Havskajak som mest stått och samlat damm senaste säsongerna. Ganska fint skick men behöver putsas upp. Paddeln behöver dock lagas eller att man skaffar en ny. Ev byte mot en fyratakts utombordare på ca 5 hp kanske också funkar..
Högstbjudande. Prisidé 5000kr. Rabatt för bloggläsare..
<!–
WriteFlash('’);
//–>Fick order av självaste Atletklubbshövdingen Samson igår när jag stötte på honom på Konsum. ”Om foten ska bli bra vettu! Du bör nog vile ett par uker” Han har koll på mig och det är ju kul att någon som håller på med något helt annat än orientering och löpning etc har koll på en annans träning. Kul!
Ja, då är det väl bara att följa hövdingens råd då ;-)… Soffpotatis i två veckor.
Inte första gången han säger att man behöver vila. Visst, ibland kanske man behöver det men inte så ofta som han tror. Det är skillnad på styrketräning och konditionsträning i det avseendet. Där behöver muskeln få återhämtningen på ett helt annat sätt.
Foten blir bättre och bättre men vaden har blivit lite försvagad på högerbenet på grund av fotskadan och kommit lite efter känner jag. Henrik (Hagapraktiken) bjöd både på glass och knådning av vaden idag så då blir det nog snart bättre. Han kan ju det mesta om hur kroppen fungerar och han lär sig hela tiden saker så det känns tryggt att vara i hans händer. Man märker också hur kroppen ”tar åt sig” när han går igenom den. Gå dit om ni har problem med muskler, leder el likn, jag vill hävda att han är ganska unik i Arvika med sin kunskap. Förmodligen i hela Värmland.
Stukade foten ganska illa ikväll. Var som vanligt på torsdagar med på HMF Falkens inomhusträning och spelade fotboll. Vi som är ledare försöker ibland spela bollen till de som är lite sämre i laget så de ska få lite bra lägen att kunna göra mål. Då får man försöka dribbla förbi några bra först. Då det framförallt är en del killar som är ganska duktiga och går in för det som det vore liv eller död så får man passa benen. När jag dribblade mot 3 st i det andra laget så fick jag samtidigt en spark på foten vilket gjorde att jag satte ner den snett med hela kroppstyngden på den och tänjde ut ledbanden. Fick inte på tryck direkt men efter ett tag kunde ledare för Arvika volleybollklubb som har träning efter falkarna hjälpa mig att lägga på ett tryck. Tack för hjälpen Herman mfl..
Hoppas inte det är allt för illa bara. Återstår att se hur länge man är invalidiserad men startmilen i Örebro på lördag är ju helt kört. Hade hoppats på ett bra träningspass där och samtidigt se lite hur formen är men nu får man ändra på de planerna.
Typiskt att sådant händer när man är med och lirar med några funktionshindrade när man har gjort en massa annat stolligt i träningsväg i vinter osv. men egentligen får man skylla sig själv. Jag är där för min uppdragsgivares sak och inte för en massa andras skull så då får jag skylla mig själv att jag tänker på att de andra ska få fina bollar. Jag är inte ledare utan är där för min uppdragsagivare, ingen annan.
Ska bli mkt mer professionell på den biten i framtiden.
Idag skulle morsan ha fyllt år om hon hade levt. 12 april 2005 dog hon i cancer, den här bilden togs någon månad tidigare då hon inte orkade vara uppe så mycket utan mest låg i sängen. Jakthunden Connie gillade morsan mest av allt, hon ville gärna ligga hos henne. Saknar morsan så otroligt mycket. Allt blev så annorlunda utan henne. Det är väl egentligen först nu sista halvåret jag riktigt har accepterat att hon är borta. Jag lovade mamma ett par dagar innan hon dog att vi skulle ses igen på andra sidan om en himla massa år, återstår att se hur det blir med det. Ingen vet! 
Morsan och farsan på fjällorienteringen
<!–
WriteFlash('’);
//–>Verkar finnas sunda personer som sätter hälsan i främsta rummet i den här kommunen. En mamma liksom, vad ska man säga. Man kan bli mörkrädd för mindre och den största debatten i Värmland handlar om några stackars vargar.
Jag funderar skarpt på att lämna in ett medborgarförslag att de ska döpa om staden till Knarkvika istället. Bara för att de där blinda hönsen i främst kommunledningen som inte ser vad som händer i stan ska få upp ögonen för hur jävla stort problem vi har.
En frivillig vilodag blir det idag. Lite massage av Henrik Nilsson´s behandling på Hagapraktiken också. Känns som det är behövligt, benen och skallen är lite trötta. Jobba, massa möten, träna och få tillräcklig med vila är inte helt lätt. Enda rörelseaktiviteten på jobbet ikväll då jag ska spela fotboll med lirarna i handikappsidrottsföreningen Falken. Det är himla kul att vara med på deras upptåg, riktigt sann idrottsglädje där minsann. Ett mål på träning och de springer ärevarv runt planen och jublar. Råkade av misstag göra mål en gång när jag var med i ena laget och spelade. Skulle passa men bollen gick rätt i mål istället. Alla i mitt lag kramade om mig och dessutom kom flera spelare i motståndarlaget och kramade om mig. Kul, sånt var jag aldrig med om när man spelade fotboll själv…
Känner mig inte så snabb just nu men vet att det finns förmodligen där någonstans. Skoglöpningen har dock nog aldrig varit bättre, känns som att jag håller rätt hög klass där just nu. Men vill man springa fort på fina banor och liknande behöver man få lite mera (lättare) piggare ben och tåla syran i hög hastighet. Märker att om jag tränar mkt i terräng (skogen) så är det tufft att springa fort på lättare underlag. (sprintorientetring, bana, landsväg mm) Men under uppbyggnadsperioden tror jag inte det spelar så stor roll men det märktes när jag var med IF Göta i tisdags och dunkade 1200-1000-800-600-400-200 i Våxnäshallen med 3 minuters vila rätt av. Efter ett par varv i hög fart var jag helt (uttröttad) slut i musklerna, på 1200 passerade jag iaf 1000 på 2,50 men sen skjönk farten för mig. Sören var riktigt pigg och mosade ner mig klart på alla utom sista 200 som jag sprang på 26. Sören som ska försvara bla sittt guld på 1500 på VISM alldeles om någon vecka verkar vara i riktigt fin form.
Imorgon blir det dock träning igen. Två bra skogsmullepass, ett på skidor uppe på Byamossarna och ett kortare löppass i skogsterräng.
Ibland blir jag lika kritisk till kommunen Arvika som min chef en sådan dag som idag. ”Den som inte engagerar sig i politik riskeras att styras av dårar”
Tillbaka i stan, varje gång man slår upp AN – Arvika Nyheter blir man sådär glad. Ska dom inte lägga ner skolidrotten så är det något annat dumt. Nu skall knarkivalen (förlåt, festivalen) ockupera fotbollsplanerna på Vik kunde jag läsa idag. Utan ens en diskussion med fotbollen så var detta tydligen redan bestämt. Helt klart går kultur före idrott och hälsa här i Arvika, finns mer drogkultur än idrottskultur i denna stad vilket bevisas gång efter annan. Verkar finnas sunda förebilder i kommunstyrelsen. De vet minsann hur viktigt det är med friskvård. NOT!
Kan bli intressant för fotbollspelarna att kana på den gröna mattan efter att festivalare har bott där. -Ojsan där satt det visst en gammal spruta rätt i handen, som krupit upp ur jorden efter ett par veckor! De lär ju sanera hela planerna om de ska bli träningsdugliga igen. Fy hur det ser ut efter dom där människorna efter de har lämnat campingområdet. Vi kunde inte träna på elljusbanan ifjol veckan efter festivalen kommer jag ihåg eftersom det stank så förbannat där.
Förresten får man inte kritisera festivalen i den här stan för då blir man bannlyst..
Enormt intressant föreläsning jag var på igår kväll, om kost, kosttillskott och likn. Mycket av det som vi har disskuterat jag och min gode vän Thaiboxarn visade sig stämma rätt så bra.
Idrottsgalan var bra. Att värdera idrottsprestationer är dock aldrig lätt. Många som gör fruktansvärt grymma prestationer som aldrig ens kommer att hamna på en sådan gala. Årets prestation var dock ett världsrekord tycker jag och inte att hasa sig förbi en skadad Finska uppför en slalombacke. Kallas tid var en och en halv minut efter bästa åktid den gången men det såg ut som hon åkte som en raket eftersom Virpi stod i stort sett still. Kom också ihåg att konkurrensen i friidrott är så ofantligt mkt större. Sanna var en hundradel snabbare än Ludmila Engquists 18 år gamla rekordnotering, det ska nästan inte vara möjligt. Möjligt är dock också att det tidigare världsrekordet var ett sk. dopingrekord. Att Jerringpriset gick till Kalla förstår jag eftersom skidor är väldigt folkkärt i ett land som Sverige och det var givetvis jättebra gjort av henne….
Årskrönika 2008
Mest missade träning: Början av året blev det inte mkt tränat pga skador o likn. Fick bättre ordning på allt senare på hösten som tur var.
Roligaste träningspassen: VVOK träningen på måndagar, lättare löpning och cirkelstyrka plus en prestigefull fotbollsmatch som avslutning.
Tråkigaste träningspasset: När någon idiot i en bil håller på att köra över en när man åker rullskidor, därav klart mindre rullskidor..
Bästa tävling: Kilterrängen 25 kilometer, Långa terräng-DM, båda stod Kils OK som arrangör för.
Segrare i herr och damklassen i Nattjakta 2008, klubbkamraterna L-O Gävert och Elin Eriksson.
Roligaste tävling: Nattjakta, nattorientering med bra arrangörer och mycket roliga banor. Sprinten i styckåsskogen var cool. Intaget av fästningen i Kongsvinger ännu en höjdare.
Hemskaste tävlingen: Ursvik Ultra, varför ska man springa 75 kilometer, dessutom mitt i natten??!! Hoppas på ett dag- trail SM nästa gång.
Trevligaste segern: Häljebodaloppet, tredje inteckningen så jag fick vandringspriset för gott och andra raka i Kristinehamn trailrace tillsammans med Christian Nilsson, båda tävlandes för MAGAZINET Karlstad.
Roligaste DM-medaljen: Sprint-DM i orientering, visste inte att jag hade fått silver förrän långt efter samtliga gått i mål. Gjorde en hel del småmissar så jag var osäker på om det skulle räcka. Hade även missat utstämplingen så min tid fanns ingenstans. Längesedan man fick en medalj i orientering…
Bästa känslan i kroppen: Kilterrängen, tog det lugnt hela vägen och det kändes som jag joggade hela tävlingen. Va inte trött efter, trots 25 tuffa kilometerar i skog och mark.
Planerade formtopp som gick in: Kilterrängen och långa terräng-DM fast jag hade ett långt lopp i benen på DM funkade det helt klart hyffsat.
Planerade formtopp som inte gick in: Borejoggen och Karlstad stadslopp.
Värsta hållet: Sylvesterloppet i Nora på Nyår
Tråkigaste tävling: Ursvik Ultra, antagligen för att jag tvingades bryta pga skada. Plus att det gick mitt i natten dessutom.
Dåligaste tävlingsresultat: Borejoggen och Karlstad stadslopp
Störst besvikelse: Att jag inte kom till start på Ultralång – DM i orientering, var ju häng hela vägen. Bara att hänga och spurta. Några i klubben var besvikna att jag skippade chansen till ett DM-guld åt klubben i H 21. Men man kan aldrig veta förrän efteråt hur det hade gått men en stor chans till medalj var det iaf. Förmodligen årets största. Hoppas chansen ges igen…
Mest spännande tävlingen: Nattjakta, med kampen mot den grymt rutinerade och forne världsmästaren Sigurd Daehli i finalen. En tävlingsmänniska utan dess like. Tränade upp emot 1000h när han var som värst..
Bästa investering: Garmin Forerunner 305, orientering blev bra mycket roligare med en sådan på armen.
