ADVENTURE

Igår blev det Forshaga och Sisujoggen. 8 kilometers löpning på en tvåvarvsbana. Ganska trevlig bana. På varje varv var det ett terrängavsnitt på ca 1,5 km. Svenske mästaren i militär femkamp, Cimmie Wignell bjöd upp till en stenhård spurtduell efter att vi två gått loss från övriga fältet efter ca 3 kilometers löpning. Första kilometern kändes lätt och gick första varvet på 3.02, andra kilometern lätt, passerades på 6.06 då jag gått upp i täten. Dock tyckte jag mig vara lite seg i benen (kanske satt kvar lite halvmaralånganatten sen förra helgen) men flåset var bra och andningen kändes lätt. Tredje kilometern var uppför med motvind och fjärde gick i terrängen. Ut på andra varvet kändes det lite halvsegt och när jag dragit i ca 5 kilometer och Cimmie fortfarande tassade med lät jag honom gå upp i täten och dra i en kilometer, innan jag gick om strax innan terrängavsnittet började. Blev lite konfunderad då han fortfarande var med och jag antog att han skulle kunna avsluta snabbt. I terrängen kunde jag sedan ligga första innan sista brant backen i terrängen där jag ökade tempot för att vara först i sista kurvan.

Efter kurvan var det bara att spurta för vad tygen höll men det var nära att Cimmie slog mig för han var satans snabb i spurten. Snabbare än jag trodde även om jag misstänkte att han skulle vara snabb då han har en talang utöver den vanliga för idrott. Endast en halvmeter skiljde oss åt på mållinjen. Så det blev tårta, blommor och en elgrill med hem.

Herrar 8 km.

1 Lars-Olov Gävert IF Göta 26.28

2 Cimmie Wignell Sisu Forshaga 26.28

3 Fredrik Nordström Grums 27.01

4 Leif Sjöström IF Göta 27.24

5 Daniel Brånn Kumla SF 27.36

6 Mattias Zachriksson Gammelkroppa 29.00

7 Lennart Eriksson IF Göta 29.11

8 Christer Skoog Sisu Forshaga 29.27

9 Anton Nilsson Kils OK 29.33

10 Denny Pedersen IF Göta 29.39

Form (1-10) Ben 6, Flås 8

Innan jag skulle värma upp så råkade jag ut för en jobbig händelse. För att göra en lång historia kort så handlar det hela om en kille som jag blev kompis med i det militära. En person som gjorde oerhört stort intryck på mig. En vältränad, trevlig och naturlig grabb från Forshaga. Varje dag efter avslutat dagsverke så gick han, jag och militärmannen på gym eller tränade på annat sätt. De flesta andra i vår pluton låg i sängen och såg på tv eftersom de var trötta efter en dag. Men vi tre gick alltid och tränade och var i övrigt ganska framåt. Killen var en av de snällaste och mest vältränade killar jag någonsin träffat, såg bra ut och framtiden såg väldigt ljus ut. Efter lumpen höll vi kontakten lite sporadiskt men det var ändå någon som man alltid visste var man hade och vad han stod för. En dag när vi inte hade hörts av på ett tag så hörde jag talas om att han och en kille till blivit påkörda av en rattfyllerist när de korsade en väg till fots. De båda var mkt allvarligt skadade och det såg ovisst ut hur det skulle gå men hoppet levde. Den ena grabben återhämtade sig och kunde komma tillbaka till livet, men min kompis han blev totalförlamad och förpassad till ett liv i rullstol. Det var oerhört jobbigt att veta att det gått så illa och att gärningsmannen kom undan. Ringde upp hans mamma ett tag senare och hon berättade hur det var och att de inte visste hur han reagerade på omvärlden då han inte visade några tecken på det. Han levde men ändå inte. Tänkte jag skulle hälsa på honom men det blev aldrig så. Mamman tyckte dessutom det bästa nog vore att jag skulle minnas honom för hur han var innan olyckan, för jag skulle nog bli väldigt illa berörd av att se vad han hade blivit trodde hon. Sen har åren gått.

När jag skulle anmäla mig till gårdagens lopp så var det samtidigt en loppmarknad vid startplatsen och många Forshagabor hade sökt sig ut på gatan. Plötsligt kom det två tjejer och sköt en stor rullstol framför sig med en multihandikappad kille i. Jag blev helt förskräckt när jag fick se vem det var och vad det blivit av honom så det knöt sig totalt för mig. Det var en syn jag aldrig kunnat föreställa mig fast jag tänkt på det så många ggr. Från en av de stiligaste människor jag träffat till en krympling som inte kan göra något själv. Jag blev totalt knäckt och var tvungen att springa ut i skogen och gråta. Jag blev både ledsen och oerhört förbannad på den som gjorde så att det blev så här. Alkoholen är ett livsfarligt berusningsmedel som ställer till enormt elände, inte bara för den som brukar det utan även för de som kommer i vägen för dess framfart.

Idrotten betydde ingenting igår och detta har funnits i mina tankar sen dess…

<!–
WriteFlash('’);
//–>För några dagar sedan visade svt dokumentären Vargkriget, vilket visade att det pågår en organiserad tjuvjakt på varg i Sverige. Systematiskt dödas vargar med diverse djävulska metoder utan tanke på vilka fruktansvärda lidande djuren utsätts för. En osannolik historia kan tyckas men forskning visar även den att en stor del av vargstammens dödlighet just beror på att det skjuts varg illegalt varje år. Kodordet för jakten är ”jaga räv”. Har genom bekanta hört talas om detta, dock tvivlar jag på att det är i så stor omfattning som visades på TV. Tror de överdrev något om omfattningen de självgoda kriminella typerna som medverkade i filmen. De är kriminella som vilken annan person som helst men ändå tycks det på något osannolikt sätt vara legitimt då vargen anses som ett ”ont” djur??!! (vilket i sig är mkt underligt då människans bäste vän hunden är samma art och dess egenskaper vi anser goda kommer direkt från vargen)

Det kanske mest skrämmande med hela historien är nog att dessa människor själva och dess bekanta tror att de gör något positivt och därigenom rättfärdigar sitt beteende. De har så att säga en sjuklig, inte så lite religiös tro som styr dess handlande för det är inte direkt en värmande päls de är ute efter. Människan står i centrum, allt som är i vägen ska dö och vi är ekosystemets herrar. Dessa människor påverkas varken av fakta eller kunskap, här är det tron som får avgöra. Det var samma korkade människor som brände häxor på bål för 400 år sedan. De svenska häxprocesserna ledde till att nästan 300 kvinnor dog. Häxjakten godkändes till och med offentligt av kyrkan år 1484. Känns det igen? Inte bara häxan som kyrkan ansett ”ond”. Kyrkan i Sverige, har ju förutom kvinnor också torterat katter genom att bränna dem levande! De har också spridit myter om vargen i århundraden. Vid sekelskiftet predikade prästerna om vargens onda natur. Och katten är ett djur som jagar på natten och på det viset ansetts stå i förbund med mörkrets furste! Sjukt som de flesta ser det idag men det är samma känslor som styr dessa människors jakt på vargen istället för häxan. Jag trodde vi i Sverige hade kommit längre men tydligen inte. Jag är övertygad om att när det gäller vargen kommer alla fördöma hatet mot vargen om bara några årtionden. Det gör alla riktiga jägare redan nu. De som inte gör det förstör för de som vill ha acceptans för vanlig legal jakt på samtligt vilt och blir betraktad som byfånar av varje sunt tänkande person.

Stora däggdjur lär sig och ändrar sitt beteende hela tiden: älgar, björnar, vargar och, ja, även människor. För vår del är vi nog tvungna att formulera bättre svar på de frågor som vargarnas förekomst innebär. Inte de vargar vi känner från folksagorna utan de äkta vargarna, som håller till i de Värmländska skogarna. Vi får helt enkelt anpassa oss till den situation som råder idag. När vi säger att vi vill bevara djurlivet, gäller det även vargen!

Full förståelse har jag för att ingen vill ha vargen i sin renhjord eller bland tamboskapen eller över sorgen och ilskan om ens hund blir vargdödad, men för den skull finns ingen rättighet att försöka utrota vargen. Jag ser dock personligen hellre att min hund dör i strid med en annan hund eller varg än att bli mosad av en plåtburk på 2 ton som kommer farandes i 100 km/h. En naturlig död är en bra död.