ADVENTURE

Hiernmannen deltävling nr 2 arrangerades vid Klevene gamla
kyrkplats, norr om Skillingmark. Mathias Axelsson hade gjort fina banor på ett
för mig nytt område. Kartan vi använde oss av var från 1971 så man kunde inte
lita på att stigar och annat fanns där de var utritade på kartan. Blev lite
missar på både 1:a och andra kontrollen men det var fler som hade problem där.
Ut från kontroll nr 2 drog jag på lite och verkade få en liten lucka till de
övriga. Tog det rätt lugnt in mot nästa kontroll för det är alltid bra att vara
några som springer ihop när det är Hiernmannen. Man vet aldrig vad som väntar i
terrängen då det inte alltid framgår av kartan.

På slutet kom Andreas ikapp då han inte missade nästa sista
som jag gjorde. Vi tog lite olika vägar in mot sista kontrollen. Andreas drog
upp en vild spurt på slutet men jag kunde svara. Tyckte att benen kändes lite
bättre nu än på ett bra tag så det svarade bra när jag ökade farten.

AN gjorde ett reportage från Hiernmannen som jag länkar till
här under. Kul med reportarar som åker långt ut i skogen och gör ett reportage.
Reportern hade själv en tanke på att ställa upp på korta banan på den sista
deltävlingen som går uppe vid norska gränsen nästa v. En riktig orienteringsreporter
alltså, kör ett eget varv på banan i maxfart.

Karta
med GPS-rutt

Artikel AN

Årets första deltävling i Hiernannen avgjordes denna gång
vid Bytorpet. I marker som jag skidat, vandrat, tränat och sovit under granar
många ggr men ändå ett inte helt enkelt område för mig då kartmaterialet var
helt nytt. Anders Johansson (OK Jösse, VVOK) mfl låg bakom arrangemanget och de
hade fixat en otroligt bra karta av laserskannat grundmaterial som var riktigt
bra att springa på.

Starten gick och jag placerade mig lite bak i fältet efter
att ha tagit ut rätt riktning mot första. Det är alltid lite rusning första
kilometern, räknade med att banan och terrängen lugnar farten efterhand. Den
första kontrollen var norr om Bytorpet över myrarna och den andra låg på
Högfjällshöjden, 382 m. ö. h. så det blev lite uppförsbacke dit. Har åkt skidor ett flertal ggr där tidigare men detta var första gången med
orienteringsskor på den höjden.

Tog kontrollen på höjden först och fick även kontroll 3 som
låg lite lurigt nere i en bäckravin först. Därefter så tog flera ett rakt på
vägval som jag också följde ett tag medans jag läste på kartan. Bestämde mig
sedan att jag går runt på stigen och avbröt det mer ”rakt på”
vägvalet. Blev därmed ensam ett tag. Körde på runt och ett par hundra meter
innan kontrollen så hade jag förhoppning om att kanske vara först men då fick
jag se att de två snabbaste av de som kört ”rakt på” dök upp 50 meter
till vänster om mig. Hade jag gått ut på högervägvalet direkt hade det varit
snabbare men nu blev det likvärdigt. Blev sedan en större miss på 5:e
kontrollen så där gick bla. norske orienteraren Eivind Lande förbi och fick
troligen ett par minuters lucka. Gick inte att ta in detta då det var för kort
tid kvar till mål men Andreas körde på riktigt bra över myrarna tillbaka mot
Bytorpet och mot näst sista kontrollen. Jag kunde sedan öka tempot från sista
till näst sista kontrollen och fick på så sätt vara först i
”klungspurten”. Lite prestige 🙂 men inte ska man bomma bort sig på
”hemmaplan”.

Riktigt bra träningstillfälle och grymt kul att vara
tillbaka i skogen med karta och kompass. Arrangemanget som sådant var otroligt
fint arrangerat med en bra karta, god mat efteråt och allmänt trevligt.

Karta och GPS-rutt

Resultat

Hade förhoppningar om att benen skulle fungera bättre på
Arvika stadslopp än de gjort sista tiden men kände redan efter startrusningen
att det inte var något riktigt drag i dem denna gång heller. Hur mkt än jag
ville så fick jag inte nog hög fart där det var lättlöpt och framförallt i
utförsbackarna. Brorsan tyckte jag såg tung ut och så kände jag mig också. Trodde
halvmaran skulle vara ur benen men det verkar inte så, eller också beror det på
något annat. I vilket fall som helst så kom jag efter redan från början och
kunde inte täta luckan även om jag tog in lite i den längre uppförsbacken efter
ca 4 km. Efter nästa backe nedför såg jag att jag tappat det jag tog in och mer
därtill så det var bara att konstatera att det blev inget bra lopp denna gång
heller. Eller bra och bra, helt kasst är det inte, men borde kunna bättre. Ska
dock sägas att det är väldigt bra killar som är före och de tränar stenhårt, så
skall jag kunna ta dem så får benen vara piggare. Jämför man fjolårets tävling
med årets så är jag en bit efter rent tidsmässigt, men det jag framförallt
tänker på är hur kroppen funkade, då kunde jag springa kontrollerat i
tröskelfart och det flöt på ändå. Framförallt utför. Nu jobbade jag mycket
hårdare, hade fin draghjälp och verkligen försökte hela vägen, så det borde gå
klart snabbare, ändå gick det långsammare.

Att jag just nu är segare märkte jag också på Myrvarvet som
avgjordes för 29:e gången. Hade nu 23.28 mot ex 22,23 från 2010 som också är
banrekord. Det är över en minuts skillnad på 7 km grus/asfalt och
terränglöpning. Kollade GPS och jämförde dessa två lopp och det är i
utförsbackarna som tiden rinner iväg, precis som jag upplever det. Uppför
verkar det gå lika snabbt.

Men bara att träna på under sommaren så släpper det nog. Kan
konstatera att utdelningen denna vårsäsong inte har varit i paritet med
träningsresultaten inför säsongen, men har även haft lite stolpe ut på en del
av tävlingarna som egentligen passar mig bra.

Midsommarafton är Borejoggen i Torsby, som vanligt. En
trevlig tävling på en ganska tuff bana. Hade förhoppningar att ha lätta ben men
kände på uppvärmningen att benen fortfarande var tagna av halvmaran i Karlstad 6
dagar innnan, där jag gick på en rejäl smäll. Annars kändes kroppen bra.
Körde på kontrollerat i början och det gick helt ok trots att det inte var någon
riktig spänst i steget men det fungerade bra i övrigt. Hamnade ganska snart som
4:a och låg där. Tyckte det gick ganska bra på de platta partierna på banan men
utför och uppför var jag inte alls så rapp som jag önskat men det är nog där
det märks mest att man hade några tuffa lopp i benen. På slutet var det en
kille (Natt-SM vinnaren i orientering 2014) som gick om mig och jag var rätt
nöjd med att ligga bakom så jag blev 5:a. Lite besviken på placeringen då jag
siktat på pallen men förutom benen så fungerade kroppen bra och jag kunde inte
göra så mycket bättre denna dag så efter några minuter var jag ganska nöjd
ändå.

Tjejerna i team Set Sail/Forimp sprang bra och blev 2:a och
4:a.

Resultat

Nu vet jag också hur det känns att bli skjuten med pistol!
Åtminstone bli träffad av ett par rikoschetter, typ två delar av den befintliga
kulan. Ändå tur i oturen då detta inte ska kunna hända. Mitt skott träffade
mitt i ett fallmål där det fanns en liten defekt (en liten grop efter grövre
ammuniton) som gjorde att delar av kulan går exakt rakt tillbaka och tränger in
i skjutarmen och höften. En skyttekompis fick dra ut blybitar ur kroppen med
pincett och kniv. Fattade först inte vad som hände utan trodde kulan kom från
någon annan men ingen annan var nära på skjutvallen i det läget så fattade
direkt att det var egen kula som kom tillbaka. Ca 20 meter var avståndet så den
kom riktigt fort och jag fick en rejäl smäll. Olyckan berodde enbart på det trasiga
skjutmålet så det kasserades. Tur man slapp
få kulan i ansiktet för då kunde skadorna ha blivit mycket värre. Får hålla
lite koll på såren så det inte blir blyförgiftning eller nått…

Hade turen att springa på en Mård här en kväll. Det är fina djur med en snabbhet i trädklättring som få. Tyvärr hade jag inte kameran med mig, annars hade det blivit fina bilder där den satt i säkerhet och tittade ner på mig. Njuter verkligen av naturen dessa tillfällen och det är fina upplevelser att bara röra sig i skogsmarkerna dessa fina sommarkvällar.

Till fredagen är det Borejoggen i Torsby, en midsommartradition. Har varit med där många ggr. Tror bl.a. jag blivit 2:a ett par ggr och även 3:a två ggr. Målsättningen är pallen igen, men det kan gå hur som helst. Hoppas på en bra dag och att jag får ut det jag har i kroppen så är jag nöjd. Skall bli kul i varje fall och många kommer nog springa riktigt bra. Får hoppas halvmaran inte satte sig för hårt i kroppen.

Sprang halvmaraton på Karlstad stadslopp. Blev en delvis ny
upplevelse. Loppet startade bra och fast jag sprang kontrollerat gick det
ganska så fort. Efter några km så låg jag på 5-6 plats totalt och 1:a i
halvmaratonklassen. Var i stort sett bara några utlandsfödda samt typ Elias
Björnsson som jag såg framför mig. Efter 4-5 km så bromsade jag mig själv flera
ggr för att inte springa fortare för det kändes nästan för kontrollerat i
löpningen. Har ju sprungit med betydligt mer ansträngning i andra halvmaror
tidigare. Var i verkligt fin form den här delen av banan. Upptäckte efter ett
tag att den norska killen som tillslut vann halvmaraklassen hade smugit upp i
rygg på mig och gjorde mig sällskap. Han flåsade mycket mer än mig och verkade
tröttare så fick en tanke på att är han så trött nu så får han det jobbigt
andra milen.

Sen började det konstiga runt 8,5 km. Började känna att
trots att det inte kändes som att jag tog i alls och andningen var helt lugn så
blev benen ospänstiga så jag lättade lite på trycket. Kunde dock utan större
prb löpa vidare och passerade milen på typ 33,20 någonting och som runt 7-8:a om
man löpt i milklassen. Hann tänka på att om jag bara sprungit milloppet och kört stenhårt från
början så hade det nog blivit ett helt ok lopp.

Strax efter varvningen så blev spänsten snabbt ännu sämre
och Göta-Andre som legat en bit bakom kom ikapp mig ganska fort. Började
fundera på om jag hade vätskebrist, vid 12-13 km så var det i stort sett helt kört.
Förstod efter ett tag att detta troligen berodde på att man kört två tuffa race
som tagit hårt på muskulaturen sista tiden så avslutande delen av banan får jag
helt enkelt ta som ett träningspass. Det fanns inget att springa med
överhuvudtaget. Kanske borde bryta men det fanns egentligen ingen anledning
mer än att benen var totalt slut. Men även att springa betydligt långsammare var oerhört kämpigt och jag stannade
vid varje vätskestation för att få i mig sportdryck. Tog mig tillslut i mål efter
att ha tappat runt 4 min andra halvan men fick med mig en ny upplevelse. Blev
en tredjeplats som kunde ha blivit nått annat då löpare bakom som legat 3-4 min efter vid varvning nästan fångade in mig, var sekunder om att göra. Så ospänstiga ben som jag hade sista biten har jag
aldrig haft i ett sådant kort lopp som en halvmara.

Bara att ta tag i nya utmaningar och det känns ändå som
formen finns någonstans för så lätt som det gick i början var det längesen det
gjorde. Hoppas hitta den känslan fler gånger och att benen håller hela vägen så
blir det bra race. Förstår nu vad Nilsson har menat med att spänsten försvinner
i benen i ett lopp. Då fick jag lära mig att det inte är så lätt att springa
fort.. Lite halvskumt var att det bara var ett pris i halvmaratonklassen. Till
segrarna. Men i milklassen var det 10 st pris i dam och herrklassen. Betalade
över 400 kr i anmälningsavgift och eftersom jag var inne bland de tio totalt
efter 10 km, hade jag alltså fått pris om jag stannat.

Resultat
här

Var också med Järvenskolans elever och lärare på
Vafferhallsloppet förra v. Alltid trevligt att springa med dem. Sprang loppet
som går efter en fin terrängbana först med mellanstadiet och sen med
högstadiet. Glädjande nog, efter typ 20 år, så var det en kille som slog
banrekord. Han hade laddat sedan förra året då han också gjorde ett bra lopp
och nu satsade han allt. Det höll trots att han höll på att ramla ihop i de
sista backarna. Riktigt kul och jag gav skolan 1000 kr till att ge honom på
skolavslutningen. Vad jag hört så blev de riktigt nöjda.

Vafferhallsloppet
stipendium

På nationaldagen åkte jag och Tomas Björn ner till Dals
Rostock och OK Kroppefjälls traditionella tävling Karolinerjoggen.
http://www.karolinerjoggen.se/ Detta var den 24:e upplagan av tävlingen som går
i de kuperade markerna på Kroppefjäll. Har länge tänkt köra denna tävling.
Redan i mitten på 2000-talet tyckte farsan vi borde åka dit och springa men det
passade inte riktigt in men nu blev det underligt nog debut på denna vad jag
hört innan, mycket tuffa och trevliga banan.

I bilen så tänkte jag på pappa som flera ggr berättade hur
fin och kuperad terrängen kring OK Kroppefjälls klubbstuga är. Han hade själv kört
flera orienteringstävlingar i denna terrängen. Han hade ju varit i stort sett
överallt i det här landet och sprungit orientering genom åren. Lustigt nog
kände jag igen mig redan när jag kom fram och jag var här och orienterade som H
12 eller H14 kille. Kändes som det gick bra den gången för många år sen och
hade känslan att nog skulle det gå bättre än förra helgen denna gång med. Var
medveten om att det troligen skulle kännas lindrigare också, då det på
Sotarblixtloppet var ”ren överlevnad”. Intressant att inte veta alls
hur banan såg ut, även om jag förstod att den var kuperad och större delen av
banan var på stigar.

Fanns en hel del starka killar med i startlistan. Jag hade i
stort sett bestämt mig innan att revanch på Anton Nilsson skulle vara
prioriterat, och helst en rejäl sådan. Startskottet small utan att jag var
riktigt med på det så kom iväg som 8-9:a men tog mig frammåt ganska enkelt efter
ett tag. Fattade direkt att kroppen funkade bättre än på länge och avancerade
snart förbi flera och upp i rygg på killen i täten som var Elias Björnsson.
Elias som jag känner sedan tidigare och har tävlat emot och med i olika
sammanhang. En mycket duktig löpare som länge har varit stabil på 31 min tider
på milen och nyligen var 6:e svensk på Göteborgsvarvet så hans form var mycket
god. Låg ett tag i hans rygg men han tryckte på riktigt hårt i en lång
uppförsbacke och då vågade jag inte riktigt gå med i den farten utan släppte
lite. När vi hade sprungit 5-6 km så var han fortfarande på samma avstånd
framför och det tog jag som ett gott tecken. Vid 10 km så låg jag ännu lite
närmare och antog att Anton får nog slita ordentligt därbakom då banan krävde
sin man. Vid 12 km tyckte jag mig bli riktigt sliten och det kändes som om
steget blev lite lidande av förra helgens lopp och tappade där lite mer mot
Elias men var nöjd över att vara mindre än minuten bakom på denna 14 km
verkligen utslagsgivande bana. Vad jag förstod så är det bara 3 löpare som har sprungit fortare på denna bana än det skogshuggaren gjorde nu så det var godkänt.

Revansch på Anton fick jag också, med 5 minuter!! Att han
inte hade sin bästa dag förstod jag men även om han haft superform så tror jag
han hade varit en bra bit efter mig för min form var något helt annat än på
Sotarblixtloppet, vilket var glädjande.

Resultat

Har också fått mottaga Karlstads kommun förstjänstmedalj
för mina SM-guld i springskytte 2013. Kul när det uppmärksammas.

Fick inte riktigt till det på gårdagens
Sotarblixledstävling. Hade stora förhoppningar att kunna prestera bra denna dag
och jag tror att formen egentligen var ganska god. Fick tyvärr känningar av den
där tråkiga magkrampen jag drabbats av några ggr (nu var det ett tag sedan),
ganska så tidigt i tävlingen så hade svårt att andas så det blev svårt att
fokusera på att få till ett bra lopp. Det blev mer ”överlevnad” i
känslan. Fick släppa lite uppför Göpommen men efter Agvattnet tog jag det
hyfsat lugnt men kom ändå ikapp Anton Nilsson där. Gick sedan förbi och det
kändes som han släppte och det gjorde han lite men i slutet på
”brantbacken” så satte sig hållet (krampen i magen) hårdare och jag
fick gå sista biten.

Hade därefter svårt att syresätta mig och fick bromsa upp tempot
lite så Anton kunde återigen springa om mig och fick en liten lucka. Tänkte att
det kan jag ändå springa ikapp nerför på slutet om inte krampen blir värre och
till att börja med tog jag in meter för meter men efter halva utförslöpningen så
var jag tvungen att bromsa tempot då krampen verkligen satte in för fullt i
magtrakten. Faktiskt precis som jag förväntat mig, har ju varit med om i stort
sett exakt samma sak en gång tidigare i denna tävlingen. Och då är det helt
godnatt för mitt lag. Ifjol när jag inte hade några störningar sprang jag klart
under 3 min per km i detta snabblöpta partiet av banan och nu låg jag närmare 4
min så det bromsar rätt ordentligt, så jag kom inget närmare utan tappade mark istället.
Sista kilometern var så smärtsam så jag trodde nästan inte jag skulle ta mig
fram till målet. Tänkte att nästa gång det händer nått liknande så ska jag
kliva av direkt istället men det har jag ju tänkt förr och man ser ju hur det
har gått med detta. Är man född till krigare av naturen så är man. Eller är man
idiot så är man. Eller självplågare, det mesta passar in på denna typen av
människor.

Dock skall det sägas att jag ändå inte var allt för besviken
då den enda som slog mig var Anton Nilsson, som kanske gjorde sitt livs hittills
bästa lopp. Han är verkligen en toppenkille på alla sätt och en mycket värdig
vinnare på denna ruskigt hårda banan, orienterare och skogslöpare som han är i
grunden. Helst vill man få ut det man har i kroppen på hemmatävlingar,
speciellt i denna terrängen, men ibland funkar det inte. Fast och andra sidan
med de förutsättningarna som jag fick under loppets gång så kunde jag heller
inte ha sprungit mer än högst 7 sekunder snabbare ändå, så jag gjorde i alla
fall vad jag kunde.

Att tiderna är lite bättre i år för de flesta är inte
konstigt då det på denna bana kan variera rätt mycket bara genom hur blött det
är i markerna. När man dessutom spångat leden där det tidigare var långa
sträckor myrlöpning så gör det stor skillnad på tiderna mot tidigare år. Tider
på trailrunning är enligt mig knappt jämförbart överhuvudtaget så det är ingen
tävlingsform för tidsnördar.

Är säkert en del som tror att man börjar bli gammal och därför inte man presterar som ex ifjol och
visst kan det vara så, för man blir ju inte yngre direkt, men det tror jag inte
på. Än. Vet med mig att jag gjort tester som visar att grundformen är minst
lika bra som förr och stundtals har jag känslan att det finns där, gäller bara
att få ut det på tävling också. Tror det kommer…

Resultat