ADVENTURE

Tyvärr missade jag årets 10-Mila
orientering. En av vårens absoluta höjdpunkter när det gäller orientering.
Nattsträckorna är alltid hårda och utslagsgivande. Långa natten är en sträcka
som kan jämföras med ett Lidingölopp i ansträngning samtidigt som du löser
orienteringsproblem i nästan 2h. I år skulle jag enligt uk springa tredje
sträckan för att vi skulle försöka vara med i draget så länge det gick. Även
den en sträcka som i år är rak men inte riktigt lika lång som ”långa
natten”. Till i år hade de ändrat lite på sträckorna och långa natten kom
inte förrän på sträcka 6. Därav ändringen i laguppställningarna i flera lag.
Hade formen varit där så hade det troligen varit ett utmärkt upplägg men efter
att det varit lite ont om järn i depåerna i kroppen fick jag alltså kasta in
handduken.

Tack vare att jag vilat en period
har det vänt ganska snabbt och värdet har nu stigit vilket är bra och
förhoppningsvis är jag snart tillbaka på banan igen. Börjat jogga lite lugnt
här i veckan.

Under tiden jag varit stilla så
har jag varit nere i Småland med grabbarna på K3 och bla skjutit en hel del. Lyckades oturligt nog starta tre skogsbränder där nere på tre olika skjutfält under en helg pga sprängning och
skjutning med spårljus. På ett ställe brände vi ner ett par hektar skogsmark.
Vi var till och med omnämda i Smålandsnytt.
Smålänningarna var nog glada när vi åkte därifrån.

Blev också blivit en fin skogstur i
bäverland med en kär gammal vän. Det var trevligt. Brukar ofta vara jag som är
eldposten när man är ute på tur men nu eldade turkamraten som aldrig förr så
det var ingen risk man frös där inte. På natten snöade det och var några
minusgrader så myrarna var frusna tidigt på morgonen. Härligt!

Använt påskdagarna till
återhämtning. Och vad kan vara bättre än att gå ut i skogen och lägga sig under
en gran och elda. Gick ut ganska sent så fick testa ”skarpa”
infiltrationsförmågor i mörker och orienterade mig fram genom skogen i
beckmörker. Inget fusk med pannlampor här. Lyckades pricka målplatsen med 5
meter, så nöjd ordnade jag en brasa och la ut sovsäcken brevid brasan.

Somnade till en underbart vacker
stjärnhimmel och lite kyla i luften. Vaknade av att solens strålar i ansiktet
värmde skönt när solen steg upp. På morgonen tyckte jag nästan naturen var
vackrare än någonsin och det är en fantastisk tid nu på våren. Det är en förmån
att få chansen att vakna upp ute i det fria på detta sätt.

Är inte orolig att vila mig
ytterligare en vecka då jag ännu inte fått mina provsvar på blodprover då jag
vet att det bara är bra för kroppen med. Tester på labbet i Torsby för några v
sen visade på en stark motor och en grund som var vad jag förstod ganska unik.
Jag kan anstränga mig relativt hårt utan att det sliter i stort sett något på
kroppen. A1 farten är betydligt högre på mig än jag trodde. A1 är lika med 60-75
% av maxpuls, upp till < 2 mmol mjölksyrakoncentration. Dock
visade samma test att över den nivån så fungerade det inte för tillfället som
man kan förvänta sig. Vad det beror på får framtiden utvisa men nu när jag
vilar så ger jag i alla fall kroppen chansen att nollställa sig.

Korta terräng-DM avgjordes ikväll på en ganska tuff 4 km slinga
på Viks elljusbana. En kul bana som normalt sett skulle passa mig bra. Uppvärningen
kändes ganska ok och såg fram emot att tävla. Var osäker på formen efter
senaste loppet och ville ha revansch på min egen känsla från Norgetävlingen där
känslan man söker var allt annat än god. Tyvärr var det en liknande känsla även
ikväll och märkte efter första backen att jag inte återhämtade mig i utförsbackarna
utan fick tyngre och tyngre kropp ju längre loppet led. På banan var det en
lång sträcka med nedförslöpning där jag brukar kunna löpa på bra och samtidigt
återhämta mig men idag så går det inte, precis som i Norge. Försökte ändå köra
på och hade täten säkert 85% av banan men Axel som var pigg hängde med mig hela
vägen upp och i de sista backarna utför var jag körd så han kunde gå ifrån de
sista 100 meterna. Hade varken kraft eller motivation i benen för att lägga på
en spurt. Man springer faktiskt mer och tänker på känslan istället för att fokusera
på loppet när det känns så här men jag gjorde vad jag kunde för dagen. Nilsson
var och tittade och han sa att det såg segt ut för mig och säger han det så är
det nog så, förutom farsan så är nog han den som har sett mig springa mest. Ser
man på resultatet så är det alldeles för nära bakåt till de andra också.

Axel var stark idag och har en mycket bra kapacitet
på kortare lopp och är det nån som förtjänar att vinna så är det han då han också haft massor
med strul med sin kropp, och detta under flera års tid. Idag var han klart bäst.

Kommer ta ett litet break här för att kolla upp kroppen
ordentligt och hoppas att få några svar för det är ingen ide att köra vidare
när det inte svarar. Är just nu tre-fyra divisioner sämre än vad testloppet för 3
v sen visade. Blir inga större problem att ta det lugnt med träningen då jag
har massor att göra men är lite orolig för vårens höjdpunkt, 10-Mila
orienteringen 4-5 maj. Ska man springa långa natten sträckan och göra bra från
sig kan jag inte vara i dagens form, då blir man avhängd direkt. Känns tråkigt
då jag för bara 3 v sen var i riktigt bra slag och såg fram emot 10-Mila och den mytomspunna nattsträckan. Tänkte då att det skulle vara kul att få ett riktigt bra
utgångsläge då det kändes som man skulle kunna hänga med vem som helst i
skogen. I dagens läge är det ingen ide att ens försöka.

Hoppas och tror på en snabb bättring, det kan vända tillbaka på rätt sida snabbare än vad man tror om man har lite flyt…

Resultat herrar här

Fin Norgeresa med jobbet

Har varit seg i kroppen efter
tävlingen i Norge. Lite väl seg för att vara normalt men hoppas det rättar till
sig. Vi åker till Torsby med teamet i helgen för teamträff och träning. Hoppas
det blir lyckat.

Set Sail IF fick också ta över
terräng-DM då befintliga arrangörer ej hade intresse av att arrangera. Det blev
ont om tid men här är i alla fall inbjudan : http://setsailif.se/wp-content/uploads/2014/04/Inbjudan-Korta-Terräng-DM-2014.pdf

När det gäller favoriter på DM så
kommer inte Frida till start då hon drabbats av (som jag misstänkte) järnbrist.
Skönt att få reda på vad som var fel så det går att komma tillrätta med det. Jag
själv är mkt osäker på egen form efter helgen och hur det känns för tillfället
men det är ett tag kvar så vi får se vad som händer. Men om någon av Götas löpare kommer så är de favoriter på herrsidan.

Traditionell säsongsdebut i Norge
idag då Baksjøløpet arrangerades för 34:e gången. Har varit där sen 2007. Ifjol gick
det bra och var framförallt stark i löpningen utför mot mål i den kuperade och
då snöiga banan. Länk . I år
var det mycket bättre underlag. Eftersom det gick bra ifjol och jag hade en
mycket bra känsla i kroppen förra helgen så hoppades jag att det skulle kännas
bra. Det gjorde det väl också ett tag, så länge det gick uppför (loppet börjar
med 1,5 km uppförsbacke), för direkt när jag kom ut på platt eller
utförslöpning så funkade inte löpsteget alls. Kändes som det inte fanns någon spänst
eller driv i benen och kunde inte på något sätt slappna av som jag brukar kunna
göra utför när jag är i god form. Aj då! tänkte jag, nu får jag sota för att
jag varit överambitiös i veckan. Efter drygt 4 km med lite upp och
nerförslöpning så var benen helt skrot och var tvungen att i stort sett bryta
loppet tillfälligt och börja jogga.

Startade sedan om igen och
försökte hitta flytet men spänsten i benen var inte så bra så det kändes segt.
Efter ett tag kom jag ändå in i något typ av flyt och det rullade på. När jag
var uppe på banans högsta topp så låg jag ca 30 sek efter täten, försökte
springa på i den långa utförslöpan sista biten men tappar ytterligare 30 sek på
Gularlöparen Hallvard Nilsen och en kille till som spurtar om segern. Ifjol var
det tvärtom sista biten, och jag kände nu hur det gick långsammare än den delen
av banan gjorde ifjol trots snön som då låg så jag kom i mål som trea, en
minut efter ungefär.

Nu är det ju så att det är bra killar framför och killen
som vann gjorde 5 km på 14-talet sent ifjol så det är ingen skam att bli 3:a i
det sällskapet men känslan i kroppen var en skillnad på ungefär två divisioner
på dagsformen mot förra helgen och det bekräftar farten också. Bland annat överfart
på viss träning, arbete i skogen med motorsåg och röjsåg, innebandy och fotboll
slet nog på kroppen vad det verkar. Tur jag skall till Norge på jobb till
veckan där ingen fysisk aktivitet står på programmet så jag får ta igen mig
lite. Verkar som det behövs.

Om jag inte nådde upp till min
bästa nivå idag så var det mycket värre för teamkamraten Frida i Set Sail/Forimp. Frida som varit långt
under sin normala nivå ett litet tag nu. Frustrerande då man inte vet vad det beror
på heller, i mitt fall så står det ganska klart vad som orsakat en tillfällig
formsvacka och då är det inga problem men i Fridas fall är det något
annat. Kan vara järnbrist då symtomen verkar likvärdiga. Eller något annat, men
något är det som bromsar ordentligt. Riktigt tråkigt när det blir så. Får
hoppas hon får ordning på allt så snabbt som möjligt. Säker på att det vänder snart för henne bara man hittar orsaken varför det går så tungt. Frida är Arvikas största
talang för löpning på tjejsidan någonsin men inte ens då är det självklart att
bara träna på och sen kommer resultaten, det är betydligt mer komplext än så..

I helgen körde vi testlopp med
teamet och klubben. Har lite svårt för denna bana och jag hade endast ett enda intervallpass
i kroppen från okt-mars och det var ett 10 x 200 meter som jag körde på
torsdagen i ganska lusig fart, så visste inte riktigt hur det skulle kännas att
försöka springa lite fortare. Trodde att jag kunde göra ett ok resultat då
kroppen känns stark i skogen så startade optimistiskt. Första kilometern gick
på 2,59. Det kändes både lätt och ganska kontrollerat, ungefär som jag sprang i
3,15. Bra tecken. Tog det lite lugnare andra och tredje kilometern, vid
vägövergången, genom sågudden, under järnvägen och över järnvägen tappar man alltid
tid, men avslutade med 3,08 och 3,06. Tiden blev 15,48 och kilomtertiden på GPS
var än bättre, 3,06 i medel då banan är lite längre än 5 km med GPS för att vara
godkänd. Bra känsla och ett fint besked att man inte är helt ur form då min
snabbaste tid på denna bana tidigare varit runt 16,20.

Därefter blev det ut i skogen i
Dalen med Maria och vaknade till en spelande orre i soluppgången som satt i ett
träd alldeles vid lägret. Tog en allt för klen sovsäck (lämnade dunsäcken till
Maria) då det blev minusgrader under natten så fick vara eldpost, värma vatten
och ha i en nageleneflaska i sovsäcken som element.

När jag kom hem så tittade jag på
bilder jag tagit och upptäckte då att på några bilder jag tog på en gammal
orienteringsbana från slutet på 50-talet så hade de en
kontroll precis vid tjärnet vi övernattade vid.

Det var inte direkt en okänd
junior som var snabb i skogen den gången heller. Skumt sammanträffande!

Vår och vinter avlöser
varandra. Den ”oriktiga” vintern kom tillbaka och våren som var här
försvann. Vi fick i alla fall några dagar med solsken och kalla nätter så jag
passade på att brassa ut i skogen på turskidorna. Åkte till Ormhöjden och Danshallsmyrarnas
naturreservat som ligger på ca 400-530 möh. Mer snö och ett toppenskidföre med
skare erbjöds när man väl kom fram så jag var som ett barn på julafton. Bara
drog obanat rakt in i skogen mot Norska gränsen och Riksröse 79
(Kronhallsröset) som man besökt många ggr vid det här laget. Alltid fint att
spana in utsikten från detta stenröse, där man ser ut över fina skogar i Norge
och Sverige.

Tränat har jag också gjort
en del. På lördagen skulle jag testa formen på 5 km. Bristfällig uppvärmning
och lite motivation gjorde att de första 2 km gick ganska fort men resterande
mycket långsamt så det blev omkring 16,30 i tid. Direkt efter åkte jag till
Pålsbråten i Rackstad där Anders mfl hade gjort en träningstävling i
orientering. Blev en del småmissar men tyckte att jag kunde korrigera mig helt
ok men såg att vid ngr kontroller var jag riktigt långsam. Kände mig stark
i skogen och uppför Oxberget (slalombacken Rackstad) så gick det helt ok.

Sträcktider
orientering

Blev äntligen bra skidföre i
västra Värmland så då passade jag på att ta en långtur. Åkte över välkända
hemmamarker och solen sken så jag befann mig där jag trivdes allra bäst. Detta
vill jag inte byta ut mot något annat, i världen. Är bra mycket trivsammare när
det är några grader minus och solsken än plusgrader, blötsnö och ett molntäcke
som tillsynes ligger som ett lock över skogen. Skidorna går dessutom bra mycket
lättare när man kan åka på skaren. Detta är kvalitetsträning om något, både
fysiskt och mentalt. Överlag så har det varit gott om rörelse på djurlivet
senaste tiden jag har varit på skogsturer. Skogsfåglar som trycker så länge de
kan innan de drar. Rävar som sätter iväg i en ruskig fart när man kommer. Rådjur
som står och glor innan de tillsynes flyr i panik när de väl drar iväg och
någon hare som flyr när den känner den stickande doften av en människa. Har
dock inte kommit över ett enda lospår denna vinter vilket är ovanligt, men
enligt länsstyrelsen i Värmland har beståndet minskat så det kanske inte är så
konstigt att man missat dem.

http://www.svt.se/wd?widgetId=23991&sectionId=568&articleId=1824667&type=embed&contextSectionId=568&autostart=falseGlädjande nog så har järven åter
blivit bofast i de norra Värmlandsskogarna. Jag hade turen att för nästan 20 år
sen under en skogstur i de norra skogarna se skymten av en järv, idag är den
här på heltid. Hoppas kunna åka norröver snart och få möjlighet att spåra detta
skygga djur.

För övrigt så var vi i Team Set Sail/Forimp
med i Arvika Nyheter förra fredagen.

Artikel om Team Set Sail/Forimp
i AN