ADVENTURE

Blivit en del turer i skogar med fiske och annat när det
funnits tid. En kamrat från södra delen av landet som jag jobbar med i
Försvarsmakten var här hos mig och hälsade på några dagar och han tyckte
Värmland var grymt fint så det var kul att visa lite fina områden.

Värmland är verkligen fantastiskt och man märker även detta
år att djurlivet blivit rikare. Framförallt är det antalet fåglar, både rov och
hönsfåglar, samt småvilt som ökat. Mer hare än på länge har jag också sett.
Även sett mer mård och bäver än tidigare och den gamla hyddan som jag brukade
titta på när jag var liten var nu, för första gången på 25 år, påbyggd igen. En
räv trampade jag nästan på igår innan den studsade iväg i en väldig fart. Såg
även för första gången, fast jag bodde där i dryga 23 år och var ute varenda
dag, en ryttlande tornfalk i Säterud. Det skall även ha setts en havsörn vid
Sälbodaälven men den har jag inte sett själv.

Minns att det sas för längesen att när vargen ökade i Värmland
skulle alla andra djur försvinna men verkligheten visade sig vara annorlunda
fast det nu finns vargrevir över hela länet, även om det på några ställen är
mindre med älg kvar att jaga. Kanske är nivån på de olika arterna nu i ganska god balans. I vilket fall som helst så tror inte jag det är några problem att jaga alla dessa arter som läget är nu. Att även mitt skygga och mytomspunna favoritdjur järven visat sig i bla
Gunnarskog och även söder om Arvika är häftigt. Blir intressant om man kommer
på några spår efter den till vintern.

Gjorde även en kortfilm på bäver och älg från Gunnarskog.

//www.youtube.com/embed/UD4urL55oMU?rel=0

Starten på 2013 års lopp

Häljebodaloppet avgjordes igår för 9:e gången. Efter att ha
haft sällskap av David Sjögren i inledningen av loppet kunde jag gå ifrån när motbackarna
började på riktigt. David som inte satsar lika hårt och tränar lika mycket
längre vill gärna känna på tempot i början och rullade på fint i
utförsbackarna. Han springer så lätt och har en mycket stor talang för löpning
och skulle med all säkerhet springa fortare än mig om han hade tränat lika
mycket som jag själv har gjort.

Själv kände mig snabbare i benen än på länge och tyckte att
jag hämtade mig bättre i backarna nu så jag kunde springa ganska avslappnat.
Hade lite mer att ge om det skulle behövas men låg ändå på hårt hela vägen och
var 2 sek snabbare än ifjol då jag gjorde ett bra lopp i värmen. Det var varmt
även nu men något lindrigare än fjolåret. Under sista delen av loppet sprang
jag och tänkte på att det är synd det inte är någon efter banan längre sen
farsan är borta. Då dök plötsligt Lindmark upp från ingenstans och hejjade på.
Det värmde minst lika mycket som vädret.

Upptäckte när jag kom hem att jag var 1 sekund efter min tid
från 2010 som också är banrekordet på nuvarande bansträckningen. Hade jag vetat
det hade jag kört på lite hårdare i de sista uppförsbackarna men var ändå nöjd
med känslan i kroppen, framförallt uppför. Konstigt ändå att jag gjorde en så
vass tid 2010 då jag efter en veckas multisporttävlande i svenska cupen med
mellan 3-5h race per dag i med några segrar var rätt nerkörd. Var antagligen
rätt hård på den tiden…

Resultat

Blev en dubbelseger på Arvikastafetten då Set Sail Forimp
lag 1 och lag 2 la beslag på de första platserna fast i omvänd ordning. I lag 2 körde bla
jag och Rickard Karlsson, ”som vanligt”. Detta var 4:e gången vi
körde tillsammans och tredje gången i rad som vi kunde vara först i mål.
Rickard hade tränat hela 5 cykelpass innan tävlingen så han låg på gränsen till
vad han orkade men kunde växla ut mig i ledning så jag kunde springa hem segern
på sista sträckan. Tyckte mig känna att gammal god form är på väg så det gick
stundtals fort fast jag försökte att ta det lugnt. Bra känsla.

Resultat

Har också kört en Hiernmannen sen senaste uppdateringen som arrangerades
vid Leirsjøen i Norge där Eivind Lande o co stod för arrangemanget. Pigg i
kroppen och efter en lugn start funderade jag på att öka tempot och dra på lite
då jag såg att de andra sladdade lite bakom men eftersom jag tog det hela som
ett rent träningspass höll jag igen lite. Hade full kontroll på orienteringen
ända fram till näst sista kontrollen där jag gjorde ett par misstag. Näst sista
kontrollen låg uppe på en rejäl höjd, ett gränsröse. Jag släppte kartkontakten
och gick på var jag trodde röset skulle ligga i förhållande till höjden. Tänkte
sen att jag skulle testa ett specialvägval ner från höjden mot sista kontrollen
men efter halva sträckan så tappade jag riktningen totalt och hamnade återigen
i Gränsgatan. Missade sen själva kontrollpunkten så jag fick finna mig i att ha
två man framför mig denna Hiernman då de lyckades bättre mot sista kontrollen.
Mr Nilsson gjorde iaf årets uppryckning, efter att ha varit 37 min bakom mig på
förra Hiernmannen slog han mig denna gång. Starkt!

Karta

Hiernmannen deltävling nr 2 arrangerades vid Klevene gamla
kyrkplats, norr om Skillingmark. Mathias Axelsson hade gjort fina banor på ett
för mig nytt område. Kartan vi använde oss av var från 1971 så man kunde inte
lita på att stigar och annat fanns där de var utritade på kartan. Blev lite
missar på både 1:a och andra kontrollen men det var fler som hade problem där.
Ut från kontroll nr 2 drog jag på lite och verkade få en liten lucka till de
övriga. Tog det rätt lugnt in mot nästa kontroll för det är alltid bra att vara
några som springer ihop när det är Hiernmannen. Man vet aldrig vad som väntar i
terrängen då det inte alltid framgår av kartan.

På slutet kom Andreas ikapp då han inte missade nästa sista
som jag gjorde. Vi tog lite olika vägar in mot sista kontrollen. Andreas drog
upp en vild spurt på slutet men jag kunde svara. Tyckte att benen kändes lite
bättre nu än på ett bra tag så det svarade bra när jag ökade farten.

AN gjorde ett reportage från Hiernmannen som jag länkar till
här under. Kul med reportarar som åker långt ut i skogen och gör ett reportage.
Reportern hade själv en tanke på att ställa upp på korta banan på den sista
deltävlingen som går uppe vid norska gränsen nästa v. En riktig orienteringsreporter
alltså, kör ett eget varv på banan i maxfart.

Karta
med GPS-rutt

Artikel AN

Årets första deltävling i Hiernannen avgjordes denna gång
vid Bytorpet. I marker som jag skidat, vandrat, tränat och sovit under granar
många ggr men ändå ett inte helt enkelt område för mig då kartmaterialet var
helt nytt. Anders Johansson (OK Jösse, VVOK) mfl låg bakom arrangemanget och de
hade fixat en otroligt bra karta av laserskannat grundmaterial som var riktigt
bra att springa på.

Starten gick och jag placerade mig lite bak i fältet efter
att ha tagit ut rätt riktning mot första. Det är alltid lite rusning första
kilometern, räknade med att banan och terrängen lugnar farten efterhand. Den
första kontrollen var norr om Bytorpet över myrarna och den andra låg på
Högfjällshöjden, 382 m. ö. h. så det blev lite uppförsbacke dit. Har åkt skidor ett flertal ggr där tidigare men detta var första gången med
orienteringsskor på den höjden.

Tog kontrollen på höjden först och fick även kontroll 3 som
låg lite lurigt nere i en bäckravin först. Därefter så tog flera ett rakt på
vägval som jag också följde ett tag medans jag läste på kartan. Bestämde mig
sedan att jag går runt på stigen och avbröt det mer ”rakt på”
vägvalet. Blev därmed ensam ett tag. Körde på runt och ett par hundra meter
innan kontrollen så hade jag förhoppning om att kanske vara först men då fick
jag se att de två snabbaste av de som kört ”rakt på” dök upp 50 meter
till vänster om mig. Hade jag gått ut på högervägvalet direkt hade det varit
snabbare men nu blev det likvärdigt. Blev sedan en större miss på 5:e
kontrollen så där gick bla. norske orienteraren Eivind Lande förbi och fick
troligen ett par minuters lucka. Gick inte att ta in detta då det var för kort
tid kvar till mål men Andreas körde på riktigt bra över myrarna tillbaka mot
Bytorpet och mot näst sista kontrollen. Jag kunde sedan öka tempot från sista
till näst sista kontrollen och fick på så sätt vara först i
”klungspurten”. Lite prestige 🙂 men inte ska man bomma bort sig på
”hemmaplan”.

Riktigt bra träningstillfälle och grymt kul att vara
tillbaka i skogen med karta och kompass. Arrangemanget som sådant var otroligt
fint arrangerat med en bra karta, god mat efteråt och allmänt trevligt.

Karta och GPS-rutt

Resultat

Hade förhoppningar om att benen skulle fungera bättre på
Arvika stadslopp än de gjort sista tiden men kände redan efter startrusningen
att det inte var något riktigt drag i dem denna gång heller. Hur mkt än jag
ville så fick jag inte nog hög fart där det var lättlöpt och framförallt i
utförsbackarna. Brorsan tyckte jag såg tung ut och så kände jag mig också. Trodde
halvmaran skulle vara ur benen men det verkar inte så, eller också beror det på
något annat. I vilket fall som helst så kom jag efter redan från början och
kunde inte täta luckan även om jag tog in lite i den längre uppförsbacken efter
ca 4 km. Efter nästa backe nedför såg jag att jag tappat det jag tog in och mer
därtill så det var bara att konstatera att det blev inget bra lopp denna gång
heller. Eller bra och bra, helt kasst är det inte, men borde kunna bättre. Ska
dock sägas att det är väldigt bra killar som är före och de tränar stenhårt, så
skall jag kunna ta dem så får benen vara piggare. Jämför man fjolårets tävling
med årets så är jag en bit efter rent tidsmässigt, men det jag framförallt
tänker på är hur kroppen funkade, då kunde jag springa kontrollerat i
tröskelfart och det flöt på ändå. Framförallt utför. Nu jobbade jag mycket
hårdare, hade fin draghjälp och verkligen försökte hela vägen, så det borde gå
klart snabbare, ändå gick det långsammare.

Att jag just nu är segare märkte jag också på Myrvarvet som
avgjordes för 29:e gången. Hade nu 23.28 mot ex 22,23 från 2010 som också är
banrekord. Det är över en minuts skillnad på 7 km grus/asfalt och
terränglöpning. Kollade GPS och jämförde dessa två lopp och det är i
utförsbackarna som tiden rinner iväg, precis som jag upplever det. Uppför
verkar det gå lika snabbt.

Men bara att träna på under sommaren så släpper det nog. Kan
konstatera att utdelningen denna vårsäsong inte har varit i paritet med
träningsresultaten inför säsongen, men har även haft lite stolpe ut på en del
av tävlingarna som egentligen passar mig bra.

Midsommarafton är Borejoggen i Torsby, som vanligt. En
trevlig tävling på en ganska tuff bana. Hade förhoppningar att ha lätta ben men
kände på uppvärmningen att benen fortfarande var tagna av halvmaran i Karlstad 6
dagar innnan, där jag gick på en rejäl smäll. Annars kändes kroppen bra.
Körde på kontrollerat i början och det gick helt ok trots att det inte var någon
riktig spänst i steget men det fungerade bra i övrigt. Hamnade ganska snart som
4:a och låg där. Tyckte det gick ganska bra på de platta partierna på banan men
utför och uppför var jag inte alls så rapp som jag önskat men det är nog där
det märks mest att man hade några tuffa lopp i benen. På slutet var det en
kille (Natt-SM vinnaren i orientering 2014) som gick om mig och jag var rätt
nöjd med att ligga bakom så jag blev 5:a. Lite besviken på placeringen då jag
siktat på pallen men förutom benen så fungerade kroppen bra och jag kunde inte
göra så mycket bättre denna dag så efter några minuter var jag ganska nöjd
ändå.

Tjejerna i team Set Sail/Forimp sprang bra och blev 2:a och
4:a.

Resultat

Nu vet jag också hur det känns att bli skjuten med pistol!
Åtminstone bli träffad av ett par rikoschetter, typ två delar av den befintliga
kulan. Ändå tur i oturen då detta inte ska kunna hända. Mitt skott träffade
mitt i ett fallmål där det fanns en liten defekt (en liten grop efter grövre
ammuniton) som gjorde att delar av kulan går exakt rakt tillbaka och tränger in
i skjutarmen och höften. En skyttekompis fick dra ut blybitar ur kroppen med
pincett och kniv. Fattade först inte vad som hände utan trodde kulan kom från
någon annan men ingen annan var nära på skjutvallen i det läget så fattade
direkt att det var egen kula som kom tillbaka. Ca 20 meter var avståndet så den
kom riktigt fort och jag fick en rejäl smäll. Olyckan berodde enbart på det trasiga
skjutmålet så det kasserades. Tur man slapp
få kulan i ansiktet för då kunde skadorna ha blivit mycket värre. Får hålla
lite koll på såren så det inte blir blyförgiftning eller nått…

Hade turen att springa på en Mård här en kväll. Det är fina djur med en snabbhet i trädklättring som få. Tyvärr hade jag inte kameran med mig, annars hade det blivit fina bilder där den satt i säkerhet och tittade ner på mig. Njuter verkligen av naturen dessa tillfällen och det är fina upplevelser att bara röra sig i skogsmarkerna dessa fina sommarkvällar.

Till fredagen är det Borejoggen i Torsby, en midsommartradition. Har varit med där många ggr. Tror bl.a. jag blivit 2:a ett par ggr och även 3:a två ggr. Målsättningen är pallen igen, men det kan gå hur som helst. Hoppas på en bra dag och att jag får ut det jag har i kroppen så är jag nöjd. Skall bli kul i varje fall och många kommer nog springa riktigt bra. Får hoppas halvmaran inte satte sig för hårt i kroppen.