev det dödstyst. Sprang dit därifrån jag hört ylandet och lyste upp markerna
med 4000 lumen för att kanske få en skymt av den men då var vargen redan långt
borta.

Till helgen kör Set Sail IF ett
öppet klubbmästerskap. Så välkomna alla som vill ha en bra träningsdag eller
vill testa formen.

Mer info här: http://setsailif.se/klubbmasterskap/

Fick en fråga här på
bloggen:

”Hej L-O!
Vore kul att höra lite om din träning de senaste åren, antal timmar, antal mil
mm. Även vad du har för Vo2 Max. Även en liten presentation av dina
favoritpass/ formtoppningsupplägg mm.”

Tyckte jag kunde ge ett mer komplett svar på den frågan. Att
prata om träning är alltid intressant och jag har själv varit ganska aktiv på
området när det gäller att hitta forskningsrapporter. Har dessutom alltid tyckt
det varit kul att prata med erfarna och kunniga personer. På så sätt har man
fått olika infallsvinklar och även kunnat dra sina egna slutsatser, samt testat
lite olika saker för att slutligen hitta något som passar ganska bra och som
man tror på. När det gäller läsning så kan man hitta en hel del från vårt
grannland Norge där man genom Olympiatoppens försorg satsar många miljoner på
utveckling av träningsmetoder/forskning och därmed ligger i framkant. Man ser
också klara resultat där om man jämfört med Sverige då Norge ofta har fler
aktiva som når världsnivå inom ”slitsporter” såsom längdskidor, cykel, löpning,
orientering mm.

När det gäller personer som tacksamt delat med sig värdefull
erfarenhet och på så sätt gett mig kunskap och idéer ang. träning under många
år så finns det många att nämna och nämner några här. Jag har naturligtvis
lyssnat massor på farsan hur man tränade förr inom orienteringen. När jag sedan
började köra lite hårdare med konditionsträning igen efter några års
fotbollspelande så kom jag snart i kontakt med Christian Nilsson och Martin
Larsson som båda då satsade hårt på längdskidor och hade gjort så i många år.
Att träna med dessa herrar var oerhört värdefullt och gav mig insikt om vad som
krävdes för att nå en högre nivå. De var målinriktade och lämnade inget åt
slumpen på den tiden. Framförallt Martin gjorde det som krävdes för att nå så
långt som möjligt med sin skidåkning och skapade sig själv en miljö där allt
var inriktat mot att åka så fort som möjligt på ett par skidor. Förstod ganska
snart att med den inställningen finns möjligheten att bli fantastiskt bra men
man bränner sig kanske fortare mentalt då det kräver mycket att satsa så
helhjärtat.

Tränade också en hel del med Martin Holmstrand då han
fortfarande bodde i västra Värmland. Trots att han var några år yngre har han
hållit på med konditionsidrott sen han var liten och hade därmed en hel del
erfarenhet. Martin kanske inte alltid hade ordning på allt runt omkring då
prylar och annat kunde hamna var som helst men han gjorde mkt rätt när det
gällde träning och han krånglade inte till det. Martin gjorde också några år i
Norge där han tränade med några av Norges bästa skidåkare och löpare vilket
gjorde att han fick insikt i deras träning vilket man fick uppdateringar om
vilket var intressant.

Andra som jag diskuterat med som gett mig spännande uppslag
är bl.a. L-E Nilsson, Tore Axelsson och Grete Waitz. Alla duktiga inom löpning
som haft både framgångar och motgångar under sin livstid. Tore började om för
ett antal år sen och gör nu en mkt framgångsrik veteransatsning där han söker
det optimala träningsupplägget för just sin förmåga. Där tror jag själv mycket
av hemligheten ligger, det finns vissa grunder men man måste anpassa det till
varje individ samt dess övriga livsförhållanden. Det är stor skillnad på någon
som kan leva som proffs eller heltidsarbetare när det gäller tid till
återhämtning mellan passen osv.

Filosofin

Om jag skall beskriva min egen träningsfilosofi så är det
nog att jag inte har någon direkt träningsfilosofi, utan kör den träningen jag
tycker är kul och när tillfället ges men vissa mönster finns. Skall nu försöka
beskriva dem närmare. Filosofin grundar sig på att jag själv är mest imponerad
av de som är tränade på flera sätt. Ex de som har snabbhet, uthållighet och styrka.
För mig är en imponerad fysisk förmåga någon som har alla dessa egenskaper. Jag
ser också att många lätt jämför ”bra tränad” med hur fort de springer vilket
oftast är helt fel. De som är bra på exempelvis löpning på hårt underlag
behöver inte vara de med bäst syreupptagningsförmåga etc. Det finns en hel del,
ex många orienterare som springer grymt bra i skogen där hjärta lungor belastas
hårt men är sämre på väg. Det finns också exempel på motsatsen där några
springer riktigt fort på hårt underlag men är hopplöst efter på obanad löpning
där fler parametrar spelar in. Min egen filosofi är också framförallt att göra
det enkelt, att inte krångla till det med pulsmätare, kilometertider mm utan
helt enkelt köra på känsla. Ett bra träningspass kan var löpning i 12 km men
det kan också vara skogsarbete i 8h. Något jag också tänker på numera är att
inte ta det för allvarligt. Det finns trots allt andra viktigare saker än
träning/tävling även om det säkert inte känns så för många.

Träningen

Ibland gör jag saker som kanske är träning men i själva
verket räknar jag det som något annat. Om man går mil med tung packning och
turskidor några dagar så får man mycket ”gratisträning” som ger en perfekt
grund till övrig träning samt även en bra grund till mitt extrajobb i
försvarsmakten där jag ingår i en jägaregrp. Jag har numera ingen nedskriven
träningsplanering eftersom jag känt att jag blev för styrd av en sådan och att
det krockade med arbete mm. Planeringen har jag därmed i huvudet och det som
ligger till grund för den är samlade erfarenheter. Är heller inte rädd för att
missa några pass eller ta några dagars vila. För mig som har ett (vad det
verkar) medfött lågt järnvärde kan detta kanske bara vara bra.

Annars lägger jag grunden med ”mängdträning” då jag tror att
man inte kan ersätta mängden med kvalité. Känns som man kan nå en nivå relativt
snabbt med mkt kvalité i träningen men du måste ha en bred och stabil grund för
att komma vidare och bygga upp en bra återhämtningsförmåga. Om man skall se
till hur jag tränade i år så kan jag förmodligen räkna antalet intervallpass på
en hand, resten var lugn distansträning. Då jag tävlar relativt ofta på en
sommarsäsong så tar jag också vissa tävlingar som ren träning och detta tror
jag mycket på. Om man verkligen kan göra det. Vissa har säkert problem med att
ta tävling som träning och vill alltid prestera på högsta nivå, blir nervösa
innan etc. För dem kanske inte detta passar men jag har inga problem med att
bara köra på längre. Förr kanske man laddade för hårt även för dessa tävlingar
som man tog som träning.

Sammanfattningsvis så kan man på nått sätt säga att man
strävar man efter att bli sin egen tränare. Jag har alltså fått influenser från
många håll och när man testat själv så blir det till slut en beprövad
erfarenhet.

Antal timmar

Timmar och mil har jag ingen aning om då jag slutat med
träningsdagbok och statistik (min filosofi: man tränar knappast bättre med en
massa siffror) men rimligtvis ligger jag runt 400-500h om året senaste två
säsongerna. Mil har jag än mindre aning om då det mesta sker i skogsterräng.

Värden

Mätte vad jag minns 5,9 l, 79ml/kg på ett submaximalt
cykeltest som skulle vara tillförlitligt 2008. Borde väl ha värden kring där
även nu, ev. något högre då förmågan i tung terräng känns bättre numera. För
mig när det gäller (framförallt) löpning är det nog inte syreupptaget som är
den begränsande faktorn, det är en inte fulländad löpteknik och annat som är
den begränsande faktorn för att springa snabbare. I orienteringskogen är det
kartläsningsförmågan.

Favoritpass/Formtoppning

Favoritpasset är nog ett längre pass i skogen där banan är kuperad
och man springer lugnt och snackar men terrängen är sådan att det ändå är ett
krävande pass. Ett annat favoritpass är att packa ryggsäcken med käk, tält,
varma kläder, en varm sovsäck och bara ge sig ut i terrängen med skidor för att
stanna ute några dagar. Ett sådant pass ger otroligt mycket för mig. Nilsson
brukar vara en medresenär på båda sorterna. Formtoppningen går väl mestadels
till så att jag drar ner på träningsmängden ca 2 v innan och lägger ett hårt
pass 6-7 dagar innan tävlingsdagen. Det kan vara en mindre betydande tävling
också som man använder som hårdare pass. Detta har funkat, ibland skall sägas.
Andra gånger inte alls så det är svårt att få till ett upplägg som alltid funkar
men att man tränat lite mindre en period är ofta bra toppning då kroppen är
fräsch när man skall tävla.

Slutord

När det gäller min träning så finns det säkert massor av detaljer
som man kan ändra och göra bättre men överlag tycker jag att jag ligger på en
lagom nivå när det gäller antal pass och dess innehåll. Jag tröttnar inte på
träningen då det ofta är varierande pass och jag har en komplett fysik som man kan
använda i många sammanhang.

Nattjakta
gick i onsdags i Magnor. Var en riktigt smålurig bana där jag tror alla missade
lite i början då det var ett område med grusgropar och kontroller som var
gafflade med varandra. Kom ändå ur området bland de första och fick därefter
sällskap av Andreas i VVOK. Vi hade olika gaffel i nästa fjäril men vi bommade
lite båda två så vi kom samtidigt ändå. Trodde gamle världsmästaren S Dählie
var före så jag körde på rätt hårt stundtals för att ev. komma ikapp. Det var
han inte visade det sig när vi kom i mål. På slutet orienterade Andreas mest
och bäst men jag behövde poäng och körde på lite mot sista. Andreas svarade upp
bra men jag kunde ta fullpoängaren. Det behövde jag.

Resultat

Jag och
Nilsson körde mörkernavigering här en sen kväll utan karta. Var en riktigt
trevlig tur.

Till
veckan drar vi igång med Måndagsträningen igen.

Har varit ganska frånvarande ett tag. Både från civilt liv
samt träning. Träningen har legat nere pga. en långdragen förkylning men har
rört på mig lite försiktigt. Blev en nattorientering i v och det var kul även
om kroppen kändes ganska seg. Blev några missar och lite slarvig orientering
emellanåt och då rullar minuterna iväg. Var en trevlig bana men terrängen var
sådär trevlig att nattorientera i.

Sträcktider

Även om man mest tar deltävlingarna som bra
träningstillfällen så är det himla kul när det flyter på och går bra. Vann
nattcupen ifjol efter några stabila deltävlingar och en final där en krånglande
pannlampa gjorde det väl spännande andra delen av finalbanan då jag tappade
mitt försprång som var på 3 minuter. Har nu missat några tävlingar men ska
försöka att vara med på de flesta som återstår och försöka hålla i
orienteringen så kanske man kan utmana i finalen. Langturn (långdistansorientering
med gemensam start) i Norge arrangeras också i slutet av okt. Var snabbast där
ifjol och det är ofta trevlig terräng som erbjuds så där tänker jag vara med.