ADVENTURE

Förra
lördagen avgjordes Brunskogsloppet. Blev ensam rätt tidigt i täten
och kunde ganska ohotat springa i mål som segrare. Det var några år
sedan jag senast sprang Brunskogsloppet. Hade glömt hur tuff banan
är för jag blev rejält trött under vägen. Kände mig ganska seg
och inte riktigt på hugget men det var bara att köra så gott man
kunde. Märks ju rätt väl att man trappat ner på en sådan här
bana.

http://nwt.se/arvika/an-sport/2016/08/22/l-o-vann-hett-brunskogslopp

Resultat: http://www.progress.se/index.php?page=p0

DM på 10 000 meter avgjordes på tisdagskvällen i Karlstad där
jag ställde upp som ensam represtentant från Set Sail IF. Var
kraftigt påverkad av lördagsloppet så även fast jag startade och
höll tröskelfart tog kroppen slut efter 6 km och resterande 4 km
blev en plåga. Höll andraplatsen genom hela loppet. Nöjd med
placering men inte med den gamla kroppen eller tiden som är den
sämsta någonsin på ett slätt löplopp som ett banlopp måste
räknas som.

Rätt intressant att se hur man påverkas av race nuförtiden, har
i och för sig alltid vetat att jag har haft rätt stor skillnad på
kapacitet beroende på dagsformen. Även när man var betydligt
bättre tränad. Så två dagar senare körde jag ett pass med Viktor
där han ville köra lite hårdare på Sotarblixtleden. Intressant
att se hur jag skulle funka på en sådan bana några dar efter
tävling. Fick släppa honom flera ggr då kroppen inte fungerade
alls och då ska man veta att det brukar skilja 10 minuter mellan oss
på denna bana under tävling. Skillnaden blev alltså över 10
minuter runt Sotarblixt en bra och en dålig dag för mig beroende på
dagsformen, rätt extremt.

http://www.friidrottvarmland.se/globalassets/varmlands-friidrottsforbund/dokument/langlopning/2016/2016-dm-10-000m-resultat.html

Förra helgen avgjordes Häljebodaloppet på den trevliga skogsbanan som går på en bit av Finnskogsleden. En tradition att springa där och jag har deltagit samtliga gånger loppet körts. Denna gång var jag innan start mycket osäker på formen, det hade känts tungt på de få, korta och långsamma träningspass jag genomfört innan. Dock hade Axel dragit med mig på något fint tröskelpass någon vecka innan och det hade gått bra så helt borta var jag nog inte beräknade jag. Men något visste jag och det var att formen jag hade på Arvika stadslopp inte var där då jag inte kört samma uppladdning. David Sjögren som var tvåa i Arvika stadslopp fanns med, och han var laddad. Han brukar komma bra rustad till Häljebodaloppet och har varit tvåa efter mig här vid flertalet tillfällen. Trodde på honom som den som skulle ta det då han minst sagt jobbat ihop till en seger och han sa innan start att han kände sig stark.

Vi sprang också tillsammans hela loppet och jag märkte från start att han var i god form. Lät David dra mot bergspriset med en lucka på 10 meter för att jag skulle se rötterna i stigen bättre, testade lite och när jag ökade gick jag ikapp relativt snabbt i skogen. David tog Bergspriset på toppen av Klätten. I utförsbackarna så låg jag bakom och när vi gick ut på grusvägen så tyckte jag tempot var lugnt så efter ett tag gick jag upp och körde lite hårdare. David hängde med, något ansträngd hörde jag och när jag inte blev av med honom i sista uppförsbacken så förstod jag att detta kommer avgöras på en spurt. Laddade för den och försökte visualisera bra känsla och när David drog upp spurten med 200 meter kvar så kunde jag svara och slå om på ett bra sätt och sprang i mål som segrare för nionde gången i loppets historia.

Fanns även en artikel från sista Hiernmannen i AN som gick i grymt fin terräng.

Hiernmannen del 3: -artikel

I lördags avgjordes Arvika stadslopp. Hade på förhand trott och hoppats på att benen och formen skulle vara bättre till detta lopp, allt enligt plan, och när jag värmde upp kändes det bättre än på länge. Visste inte riktigt om jag kunde lita på känslan så när starten gått var jag väldigt avvaktande. Mot spurtpriset gick jag jämt men fortfarande med några växlar kvar. Det kändes som jag hade bra steg, bättre än på länge, hade ganska hög fart utan att det kändes speciellt jobbigt alls och passerade i ledningen förbi spurtpriset. Körde som tvåa upp mot Parkgatan avvaktande och då gick det rätt lugnt ett tag, i backarna upp mot Styckåsen kände jag att de andra hade problem att följa trots att jag inte körde hårdare.

Upp i långbacken från Myravallen mot Vågen så utökades luckan trots att jag tog det ganska lugnt uppför. Kände att jag var ganska spänstig uppför. Var pigg på toppen och knappt andfådd då jag inte vågade gå på tillräckligt hårt uppför. Nedför så gick det sen inte lika fort som när man var som bäst, såklart, det kunde jag tom känna ganska tydligt men ändå brukbart.

Sen kändes det kontrollerat hela vägen in och det kändes hela tiden som det fanns nån växel till som man kunde ha kastat in om det hade behövts. Vet inte om det blev något fel med chipet och det inte registrerades direkt i mål för hade bättre tid på klockan än i resultatet men det kvittar. Viktigaste var att det var bättre fart i benen som man hoppats på tack vare att man använt andra race till att köra upp sig mot detta. Med den lilla och ej kvalitetsinriktad träning man bedriver i dagsläget var denna form nog det bästa man kunde få ihop. Tom hälsenan gjorde sig mindre påmind än vanligt så kroppen gillade att tävla i lördags.

Teamkamraten Frida tog spurtpriset och blev tvåa bara sekunder från segern.

Resultat här:

http://dubhetiming.racetecresults.com/results.aspx?CId=16462&RId=75

Borejoggen i Torsby är en tradition på midsommarafton. Har varit där många ggr. Blivit en del pallplaceringar där genom åren så självklart har man förhoppningar om dessa när man startar. Svårt att anpassa hjärnan efter träningsmängden. Tyvärr så kände jag efter halva loppet att benen blev väldigt stela och då blir det svårt att få ut steget. Det funkar inte riktigt. Kan bli så när man numera är både äldre och sämre tränad att man blir stel under loppet då man tävlat helgen innan och inte riktigt hämtat sig mm. Andning och kroppen i övrigt kändes ganska bra men fick finna mig i att benen inte kunde gå nog fort och steget var alltför kort. Det räckte till en 9:e plats i ett mycket kvalificerat startfält. Tror det inte var många av de 20 första i herrklassen som tränar under 650 h per år.

Men som teamledare och motionerande gubbe är det väl inte helt dåligt ändå. Och de som sett mig tränat på slutet har ju funderat på hur den ”där gubben” kan springa överhuvudtaget då hälsenan som jag haft problem med i 3 år är stel så man haltar fram första tio minuterna på ett pass, sen går det lite bättre när man är varm men det har gjort så att man inte belastar med högerbenet på samma sätt. Detta kan även ses på vadmuskeln som är klart mindre än på vänster ben. Vi får se om jag gör något åt saken i höst (läs operation).

Från Team FORIMP hade vi både Frida Michold och Mona Hallberg med och de kom till start med lite speciella förutsättningar. Frida som slitit med överbelastning startade väldigt lugnt men när hon drog på sista biten så tog hon in mkt tid på täten. Bådar gott inför senare delen av säsongen då hon förhoppningsvis är tillbaka till 100 %. Mona hade senaste veckan tävlat både i triathlon-SM och tempo-SM på cykel där hon mött ngr av världens bästa cyklister och var inte långt efter med fina placeringar i sina första SM i dessa sporter. Hon har heller inte kört en enda löptävling så att hon kunde knipa spurtpriset efter 5 km var mycket starkt. Hon tappade sen på sista delen av banan men kunde springa i mål som 3:a. Frida blev 6:a 20 sekunder efter.

Blev Karlstad stadslopp i lördags. En bonustävling för dagen innan trodde jag nog inte att det skulle gå att springa. Hade fått känningar i en vad som har krånglat tidigare. Fick känningar under ett intervallpass som Viktor drar med mig på (3 intervallpasset för året) så det var högst osäkert att kunna genomföra ett 10 km asfaltlopp. Ville ändå prova att köra för när man tränar så lite som jag gör nu så vill jag istället få en del tävlingar. Öppnade lugnt och kände på vaden och det funkade men höll ner trycket från vaderna och gick mer på lårmusklerna istället, som ett typiskt orienterarsteg. Det funkade rätt bra så det var bara att springa. Med tanke på detta så var jag nog rätt stark ändå denna dag. Var en del utlandsfödda före i resultatlistan men även en del bra namn bakom mig som tränar tre ggr så mycket och inte är veteraner så det kändes bra. Banan var för året lite omgjord och det verkar som de flesta hade sämre tider än tidigare år så den blev nog en liten bit långsammare.

Terräng-DM avgjordes i Hagfors. Jag och Frida från Team FORIMP åkte dit för att tävla. Det gick väl ok för oss båda. Frida som slitit med överbelastning gjorde ett stabilt resultat och hade en bra känsla vilket är viktigt i läget hon befinner sig i. För mig som numera ställer upp i motionsklassen H 35 och tränar relativt lite så var totaltrea ett klart godkänt resultat. Man kan säga att pallen var väldigt rättvis denna kväll med ju fler träningstimmar man gjort senaste åren desto högre upp var man.

Resultat

Sedan
jag sist skrev här så har jag hunnit med att springa några lopp.
1:a, 2:a, 1:a, 3:a är de senaste resultaten trots att man slutat.
Åtminstone har man slutat träna på någon högre nivå för det
verkar ju bli en del tävlingar. Inte alltid kul att jämföra med
när man var igång som bäst för några säsonger sedan men en
ganska bra grundform finns där någonstans. Har också hastigt och
lustigt blivit Team Manager i Team FORIMP. Gå gärna in på vår
teamsida http://teamforimp.se/
och gilla oss på facebook. Våra elitsatsande Mona Hallberg och
Frida Michold är starka när de är i form, så där får killarna
passa sig. Mona som nyligen gjorde debut på en triathlontävling
slog alla killar utom en (5 sek) på cykeldelen som mätte 4 mil och
idag på Örebro triathlon vann hon totalsegern över killarna med
ngr minuter i mål. Hon cyklade då typ 4 minuter fortare än
bästa kille på en tre mils cykelbana…

Känns
som vi har en bra bas i teamorganisationen nu men det finns alltid
saker att jobba på. Hoppas få tag i personer som kan hjälpa till
om det är något som behöver ordnas.Tävlingar
Sisuterrängen
gick på en mycket hård bana och där nådde jag målet först.
Kroppen kändes mycket bra och sprang i tröskeltempo till 2 km var
kvar och körde sedan på. Det var bra drag i kroppen denna dag men i
högsta fart så funkar det inte lika bra som man alltid hoppas.
http://nwt.se/sport/friidrott/2016/05/15/succe-for-terranglopp-i-forshaga

Körde
sedan Krystallmarsjen i Norge där jag var 2:a, 8 sekunder efter
Hallvard Nilsen som gjorde en mycket bra avslutning på loppet.
Kändes inte lika pigg i steget som på Sisuterrängen men försökte
köra på under mitten av loppet. På slutet var Hallvard starkare
och jag fick vika ner mig. Hade 28,57 detta år jämfört med
banrekordet på 27,00 år 2010 då jag spurtade mot en som gjort 29
minuters på milen både före och efter det loppet.
http://www.kondis.no/alt-som-normalt-da-nordsveen-og-nilsen-vant-krystallmarsjen.5876926-127676.html

På
Åmotforsjoggen var elljusbanan mycket tungsprunget och med en hel
del backar så är detta en krävande bana. Var nog i detta års
bästa uppförsform detta lopp. Hade man haft den formen på
Sotarblixt hade det gått undan även uppför. Tryckte på extra i
backarna eftersom det var så kul att springa uppför med en sådan
form. På platt underlag svarade det inte lika bra denna dag upplevde
jag men skönt att det gick fort uppför..
https://nwt.se/arvika/an-sport/2016/05/30/l-o-snabbast-i-amotforsjoggen

Körde
sen DM 5000 meter på Tingvalla som en bonus. Banlöpning är inget
jag gillar som tävling men det är riktigt bra träning för
löpsteget att vara på banan. Visste innan att kroppen nog inte är
riktigt återhämtad från Åmotforsjoggen men det är värt att
testa. Målsättningen var pallen. Kändes som det blir tufft. Kände
redan efter 1 varv att det inte fanns något särskilt tryck i benen
så det var bara att genomföra utan direkt plan. Återhämtningstiden
nuförtiden är låång.. Blev lite spurt på slutet, klarade en av
killarna men benen var inte tillräckliga för den andre som var
inblandad i spurten så från DM-silver skilde det 47 hundradelar.
Tiderna var inget att prata om, förutom dålig dagsform så var det
olidligt varmt vilket gjorde att många slet. Resultat
DM 5000

Tävlade
i hemmatävlingen Set Sail Trailrunning i lördags. En tävling jag
önskade få till en bra form på då den är en favorittävling som
går i terräng jag tränat i sedan barnsben genom orienteringen
kring Jössestugan med OK Jösse. Eftersom jag trappat och saknar
mycket grundträning så funkade nog inte hårdkörningen veckorna
innan utan kroppen blev istället tung. Kände redan efter 200 meters
löpning att detta kommer inte att gå. Låg efter hela tiden men tog
in en del sista delen och slutade 16 sekunder efter. Totalt skrot i
hela kroppen och detta är nog något jag kommer dra med mig en tid.
Roligare känsla var det att komma nära naturen när jag några
timmar före start snitslade banan. När jag gick över myr så kom
en spelgalen tjädertupp och ville slåss. Dammet yrde när han slog
med vingarna och ville inte släppa förbi mig. Blev så full i
skratt för han såg så rolig ut. Han hindrade mig dessutom på
tillbakavägen också. En riktig kung i skogen alltså..

Artikel
här

Igår
var det Karlstad marathonstafett vid Tyrstugan. Var med i laget
Fasadinvest och vi lyckades vinna motionsklassen och vi slog även
alla tävlingslagen. Körde själv två sträckor och eftersom
kroppen inte varit vidare pigg efter sotarblixloppet försökte jag
få till två jämna sträckor med kontrollerad körning. Det funkade
ganska bra även om jag inte hade de spänstigaste benen. Riktigt kul
var det iaf och en hel del prestige såklart! Vi kunde till och med
slänga in lagledarn på två sträckor, så gott om tid hade vi att
spela med. Vassa killar i laget..

Artikel
här

Nu framöver blir de pass jag kör lugna pass i skogen för att hitta tillbaka till en brukbar form och få tillbaka lite spänst i benen. Har varit roligt att köra många tävlingar men missade lite med formen. Märks både att man inte tränat och att man blivit äldre att det tar längre tid att återhämta sig numera. Svårt att acceptera :-)!