Igår stod det klart att vi vann division 6 med Mangskog SK.
Matchen mot Edsvalla, där det räckte med ett poäng, slutade 2-2. Det var en hård match med en motspelare som spräckte ögonbrynet med rejält blodvite som följd. Jag tror aldrig jag sett ett sprucket ögonbryn blöda så mycket; det blev nog ett antal stygn. Kampen låg över planen hela tiden och själv fick jag en rejäl luftfärd efter en våldsam spark över benet. Jag kände pulsslagen i benet under natten och kan knappt ta mig framåt idag, så det var en rejäl smäll. Höll dessutom på att bli utvisad då jag drog på mig ett gult kort efter att ha kapat en motspelare och strax därefter i en ny situation inte riktigt nådde bollen och kapade en motståndare till.
Tror lagets sammanhållning och kämpaglöd har varit avgörande för seriesegern. Måste berömma min systerson Simon, som lägger ner ett stort arbete. Han är både ordförande i klubben och spelande tränare, vilket visar hans passion för sporten. En eldsjäl som inspirerar med sin positiva inställning. Hans insatser har nog varit ganska viktiga för klubben de senaste åren. Det är inte alldeles enkelt för ”småklubbar” inom fotbollen att hålla verksamheten i gång. Utmaningarna är många, från att hitta tillräckligt med spelare och ledare till att säkerställa resurser för att driva klubben. Det krävs mycket engagemang och arbete, ofta på helt ideell basis.
