ADVENTURE

Får fortsätta ta det lugnt då kroppen svarar dåligt på aktiviteterna man gör. Får bygga hus istället. Känns som även motivationen är nerkörd i botten och är inget träningssugen alls. Svårt att analysera vad det beror på. Hoppas det vänder.

Var arrangör på gårdagens skinklopp ”extrem”. Vädret var det bästa och en liten snöstorm gjorde att skogen med bergen vid Jössestugan blev ännu tuffare än vanligt. Kilometertiderna blev något längre men de 5 deltagarna som kom trotsade vädrets makter och kämpade på bra.

Gjorde en skrivelse till de ansvariga på kommunen (kan läsas här) där jag tog upp vikten med friskvårdstänk kring de som har ett funktionshinder och är placerade på en daglig verksamhet i Arvika kommun. Skrivelsen gjordes efter att föräldrar samt personal kontaktat mig och tyckt att detta var något som verkligen fattades i deras verksamhet och att behovet var stort. Dessa berättade också att de hade fått nej på samtliga förslag och att det fanns personal som utan chefernas vetskap smög ut med brukare mm som hade behov av att ta promenader, röra lite på sig eller liknande.

Efter att själv ha behövt ringa upp efter några veckors tid fick jag äntligen svar från ansvarig avdelningschef Ann-Louise Andersson, att de haft ett möte med politiker där de kom fram till att inom den dagliga verksamheten i Arvika så skall inte friskvård förekomma. ”Det får de göra på sin fritid!”. Blev ganska förvånad men förstod då vad personalen på de olika verksamheterna hade menat tidigare. När jag hörde henne så förstår jag också de funktionshindrade vilka ibland påtalar att de har uppfattningen om att de är en börda för samhället. Försökte få henne på bättre tankar med dialog, den övergripande målsättningen är faktiskt att de som har en daglig verksamhet skall ut på den öppna arbetsmarknaden och i så fall så vill nog de som ev. anställer dem ha en personal som är glad och frisk, detta är väldigt viktigt i andra arbetsmarknadsåtgärder där man har stort fokus på just friskvård och hälsa. Dessutom tjänar de som har en daglig verksamhet i Arvika kommun hela 5 kr i timmen på de uppdrag de utför på sin dagliga verksamhet och kanske inte har råd eller kan ta sig på friskvårdsaktiviteter själva. Vissa av dem gör riktiga jobb, precis som vi andra – det skall man ha i åtanke när man läser detta.

När jag bad om mötesprotokollet från mötet med politikerna så sa hon att det fanns inget sådant!!??, det fanns bara personliga anteckningar som hon och daglig verksamhetschefen Maria Sund fört för sin egen del. Verkade även som när hon förklarade detta att mötet enbart bestått av Maria och Ann-Louise själva. Bra jobbat, tänkte jag. Vad har de för människosyn och är dessa människor verkligen lämpade för ett arbete där man skall värna om människors lika värde var det sista mina tankar kretsade kring innan jag avslutade samtalet.

Eftersom jag insåg att detta är ett direkt felaktigt agerande och helt idiotiskt beslut av dessa maktmissbrukande chefer samt inte ligger till så i andra kommuner roade jag mig själv med att ringa runt i Sverige och se hur man gjorde på andra ställen. I de tre Värmlands kommuner jag kontaktade så hade man hela tiden ett friskvårdstänk och de som ex behövde promenader gjorde det. Vissa en gång om dagen, andra vid flera tillfällen samma dag och de följde de direktiv som fanns med det ”individuella behovet” som styrning. Några grupper körde gymträning någon gång per vecka och gick på badhus och simmade. Andra grupper spelade innebandy. Personalen hade direktiv och utrymme av cheferna att de vet bäst vad brukarna behövde så de ser behovet och tillgodoser det. Bra sa jag, det är precis som det ska vara. I någon annan del av Sverige där jag pratade med ansvarig chef hade man en daglig verksamhet med ”Friskvårdsinriktning” där möjligheten att aktivera sig på ett eller annat sätt fanns dagligen.

Glad över vad jag hört, även om jag visste att precis så såg det ut på andra håll inom Daglig verksamhet ringde jag sedan till den som är ansvarig för projektet Friskare Arvika . Talade om att jag ser att ni har glömt en grupp människor i er handlingsplan, de med ett så kallat funktionshinder (nått funktionshinder har vi väl alla?). Nej det hoppas jag inte sa hon med en positiv stämma, något helt annat och ett positivt tänkande, tvärtemot mot de känslor som förmedlades när jag pratade med avdelningschefen vilka var typsikt ”det går int!!”. Damen ansvarig för projektet började bläddra i sina papper och tog fram ett beslut fattat av politiker på att år 2, alltså 2013 skulle i projektet ett prioriterat område vara bl.a. de som har en LSS-instats. Man skulle då se över vilka behov som fanns och man skulle försöka få med den nya delen av simhallen i friskvården då man gjort den mer handikappanpassad osv. Hon ville också att jag gärna skulle komma med förslag på mer saker man kunde göra för brukarna i friskvårdsväg så jag skulle ta kontakt med den som skulle vara utförare av planen i verkligheten.

Så stort grattis samtliga bakåtsträvande människor med en människosyn jag inte vill befatta mig med. Ni hade fel. Den goda sidan som vill människors väl vinner denna gång, där varje människa, oavsett funktionshinder eller inte, har ett unikt värde. Tack för ordet.

De små skogsturerna (vandring) duggar tätt men kroppen blir knappast bättre. Tyckte ett tag att det gick åt rätt håll men nu tycker jag nog att jag stått stilla och kroppen är som avstängd. Fick ett fint 310-pass med Holmstrand och Carl Söderqvist i helgen och just passet kändes helt ok men annars känns det mer eller mindre förjävligt. Skumt. Ska dock till en ny läkare nästa vecka så får vi se vad som händer. Mår mentalt också rätt illa och pappas bortgång finns i mina tankar. Varje dag. Varje timme. Varje minut. Allt som har med idrott eller natur/friluftsliv att göra påminner mig. Alla skogsturer. Varje steg jag tar i skogarna. Samtal om kvällarna som aldrig kommer. Drömmar jag drömmer. Saknaden är så enorm och det har inte blivit bättre, snarare mycket värre. Trodde nog jag skulle lära mig leva med det men det känns inte så just nu. Han betydde så mycket för det liv jag valt att leva och nu är allt detta borta och söndertrasat. Frågan är vad jag ska göra åt det? Svårt. Nått får nog hända så jag hittar något som är av betydelse. Just nu känner jag bara en likgiltighet inför allt som sker.

Enda glädjen jag sett till sista tiden var väl i helgen då jag var med chefen på kalas och träffade en del trevliga människor från ”förr”. Det var kul. Påminde mig om att det mesta var bättre förr…

Grymt frustrerande att inte kroppen fungerar. 6 veckor har gått utan nämnvärd fysisk aktivitet. Har testat några pass och själva passen tycker jag inte går helt tokigt men problemet är att jag knappt tar mig upp ur sängen på morgonen. Allt går i slowmotion och jag orkar ingenting. Förstår inte vad som är fel. Skulle vara oerhört lätt att bara sluta med all idrott som det känns just nu men tanken var en paus men jag hoppades att den skulle vara slut snart men det verkar tyvärr inte så.

Försöker när jag orkar ta hand om evighetsprojektet. Det går sakta men säkert framåt. Allt som ska ner i jorden är förhoppningsvis nere i marken nu

Skickade lite anmärkningar till Arvika kommuns politiker och tjänstemän då de verkar helt offside då det gäller friskvårdstänk inom daglig verksamhet. (Kommunen står ganska offside i många frågor men jag tror att med sunt förnuft så kommer den kommunala verksamheten utvecklas i positiv riktning – tycker mig anat en viss förändring i tänk mm senaste året)

En meningsfull sysselsättning och att ingå i en gemenskap är viktigt för de allra flesta. Vissa människor har en funktionsnedsättning som gör det svårt att få ett vanligt arbete. Då krävs en sysselsättning som är anpassad efter personens intressen och behov. Daglig Verksamhet är en insats enligt lagen om stöd och service (LSS) för personer med funktionsnedsättning. Eftersom jag i hela mitt liv kommit i kontakt med personer som har rätt till dessa insatser så tycker jag att de skall ha det så bra som det någonsin går. Och framförallt ska de ha de insatser de har rätt till.

Här kan man läsa det jag skickade

Har blivit en riktig lerig bonde på sista tiden. Vi har grävt en markbädd och är i full gång med att gräva ner en jordvärmeslang. Funkar bra. Syrrans man Allan gräver med sin maskin och vi gräver för hand så då blir det riktigt bra. Marias pappa mäter så mycket han orkar om det inte går åt fel håll. Satsar hårt på det mesta och satte kniven i fingret vilket resulterade i tre stygn. Men det händer minsann grejer. Det står inte direkt stilla där inte.

Evighetsprojektet går mer framåt än bakåt nu vilket känns fint!

Käkar yxor och annat skrot för att kompensera min järnförlust så kroppen ska återfå rätt blodstatus. Kommer ta lite mera prover framöver då det misstänks att jag har något problem med att ta upp järn och b-vitamin från kosten. Enligt en del jag pratat med så blir man rätt så klen när järndepåerna har minskat och de undrar hur f.. jag kunnat tävla överhuvudtaget så hoppas jag ska känna mig starkare när allt är tillrätta. Nu är jag rätt vek, har inte rört på mig under flera veckor. Inte ens kört styrka. Får försöka börja köra lite styrketräning till veckan. Måste också lära mig framöver att ta mina egna känslor i kroppen på större allvar för de stämmer i stort sett alltid med hur det egentligen står till med densamma.

Var och tittade på Dotteviksrundan i helgen. Intressant att se en tävling från sidan och jag passade på att cykla med och även stå på lite olika ställen och peppa löparna. Kul att se hur alla kämpade och hur man slet på minst lika hårt även längre bak i leden. Tänkte på att en del faktiskt slet mer och krigade bättre där.

Resultat här

Något jag också tänkte på var att publiken ofta värderar löparna i en tävling efter hur de placerar sig i resultatlistan men detta har egentligen ingenting med prestation att göra. Det finns säkert massor med människor som får slita lika hårt eller tom hårdare för exempelvis 38 min på en mils löpning medans samma ”insats” för en annan person betyder att denne kan springa milen på 30 minuter. Det är massor med parametrar som påverkar hur snabbt man springer, vikt, löpekonomi, medfödd muskelfibersammansättning osv. Kan säkert räkna upp hundra parametrar som skiljer person 1 från person 2. Ändå kanske dessa gör samma prestation utifrån sin förmåga i just löpning om den ena vinner tävlingen och den andra blir 20:e man. Oavsett så är jag lika imponerad av den som sliter på och gör sitt bästa oavsett om den personen blir 4:a eller näst sist i en tävling.

Är också ganska säker på att ingen annan sport är så beroende av att ha ”rätt” förutsättningar för just den sporten som löpning och det beror på flera faktorer bland annat därför att den är världens enklaste och därmed mest konkurrensutsatta vilket innebär att du får jämföra dig med alla ”talanger”. Ska du springa som Bolt så lär du nog otränad behöva prestera ner mot 10 blankt på 100 m. Så vem gör egentligen bäst prestation, en kille som springer 100 m på 14 sek från början och tar sig ner till 10,7 eller en som gör 10,00 från början och slutar på 9,58?

Kanske inte så konstigt att jag tyckt mig vara seg när jag försökt att prestera fysiskt. Provsvar visar bl.a. att jag har tömda depåer av järn. Även HB-värdet var lägre än någonsin och när själva depåjärnet blir dåligt så har det gått ganska långt. Så min känsla av att syreupptaget var riktigt dåligt visar sig stämma. Järnbrist ger en försämrad syreupptagningsförmåga och fysisk prestationsförmåga. Tyvärr bromsade jag inte i tid så i minst 2 mån får jag enligt läkaren käka järntabletter tills nivåerna kommer upp på rätt nivå igen. Känns töligt och mantrat ”lyssna på kroppen” ljuder i min hjärna. Egentligen förstod jag redan i början på sommarn att nått var fel men gjorde inget åt det utan trodde och hoppades det skulle ordna sig.

Så nu är det lugna puckar som gäller. Får finna mig i att vara publik på några tävligar och syssla med friluftsliv ett tag framöver.

Härjat ganska ordentligt nere i Dalen. Börjar gå åt rätt håll nu. Plattan är gjuten och klar, ett jobb vi gjorde för hand. Blev riktigt bra. Skottade som en skottspoling i två tombolor så det gick snabbt. Byggchefen är rätt vild och kör på rätt ordentligt vilket är toppen. Han är effektiv som få. Har själv inte så jättemkt tid till övers för att bygga småpyssel men när det ska lyftas tungt och stenar ska flyttas så ser jag till att vara på plats. Börjar bli expert på detta. Stärkande för kroppen.

På tal om hus så är farsan´s gamla hus ute till salu: Länk här. Känns tungt att göra sig av med men ingen av oss kommer att bo där då vi har andra ställen så det är inte mycket annat att välja på. Allmänt har det känts hårt, upptäckte att min mobilräkning inte är lika hög längre. Ringde visst mkt till gubben..

Helt galen logfest har jag varit på också. På bilden ser det ut som fightclub med diverse galna upptåg. Inte hämtat mig än, fast jag var chaufför. Träningsmässigt så har det gått knackigt, har en hälsena som spökar/smärtar och kroppen har varit seg som tusan. Rent styrkemässigt känt mig stark men kanske inte så konstigt då jag lyft en hel del stora stenar och annat sista tiden. Dessutom gick jag lös med röjsågen på ett av mina 6 hektar för första gången. Mkt jobb att göra där om man vill kan man lugnt säga…