ADVENTURE

Starten på 2013 års lopp

Häljebodaloppet avgjordes igår för 9:e gången. Efter att ha
haft sällskap av David Sjögren i inledningen av loppet kunde jag gå ifrån när motbackarna
började på riktigt. David som inte satsar lika hårt och tränar lika mycket
längre vill gärna känna på tempot i början och rullade på fint i
utförsbackarna. Han springer så lätt och har en mycket stor talang för löpning
och skulle med all säkerhet springa fortare än mig om han hade tränat lika
mycket som jag själv har gjort.

Själv kände mig snabbare i benen än på länge och tyckte att
jag hämtade mig bättre i backarna nu så jag kunde springa ganska avslappnat.
Hade lite mer att ge om det skulle behövas men låg ändå på hårt hela vägen och
var 2 sek snabbare än ifjol då jag gjorde ett bra lopp i värmen. Det var varmt
även nu men något lindrigare än fjolåret. Under sista delen av loppet sprang
jag och tänkte på att det är synd det inte är någon efter banan längre sen
farsan är borta. Då dök plötsligt Lindmark upp från ingenstans och hejjade på.
Det värmde minst lika mycket som vädret.

Upptäckte när jag kom hem att jag var 1 sekund efter min tid
från 2010 som också är banrekordet på nuvarande bansträckningen. Hade jag vetat
det hade jag kört på lite hårdare i de sista uppförsbackarna men var ändå nöjd
med känslan i kroppen, framförallt uppför. Konstigt ändå att jag gjorde en så
vass tid 2010 då jag efter en veckas multisporttävlande i svenska cupen med
mellan 3-5h race per dag i med några segrar var rätt nerkörd. Var antagligen
rätt hård på den tiden…

Resultat

Blev en dubbelseger på Arvikastafetten då Set Sail Forimp
lag 1 och lag 2 la beslag på de första platserna fast i omvänd ordning. I lag 2 körde bla
jag och Rickard Karlsson, ”som vanligt”. Detta var 4:e gången vi
körde tillsammans och tredje gången i rad som vi kunde vara först i mål.
Rickard hade tränat hela 5 cykelpass innan tävlingen så han låg på gränsen till
vad han orkade men kunde växla ut mig i ledning så jag kunde springa hem segern
på sista sträckan. Tyckte mig känna att gammal god form är på väg så det gick
stundtals fort fast jag försökte att ta det lugnt. Bra känsla.

Resultat

Har också kört en Hiernmannen sen senaste uppdateringen som arrangerades
vid Leirsjøen i Norge där Eivind Lande o co stod för arrangemanget. Pigg i
kroppen och efter en lugn start funderade jag på att öka tempot och dra på lite
då jag såg att de andra sladdade lite bakom men eftersom jag tog det hela som
ett rent träningspass höll jag igen lite. Hade full kontroll på orienteringen
ända fram till näst sista kontrollen där jag gjorde ett par misstag. Näst sista
kontrollen låg uppe på en rejäl höjd, ett gränsröse. Jag släppte kartkontakten
och gick på var jag trodde röset skulle ligga i förhållande till höjden. Tänkte
sen att jag skulle testa ett specialvägval ner från höjden mot sista kontrollen
men efter halva sträckan så tappade jag riktningen totalt och hamnade återigen
i Gränsgatan. Missade sen själva kontrollpunkten så jag fick finna mig i att ha
två man framför mig denna Hiernman då de lyckades bättre mot sista kontrollen.
Mr Nilsson gjorde iaf årets uppryckning, efter att ha varit 37 min bakom mig på
förra Hiernmannen slog han mig denna gång. Starkt!

Karta

Hade förhoppningar om att benen skulle fungera bättre på
Arvika stadslopp än de gjort sista tiden men kände redan efter startrusningen
att det inte var något riktigt drag i dem denna gång heller. Hur mkt än jag
ville så fick jag inte nog hög fart där det var lättlöpt och framförallt i
utförsbackarna. Brorsan tyckte jag såg tung ut och så kände jag mig också. Trodde
halvmaran skulle vara ur benen men det verkar inte så, eller också beror det på
något annat. I vilket fall som helst så kom jag efter redan från början och
kunde inte täta luckan även om jag tog in lite i den längre uppförsbacken efter
ca 4 km. Efter nästa backe nedför såg jag att jag tappat det jag tog in och mer
därtill så det var bara att konstatera att det blev inget bra lopp denna gång
heller. Eller bra och bra, helt kasst är det inte, men borde kunna bättre. Ska
dock sägas att det är väldigt bra killar som är före och de tränar stenhårt, så
skall jag kunna ta dem så får benen vara piggare. Jämför man fjolårets tävling
med årets så är jag en bit efter rent tidsmässigt, men det jag framförallt
tänker på är hur kroppen funkade, då kunde jag springa kontrollerat i
tröskelfart och det flöt på ändå. Framförallt utför. Nu jobbade jag mycket
hårdare, hade fin draghjälp och verkligen försökte hela vägen, så det borde gå
klart snabbare, ändå gick det långsammare.

Att jag just nu är segare märkte jag också på Myrvarvet som
avgjordes för 29:e gången. Hade nu 23.28 mot ex 22,23 från 2010 som också är
banrekord. Det är över en minuts skillnad på 7 km grus/asfalt och
terränglöpning. Kollade GPS och jämförde dessa två lopp och det är i
utförsbackarna som tiden rinner iväg, precis som jag upplever det. Uppför
verkar det gå lika snabbt.

Men bara att träna på under sommaren så släpper det nog. Kan
konstatera att utdelningen denna vårsäsong inte har varit i paritet med
träningsresultaten inför säsongen, men har även haft lite stolpe ut på en del
av tävlingarna som egentligen passar mig bra.

Midsommarafton är Borejoggen i Torsby, som vanligt. En
trevlig tävling på en ganska tuff bana. Hade förhoppningar att ha lätta ben men
kände på uppvärmningen att benen fortfarande var tagna av halvmaran i Karlstad 6
dagar innnan, där jag gick på en rejäl smäll. Annars kändes kroppen bra.
Körde på kontrollerat i början och det gick helt ok trots att det inte var någon
riktig spänst i steget men det fungerade bra i övrigt. Hamnade ganska snart som
4:a och låg där. Tyckte det gick ganska bra på de platta partierna på banan men
utför och uppför var jag inte alls så rapp som jag önskat men det är nog där
det märks mest att man hade några tuffa lopp i benen. På slutet var det en
kille (Natt-SM vinnaren i orientering 2014) som gick om mig och jag var rätt
nöjd med att ligga bakom så jag blev 5:a. Lite besviken på placeringen då jag
siktat på pallen men förutom benen så fungerade kroppen bra och jag kunde inte
göra så mycket bättre denna dag så efter några minuter var jag ganska nöjd
ändå.

Tjejerna i team Set Sail/Forimp sprang bra och blev 2:a och
4:a.

Resultat

Nu vet jag också hur det känns att bli skjuten med pistol!
Åtminstone bli träffad av ett par rikoschetter, typ två delar av den befintliga
kulan. Ändå tur i oturen då detta inte ska kunna hända. Mitt skott träffade
mitt i ett fallmål där det fanns en liten defekt (en liten grop efter grövre
ammuniton) som gjorde att delar av kulan går exakt rakt tillbaka och tränger in
i skjutarmen och höften. En skyttekompis fick dra ut blybitar ur kroppen med
pincett och kniv. Fattade först inte vad som hände utan trodde kulan kom från
någon annan men ingen annan var nära på skjutvallen i det läget så fattade
direkt att det var egen kula som kom tillbaka. Ca 20 meter var avståndet så den
kom riktigt fort och jag fick en rejäl smäll. Olyckan berodde enbart på det trasiga
skjutmålet så det kasserades. Tur man slapp
få kulan i ansiktet för då kunde skadorna ha blivit mycket värre. Får hålla
lite koll på såren så det inte blir blyförgiftning eller nått…

Sprang halvmaraton på Karlstad stadslopp. Blev en delvis ny
upplevelse. Loppet startade bra och fast jag sprang kontrollerat gick det
ganska så fort. Efter några km så låg jag på 5-6 plats totalt och 1:a i
halvmaratonklassen. Var i stort sett bara några utlandsfödda samt typ Elias
Björnsson som jag såg framför mig. Efter 4-5 km så bromsade jag mig själv flera
ggr för att inte springa fortare för det kändes nästan för kontrollerat i
löpningen. Har ju sprungit med betydligt mer ansträngning i andra halvmaror
tidigare. Var i verkligt fin form den här delen av banan. Upptäckte efter ett
tag att den norska killen som tillslut vann halvmaraklassen hade smugit upp i
rygg på mig och gjorde mig sällskap. Han flåsade mycket mer än mig och verkade
tröttare så fick en tanke på att är han så trött nu så får han det jobbigt
andra milen.

Sen började det konstiga runt 8,5 km. Började känna att
trots att det inte kändes som att jag tog i alls och andningen var helt lugn så
blev benen ospänstiga så jag lättade lite på trycket. Kunde dock utan större
prb löpa vidare och passerade milen på typ 33,20 någonting och som runt 7-8:a om
man löpt i milklassen. Hann tänka på att om jag bara sprungit milloppet och kört stenhårt från
början så hade det nog blivit ett helt ok lopp.

Strax efter varvningen så blev spänsten snabbt ännu sämre
och Göta-Andre som legat en bit bakom kom ikapp mig ganska fort. Började
fundera på om jag hade vätskebrist, vid 12-13 km så var det i stort sett helt kört.
Förstod efter ett tag att detta troligen berodde på att man kört två tuffa race
som tagit hårt på muskulaturen sista tiden så avslutande delen av banan får jag
helt enkelt ta som ett träningspass. Det fanns inget att springa med
överhuvudtaget. Kanske borde bryta men det fanns egentligen ingen anledning
mer än att benen var totalt slut. Men även att springa betydligt långsammare var oerhört kämpigt och jag stannade
vid varje vätskestation för att få i mig sportdryck. Tog mig tillslut i mål efter
att ha tappat runt 4 min andra halvan men fick med mig en ny upplevelse. Blev
en tredjeplats som kunde ha blivit nått annat då löpare bakom som legat 3-4 min efter vid varvning nästan fångade in mig, var sekunder om att göra. Så ospänstiga ben som jag hade sista biten har jag
aldrig haft i ett sådant kort lopp som en halvmara.

Bara att ta tag i nya utmaningar och det känns ändå som
formen finns någonstans för så lätt som det gick i början var det längesen det
gjorde. Hoppas hitta den känslan fler gånger och att benen håller hela vägen så
blir det bra race. Förstår nu vad Nilsson har menat med att spänsten försvinner
i benen i ett lopp. Då fick jag lära mig att det inte är så lätt att springa
fort.. Lite halvskumt var att det bara var ett pris i halvmaratonklassen. Till
segrarna. Men i milklassen var det 10 st pris i dam och herrklassen. Betalade
över 400 kr i anmälningsavgift och eftersom jag var inne bland de tio totalt
efter 10 km, hade jag alltså fått pris om jag stannat.

Resultat
här

Var också med Järvenskolans elever och lärare på
Vafferhallsloppet förra v. Alltid trevligt att springa med dem. Sprang loppet
som går efter en fin terrängbana först med mellanstadiet och sen med
högstadiet. Glädjande nog, efter typ 20 år, så var det en kille som slog
banrekord. Han hade laddat sedan förra året då han också gjorde ett bra lopp
och nu satsade han allt. Det höll trots att han höll på att ramla ihop i de
sista backarna. Riktigt kul och jag gav skolan 1000 kr till att ge honom på
skolavslutningen. Vad jag hört så blev de riktigt nöjda.

Vafferhallsloppet
stipendium

På nationaldagen åkte jag och Tomas Björn ner till Dals
Rostock och OK Kroppefjälls traditionella tävling Karolinerjoggen.
http://www.karolinerjoggen.se/ Detta var den 24:e upplagan av tävlingen som går
i de kuperade markerna på Kroppefjäll. Har länge tänkt köra denna tävling.
Redan i mitten på 2000-talet tyckte farsan vi borde åka dit och springa men det
passade inte riktigt in men nu blev det underligt nog debut på denna vad jag
hört innan, mycket tuffa och trevliga banan.

I bilen så tänkte jag på pappa som flera ggr berättade hur
fin och kuperad terrängen kring OK Kroppefjälls klubbstuga är. Han hade själv kört
flera orienteringstävlingar i denna terrängen. Han hade ju varit i stort sett
överallt i det här landet och sprungit orientering genom åren. Lustigt nog
kände jag igen mig redan när jag kom fram och jag var här och orienterade som H
12 eller H14 kille. Kändes som det gick bra den gången för många år sen och
hade känslan att nog skulle det gå bättre än förra helgen denna gång med. Var
medveten om att det troligen skulle kännas lindrigare också, då det på
Sotarblixtloppet var ”ren överlevnad”. Intressant att inte veta alls
hur banan såg ut, även om jag förstod att den var kuperad och större delen av
banan var på stigar.

Fanns en hel del starka killar med i startlistan. Jag hade i
stort sett bestämt mig innan att revanch på Anton Nilsson skulle vara
prioriterat, och helst en rejäl sådan. Startskottet small utan att jag var
riktigt med på det så kom iväg som 8-9:a men tog mig frammåt ganska enkelt efter
ett tag. Fattade direkt att kroppen funkade bättre än på länge och avancerade
snart förbi flera och upp i rygg på killen i täten som var Elias Björnsson.
Elias som jag känner sedan tidigare och har tävlat emot och med i olika
sammanhang. En mycket duktig löpare som länge har varit stabil på 31 min tider
på milen och nyligen var 6:e svensk på Göteborgsvarvet så hans form var mycket
god. Låg ett tag i hans rygg men han tryckte på riktigt hårt i en lång
uppförsbacke och då vågade jag inte riktigt gå med i den farten utan släppte
lite. När vi hade sprungit 5-6 km så var han fortfarande på samma avstånd
framför och det tog jag som ett gott tecken. Vid 10 km så låg jag ännu lite
närmare och antog att Anton får nog slita ordentligt därbakom då banan krävde
sin man. Vid 12 km tyckte jag mig bli riktigt sliten och det kändes som om
steget blev lite lidande av förra helgens lopp och tappade där lite mer mot
Elias men var nöjd över att vara mindre än minuten bakom på denna 14 km
verkligen utslagsgivande bana. Vad jag förstod så är det bara 3 löpare som har sprungit fortare på denna bana än det skogshuggaren gjorde nu så det var godkänt.

Revansch på Anton fick jag också, med 5 minuter!! Att han
inte hade sin bästa dag förstod jag men även om han haft superform så tror jag
han hade varit en bra bit efter mig för min form var något helt annat än på
Sotarblixtloppet, vilket var glädjande.

Resultat

Har också fått mottaga Karlstads kommun förstjänstmedalj
för mina SM-guld i springskytte 2013. Kul när det uppmärksammas.

Fick inte riktigt till det på gårdagens
Sotarblixledstävling. Hade stora förhoppningar att kunna prestera bra denna dag
och jag tror att formen egentligen var ganska god. Fick tyvärr känningar av den
där tråkiga magkrampen jag drabbats av några ggr (nu var det ett tag sedan),
ganska så tidigt i tävlingen så hade svårt att andas så det blev svårt att
fokusera på att få till ett bra lopp. Det blev mer ”överlevnad” i
känslan. Fick släppa lite uppför Göpommen men efter Agvattnet tog jag det
hyfsat lugnt men kom ändå ikapp Anton Nilsson där. Gick sedan förbi och det
kändes som han släppte och det gjorde han lite men i slutet på
”brantbacken” så satte sig hållet (krampen i magen) hårdare och jag
fick gå sista biten.

Hade därefter svårt att syresätta mig och fick bromsa upp tempot
lite så Anton kunde återigen springa om mig och fick en liten lucka. Tänkte att
det kan jag ändå springa ikapp nerför på slutet om inte krampen blir värre och
till att börja med tog jag in meter för meter men efter halva utförslöpningen så
var jag tvungen att bromsa tempot då krampen verkligen satte in för fullt i
magtrakten. Faktiskt precis som jag förväntat mig, har ju varit med om i stort
sett exakt samma sak en gång tidigare i denna tävlingen. Och då är det helt
godnatt för mitt lag. Ifjol när jag inte hade några störningar sprang jag klart
under 3 min per km i detta snabblöpta partiet av banan och nu låg jag närmare 4
min så det bromsar rätt ordentligt, så jag kom inget närmare utan tappade mark istället.
Sista kilometern var så smärtsam så jag trodde nästan inte jag skulle ta mig
fram till målet. Tänkte att nästa gång det händer nått liknande så ska jag
kliva av direkt istället men det har jag ju tänkt förr och man ser ju hur det
har gått med detta. Är man född till krigare av naturen så är man. Eller är man
idiot så är man. Eller självplågare, det mesta passar in på denna typen av
människor.

Dock skall det sägas att jag ändå inte var allt för besviken
då den enda som slog mig var Anton Nilsson, som kanske gjorde sitt livs hittills
bästa lopp. Han är verkligen en toppenkille på alla sätt och en mycket värdig
vinnare på denna ruskigt hårda banan, orienterare och skogslöpare som han är i
grunden. Helst vill man få ut det man har i kroppen på hemmatävlingar,
speciellt i denna terrängen, men ibland funkar det inte. Fast och andra sidan
med de förutsättningarna som jag fick under loppets gång så kunde jag heller
inte ha sprungit mer än högst 7 sekunder snabbare ändå, så jag gjorde i alla
fall vad jag kunde.

Att tiderna är lite bättre i år för de flesta är inte
konstigt då det på denna bana kan variera rätt mycket bara genom hur blött det
är i markerna. När man dessutom spångat leden där det tidigare var långa
sträckor myrlöpning så gör det stor skillnad på tiderna mot tidigare år. Tider
på trailrunning är enligt mig knappt jämförbart överhuvudtaget så det är ingen
tävlingsform för tidsnördar.

Är säkert en del som tror att man börjar bli gammal och därför inte man presterar som ex ifjol och
visst kan det vara så, för man blir ju inte yngre direkt, men det tror jag inte
på. Än. Vet med mig att jag gjort tester som visar att grundformen är minst
lika bra som förr och stundtals har jag känslan att det finns där, gäller bara
att få ut det på tävling också. Tror det kommer…

Resultat

Korta terräng-DM avgjordes ikväll på en ganska tuff 4 km slinga
på Viks elljusbana. En kul bana som normalt sett skulle passa mig bra. Uppvärningen
kändes ganska ok och såg fram emot att tävla. Var osäker på formen efter
senaste loppet och ville ha revansch på min egen känsla från Norgetävlingen där
känslan man söker var allt annat än god. Tyvärr var det en liknande känsla även
ikväll och märkte efter första backen att jag inte återhämtade mig i utförsbackarna
utan fick tyngre och tyngre kropp ju längre loppet led. På banan var det en
lång sträcka med nedförslöpning där jag brukar kunna löpa på bra och samtidigt
återhämta mig men idag så går det inte, precis som i Norge. Försökte ändå köra
på och hade täten säkert 85% av banan men Axel som var pigg hängde med mig hela
vägen upp och i de sista backarna utför var jag körd så han kunde gå ifrån de
sista 100 meterna. Hade varken kraft eller motivation i benen för att lägga på
en spurt. Man springer faktiskt mer och tänker på känslan istället för att fokusera
på loppet när det känns så här men jag gjorde vad jag kunde för dagen. Nilsson
var och tittade och han sa att det såg segt ut för mig och säger han det så är
det nog så, förutom farsan så är nog han den som har sett mig springa mest. Ser
man på resultatet så är det alldeles för nära bakåt till de andra också.

Axel var stark idag och har en mycket bra kapacitet
på kortare lopp och är det nån som förtjänar att vinna så är det han då han också haft massor
med strul med sin kropp, och detta under flera års tid. Idag var han klart bäst.

Kommer ta ett litet break här för att kolla upp kroppen
ordentligt och hoppas att få några svar för det är ingen ide att köra vidare
när det inte svarar. Är just nu tre-fyra divisioner sämre än vad testloppet för 3
v sen visade. Blir inga större problem att ta det lugnt med träningen då jag
har massor att göra men är lite orolig för vårens höjdpunkt, 10-Mila
orienteringen 4-5 maj. Ska man springa långa natten sträckan och göra bra från
sig kan jag inte vara i dagens form, då blir man avhängd direkt. Känns tråkigt
då jag för bara 3 v sen var i riktigt bra slag och såg fram emot 10-Mila och den mytomspunna nattsträckan. Tänkte då att det skulle vara kul att få ett riktigt bra
utgångsläge då det kändes som man skulle kunna hänga med vem som helst i
skogen. I dagens läge är det ingen ide att ens försöka.

Hoppas och tror på en snabb bättring, det kan vända tillbaka på rätt sida snabbare än vad man tror om man har lite flyt…

Resultat herrar här