ADVENTURE

Under helgen var jag i Finspång och körde
Kraftloppstafetten. En fantastiskt trevlig löpstafett med 10 sträckor.
Dessutom med härligt engagerade Stefan ”Frasse” Fransson som
lagledare vilken ordnar allt runt omking på ett otroligt bra sätt. Frasse är en lokal
företagare som brinner för Kraftloppet och att hjälpa föreningslivet på olika
sätt. Vi hade även en fjolårsseger
med i bagaget att försöka försvara. Vi hade liksom ifjol ett mycket bra lag men tyvärr
drabbades laget av sjukdomar sista veckan inför loppet så vi fick kasta om i laget
i sista stund. Några löpare fick även köra dubbla sträckor. Sen hade vi även med
lagledare Fransson själv på första sträckan i år. Eftersom han själv räknade med
att tapppa lite tid (runt 5 min) på första sträckan skulle vi andra få jaga. När
vi fick en del bortfall på formstarka killar så förstod jag att det skulle bli
tufft att ta ikapp försprånget mot de andra lagen skulle få men vi gjorde ett
tappert försök.

Artikel
inför loppet

Jag fick ta hand om en av ankarsträckorna efter
omkastningarna i laget. En 12 km sträcka som löps två ggr åt varsit håll och bl.a.
går efter en gammal banvall. Den är alltså sträcka 3 och 7. Andre började med
att löpa den åt ena hållet på 41,02 och var så snabbast på sträckan. När det
blev min tur så hade vi tagit in lite tid men hade fortfarande minuter kvar att
försöka plocka, dock hade vi placeringsmässigt avancerat till andra plats.
Akele hade satsat stenhårt på stafetten och hade formstarka kort på
nyckelsträckorna så det skulle bli svårt att plocka något men att göra ett
stabilt lopp var planen.

Tänkte gå ut lugnt men det blev tvärtom. När jag passerade 1
km på GPS så var tiden 2,54. Försökte lugna mig men benen var pigga så 3 km
passerades på 9,06. Tänkte för mig själv att detta kan ju bli jäkligt bra men
blev samtidigt orolig att det gått för fort. Detta är nackdelen med att köra
med klocka. Efter ca 5 km började jag känna en liten känning av håll och han
tänka att bara det inte sätter sig och jag sabbar allt för de andra nu. Tog två
kilometer där jag sprang i 3,35 fart. Det fungerade bra och kunde sedan öka
farten igen, men blev inte lika hänsynslös utan körde med lite marginal. Just
när jag passerade 10 km på GPS mätaren (32,56) så skulle jag över en väg. Där
tog jag sedan vänster men då började de skrika åt mig så jag fick vända
tillbaka och starta om igen för jag skulle visst höger. Då var det i stort sett
2 km med bara uppförsbacke kvar.

Tog det ganska lugnt och kontrollerat uppför då jag trodde att
detta tar nog hårt som tusan men när jag kom uppför alla backar så kände jag mig ändå
ganska pigg. Växlade ut orienteraren Johan Pettersson på 8:e sträckan med en
tid på 40,38. Minns att jag tyckte Anders Eriksson gjorde en helgrym sträcka
ifjol då han hade 40,53 på samma sträcka. Fick dock ändå stryk då Akeles löpare
tydligen gjorde sitt livs lopp på sträckan och hade 9 sekunder snabbare tid än mig men
känslan och steget jag hade i början tar jag med mig även om det förmodligen var
en för snabb öppning och man kunde vara utan strulande mage i mitten av
sträckan. Klocka när man är i form är mer till besvär än nytta :-). Men att
vara i gammal god form delar av sträckan kändes bra.

Tyvärr klarade vi inte att ta ikapp Akeles förspång fast
alla krigade otroligt bra, det fattades 3 min i mål. Akele var verkligen värda
seger då de hade ett otroligt jämnstarkt lag. De har tidigare vunnit bl. a.
denna stafett samt lagtävlingen på Lidingöloppet så de är vassa. Vår tid i år
var ca 10 min sämre än året innan men jag tror de flesta av oss var nöjda
med en andraplats. Dessutom mycket givande och trevligt att träffa de andra
killar som satsar på orientering och löpning. Blev mycket diskussioner med
Hälleforsexpressen Peter Wiker som för övrigt gjorde en fin löpning på sin
sträcka. Han har hållit på med löpning på hög nivå i 25 år nu och är mycket
intresserad av fysilogi så det är intressant att snacka träning med en sådan
person. Hoppas att få chansen att återkomma fler gånger med detta trevliga gäng
till denna fina tävling.

Artikel efter loppet

Under veckan har jag varit i Luleå och deltagit i
Försvarsmaktens mästerskap i orienteringsstafett med K3. Hade startsträckan
även detta år där jag ifjol var först in till växlingen med någon minut. Kändes
i steget redan mot första som jag var i gammal god form rent fysiskt men
hamnade på efterkälken i orienteringstekniken efter att ha tittat på andra
löpare (bakom?! mig) och hamnat vid fel 1:a kontroll. Gjorde sen misstag efter
misstag som kostade mycket tid men var trots detta uppe på andra plats på väg mot
tredje sista kontrollen där jag återigen gör ett större misstag som gjorde att
jag kom på efterkälken ordentligt. Men kunde med en hyffsad avslutning som tur vara
med i slutet på den svansen till växlingen så växlade som 5:a. Alltid lär man
sig något. Springa orientering med huvudet under armen är aldrig lönsamt.

De andra killar i laget kom sen inte upp i sin bästa nivå så
vi slutade tyvärr klart sämre (tror vi blev 9-10:a) än den fina tredjeplats som
vi fick med oss ifjol, fast vi på papperet kanske hade ett vassare lag i år. Alla
hade typ otur med något kändes det som. Nån slog bl.a. sönder hela kompassen
mot handleden i ett fall så var tvungen att ta sig tbx till målet för att hämta
en ny innan han kunde fortsätta. Men vi hade kul ändå och det var nästan lite
komiskt vad allt gick snett som kunde gå snett. Alla blev dock taggade och
revanschsugna vilket bådar gott.

Karta här

Blivit en del turer i skogar med fiske och annat när det
funnits tid. En kamrat från södra delen av landet som jag jobbar med i
Försvarsmakten var här hos mig och hälsade på några dagar och han tyckte
Värmland var grymt fint så det var kul att visa lite fina områden.

Värmland är verkligen fantastiskt och man märker även detta
år att djurlivet blivit rikare. Framförallt är det antalet fåglar, både rov och
hönsfåglar, samt småvilt som ökat. Mer hare än på länge har jag också sett.
Även sett mer mård och bäver än tidigare och den gamla hyddan som jag brukade
titta på när jag var liten var nu, för första gången på 25 år, påbyggd igen. En
räv trampade jag nästan på igår innan den studsade iväg i en väldig fart. Såg
även för första gången, fast jag bodde där i dryga 23 år och var ute varenda
dag, en ryttlande tornfalk i Säterud. Det skall även ha setts en havsörn vid
Sälbodaälven men den har jag inte sett själv.

Minns att det sas för längesen att när vargen ökade i Värmland
skulle alla andra djur försvinna men verkligheten visade sig vara annorlunda
fast det nu finns vargrevir över hela länet, även om det på några ställen är
mindre med älg kvar att jaga. Kanske är nivån på de olika arterna nu i ganska god balans. I vilket fall som helst så tror inte jag det är några problem att jaga alla dessa arter som läget är nu. Att även mitt skygga och mytomspunna favoritdjur järven visat sig i bla
Gunnarskog och även söder om Arvika är häftigt. Blir intressant om man kommer
på några spår efter den till vintern.

Gjorde även en kortfilm på bäver och älg från Gunnarskog.

//www.youtube.com/embed/UD4urL55oMU?rel=0

Starten på 2013 års lopp

Häljebodaloppet avgjordes igår för 9:e gången. Efter att ha
haft sällskap av David Sjögren i inledningen av loppet kunde jag gå ifrån när motbackarna
började på riktigt. David som inte satsar lika hårt och tränar lika mycket
längre vill gärna känna på tempot i början och rullade på fint i
utförsbackarna. Han springer så lätt och har en mycket stor talang för löpning
och skulle med all säkerhet springa fortare än mig om han hade tränat lika
mycket som jag själv har gjort.

Själv kände mig snabbare i benen än på länge och tyckte att
jag hämtade mig bättre i backarna nu så jag kunde springa ganska avslappnat.
Hade lite mer att ge om det skulle behövas men låg ändå på hårt hela vägen och
var 2 sek snabbare än ifjol då jag gjorde ett bra lopp i värmen. Det var varmt
även nu men något lindrigare än fjolåret. Under sista delen av loppet sprang
jag och tänkte på att det är synd det inte är någon efter banan längre sen
farsan är borta. Då dök plötsligt Lindmark upp från ingenstans och hejjade på.
Det värmde minst lika mycket som vädret.

Upptäckte när jag kom hem att jag var 1 sekund efter min tid
från 2010 som också är banrekordet på nuvarande bansträckningen. Hade jag vetat
det hade jag kört på lite hårdare i de sista uppförsbackarna men var ändå nöjd
med känslan i kroppen, framförallt uppför. Konstigt ändå att jag gjorde en så
vass tid 2010 då jag efter en veckas multisporttävlande i svenska cupen med
mellan 3-5h race per dag i med några segrar var rätt nerkörd. Var antagligen
rätt hård på den tiden…

Resultat

Blev en dubbelseger på Arvikastafetten då Set Sail Forimp
lag 1 och lag 2 la beslag på de första platserna fast i omvänd ordning. I lag 2 körde bla
jag och Rickard Karlsson, ”som vanligt”. Detta var 4:e gången vi
körde tillsammans och tredje gången i rad som vi kunde vara först i mål.
Rickard hade tränat hela 5 cykelpass innan tävlingen så han låg på gränsen till
vad han orkade men kunde växla ut mig i ledning så jag kunde springa hem segern
på sista sträckan. Tyckte mig känna att gammal god form är på väg så det gick
stundtals fort fast jag försökte att ta det lugnt. Bra känsla.

Resultat

Har också kört en Hiernmannen sen senaste uppdateringen som arrangerades
vid Leirsjøen i Norge där Eivind Lande o co stod för arrangemanget. Pigg i
kroppen och efter en lugn start funderade jag på att öka tempot och dra på lite
då jag såg att de andra sladdade lite bakom men eftersom jag tog det hela som
ett rent träningspass höll jag igen lite. Hade full kontroll på orienteringen
ända fram till näst sista kontrollen där jag gjorde ett par misstag. Näst sista
kontrollen låg uppe på en rejäl höjd, ett gränsröse. Jag släppte kartkontakten
och gick på var jag trodde röset skulle ligga i förhållande till höjden. Tänkte
sen att jag skulle testa ett specialvägval ner från höjden mot sista kontrollen
men efter halva sträckan så tappade jag riktningen totalt och hamnade återigen
i Gränsgatan. Missade sen själva kontrollpunkten så jag fick finna mig i att ha
två man framför mig denna Hiernman då de lyckades bättre mot sista kontrollen.
Mr Nilsson gjorde iaf årets uppryckning, efter att ha varit 37 min bakom mig på
förra Hiernmannen slog han mig denna gång. Starkt!

Karta

Hiernmannen deltävling nr 2 arrangerades vid Klevene gamla
kyrkplats, norr om Skillingmark. Mathias Axelsson hade gjort fina banor på ett
för mig nytt område. Kartan vi använde oss av var från 1971 så man kunde inte
lita på att stigar och annat fanns där de var utritade på kartan. Blev lite
missar på både 1:a och andra kontrollen men det var fler som hade problem där.
Ut från kontroll nr 2 drog jag på lite och verkade få en liten lucka till de
övriga. Tog det rätt lugnt in mot nästa kontroll för det är alltid bra att vara
några som springer ihop när det är Hiernmannen. Man vet aldrig vad som väntar i
terrängen då det inte alltid framgår av kartan.

På slutet kom Andreas ikapp då han inte missade nästa sista
som jag gjorde. Vi tog lite olika vägar in mot sista kontrollen. Andreas drog
upp en vild spurt på slutet men jag kunde svara. Tyckte att benen kändes lite
bättre nu än på ett bra tag så det svarade bra när jag ökade farten.

AN gjorde ett reportage från Hiernmannen som jag länkar till
här under. Kul med reportarar som åker långt ut i skogen och gör ett reportage.
Reportern hade själv en tanke på att ställa upp på korta banan på den sista
deltävlingen som går uppe vid norska gränsen nästa v. En riktig orienteringsreporter
alltså, kör ett eget varv på banan i maxfart.

Karta
med GPS-rutt

Artikel AN

Årets första deltävling i Hiernannen avgjordes denna gång
vid Bytorpet. I marker som jag skidat, vandrat, tränat och sovit under granar
många ggr men ändå ett inte helt enkelt område för mig då kartmaterialet var
helt nytt. Anders Johansson (OK Jösse, VVOK) mfl låg bakom arrangemanget och de
hade fixat en otroligt bra karta av laserskannat grundmaterial som var riktigt
bra att springa på.

Starten gick och jag placerade mig lite bak i fältet efter
att ha tagit ut rätt riktning mot första. Det är alltid lite rusning första
kilometern, räknade med att banan och terrängen lugnar farten efterhand. Den
första kontrollen var norr om Bytorpet över myrarna och den andra låg på
Högfjällshöjden, 382 m. ö. h. så det blev lite uppförsbacke dit. Har åkt skidor ett flertal ggr där tidigare men detta var första gången med
orienteringsskor på den höjden.

Tog kontrollen på höjden först och fick även kontroll 3 som
låg lite lurigt nere i en bäckravin först. Därefter så tog flera ett rakt på
vägval som jag också följde ett tag medans jag läste på kartan. Bestämde mig
sedan att jag går runt på stigen och avbröt det mer ”rakt på”
vägvalet. Blev därmed ensam ett tag. Körde på runt och ett par hundra meter
innan kontrollen så hade jag förhoppning om att kanske vara först men då fick
jag se att de två snabbaste av de som kört ”rakt på” dök upp 50 meter
till vänster om mig. Hade jag gått ut på högervägvalet direkt hade det varit
snabbare men nu blev det likvärdigt. Blev sedan en större miss på 5:e
kontrollen så där gick bla. norske orienteraren Eivind Lande förbi och fick
troligen ett par minuters lucka. Gick inte att ta in detta då det var för kort
tid kvar till mål men Andreas körde på riktigt bra över myrarna tillbaka mot
Bytorpet och mot näst sista kontrollen. Jag kunde sedan öka tempot från sista
till näst sista kontrollen och fick på så sätt vara först i
”klungspurten”. Lite prestige 🙂 men inte ska man bomma bort sig på
”hemmaplan”.

Riktigt bra träningstillfälle och grymt kul att vara
tillbaka i skogen med karta och kompass. Arrangemanget som sådant var otroligt
fint arrangerat med en bra karta, god mat efteråt och allmänt trevligt.

Karta och GPS-rutt

Resultat

Hade förhoppningar om att benen skulle fungera bättre på
Arvika stadslopp än de gjort sista tiden men kände redan efter startrusningen
att det inte var något riktigt drag i dem denna gång heller. Hur mkt än jag
ville så fick jag inte nog hög fart där det var lättlöpt och framförallt i
utförsbackarna. Brorsan tyckte jag såg tung ut och så kände jag mig också. Trodde
halvmaran skulle vara ur benen men det verkar inte så, eller också beror det på
något annat. I vilket fall som helst så kom jag efter redan från början och
kunde inte täta luckan även om jag tog in lite i den längre uppförsbacken efter
ca 4 km. Efter nästa backe nedför såg jag att jag tappat det jag tog in och mer
därtill så det var bara att konstatera att det blev inget bra lopp denna gång
heller. Eller bra och bra, helt kasst är det inte, men borde kunna bättre. Ska
dock sägas att det är väldigt bra killar som är före och de tränar stenhårt, så
skall jag kunna ta dem så får benen vara piggare. Jämför man fjolårets tävling
med årets så är jag en bit efter rent tidsmässigt, men det jag framförallt
tänker på är hur kroppen funkade, då kunde jag springa kontrollerat i
tröskelfart och det flöt på ändå. Framförallt utför. Nu jobbade jag mycket
hårdare, hade fin draghjälp och verkligen försökte hela vägen, så det borde gå
klart snabbare, ändå gick det långsammare.

Att jag just nu är segare märkte jag också på Myrvarvet som
avgjordes för 29:e gången. Hade nu 23.28 mot ex 22,23 från 2010 som också är
banrekord. Det är över en minuts skillnad på 7 km grus/asfalt och
terränglöpning. Kollade GPS och jämförde dessa två lopp och det är i
utförsbackarna som tiden rinner iväg, precis som jag upplever det. Uppför
verkar det gå lika snabbt.

Men bara att träna på under sommaren så släpper det nog. Kan
konstatera att utdelningen denna vårsäsong inte har varit i paritet med
träningsresultaten inför säsongen, men har även haft lite stolpe ut på en del
av tävlingarna som egentligen passar mig bra.