Igår var det nyårsfirande men
innan detta drog igång så åkte jag ner till Grums där man kör en
träningstävling. De har kört detta testrace i många år (sen 1990 talet tror
jag) men detta år var startfältet troligen det vassaste då hårdsatsande löparna
André och Anton fanns på plats (de var bla. 1:a och 2:a på Tjurruset i STHLM i år). Min tanke var att få ett snabbare pass då all
träning jag gjort från okt har varit grundträning utan fart. Hade lite
känningar av rätt tunga träningspass dagarna innan, men det var inget jag
tänkte på utan det var bara att köra.

Blev chockad då starten gick
vilken fart Anton och André drog iväg med. Kom tillslut upp i rygg på Anton och
kunde sedan gå ifrån och ikapp André. Kändes överraskande lätt i steget. Låg i
rygg på André tills vi kom till första kontrollen (som var starten på ett
spurtpris), stämplade och tappade på André då både han och Anton inte hade
sportident med sig utan sprang bara själva ”löpracet”. Tog in på André igen, när jag
nästan var uppe i rygg på honom så kom en ny kontroll (mål på spurtpriset) där
jag stannade, stämplade och tappade lite. Man tappar ju när man måste stanna i
3 minuters fart i ett medlut.

Började plocka lite igen men fick
efter ett tag sånt där eländes håll som jag råkar ut för ibland så jag tappade
och låg ca 100 m bakom André men en bra bit före Anton. Trodde att jag var
tvungen att kliva av men i en uppförsbacke så började hållet avta och när
backen var slut så kunde jag löpa på igen. Det var en lättande känsla för kroppen.
Tog något på André i utförsbacken efter, åtminstone kändes det så. När det var ca
1,5 km kvar så såg jag Andre vika runt hörnet på ett kvarter ca 80 m framför
mig. Tråkigt nog för mig så skulle man vika vänster direkt efter. Andre och
Anton som sprungit banan tidigare visste detta men jag sprang åt fel håll i
full sula. Det tog ett tag innan jag fattade att jag var helt fel. Så jag kom
till mål med 9,5 km på klockan istället för 8,2 km som banan egentligen var.

André slaktade banrekordet med
1,45 och var drygt 2 minuter före Anton. Jag hade varit ungefär tiotalet
sekunder bakom André om jag sprungit rätt sista biten. Det är löpare med bra
kapacitet som sprungit här tidigare, så det hade varit väl godkänt tycker jag.
André berättade efteråt att han kört en del intervallpass och är van vid fart
och att loppet kändes bra vilket även känns bra för mig att höra då jag inte är
så van vid hög fart nu men ändå hängde med helt ok.

Tröstpris fick jag iaf då jag var
snabbast mellan de två kontrollerna som fanns längst banan, och lika bra att
göra den största orienteringsmissen för året på sista racet. Kul ändå att få känna
lite på benen och det var ett jättetrevligt arrangemang av OK Älgen, Grums.

Avslutade sedan dagen med att
hämta några vindfällen på skogen innan vi hade en trevlig sammankomst med god
mat i Dalen.

Återkommer senare med en summering
på bloggen av året som gått.