ADVENTURE

<!–
WriteFlash('’);
//–>Världsrekordet på 800 meter har stått sig sedan 1997 satt av grymme Wilson Kipketer, återstår att se om det håller över Stjärnspelen i Arvika…

Blir en Arvikaduell på Stjärnspelen nästa söndag. Sören Persson som förbereder sig som bäst till veteran-VM i friidrott kommer och ska springa 800 meter och jag har lovat att ställa upp och försöka matcha honom. Det kommer att bli mkt tufft då jag inte har kört någon sådan träning som gör att man blir bättre på just 800 men ska göra ett försök iaf. En öppning på 59,5´ sedan får det gå som det går är målet. Axel Danielsson ville också försöka komma ner runt 2.00 så jag hoppas han blir med, såg han dock var anmäld på 1500. Vore kul att slakta mitt rekord på 2.06 då man var fotbollsspelare och 19 år iaf. Dags nu. Blir typ mitt fjärde 800 meterslopp detta. Det första var klart snabbast.

Sörens resultat från igår på Valbo games i Gävle

Final 18/7 1 Sören Persson 65 IF Göta 1:59.39 2 Tomas Hultgren 91 Ludvika FFI 1:59.97 3 Erik Inge 92 Råby-Rekarne FIF 2:00.67

Sören visar fin form inför VM så jag måste allt träna upp speeden ordentligt denna veckan då det inte blir någon Norgefjälltur pga allt regnande. Blir inte så kul på glaciären då.

Grundträningsplanen inför blir nog 300 meters intervaller på tisdag och 200 meters på torsdag med ganska lång vila och hög fart. Därimellan lite annan träning för att få upp steg och snabbhet. Spänstpass imorgon.

Träningsskissen ser ut som följer:

Måndag fm. – lätt distans 4 km + spänst/löpskolning + 3 km lättare löpning / em – jogg 8-10 km

Tisdag fm – jogg 6 km / kv – 300 meters x 10 på 43-44´ 2 min vila?

Onsdag fm – lätt jogg 8 km + styrka vader / kv – gympass

Torsdag em- 200 meter x 10 på 27´ 3 min vila

Fredag lätt jogg + stegringslopp

Lördag vila

Söndag – tävling 800 meter – 1.59

Återstår att se hur det går med målsättningen men jag satsar på detta så får vi se. Ska bli kul att se hur kroppen svarar på de kortare banintervallerna under veckan. Har ni synpunkter på träningsveckan så hör av er hur jag ska bli snabbare fort…

Håkan Lobb fick äntligen hälsa på några hårda idrottare

På Myrvarvet 2009 hade jag ett ärofullt uppdrag som farthållare åt Homstrand som ville ta vandringspriset efter tre inteckningar. Ingen har gjort det sedan 1993. Var inte vidare tävlingssugen själv efter en del lopp som tagit luften ur mig (läs 42 kilometers helvete och spä på det med en massa andra kortare saker) men ett bra träningspass med utflykt på Glaskogen efteråt kunde jag ju inte tacka nej till.

Ett uppdrag till var också att se till att Banrekordet från 2005 raderades ut. Ett rekord som Martin Larsson för övrigt har. 2005 tog han som sagt det då han verkar ha varit som bäst att löpa (hittills) och en bana som passade honom bra. Jag började kontrollerat och höll lagom fart. Passerade första kilometern på 3.02 – är en del utför där så det kändes hur lätt som helst. Fortsatte i bra fart och Holmstrand satt i ryggen som planerat. När vi kom ur skogspartiet på banan så sa Holmstrand att jag skulle ta det lite lugnare. Där låg vi förmodligen klart under Banrekordet, det är jag övertygad om då tidigare lopp gått betydligt långsammare dit. Banprofil

Sen blev det kanske som max en kilometer med lugnare tempo innan jag drog på lite igen. Sista 400 meterna som består bla av en kuperad backe tog Martin över och körde så mkt han orkade i mål. Tyvärr missade han rekordtiden med ca 10 sekunder. Jag ville inte dra på onödigt med syra i sista backen och hade väl 8 sekunder sämre tid. Tävla utan att träna är faktiskt riktigt bra då det inte sliter på samma sätt som om man går på absolut maxfart. Så för min del var det kanon men var ju lite surt för Mr Holmstrand att missa rekordtiden.

Att det var 30 grader varmt och kändes ganska bedrövligt att springa på slutet kanske också spelade viss roll. Näste man som kom imål efter oss var 4 minuter efter så det verkade som iaf de som kom efter oss hade problem med värmen.Bansträckning runt Holmedalssjön

Holmstrand har alltså haft samma tid i tre år i rad på denna banan fast han har blivit bättre att springa varje år. (Strax över 23 min på 7,2 km. Banrekordet 22.55) Skumt. Det tyckte han själv med men det fanns antagligen flera orsaker till att vi inte kom under den tiden. Var ju ganska dumt att slå av på farten där efter skogspartiet och slölöpa ett tag men Martin kanske behövde det just då. Värmen var som sagt fruktansvärd. Själv gjorde jag vad uppdraget innebar och det var skönt att inte behöva maxa ut allt.

Är jag med några fler gånger på detta lopp kan jag lova att den tiden ryker all världens väg. Kan ju inte låta en långloppa-skidåkare ha den tiden. Holmstrand funderade på att peta bort märket med rekordtiden på så han har alla andra riktigt bra tider i loppet ;-)…

Var kul att Håkan Lobb var där som prisutdelare också. Han hade en bra syn på idrott i allmänhet tyckte jag och gav ett väldigt seriöst intryck. Han utgick såklart från hockeyn när han pratade idrott men han hade också en bred erfarenhet själv genom att han hållit på med 5-6 olika sporter. Han sa bla att han tyckte att det var bra att hålla på med flera olika sporter eftersom det ena gav det andra osv. Han tyckte också det var fel när Hockepelare var som orörliga kylskåp som far omkring på isen. För övrigt verkade han rätt imponerad av mig och Martin som for runt i terrängen på 23 minuter då alla andra behövde typ 27 eller mer. Kul att någon reflekterade över det ;-)..Hade viss tur att jag vann ett utlottningspris också som bestod av en fin träbänk i furu. Det är den jag och Håkan provsitter på bilden ovan. Riktigt fin faktiskt, vet dock inte var jag skall ha den än. Det priset tycker jag att jag var värd efter farthållaruppdraget. Tur hade jag också att Andreas (som blev tvåa på långa banan) var med som hade en bil där den gick in så jag kunde få den fraktad till Arvika. Tack Andreas! Sen blev det badutflykt i Glaskogen med Maria. Helt toppen…

Bilder från badutflykt på Glaskogen och båttur på Värmeln med Marias familj

Prispallen Värmlands DM 5000 meter. Sören Persson 2:a, Henrik Örnstedt 1:a och jag 3:a

DM på 5000 meter gick på Nobelstadion i Karlskoga på onsdagskvällen. DM kördes tillsammans med Närke´s DM. Totalt kom ca 80 personer till start. Mitt första 5000 meterslopp någonsin. 12,5 varv på en 400 meters bana kändes sådär inspirerande att springa. Var också väldigt spänd på hur kroppen skulle funka denna vecka när jag inte kommit upp i ”normalt” tryck och spänst i kroppen sen trail-SM men nu hade det gått ca 3 veckor så jag hade ju lite förhoppningar om en bättre känsla än tidigare åtminstonde. Starten gick och det blev ett ganska bra tempo från start. Kändes ändå ganska lätt att följa tyckte jag.

Klubbkamraten i Göta Henrik Örnstedt gick upp i täten efter några varv och då gick det lite fortare. Funderade på att hänga med då jag kände mig förvånadsvärt pigg i det läget men bestämde mig för att ligga med Närkes Källmén istället. Kändes bra och vi hade en lucka bakåt och en bit framför låg Henrik. Började bli frusterad på varven och vid 5 varv kvar hände något oväntat. Sören Persson kom som ett skott och mosade förbi mig och Källmén i full sula. Antar att han körde i 2,50 tempo just då. Blev psykologiskt knäckt av detta och sprang inte alls snabbt i en kilometer. Källmén rann också ifrån i det läget. På slutet tog jag dock in på dessa båda igen och när jag gick i mål var jag inte särskilt sliten. Kändes som jag lätt kunde fortsätta i samma tempo länge till. De före låg på marken och kröp omkring så de var duktigare på att ta ut sig denna dag.

Klart ett fall framåt och utan tempoträning, banerfarenhet och med ett galet extremt lopp i benen måste jag vara nöjd med att bli 3:a. Tiden är jag väl inte lika nöjd med och jag trodde nog det skulle gå lite fortare rent tidsmässigt men kände också att det fanns ”mkt inne” som jag inte fick ut denna gång och det var en klart bättre känsla nu än tidigare veckor åtminstonde. Sören verkade också nöjd, han slog ju mig 😉

Resultat

Artikel NWT

*******************************************************************

Borejoggen 2009 Holmstrand dominerade totalt för Arvika löparklubb i Borejoggen

Blev en traditionell midsommarafton med en morgonresa till Torsby och Borejoggen. Banan är tuff och riktigt krävande. Dessutom har de ändrat på bansträckningen de senaste två åren så den är längre. Med en klart längre och jobbigare avslutning. Blev ett lite underligt lopp för mig minsann då jag nästan gav upp många gånger under resans gång men kunde avsluta på ett bra sätt.

Första 2 kilometerna kände jag mig ganska pigg och det blev snabbt en lucka med mig, Henrik Örnstedt och Martin Holmstrand i täten sedan var det en ganska stor lucka ner till resten av de ca tusen löparna. När vi kom upp till toppen på första långbacken så blev jag ruskigt trött. Då var all kraft och spänst borta kändes det som. Henrik sprang på som om han var helt oberörd av backen så honom fick jag släppa. Holmstrand som legat i rygg på mig och haft det lite jobbigt kom upp och vi körde tillsammans i ett klart lägre tempo.

Tänkte att den här känslan var inte ju bra alls. Detta blir riktigt slitigt. När sedan Hällefors löparklubbs Simon Sveder kom upp i rygg på oss ganska snabbt kändes det lite surt. Sedan blev det en otroligt ryckig körning hela vägen in till mål där jag kände mig som den som hade det klart jobbigast. Fick släppa en liten lucka i den ganska tuffa kyrkbacken och det kändes som detta fixar jag inte idag. Fick verkligen bita ihop då det var en av mina sämre dagar detta året rent känslomässigt och formmässigt.

Var fruktansvärt illa ute hela tiden kändes det som. På slutet innan sista backen ner mot Torsby centrum körde Martin på hårt och det blev en lucka till både mig och Sveder. När det sedan planade ut så kom jag plötsligt upp i löpsteget igen och tätade luckan snabbt till Martin och Sveder hade 20 meter upp till oss. Blev plötsligt bra mkt piggare i det läget rent psykologiskt. Trodde vi var av med Sveder för gott. Men när det var ca 800 meter kvar då kom han som skjuten ur en kanon och körde förbi och ökade tempot rejält.

Enligt GPS´n så gick det då i 2,50 fart. Den farten höll jag sedan hela vägen ända in i mål. Simon blev 12 sek efter och Holmstrand 19 sek efter i mål så det var en klart godkänd avslutning. Sveder har bla ändå gjort klart under 2 minuter på 800 meter så det var gött att spurta ner honom. Den spurten från mig var klart godkänd, hade tryck i spurtmusklerna denna dag vilket var en himla tur annars hade jag aldrig blivit tvåa. 800 meter från mål låg vi 1.20 efter Örnen sa gamle storskidåkarn Sune Persson. 55 blev det i mål för mig vilket ändå var godkänt med tanke på vilken otroligt klen kropp jag hade utefter banan. Detta var bra för framtiden i och med att jag fick slita som aldrig förr och kan man pressa sig så när man har en pigg kropp så kommer det gå fort.

Holmstrand gav Arvika löparklubb en fin placering i Borejoggen. Var några år sedan någon från den klubben var med i toppen antar jag.

Som avslutning joggade jag, Holmstrand och Henrik hela banan igen. Lika bra. Folk hejade på oss även andra varvet..

Resultat

Nya Bansträckningen

Torsbys skidgymnasielever skriver om tävlingen

Trött och blodig kom jag fram efter en ruskigt seg sista mil..

SM i trailrunning 2009 gick på den mest extrema banan de kunde hitta och den klassas som Sveriges tuffaste terrängmarathon. Det är nog ingen tvekan om detta då jag inte ens vet hur jag ska kunna förklara hur hård den är. Har sprungit på många platser men den här terrängen tar priset. Tror inte det är många överhuvudtaget, iaf från Arvika som skulle komma runt banan. Definitivt inte under 4h. Banrekordet inför SM-tävlingen låg på 4.10. Säger det mesta. Nya skor hade jag, de är helt utslitna idag. Vilket extremt brutalt lopp.

Banan går i två varv och följer mestadels den vackra Soteleden på tuffa skogs- och bergstigar i ett omväxlande skärgårdslandskap. Här blandas lövskogar med gran och fur, från bergens toppar har man hänförande utsikt över den Bohuslänska skärgården och västerhavet. Den utsikten kan man tyvärr inte njuta av då hela loppet kräver full fokus på var man sätter fötterna för att man inte ska slå ihjäl sig.
Tävlingen genomfördes med ryggsäck/midjebälte innehållande mat, vätska, första förband samt mobiltelefon. Denna utrustning får de tävlande själva stå för. Att man ska ha mobiltelefon med sig är för ifall man skadar sig eller att man blir ståendes utefter banan och inte tar sig någonstans. Vilket har hänt flertalet riktigt vältränade löpare genom åren. Var lite sugen själv att sätta mig någonstans. Ungefär 200 ggr blev jag det på andra halvan av andra varvet.Terrängexempel från årets SM-tävling, orienterarveteranen farsan har problem att gå i terrängen. Springa, går det??

Trail running är en av de mest extrema typerna av löpning skulle jag vilja hävda och fysiskt väldigt krävande. Man använder varje muskelfiber i hela kroppen när man parerar för rötter, hoppar över stenar och grenar, klättrar upp och nedför branta bergsslutningar eller springer genom blötmyrar. Just på den här banan är troligtvis de många meterhöga hoppen man gör nedför klippor som ”tar” mest på kroppen. Balansen är också otroligt viktigt då underlaget aldrig är jämnt.
Sönderslagen och ganska tröttkörd

I början på tävlingen ledde jag tävlingen tillsammans med en flerfaldig SM-guldmedaljör på multisport. Multisportkillarna är starka på sådana här krävande lopp. Märkte tyvärr själv ganska tidigt i loppet att det inte var riktigt min toppdag denna gång. Kroppen var inte riktigt 100% och i slutändan så gör det ofattligt mkt på en sådan här galet krävande bana. Varför inte formen var på topp kanske många tror berodde på att jag körde tävling i Norge på torsdag. En del tycker säkert det var för nära inpå, kan va så men det tror inte jag utan jag tror mer det berodde på att man gick upp klockan 05.00 för att åka ner och tävla gjorde mer på dagsformen. Det är inte optimalt, på en ”vanlig” tävling kanske det inte märks så väl men här gör det definitivt det.

Efter ungefär en mil så kom de två som blev etta och tvåa upp i rygg på oss och låg där ett tag. Sen gick dom om oss och jag lät dom gå iväg lite väl enkelt. Var inte trött i det läget men tänkte jag kunde tjäna på det i längden att ta det lugnare på första varvet. Låg där tillsammans med multisportarn och en Polack som tydligen gjort 2,40h på ett terrängmarathon så han var rätt hård. Dock är det så att på andra halvan av ett sådant lopp går det inte att öka då varje stegisättning kräver enormt fokus och är man då trött så går det helt enkelt inte att springa fort.

Sista milen blev en plåga och där känns varje kilometer som en evighet. Tidsavstånden blir enorma. Minuter på ett vanligt marathon blir 5-10 minuter här. Det ser man på dom som tappade på mig under andra varvet. Helt extremt.

Så det blev en bronsplats på SM bakom vinnaren Patrik Gustavsson och en lättfotad orienterarkille på andra plats. De båda hade en riktigt ”bra” dag, det är det ingen tvekan om. De passade också extremt bra för denna banan då de är lätta och smidiga i kroppen. Han som vann har bla tagit medalj på vanliga marathon-SM 3ggr (2 silver, 1 brons), har 2 SM guld i triathlon och han har även guld från vanliga terräng-SM. Sen har han varit med på VM i triathlon. Han tränade också väldigt mkt med ryggsäck i skogen berättade han efteråt så det var en värdig vinnare som har legat på hög nivå i många år. Tror han gjort under 1.06 på halvmaran också. Kommer inte ihåg vad killen hette som blev tvåa men han gjorde ju ett toppenlopp och banan passade nog honom extremt bra, tror han har varit med i landslaget i orientering. De var båda klart under 3.40 i tid och jag hade 3.49. Sedan var det väl tio minuter till bakåt. Tidsavstånden blir som sagt enorma i den här terrängen så tiderna säger inte värst mkt egentligen. SM-placeringarna är viktigast. Men många var under förra banrekordet och det säger en hel del om vilken klass det blev på fältet när det blev SM-status på tävlingen. Då kommer de mest extrema idioterna till start ;-)..

Med tanke på dagsformen jag hade kunde jag nog inte gjort mkt mer än vad jag gjorde egentligen och ser man på de killarna som är bakom så får man vara nöjd. Slår man dessutom det gamla banrekordet med 20 minuter så har man väl ändå gjort det helt ok och det fattades egentligen bara det där lilla extra för att det skulle blivit en ännu bättre placering.

Superbra stöd från mina supporters Maria och farsan som åkte runt lite överallt på banan och peppade.

Bilder från terrängen, starten och hur det går om man missar stenblocken

Länk inför loppet från trailrunner.se

Karta finns här

Länk till Trailcupen