ADVENTURE

Blev en skogstur i kända marker även om jag inte satt min fot här på dryga 10 år. Det mesta var sig likt förutom att det tillkommit några nya hyggen och att grusvägen sista biten var både förbättrad och förlängd vilket ej framgick av kartorna.

Senast jag var här gjorde jag en fin vårtur tillsammans med en turkamrat som även var min pappa. Han brukade ofta vara med på dagsturer men ibland hängde han med ut och tältade i skogen. Kommer ihåg att det låg lite snö kvar i skogarna den gången och att vi lyssnade efter vargarnas yl och att vi besökte ett älgkadaver som vargar och andra djur ätit rent. På den tiden var det en ganska stor flock vargar i området, 8 st pratades det om men tror det var högst 6 st. Nu är det ett revirmarkerande par som ibland befinner sig i området men som oftast håller sig närmare norska gränsen. Så några vargyl räknade jag inte med under turen.Något som jag däremot såg fram emot var att se om saker var sig likt på skogen och om jag skulle hitta tillbaka till vår gamla lägerplats. Jag såg fram emot att gå i samma fotspår men bävade även för att det skulle göra att jag skulle bli påmind om saker efter vägen och hur mycket jag egentligen saknar honom. Att vara ensam på skogen ger varje person tillfällen att tänka och att reflektera och ju längre in i skogen jag kom desto mer började minnen komma tillbaka. Kändes fint men också skrämmande på samma gång.Det var riktigt blött i skogen och det hjälpte inte med vattentäta kängor på fötterna då vattnet ändå kom in i kängorna från allt blåbärsris och undervegetation. Vadarstövlar hade behövts för att hålla sig helt torr men det gick ingen nöd på mig i skogen då den fina miljön värmde. Rutten att följa gick förbi en hel del små tjärnar men även i kuperad terräng. När jag närmade mig platsen där den gamla lägerplatsen fanns så började jag plötsligt få lite väl starka tankar och det kändes som att jag reste tillbaka ungefär 10 år bakåt i tiden. Och plötsligt så dök den upp, högt belägen med utsikt över skogen. Hittade direkt till eldstaden vi byggde tillsammans och där låg till och med de sista bitarna av det utbrända virket vi hade eldat med. Ingen hade förmodligen satt sin fot däruppe på alla dessa år.

Samlade ihop lite ved från en hel del självdöda träd alldeles i närheten och flyttade även eldstaden 2 meter och tände brasan. Spände upp tarpen (lätt presenning) då det lovades regn under natten så jag kunde krypa under om det skulle behövas. Har även ett regntätt sovsäcksöverdrag från brittiska elitförbandet SAS som jag tog fram. Detta fungerar utmärkt när man sover under bar himmel på fuktig mark. Det skyddar även sovsäcken mot bland annat gnistor som kan komma från elden och bränna små hål i den.

Gick och hämtade vatten i tjärnet som låg omkring 70 meter bakom lägerplatsen och kokade mig sedan lite blåbär och hallondryck samt gjorde lite mat. Kom att tänka på farsan när vi gick och hur stark jag minns honom just under vandring med ryggsäck, det var nog faktiskt hans allra starkaste ”gren”. Han blev ju aldrig trött och kunde gå oavbrutet många timmar i sträck i tung terräng. Jag reflekterade då också att jag jämförde honom med hur jag själv gick och jag vet att i det militära var jag och en kille till ganska överlägsna på att gå marscher med ryggsäck och annan buren tung utrustning under lång tid. Många andra minnen från den turen kom också tillbaka när jag satt och stirrade in i elden. Kändes fint på något sätt när jag satt där ensam i skogen på en vacker plats som vi hittat tillsammans. Lade mig och sov men vaknade efter några timmar av att det regnade så jag fick dra mig in under tarpen. Lade på några stockar på elden. Somnade om och drömde om farsan. Drömde att vi gjorde mos och köttbullar och när jag vaknade till på morgonen så kom jag ihåg att det var just det vi lagade som lunch dag 2.

Vaknade också till en fin soluppgång som jag tog några bilder på som blev ganska bra. Därefter blev det gröt och lite choklad till frukost. Fortsatte sedan vandringen i gamla fotspår. <!–
WriteFlash('http://galleri.l-ogaverth.com/#26’);
//–>http://galleri.l-ogaverth.com/#26Samtliga bilder från turen och några bilder från förra turen..

Filmade också lite efter vägen och jag kunde ju inte låta bli att bli lite oseriös (man växer aldrig upp) och köra lite ”filmtema” – fick bli Predator denna gång. Har en kompis som gillar detta så han blir nog nöjd… <!–
WriteFlash('’);
//–>Sammanfattningsvis en fin tur som gav mycket även om jag flera ggr under turen önskade att det var den gamla turen jag var med på. Ibland kändes det nästan så….

Blev en övernattningstur i Gunnarskog. Inte varje gång man åker båt till lägerplatsen men denna gång hände det alltså. Alltså ännu ett besök vid en eldstad jag byggt och den har inte varit använd på typ 15 år. Enda jag såg av herr bäver denna gång var en varningssmäll med svansen..

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Blev en trevlig övernattningstur i skogen igår. Vandrade på kvällen upp till en gammal lägerplats jag haft många ggr tidigare. Senaste gången var för 10 år sen så det var ett tag sen. Innan dess hade jag rivit på evighetsprojektet där jag släpade ut en del stockar ur golvet och innan detta varit i Forshaga där jag sprang korta terräng-DM. Eller ska man säga kröp. För jag var trött, hela vägen – från uppv till nedjogg. Känslan jag hade var TUNGT, redan på uppvärmningen kände jag att vaderna var slutkörda. Med en tuff träningsperiod som avslutades i och med tävlingen så hade jag på känn att kroppen kunde reagera på detta sätt när jag tränat bra och mycket. Försökte springa lite fortare på slutet av uppvärmningen och det emot rätt rejält så jag förstod att detta blir tuffare än jag väntat mig. Hoppades ändå att om man väl får tävla så kanske det går bättre men efter en kilometer var den spänsten som fanns kvar bortsprungen så det blev riktigt tufft.

När sedan Andre är i riktigt bra form och sprang grymt starkt på den hårda banan så var det bara att se sig själv rejält ifrånsprungen. Tappade hela 30 sek (totalt 40 sek) på andra varvet (av två) Hade väl egentligen inte räknat med annat heller eftersom jag gjort denna rejäla nerkörning för att komma i förhoppningsvis riktigt bra form till 10-Mila och därefter SM i halvmaraton veckan efter men man hoppas alltid att kroppen ska överraska en och hoppet är väl det sista som lämnar en så man blir ändå lite besviken då kroppen säger stopp. Känslan var ändå att det gick betydligt långsammare än det gjorde om det nu är värt något. Nu gäller det att ta det lugnt så kroppen kan suga upp denna tuffare period.

Resultat

Kvällen/Natten tillbringades där jag trivs som bäst, skogen. Blev lite kallt då jag var tvungen att sprätta ur sovsäcken vid 02.00 då det börjat regna småspik. Fick sätta upp Tarpen (lätt pressening) och under tiden blev jag blöt. Var skönt att krypa ner i värmen därefter kan jag säga. Såg någon tjäder, älg och en råbock som skällde. Vaknade vid 04.00 av att fåglarna spelade. Underbart. Fin morgon trots regn. Det värsta med skogsturerna jag gör är att man vill stanna kvar och inte återvända… <!–
WriteFlash('’);
//–>

Jag och chefen tog oss en resa till Fjällnäs där vi bodde på
ett fint hotell och hade det allt annat än dåligt. Vi åkte under dagarna omkring
i ett ganska stort område i nordvästra Härjedalen och utforskade detsamma med
skidor och snöskor. Bl.a. så tog vi oss en tur över Flatruet där också Sveriges högst belägna landsväg går. Vägen
kan vara stängd under vintern samt vid dåligt väder. Själva vägen går på 975
möh. Fina vyer bla mot Helagsfjällen.

Mest imponerande natur tyckte jag fanns i mäktiga
”Gränslandet”. Mitt i Skandinavien, i
gränstrakterna mellan Sverige och Norge, finns ett stort spännande naturområde
med mer än 2 000 kvadratkilometer skyddad natur. Här finns sällsynta djur och
växter, uråldriga träd och märklig blockterräng. Gränslandet är en
ganska orörd, öde och avlägsen vildmark. Här skulle man kunna vistas i veckor
utan att kanske se en annan människa.

Härjedalen är också känt för sina myskoxar och dessa har jag
varit intresserad av sen jag var 10 år ungefär, då jag tillsammans med morsan
och farsan och ibland resten av familjen brukade vara i trakterna då
fjällorienteringen arrangerades i området varje sommar. Riktigt häftiga varelser av vilka
det är några få kvar. Den svenska myskoxstammen bygger på 5 individer som invandrar
från Norska Dovrefjäll 1971. Under 70 o 80-talet växte hjorden till som mest 34
djur. Från mitten av 80-talet har antalet djur minskat och nu finns det bara 7
st i vilt tillstånd. Myskoxflocken lokaliserades häromdagen i närheten av
Storvålen väster om Tännäs och alla sju djuren verkade då vara i god form. Två
kalvar finns i flocken men för att ytterligare försöka säkra tillväxten och
gener har man sänt en ansökan till naturvårdsverket om att få sätta ut kalven ”Idun”
som nu finns i ett hägn med tama myskoxar till de vilda myskoxarna. <!–
WriteFlash('’);
//–>

Summerar en mycket trevlig resa och chefen blev kung på snöskor..

Blivit några turer i skogen med ryggsäcken. Min hembygd Gunnarskog
är på sina håll väldigt vacker. Den sanna upptäcktsresan består inte i att
finna nya landskap, men att se dem med nya ögon.

I mitt eget Rewilding L-O projekt (se tidigare inlägg) så åkte jag rakt
ut i skogen en mörk kväll. Planen var den närmaste ödemark jag kunde hitta med
skidföre vilket då blev Danshallsmyrarna. Området ingår i EU:s ekologiska
nätverk av skyddade områden, Natura 2000 och håller riktig vildmarkskaraktär
och området håller fasta stammar av Lo, varg och kungsörn.

Innan jag åkte ut på skogen så gjorde jag ett besök hemma
hos Tore i Torsby då jag hade några böcker att lämna igen. Blev en trevlig kväll
med kvällsmat och förståss massor av träningssnack.

Därefter åkte jag upp på höjderna vid Lekvattnet. Parkerade
bilen vid Stormyren, tog ryggsäcken på ryggen, satte på pannlampan och började
skida mot Danshallsmyren. Eftersom det var minusgrader i luften så började snön
hårdna men ännu så åkte man igenom på sina ställen. Följde en skoterled ett tag
men när jag skulle vika över skogsområdet och höjden mellan Noppimyrarna och
Danshallsmyren så hamnade jag lite på sniskan i mörkret. Friluftspannlampan ger
liksom inte samma ljus som en orienteringslampa så orientering nattetid blir
desto svårare men även mer spännande.

Fick ta hjälpa av klockan med kompass på och ta ut
riktningen genom en tät skog med massor med snö. Så det tog sin lilla tid att
hitta en lämplig lägerplats. Följde sedan myren så jag hamnade mot drågen som
så småningom blir en bäck vilken rinner in i Norge. Var riktigt läckert
klarväder och man såg massor med stjärnor. Ibland såg man flygplan som går in
för landning och flyger ut från Gardemoens flygplats. Det var omkring 2-3 minus
med lite vind.

Hittade en lämplig tall att lägga ut liggunderlag med
sovsäck under. Sen var det bara att krypa ner i den sköna dunsovsäcken.
Skickade meddelande på Facebook att jag var ute på tur och Andersson svarade
att Jason kommer och slår både sovsäck och mig i ett träd så jag tog en bild på
kniven och lade ut till Andersson. Och skrev att – då är det godnatt, för
honom. Vi har rätt sjuk humor men här är iaf ett filmklipp från det han menade ..

Vaknade någon gång under natten av att det blåste kraftigt.
Somnade om och tog mig sedan samman och lämnade värmen i sovsäcken för en
morgontur innan frukost. Skidade upp till Kojkilan där man har fin utsikt över
bland annat sjön Lomsen 281 möh.

Blev sedan tillbaka till lägret och frukost för att därefter
packa den lätta säcken med mat mm för en längre skidtur. Morgonen bjöd på fint
väder och fortsatt minusgrader vilket möjliggjorde en tur över till det Norska reservatet
Særkilamp med en yta på 474 ha. Danshallsmyren är ca 543 ha så tillsammans har de båda reservaten, en total yta på ca 1000 ha, d.v.s. 10 kvadratkilometer.
Åkte igenom det mesta av det norska reservatet och det var fint men utsikten
från Danshallsmyrarna uppväger skönheten tycker jag personligen även om
områdena är ganska likvärdiga.

Inga spår efter varg då området ligger inom Skugghöjdens
vargrevir vilket har hyst 6 vargar men tydligen har några vandrat ut så nu är
det 4 st kvar. De håller sig långt undan när man kommer men tyckte under natten
att jag hörde det ylade. Det var svårt att höra ordentligt då det blåste lite för
mycket. Såg däremot både orrspel och älg.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Sammanfattningsvis en fin tur på bra skidföre. Enda dåliga
var att vallan inte satt kvar på skidorna särskilt länge trots rekommendationer från en
självutnämnd expert, så det blev mycket arbete med armarna. Ha ha, som vanligt
alltså – lita inte på folk som inte gör sakerna själva utan bara läser eller
tror sig veta. En annan är ju tillräckligt ödmjuk så han fick chansen att
motbevisa mig men oddsen var låga på att han skulle ha rätt och som sagt, det
fungerade inte alls…

Detta gillar vi:

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Rewilding Europe vill återskapa den levande natur med det
rika djurliv som en gång fanns i Europa. De närmsta åren kommer organisationen
att etablera tio naturvårdsområden där det vilda djurlivet åter kan få en
fristad. En viktig del i deras arbete är att ge lokalbefolkningen nya
inkomstmöjligheter från till exempel vildmarksturism.

Genom stöd kommer Rewilding Europe bland annat föda upp cirka 40 europeiska
bisonoxar (även kallad visent) och återintroducera dem i två nyetablerade
vildmarksområden i Rumänien och Kroatien. Samt en utomhusutställning i
Stockholm bestående av fotografier från 69 av Europas bästa naturfotografer som
visar upp den fantastisk vilda natur som finns i Europa för allmänheten.

http://www.rewildingeurope.com/

Med intresse läste jag AN ang. vindkraften. Ingen större överraskning att länsstyrelsen sade nej i första instans till det planerade bygget med tanke på vilken enorm påverkan detta skulle vara på naturen mm och att en sådan utbyggnad inte skulle gå att återställa i framtiden om man skulle vilja. Med förvåning läste jag därefter att Årjängs kommunalråd verkligen vill komma runt detta ändå och kunna bygga där. Kändes nästan som om hon blivit påverkad av någon/något, när hon uttalade sig. Blir ju faktiskt ganska mörkrädd när de som representerar en kommun och en av kommunens absolut största turistattraktioner ÄR just Glaskogen till varje pris vill placera enorma vindkraftverk där och på så sätt ta bort attraktionskraften!

Sen går AN´s report H-Å Henriksson igång med sitt resonemang kring vindkraft i H-Å miljötänk och H-Å är säkert en klok man men när det gäller vindkraften på Glaskogen så har han nog missförstått lite. Det handlar inte om att folk inte vill ha vindkraft för det vill man säkert eftersom det är miljövänligt osv. Det hela handlar om att vi SKALL bygga vindkraft där orörd natur eller ödemarksliknande och unika skogsmiljöer finns!? Bygg vindkraft för all del men bygg det där människan redan förstört och påverkat, i närheten av städer, vägar, enorma åkrar osv. Men bygg inte där skogs eller fjällmiljön finns, på de få otillgängliga platser som ännu finns, det är just detta som gör vårt land unikt och detta som kommer vara än viktigare i framtiden. Gårdagen spenderades i Karlstad på Länsdans. En typ av dans som är till för alla, oavsett funktionshinder och brukar vara riktigt trevligt. Glädjen som de visar på dessa danser borde vi ta efter. Vi har så otroligt mycket vi kan lära oss av dessa människor.

Bästa kommentaren på dansen – två killar med downs syndrom pratar om djupa saker: -Vad gör du om djävulen kommer? –Sätter en raket i rava på´n! Svaret var ju helt självklart. Det kallar jag problemlösning om något…