ADVENTURE

Under helgen hade vi läger på
Långberget med Team Set Sail/Forimp. Vi hann med en hel del träning men fokus
på lägret var teamsnack och att få till ett avstamp mot nästa säsong.
Långberget bjöd oss på ett vackert vinterlandskap och stämningen var på topp. Eftersom
vi har både nya aktiva och nya ledare i teamet var det mycket att prata om och
gå igenom. Känns som vi nu har skaffat en stabil plattform att bygga vidare
kring och det känns mycket inspirerande. Teamet kommer 2014 bestå av Mona
Hallberg, Frida Michold och undertecknad. Frida är ny i teamet och är en mkt
talangfull löperska som jag tror mycket på. Ett fantastiskt och vägvinnande
steg som kommer att bli ännu vassare närmaste åren. Mona som just nu sliter
lite med skador har många goda resultat att falla tillbaka på och SM-guld och
vinst i svenska cupen 2013 sporrar för vidare utveckling. Själv hoppas jag på
att den nytändningen det nya teamet med full uppbackning från våra ledare kan
ge bättre resultat och hoppas även diverse gamla träningsmetoder (läs
skogsarbete i gammeldags form) skall ge ett lyft.

Ett stort tack till våra engagerade
ledare Anders Frykblom, Christian Nilsson och Kristian Magnusson för ett
välordnat läger och att ni lägger ner tid på detta och backar upp vår satsning.
Känns motiverande för en gammal lagidrottare och mångårig lagkapten i fotboll.
Blir fler att tävla för än sig själv. Stort tack till vår huvudsponsor Forimp och ICA Thybergs i Gunnarskog som sponsrade med maten till lägret!

Dagarna bara försvinner. Blivit
ganska mycket nu ett tag med aktiviteter och arbete åt alla håll. Träningen har
gått ganska bra i perioder och kroppen har känts överraskande pigg på en del
pass. Har även till och från känt mig rejält seg. Är väl standard när det
gäller försäsongsträning att det går upp och ner. Gäller att anpassa sin
träning till övriga livet och hitta den där ”lagom” dosen. ”Lyssna på kroppen”
är ett stående uttryck som många använder men vet inte hur många som egentligen
anammar detta. Det är inte det lättaste och det varierar för de flesta kraftigt
dag från dag vilken träningsdos kroppen kan ta upp.

Gjort några obanade skidturer med
ryggsäck i hemmamarker och det har gått ganska tungt då snön har varit både lös
och blöt. Har en förhoppning att det skall frysa till så man får en tur i fint
skidföre, för det har ju inte hänt en enda gång än denna vinter. Har även
försökt köra ut lite vindfällen från skogen men efter diverse fastkörningar så
väntar jag med den styrketräningen tills det fryser till i markerna igen..

I helgen slog västvärmlandsbördiga idrottare till ordentligt i skidsport. Markus Ruus var med och gjorde bra insatser i Junior-VM i längdskidor. En klassisk sträcka på 10 km där han endast var 16 sek från guld men i den benhårda konkurrensen blev han 6:a. Martin Holmstrand stakade bättre än på länge och knep en 33:e plats i långloppsvärldscupen och Mona Brorsson skrällde och slog till med ett EM-guld i skidskytte, jaktstart. Imponerande insatser.

Till helgen är det teamläger i
Långberget med Team Set Sail/Forimp. Brukar vara fina förhållanden däruppe så då blir det säkert en del fin skidåkning..

Snön och kylan har äntligen
kommit. Inte blivit några övernattningsturer än men en del andra turer i
markerna har jag hunnit med. Passade på att köra upp skidspår i Dalen till
grannarnas glädje. Såg många ute i spåren igår (söndag). Längre upp på skogen rör
sig inte många och man blir förvånad om man kommer på andra spår än sina egna.
Det kanske händer ngr ggr per år. Man kan resa ut långt och om man ser ett spår
långt utanför bebyggelsen så vet man rätt säkert vem det är, för de som rör sig
långt från grusvägarna den här tiden på året är lätträknade.

När man rör sig efter större stigar
kan det dock ha kommit någon skidandes, något som hände då jag var uppe mellan
länktornet och Mötterud igår då jag fick se ett färskt skidspår. Rör mig nästan
dagligen här så blev lite överraskad att någon åkt där. Kom dock ikapp en typ
70-årig dam efter ett tag. Det var imponerande att hon hade åkt så långt obanat
tycker jag. Inget de bekväma 20- 25 åringarna i Väst Värmland gör eller kommer
att göra. Fränt. De var tuffare förr.

Hittade annars ett rådjurskadaver
på vår mark i Dalen en bit bortanför stugan. Knasigt då jag letat igenom hela
skogen efter tecken på rovdjursförekomst så ligger det precis utanför där man
bor. Där jag inte letar vill säga. Visade det för grannen biologen och sa till
honom att nu får han räkna fåren men det skiter han i sa han. Han har fått höns
tagna av räven, mården och duvhöken flera ggr, och även nått får har
försvunnit, spårlöst. Hundar har även jagat fåren några ggr och bitit dem så
han är rätt härdad.

Hoppas få kunna åka en del skidor
närmaste tiden.

Under förra veckan var jag på
Bosön och elitläger/landslagsläger med militärlandslagen. Bosön på Lidingö
(Sthlm) är en av svensk idrotts samlingsplatser, där man utvecklar elitidrott
och idrottsföreningar genom kurser, träningsläger och fysiska tester. Lägret var mycket välordnat och trevligt.
Det var bra mat, fint boende och goda träningsmöjligheter fanns det, även om
det denna gång inte var träningen som stod i fokus, utan lägret var främst en
kickoff/teambuilding inför Military World Games i Korea 2015. (The 6th CISM
World Games Korea 2015).

Vi hade också föreläsningar om
bl.a. prestationspsykologiska faktorer samt en hel del nya övningar för
utveckling av diverse fysiska förmågor. Det var också intressant att träffa
andra idrottare i de olika ”militära” grenarna.

När det gäller MWG 2015 så är det
marathon som gäller för mig och håller jag mig skadefri och har form så får jag
högst troligt åka. Motståndet är nästan likvärdigt med ett OS-marathon då många
nationer inte har samma militära krav på sina deltagare som oss. Flera länder
har ”köpt” in idrottare för att representera deras land, så viktigt är det för
vissa länder att visa upp sig i de här sammanhangen. Jämför man med ett
vinter-OS så är det färre grenar men fler tävlande från flera länder i detta ”militära-OS”.
Vancouver OS hade deltagare från 83 länder, här blir det deltagare från 110
länder som blir representerade så det blir stort, och i marathon är
konkurrensen mördande. Så för att få en bättre placering vore det nog bättre
att byta sport till en mindre konkurrensutsatt men det är väl bara att träna på
och göra vad man kan. Tävlingsorterna är Mungyeong, Pohang, Adong, Gimcheon,
Sangju, Yeongju och Yaecheon.

Det blir nog en upplevelse att bara
få vara med, om jag kommer med vill jag också göra ett så bra resultat som jag
själv kan prestera utifrån min fysiska status. Det finns antagligen inte en
chans att komma på pallen på marathon då man måste vara bättre löpare än att
vara svensk rekordhållare på distansen för detta, men ett så bra resultat som
möjligt skulle självklart sitta fint.

Dags
att summera året som gått. Tycker det mesta har varit bra och vi har haft fina framgångar
med Set Sail IF. Både som individuella prestationer och arrangörsmässigt.
Loppen vi arrangerat har varit många klasser bättre arrangerade än något annat jag
upplevt i dessa trakter tidigare. Det är också på dessa tävlingar som du hittar
de mest och bäst tränade ”västvärmlänningar”. Att placera sig bra på dessa kan idag vara tuffare än att placera sig bra på ett SM i andra konditionssporter.

Att
åka iväg på tävlingar var ifjol tråkigt då det var något som jag och
farsan gjorde tillsammans alla år innan. I år har jag klarat att acceptera
läget och jag gör det samma själv istället. Jag ”bara kör” som vi sa jag skulle
göra när han stämplade ut. Det har funkat även om jag såklart ofta tänker på
både honom och mamma som båda fick lämna alldeles för tidigt.

Summering:

Totalt antal tävlingar: Ingen aning men det blev en hel del

Totalt antal segrar: Minst 17 (2012 ?) (2011 9) (2010 17)

Totalt antal andraplatser: 3 (2011 8) (2010 12)

Totalt antal medaljer: 2 SM-guld, 1 FM-guld, 1 FM- brons, 1 DM-guld, 1
DM-brons

Totalt antal felstämplat: Ingen (2012 0) (2011 2) (2010 2)

Totalt antal träningsdagar jag trivdes: Många träningsdagar var trevliga..

Totalt antal whiskeyflaskor konsumerande: 0, som vanligt.

Totalt antal söndertrasade skor: Några stycken, finns många dåliga skor
som inte håller i skogen..

Summa Nattjakta: 3:a, 1:a, 1:a, final 3:a. Mkt bommar och låg fart i
finalen..

Bästa årsbästa på halvmaran och milen i samma lopp: Blev inga maxlopp över distansen
men 1.15 resp. 35,03 på Arvika halvmaraton. (2011 – 1.11 resp. 32.39) Tror mig haft
bättre kapacitet än 2011 om jag kört en snabb bana de dagar jag haft bra form i
år.

Årsbästa 10 km landsväg: 32.40 i ganska dålig form. Hade annars några veckor
under sommarn där jag kunde springa ganska fort. Samma km-tid på milen som i
Arvika stadslopp hade gett 31,40 på en mil och det skall gå att hålla den
km-tiden i 10 km då stadsloppsbanan är kuperad och inte så snabb. (2012 33,05)
(2011 32,39 första milen i en halvmara)

Årets roligaste tävling: Sotarblixtleden Trailrun. Viktigt med en hemmaseger
och skönt att få revansch på sin egen prestation.

Årets bästa form: Arvika stadslopp, behövde inte ta i ändå gick det undan.
Arvika halvmaraton, lätta ben och utan att gå på max gick det ändå rätt lätt
trots hållkänsla.

Årets sämsta form: Var nog på Borejoggen. Kände direkt i loppet att det inte
var min dag men ändå blev det inte ett helt dåligt resultat men en bit ifrån
vad jag borde ha gjort.

Årets roligaste träningspass: Haft många roliga pass med Nilsson där jag har
skrattat så jag fått mjölksyra i hela kroppen och blivit en ”stumbjörn”.

Årets konstigaste i orienteringskogen: Kom tillsammans med Maria och hennes
syster Elin på en deltävling i nattjakta och sprang med dem istället för att
springa fortare själv. Var trevligt i alla fall.

Årets tråkigaste träningspass: Minns inget direkt tråkigt pass, tränade bara
när jag kände för det! Det funkade bra.

Årets bästa träningspass: Något skogshuggarpass. Alltid kvalité på de
passen. Speciellt om stockarna är tunga. Ryggsäck i skogen är trevligt och bra,
håller långa turer högt på träningsrankingen.

Årets bästa tävlingar: Tror det var Arvika stadslopp. Både arrangemang och
mitt eget lopp.

Årets tråkigaste tävlingar: Ingen, kul hela säsongen oavsett resultat.

Årets brutalaste tävling: 10-mila är alltid brutalt på många sätt, det fick
vår startman Per Eklöf känna på i år. Hållet i magen på större delen av en
halvmara så jag fick stanna hur många ggr som helst var ruskigt smärtsamt

Årets tuffaste tävlingsdag:. Häljebodaloppet där jag slog banrekordet i
sommarens värsta värme, var brutalt och tog hårt på kroppen..

Årets trevligaste segrar: Trailrunningen på Sotarblixt, Arvika stadslopp och
Häljebodaloppet. Lången var roligt att kunna äntligen få komma in först på
också. Stafetten på springskytte-SM var grymt spännande och kul att vi kunde
spurta hem segern.

Årets bästa känsla i kroppen: Arvikastafetten när man tog in på lagen framför
och vi kunde försvara vår seger.

Årets bästa insikt: Träna för framtiden.

Årets tråkigaste insikt: Vi tror vi är så duktiga på allt här i västvärlden
men när det väl kommer till så är vi rätt kassa. Vår målsättning är att vi ska
lösa våra miljöproblem nu och inte lämna över dem till kommande generationer.
Det har riksdagen beslutat men ändå är det precis vad vi gör, vi skjuter
viktiga åtgärder på framtiden. Och sen skyller man på mindre utvecklade länder.
En modern människa är i grunden rätt destruktiv..

Årets mest spännande tävling: Arvikastafetten stod och vägde fram och
tillbaka. Var säkert sevärd för publiken.

Årets bästa sko: Tycker löpkänslan på orientering i Icebug Acceleritas 3 är grym.

Årets sämsta sko: Många

Årets investering: Bättre motorsåg

Årets lärdomar träningsmässigt: Våga vila

Årets lärdomar livet: Ta inget för givet. Aldrig!

Lista nedan på tävlingar jag rankar som tävlingar 2013. Har kört en
del andra ”tävlingar” också men mest tagit dem som träning.

Baksjöloppet 1:a – Form (1-10):
Ben 9, Syreupptag 8 (Snö och is. Riktigt vass utförslöpning där jag ökade
avståndet mot starke Hallvard Nielsen)

Korta terräng DM 3:a – Form (1-10)
Ben 6, Syreupptag 8 (Bra väder, lite is i skogen. Inte så pigga ben och ingen
riktig fart i kroppen)

10-Mila Form (1-10) Ben 8,
Syreupptag 8 (Vanlig 10-Mila natt, lagom hårt då jag gick ut en bit ner i
fältet efter vår fadäs på förstasträckan. Bästa sträcktid på en sträcka)

Valborgsruset Torsby 1:a – Form
(1-10) Ben 8, Syreupptag 8 (Bra väder. Pigg på slutet.)

Krystallmarschen 2:a – Form (1-10)
Ben 7, Syreupptag 9 (Bra väder. Stark i skogen men sämre på hårt underlag.)

Set Sail Trailrunning 1:a – Form (1-10)
Ben 9, Syreupptag 9 (Varmt. Stark på slutet av loppet. Brutal snabb utförslöpning
sista biten, inte alla som har sprungit ifrån Andre Rangelind (bla 1:a i
Tjurruset i Karlstad och Stockholm) med 40 sek på ca en kilometers löpning.)

Woodjoggen 1:a – Form (1-10) Ben
8, Syreupptag 8 (Varmt. Hyfsat tryck i kroppen.) Tror det var 4:e segern i rad
på detta lopp.

Reg mästerskap Orientering 1:a –
Form (1-10) Ben 8, Syreupptag 8 (Varmt. Taggad men gick på säkerhet och körde lagom
hårt. Seger med över 5 minuter över ca 7 km orientering)

Borejoggen 3:a – Form (1-10) Ben
4, Syreupptag 7 (Varmt. Riktig miss med formen då jag önskat pigga ben men fick
precis tvärtom. Gjorde det så taktiskt bra man kan dock så hamna på pallen
iaf.)

Arvika Stadslopp 1:a – Form (1-10)
Ben 10, Syreupptag 9 (Regn och svalt väder. Pigg, behövde inte ta i utan bara
trippade fram. Bra form.)

Myrvarvet 1:a – Form (1-10) Ben 7,
Syreupptag 8 (Varmt. Tung i kroppen.)

Festivalloppet 2:a – Form (1-10)
Ben 8, Syreupptag 7 (Varmt. Ganska ok form men inte så pigga ben. Magproblem
sista 3 km.)

Värmskogsloppet 1:a – Form (1-10)
Ben 7, Syreupptag 7 (Varmt och ganska slitigt men trevligt lopp.)

Höstens tävlingar

Häljebodaloppet
1:a (6:e segern) Form (1-10) Ben 8, Syreupptag 8 (Brutal värme, riktigt jobbigt
att springa men banrekord ändå indikerade god dagsform)

Brunskogsloppet
2:a Form (1-10) Ben 7, Syreupptag 5 (Riktigt tung dag från första steget,
kanske Häljebodaloppets urladdning i värmen skrotade kroppen lite för den var
allt annat än pigg. Kämpade dock bra)

Arvikastafetten
1:a Form (1-10) Ben 8, Syreupptag 8 (Gick ut som 5:a men var rätt pigg och
jagade ikapp de andra efter ett tag. Kul att få vinna tillsammans som ett lag
med Anders och Rickard)

Kraftloppsstafetten
Finspång 1:a Form (1-10) Ben 9, Syreupptag 8 (Gick ut i betryggande ledning på
sista sträckan men gjorde ändå ett bra lopp och utökade avståndet mot de andra
lagen. Bra tryck i benen utan att behöva ta i så mycket. Lagtävlingar är alltid
kul. Riktigt trevlig sammankomst tack vare Stefan ”Frasse” Fransson)

Försvarsmakts-SM
orientering. Stafett. 1:a sträckan/natt. 1:a Form (1-10) Ben 8, Syreupptag 9
(Skön känsla i kroppen av kontroll men gjorde en del misstag men
självförtroendet på topp så kunde knyta ihop säcken och växla som första lag.
Vi blev tillslut 3:a vilket var mycket bra!)

SM-Springskytte
1:a (stafett), 4:a (individuellt) och 1:a (lagtävling) Form (1-10) Ben 8,
Syreupptag 8 (Kändes bra i kroppen men lyckades inte få till skjutningen på den
individuella tävlingen men i stafetten var det blixtskjutning på sista
stationen. Riktigt kul med 2 SM-guld med hem.)

Arvika
Halvmarathon DM 1:a Form (1-10) Ben 9, Syreupptag 8 (Kände mig pigg men tog det
lugnt i början och lät de andra dra. Fortsätter lagom fart uppför och de andra släpper.
Fick sen känning av håll men gick rätt ok ändå, vet att med ett maxlopp hade
jag haft en riktigt bra tid i den tuffa banan)

Försvarsmakts-SM
långlopp 1:a Form (1-10) Ben 7, Syreupptag 6 (Kände direkt att det inte var min
dag och efter drygt 6 km började jag känna av håll. Klarade dock trots detta
att vinna fast jag tappade massor med minuter sista milen)

Langturn
orientering 1:a Form (1-10) Ben 8, Syreupptag 8 (Kände av att vi hade kört
klubbmästerskap dagen innan men körde på. Missade lite och kom efter men kunde
springa ikapp och vinna efter spurt)

Lången
orientering 1:a Form (1-10) Ben 8, Syreupptag 8 Klassiska ”Lången” –
långdistansorientering som OK Tyr arrangerar. (Kände mig pigg hela vägen och
kunde öka sista biten. Kul att Andreas var pigg och blev trea också. Kändes
lite extra bra att äntligen få en seger i detta race då jag minns att farsan
tyckte att denna tävlingen borde passa mig och att jag länge haft kapacitet att
vinna den. Kändes faktiskt som han stod på flera ställen längst banan och bara
myste, den gode saknade gubben, och kanske var det därför jag kände mig oslagbar
den dagen!!)

Glädjande nyhet inför 2014 är att Team Set Sail/Forimp har
fått en ny organisation och det kommer som det ser ut nu bestå av mig, Mona
Hallberg och Frida Michold. Ledare kommer Anders Frykblom och Christian Nilsson
att vara. Inget annat team som har lika bra tränade ledare i alla fall. Känns
som bra föredömen. Hoppas att vi alla kan hjälpa varandra att utvecklas 2014.

Summerar
alltså ett ganska bra år idrottsmässigt och har hopp om framtiden.

Igår var det nyårsfirande men
innan detta drog igång så åkte jag ner till Grums där man kör en
träningstävling. De har kört detta testrace i många år (sen 1990 talet tror
jag) men detta år var startfältet troligen det vassaste då hårdsatsande löparna
André och Anton fanns på plats (de var bla. 1:a och 2:a på Tjurruset i STHLM i år). Min tanke var att få ett snabbare pass då all
träning jag gjort från okt har varit grundträning utan fart. Hade lite
känningar av rätt tunga träningspass dagarna innan, men det var inget jag
tänkte på utan det var bara att köra.

Blev chockad då starten gick
vilken fart Anton och André drog iväg med. Kom tillslut upp i rygg på Anton och
kunde sedan gå ifrån och ikapp André. Kändes överraskande lätt i steget. Låg i
rygg på André tills vi kom till första kontrollen (som var starten på ett
spurtpris), stämplade och tappade på André då både han och Anton inte hade
sportident med sig utan sprang bara själva ”löpracet”. Tog in på André igen, när jag
nästan var uppe i rygg på honom så kom en ny kontroll (mål på spurtpriset) där
jag stannade, stämplade och tappade lite. Man tappar ju när man måste stanna i
3 minuters fart i ett medlut.

Började plocka lite igen men fick
efter ett tag sånt där eländes håll som jag råkar ut för ibland så jag tappade
och låg ca 100 m bakom André men en bra bit före Anton. Trodde att jag var
tvungen att kliva av men i en uppförsbacke så började hållet avta och när
backen var slut så kunde jag löpa på igen. Det var en lättande känsla för kroppen.
Tog något på André i utförsbacken efter, åtminstone kändes det så. När det var ca
1,5 km kvar så såg jag Andre vika runt hörnet på ett kvarter ca 80 m framför
mig. Tråkigt nog för mig så skulle man vika vänster direkt efter. Andre och
Anton som sprungit banan tidigare visste detta men jag sprang åt fel håll i
full sula. Det tog ett tag innan jag fattade att jag var helt fel. Så jag kom
till mål med 9,5 km på klockan istället för 8,2 km som banan egentligen var.

André slaktade banrekordet med
1,45 och var drygt 2 minuter före Anton. Jag hade varit ungefär tiotalet
sekunder bakom André om jag sprungit rätt sista biten. Det är löpare med bra
kapacitet som sprungit här tidigare, så det hade varit väl godkänt tycker jag.
André berättade efteråt att han kört en del intervallpass och är van vid fart
och att loppet kändes bra vilket även känns bra för mig att höra då jag inte är
så van vid hög fart nu men ändå hängde med helt ok.

Tröstpris fick jag iaf då jag var
snabbast mellan de två kontrollerna som fanns längst banan, och lika bra att
göra den största orienteringsmissen för året på sista racet. Kul ändå att få känna
lite på benen och det var ett jättetrevligt arrangemang av OK Älgen, Grums.

Avslutade sedan dagen med att
hämta några vindfällen på skogen innan vi hade en trevlig sammankomst med god
mat i Dalen.

Återkommer senare med en summering
på bloggen av året som gått.

Den traditionella Julaftonsturen
gick till historien som den allra blötaste. Förmodligen även
den varmaste. Vi hade i det längsta sett fram emot skidåkning men vi förstod
några dagar innan avfärd att för att hitta snö så får vi åka väldigt långt och
skulle därmed missa julmaten på hemmaplan så det var bara att välja bort det
alternativet. Vi fick helt enkelt finna oss i att enbart ta oss fram till fots
detta år. Vi begav oss till ett område väster om Skillingmark, med Norska
gränsen inom räckhåll bara några kilometer bort och påbörjade vår vandring.
Målet var att besöka ett område som såg intressant ut på andra sidan gränsen.
Ett ganska otillgängligt område (desto bättre).

Isarna var luriga och man fick se
upp så man inte gick ner sig då det var kraftigt ojämnt fruset. Vi hade på flit
packat allt onödigt som fanns i ryggsäckarna för att göra turen så tung som
möjligt. Vintersovsäckar och dylikt som inte behövdes i packningen var ändå
med. Lite träning skall det ändå vara att vandra långt i skogen. Vi hade fint
väder på vår första dag med vandring. En del blåst men annars var det inget att
anmärka på. Efter diverse vadande för att passera gränsen så var vi över i vårt
grannland. Själva gränsen är i det här området en bäck, älv eller sjö som sträcker
sig från norr till söder. Förutom detta så är det svårt att se var gränsen går då
den inte är speciellt välmarkerad just här.

I samma område så var det under
kriget en hel del aktiviteter i dessa skogar. Tyskarnas anfall på Norge den 9
april 1940 medförde stora förändringar för bygden. Militära förband från olika
delar av Sverige förlades här. Befolkningen fick maka på sig, soldaterna inkvarterades
i bondgårdar, stugor och skolbyggnader. Försvarsanläggningar uppfördes längs
gränsen. Flyktingar från Norge anlände. Spioner verkade
i gränsområdet och en omfattande kurirverksamhet över gränsen med stöd till
broderfolket startades. Det känns påtagligt när man kliver över gränsen att här
finns en historia som har mycket att berätta. Det sägs att Willy Brandt, som
senare blev förbundskansler i Västtyskland flydde över gränsen i närheten av
Skillingmark eftersom han befunnits sig i Norge då han riskerade dödas av
nazisterna för sina politiska ståndpunkter.

Brukar tänka på detta när jag rör
mig i de här gränsområdena. Många var de svenskar som låg i beredskap längst
gränsen. Farfar var en av dem som låg på gränsen, då i norra Sverige. Han blev
bl.a. inblandad i en lättare eldstrid med några tyska soldater som kom allt för
nära den svenska sidan av gränsen. Marias morfar var också en som då
tjänstgjorde för att försvara landet. Känns som de flesta glömt dem som gjorde
sin plikt för landet och bidrog till att säkerheten i Sverige kunde
upprätthållas.

Vi orienterade oss vidare genom
några fina områden och var uppe på en höjdplatå som låg runt 340 möh. Märktes
att det var växlande temperatur då isen i myrarna bar på sina håll och på andra
gick man rätt igenom. Verkade vara mycket djurliv i området och vi såg många
älgspår och även något enstaka vargspår. Dessutom hade vi ett knäckt älgben
alldeles vid lägerplatsen som vi hoppades skulle besökas av någon men risken
för detta var lika med noll då vi var där.

På kvällen började det sedan snöa
en kort stund och sedan drog regnet och blåsandet igång och fortsatte sedan så
hela vår tur. Vi var besvikna på att nederbörden inte kom som snö men det var
bara att se glad ut och ta sig åter tillbaka mot svenska gränsen och försöka korsa
vattendragen som utgör densamma. Hann precis hem till julmiddagen. Det var inte
direkt någon av de finare julaftonsturerna men det är en av dem man inte kommer
glömma i första taget då den var helt grön och kraftigt blöt. <!–
WriteFlash('’);
//–>

Några fina skogsturer fick det bli

Har varit fint att röra sig i
skogen nu när marken varit frusen. Myrar och vattendrag är lättare att passera.
La mig framför elden tills klockan var 05.00 och gick sedan och la mig och sov
resten av natten i tältet, måste ju använda sakerna man har ibland. Var kallare
på natten, runt -8 men nästa dag var det på nollan och idag har det varit 4-5
grader varmt och regn så det är omväxlande väder än så länge. Skall visst bli
snö i natt så vi får väl se om man snart kan göra turskiddebut.

Känns skönt att det närmar sig
vinter och skidsäsong. Framförallt ser jag fram emot turåkning över frusna
landskap. Kan nog bli fin spårning i vinter, främst kanske efter lo och varg
men även vildsvin och hjort på nya platser. Har redan några tecken på att det
kommit nytt blod i vissa vargrevir i trakten. Hoppas även stöta på någon örn.
Till och med en havsörn satt vid älven i Sälboda i höst och samma dag såg jag
och Nilsson en lågflygande kungsörn över Jössefors.

I vårt viltvårdsområde så stack
tydligen jaktledaren ut och sköt en älgtjur efter avlyst jakt. Känns sunt. Folk
undrade vad fan han höll på med. Personligen tycker jag det verkar vara en
riktig jävla idiot och jag skall nu införa bågjakt här på eget bevåg eftersom
det överhuvudtaget inte verkar existera sunt förnuft här borta. Man kan göra
som man själv vill med vad man vill helt enkelt.

Bågjakt är dock inget dåligt
alternativ och bågjakt bedrivs idag i många europeiska länder såsom Danmark,
Finland, Åland, Frankrike, Estland, Italien och Portugal. Pilbågen är ett av
våra äldsta jaktvapen och är välbeprövad. Med den bågen jag har så får man
bl.a. skjuta elefant i Afrika och björn i Nordamerika så det är kraftiga och
effektiva saker. I Nordamerika finns mer än tre miljoner jägare som väljer
pilbåge som jaktvapen. Fick en trevlig artikel skickad till mig från storjägarn
Lindmark med en kille som jagade med båge och gjorde sina prylar själv, det var
intressant läsning.