ADVENTURE

Dags
att summera året som gått. Tycker det mesta har varit bra och vi har haft fina framgångar
med Set Sail IF. Både som individuella prestationer och arrangörsmässigt.
Loppen vi arrangerat har varit många klasser bättre arrangerade än något annat jag
upplevt i dessa trakter tidigare. Det är också på dessa tävlingar som du hittar
de mest och bäst tränade ”västvärmlänningar”. Att placera sig bra på dessa kan idag vara tuffare än att placera sig bra på ett SM i andra konditionssporter.

Att
åka iväg på tävlingar var ifjol tråkigt då det var något som jag och
farsan gjorde tillsammans alla år innan. I år har jag klarat att acceptera
läget och jag gör det samma själv istället. Jag ”bara kör” som vi sa jag skulle
göra när han stämplade ut. Det har funkat även om jag såklart ofta tänker på
både honom och mamma som båda fick lämna alldeles för tidigt.

Summering:

Totalt antal tävlingar: Ingen aning men det blev en hel del

Totalt antal segrar: Minst 17 (2012 ?) (2011 9) (2010 17)

Totalt antal andraplatser: 3 (2011 8) (2010 12)

Totalt antal medaljer: 2 SM-guld, 1 FM-guld, 1 FM- brons, 1 DM-guld, 1
DM-brons

Totalt antal felstämplat: Ingen (2012 0) (2011 2) (2010 2)

Totalt antal träningsdagar jag trivdes: Många träningsdagar var trevliga..

Totalt antal whiskeyflaskor konsumerande: 0, som vanligt.

Totalt antal söndertrasade skor: Några stycken, finns många dåliga skor
som inte håller i skogen..

Summa Nattjakta: 3:a, 1:a, 1:a, final 3:a. Mkt bommar och låg fart i
finalen..

Bästa årsbästa på halvmaran och milen i samma lopp: Blev inga maxlopp över distansen
men 1.15 resp. 35,03 på Arvika halvmaraton. (2011 – 1.11 resp. 32.39) Tror mig haft
bättre kapacitet än 2011 om jag kört en snabb bana de dagar jag haft bra form i
år.

Årsbästa 10 km landsväg: 32.40 i ganska dålig form. Hade annars några veckor
under sommarn där jag kunde springa ganska fort. Samma km-tid på milen som i
Arvika stadslopp hade gett 31,40 på en mil och det skall gå att hålla den
km-tiden i 10 km då stadsloppsbanan är kuperad och inte så snabb. (2012 33,05)
(2011 32,39 första milen i en halvmara)

Årets roligaste tävling: Sotarblixtleden Trailrun. Viktigt med en hemmaseger
och skönt att få revansch på sin egen prestation.

Årets bästa form: Arvika stadslopp, behövde inte ta i ändå gick det undan.
Arvika halvmaraton, lätta ben och utan att gå på max gick det ändå rätt lätt
trots hållkänsla.

Årets sämsta form: Var nog på Borejoggen. Kände direkt i loppet att det inte
var min dag men ändå blev det inte ett helt dåligt resultat men en bit ifrån
vad jag borde ha gjort.

Årets roligaste träningspass: Haft många roliga pass med Nilsson där jag har
skrattat så jag fått mjölksyra i hela kroppen och blivit en ”stumbjörn”.

Årets konstigaste i orienteringskogen: Kom tillsammans med Maria och hennes
syster Elin på en deltävling i nattjakta och sprang med dem istället för att
springa fortare själv. Var trevligt i alla fall.

Årets tråkigaste träningspass: Minns inget direkt tråkigt pass, tränade bara
när jag kände för det! Det funkade bra.

Årets bästa träningspass: Något skogshuggarpass. Alltid kvalité på de
passen. Speciellt om stockarna är tunga. Ryggsäck i skogen är trevligt och bra,
håller långa turer högt på träningsrankingen.

Årets bästa tävlingar: Tror det var Arvika stadslopp. Både arrangemang och
mitt eget lopp.

Årets tråkigaste tävlingar: Ingen, kul hela säsongen oavsett resultat.

Årets brutalaste tävling: 10-mila är alltid brutalt på många sätt, det fick
vår startman Per Eklöf känna på i år. Hållet i magen på större delen av en
halvmara så jag fick stanna hur många ggr som helst var ruskigt smärtsamt

Årets tuffaste tävlingsdag:. Häljebodaloppet där jag slog banrekordet i
sommarens värsta värme, var brutalt och tog hårt på kroppen..

Årets trevligaste segrar: Trailrunningen på Sotarblixt, Arvika stadslopp och
Häljebodaloppet. Lången var roligt att kunna äntligen få komma in först på
också. Stafetten på springskytte-SM var grymt spännande och kul att vi kunde
spurta hem segern.

Årets bästa känsla i kroppen: Arvikastafetten när man tog in på lagen framför
och vi kunde försvara vår seger.

Årets bästa insikt: Träna för framtiden.

Årets tråkigaste insikt: Vi tror vi är så duktiga på allt här i västvärlden
men när det väl kommer till så är vi rätt kassa. Vår målsättning är att vi ska
lösa våra miljöproblem nu och inte lämna över dem till kommande generationer.
Det har riksdagen beslutat men ändå är det precis vad vi gör, vi skjuter
viktiga åtgärder på framtiden. Och sen skyller man på mindre utvecklade länder.
En modern människa är i grunden rätt destruktiv..

Årets mest spännande tävling: Arvikastafetten stod och vägde fram och
tillbaka. Var säkert sevärd för publiken.

Årets bästa sko: Tycker löpkänslan på orientering i Icebug Acceleritas 3 är grym.

Årets sämsta sko: Många

Årets investering: Bättre motorsåg

Årets lärdomar träningsmässigt: Våga vila

Årets lärdomar livet: Ta inget för givet. Aldrig!

Lista nedan på tävlingar jag rankar som tävlingar 2013. Har kört en
del andra ”tävlingar” också men mest tagit dem som träning.

Baksjöloppet 1:a – Form (1-10):
Ben 9, Syreupptag 8 (Snö och is. Riktigt vass utförslöpning där jag ökade
avståndet mot starke Hallvard Nielsen)

Korta terräng DM 3:a – Form (1-10)
Ben 6, Syreupptag 8 (Bra väder, lite is i skogen. Inte så pigga ben och ingen
riktig fart i kroppen)

10-Mila Form (1-10) Ben 8,
Syreupptag 8 (Vanlig 10-Mila natt, lagom hårt då jag gick ut en bit ner i
fältet efter vår fadäs på förstasträckan. Bästa sträcktid på en sträcka)

Valborgsruset Torsby 1:a – Form
(1-10) Ben 8, Syreupptag 8 (Bra väder. Pigg på slutet.)

Krystallmarschen 2:a – Form (1-10)
Ben 7, Syreupptag 9 (Bra väder. Stark i skogen men sämre på hårt underlag.)

Set Sail Trailrunning 1:a – Form (1-10)
Ben 9, Syreupptag 9 (Varmt. Stark på slutet av loppet. Brutal snabb utförslöpning
sista biten, inte alla som har sprungit ifrån Andre Rangelind (bla 1:a i
Tjurruset i Karlstad och Stockholm) med 40 sek på ca en kilometers löpning.)

Woodjoggen 1:a – Form (1-10) Ben
8, Syreupptag 8 (Varmt. Hyfsat tryck i kroppen.) Tror det var 4:e segern i rad
på detta lopp.

Reg mästerskap Orientering 1:a –
Form (1-10) Ben 8, Syreupptag 8 (Varmt. Taggad men gick på säkerhet och körde lagom
hårt. Seger med över 5 minuter över ca 7 km orientering)

Borejoggen 3:a – Form (1-10) Ben
4, Syreupptag 7 (Varmt. Riktig miss med formen då jag önskat pigga ben men fick
precis tvärtom. Gjorde det så taktiskt bra man kan dock så hamna på pallen
iaf.)

Arvika Stadslopp 1:a – Form (1-10)
Ben 10, Syreupptag 9 (Regn och svalt väder. Pigg, behövde inte ta i utan bara
trippade fram. Bra form.)

Myrvarvet 1:a – Form (1-10) Ben 7,
Syreupptag 8 (Varmt. Tung i kroppen.)

Festivalloppet 2:a – Form (1-10)
Ben 8, Syreupptag 7 (Varmt. Ganska ok form men inte så pigga ben. Magproblem
sista 3 km.)

Värmskogsloppet 1:a – Form (1-10)
Ben 7, Syreupptag 7 (Varmt och ganska slitigt men trevligt lopp.)

Höstens tävlingar

Häljebodaloppet
1:a (6:e segern) Form (1-10) Ben 8, Syreupptag 8 (Brutal värme, riktigt jobbigt
att springa men banrekord ändå indikerade god dagsform)

Brunskogsloppet
2:a Form (1-10) Ben 7, Syreupptag 5 (Riktigt tung dag från första steget,
kanske Häljebodaloppets urladdning i värmen skrotade kroppen lite för den var
allt annat än pigg. Kämpade dock bra)

Arvikastafetten
1:a Form (1-10) Ben 8, Syreupptag 8 (Gick ut som 5:a men var rätt pigg och
jagade ikapp de andra efter ett tag. Kul att få vinna tillsammans som ett lag
med Anders och Rickard)

Kraftloppsstafetten
Finspång 1:a Form (1-10) Ben 9, Syreupptag 8 (Gick ut i betryggande ledning på
sista sträckan men gjorde ändå ett bra lopp och utökade avståndet mot de andra
lagen. Bra tryck i benen utan att behöva ta i så mycket. Lagtävlingar är alltid
kul. Riktigt trevlig sammankomst tack vare Stefan ”Frasse” Fransson)

Försvarsmakts-SM
orientering. Stafett. 1:a sträckan/natt. 1:a Form (1-10) Ben 8, Syreupptag 9
(Skön känsla i kroppen av kontroll men gjorde en del misstag men
självförtroendet på topp så kunde knyta ihop säcken och växla som första lag.
Vi blev tillslut 3:a vilket var mycket bra!)

SM-Springskytte
1:a (stafett), 4:a (individuellt) och 1:a (lagtävling) Form (1-10) Ben 8,
Syreupptag 8 (Kändes bra i kroppen men lyckades inte få till skjutningen på den
individuella tävlingen men i stafetten var det blixtskjutning på sista
stationen. Riktigt kul med 2 SM-guld med hem.)

Arvika
Halvmarathon DM 1:a Form (1-10) Ben 9, Syreupptag 8 (Kände mig pigg men tog det
lugnt i början och lät de andra dra. Fortsätter lagom fart uppför och de andra släpper.
Fick sen känning av håll men gick rätt ok ändå, vet att med ett maxlopp hade
jag haft en riktigt bra tid i den tuffa banan)

Försvarsmakts-SM
långlopp 1:a Form (1-10) Ben 7, Syreupptag 6 (Kände direkt att det inte var min
dag och efter drygt 6 km började jag känna av håll. Klarade dock trots detta
att vinna fast jag tappade massor med minuter sista milen)

Langturn
orientering 1:a Form (1-10) Ben 8, Syreupptag 8 (Kände av att vi hade kört
klubbmästerskap dagen innan men körde på. Missade lite och kom efter men kunde
springa ikapp och vinna efter spurt)

Lången
orientering 1:a Form (1-10) Ben 8, Syreupptag 8 Klassiska ”Lången” –
långdistansorientering som OK Tyr arrangerar. (Kände mig pigg hela vägen och
kunde öka sista biten. Kul att Andreas var pigg och blev trea också. Kändes
lite extra bra att äntligen få en seger i detta race då jag minns att farsan
tyckte att denna tävlingen borde passa mig och att jag länge haft kapacitet att
vinna den. Kändes faktiskt som han stod på flera ställen längst banan och bara
myste, den gode saknade gubben, och kanske var det därför jag kände mig oslagbar
den dagen!!)

Glädjande nyhet inför 2014 är att Team Set Sail/Forimp har
fått en ny organisation och det kommer som det ser ut nu bestå av mig, Mona
Hallberg och Frida Michold. Ledare kommer Anders Frykblom och Christian Nilsson
att vara. Inget annat team som har lika bra tränade ledare i alla fall. Känns
som bra föredömen. Hoppas att vi alla kan hjälpa varandra att utvecklas 2014.

Summerar
alltså ett ganska bra år idrottsmässigt och har hopp om framtiden.

Igår var det nyårsfirande men
innan detta drog igång så åkte jag ner till Grums där man kör en
träningstävling. De har kört detta testrace i många år (sen 1990 talet tror
jag) men detta år var startfältet troligen det vassaste då hårdsatsande löparna
André och Anton fanns på plats (de var bla. 1:a och 2:a på Tjurruset i STHLM i år). Min tanke var att få ett snabbare pass då all
träning jag gjort från okt har varit grundträning utan fart. Hade lite
känningar av rätt tunga träningspass dagarna innan, men det var inget jag
tänkte på utan det var bara att köra.

Blev chockad då starten gick
vilken fart Anton och André drog iväg med. Kom tillslut upp i rygg på Anton och
kunde sedan gå ifrån och ikapp André. Kändes överraskande lätt i steget. Låg i
rygg på André tills vi kom till första kontrollen (som var starten på ett
spurtpris), stämplade och tappade på André då både han och Anton inte hade
sportident med sig utan sprang bara själva ”löpracet”. Tog in på André igen, när jag
nästan var uppe i rygg på honom så kom en ny kontroll (mål på spurtpriset) där
jag stannade, stämplade och tappade lite. Man tappar ju när man måste stanna i
3 minuters fart i ett medlut.

Började plocka lite igen men fick
efter ett tag sånt där eländes håll som jag råkar ut för ibland så jag tappade
och låg ca 100 m bakom André men en bra bit före Anton. Trodde att jag var
tvungen att kliva av men i en uppförsbacke så började hållet avta och när
backen var slut så kunde jag löpa på igen. Det var en lättande känsla för kroppen.
Tog något på André i utförsbacken efter, åtminstone kändes det så. När det var ca
1,5 km kvar så såg jag Andre vika runt hörnet på ett kvarter ca 80 m framför
mig. Tråkigt nog för mig så skulle man vika vänster direkt efter. Andre och
Anton som sprungit banan tidigare visste detta men jag sprang åt fel håll i
full sula. Det tog ett tag innan jag fattade att jag var helt fel. Så jag kom
till mål med 9,5 km på klockan istället för 8,2 km som banan egentligen var.

André slaktade banrekordet med
1,45 och var drygt 2 minuter före Anton. Jag hade varit ungefär tiotalet
sekunder bakom André om jag sprungit rätt sista biten. Det är löpare med bra
kapacitet som sprungit här tidigare, så det hade varit väl godkänt tycker jag.
André berättade efteråt att han kört en del intervallpass och är van vid fart
och att loppet kändes bra vilket även känns bra för mig att höra då jag inte är
så van vid hög fart nu men ändå hängde med helt ok.

Tröstpris fick jag iaf då jag var
snabbast mellan de två kontrollerna som fanns längst banan, och lika bra att
göra den största orienteringsmissen för året på sista racet. Kul ändå att få känna
lite på benen och det var ett jättetrevligt arrangemang av OK Älgen, Grums.

Avslutade sedan dagen med att
hämta några vindfällen på skogen innan vi hade en trevlig sammankomst med god
mat i Dalen.

Återkommer senare med en summering
på bloggen av året som gått.

Den traditionella Julaftonsturen
gick till historien som den allra blötaste. Förmodligen även
den varmaste. Vi hade i det längsta sett fram emot skidåkning men vi förstod
några dagar innan avfärd att för att hitta snö så får vi åka väldigt långt och
skulle därmed missa julmaten på hemmaplan så det var bara att välja bort det
alternativet. Vi fick helt enkelt finna oss i att enbart ta oss fram till fots
detta år. Vi begav oss till ett område väster om Skillingmark, med Norska
gränsen inom räckhåll bara några kilometer bort och påbörjade vår vandring.
Målet var att besöka ett område som såg intressant ut på andra sidan gränsen.
Ett ganska otillgängligt område (desto bättre).

Isarna var luriga och man fick se
upp så man inte gick ner sig då det var kraftigt ojämnt fruset. Vi hade på flit
packat allt onödigt som fanns i ryggsäckarna för att göra turen så tung som
möjligt. Vintersovsäckar och dylikt som inte behövdes i packningen var ändå
med. Lite träning skall det ändå vara att vandra långt i skogen. Vi hade fint
väder på vår första dag med vandring. En del blåst men annars var det inget att
anmärka på. Efter diverse vadande för att passera gränsen så var vi över i vårt
grannland. Själva gränsen är i det här området en bäck, älv eller sjö som sträcker
sig från norr till söder. Förutom detta så är det svårt att se var gränsen går då
den inte är speciellt välmarkerad just här.

I samma område så var det under
kriget en hel del aktiviteter i dessa skogar. Tyskarnas anfall på Norge den 9
april 1940 medförde stora förändringar för bygden. Militära förband från olika
delar av Sverige förlades här. Befolkningen fick maka på sig, soldaterna inkvarterades
i bondgårdar, stugor och skolbyggnader. Försvarsanläggningar uppfördes längs
gränsen. Flyktingar från Norge anlände. Spioner verkade
i gränsområdet och en omfattande kurirverksamhet över gränsen med stöd till
broderfolket startades. Det känns påtagligt när man kliver över gränsen att här
finns en historia som har mycket att berätta. Det sägs att Willy Brandt, som
senare blev förbundskansler i Västtyskland flydde över gränsen i närheten av
Skillingmark eftersom han befunnits sig i Norge då han riskerade dödas av
nazisterna för sina politiska ståndpunkter.

Brukar tänka på detta när jag rör
mig i de här gränsområdena. Många var de svenskar som låg i beredskap längst
gränsen. Farfar var en av dem som låg på gränsen, då i norra Sverige. Han blev
bl.a. inblandad i en lättare eldstrid med några tyska soldater som kom allt för
nära den svenska sidan av gränsen. Marias morfar var också en som då
tjänstgjorde för att försvara landet. Känns som de flesta glömt dem som gjorde
sin plikt för landet och bidrog till att säkerheten i Sverige kunde
upprätthållas.

Vi orienterade oss vidare genom
några fina områden och var uppe på en höjdplatå som låg runt 340 möh. Märktes
att det var växlande temperatur då isen i myrarna bar på sina håll och på andra
gick man rätt igenom. Verkade vara mycket djurliv i området och vi såg många
älgspår och även något enstaka vargspår. Dessutom hade vi ett knäckt älgben
alldeles vid lägerplatsen som vi hoppades skulle besökas av någon men risken
för detta var lika med noll då vi var där.

På kvällen började det sedan snöa
en kort stund och sedan drog regnet och blåsandet igång och fortsatte sedan så
hela vår tur. Vi var besvikna på att nederbörden inte kom som snö men det var
bara att se glad ut och ta sig åter tillbaka mot svenska gränsen och försöka korsa
vattendragen som utgör densamma. Hann precis hem till julmiddagen. Det var inte
direkt någon av de finare julaftonsturerna men det är en av dem man inte kommer
glömma i första taget då den var helt grön och kraftigt blöt. <!–
WriteFlash('’);
//–>

Några fina skogsturer fick det bli

Har varit fint att röra sig i
skogen nu när marken varit frusen. Myrar och vattendrag är lättare att passera.
La mig framför elden tills klockan var 05.00 och gick sedan och la mig och sov
resten av natten i tältet, måste ju använda sakerna man har ibland. Var kallare
på natten, runt -8 men nästa dag var det på nollan och idag har det varit 4-5
grader varmt och regn så det är omväxlande väder än så länge. Skall visst bli
snö i natt så vi får väl se om man snart kan göra turskiddebut.

Känns skönt att det närmar sig
vinter och skidsäsong. Framförallt ser jag fram emot turåkning över frusna
landskap. Kan nog bli fin spårning i vinter, främst kanske efter lo och varg
men även vildsvin och hjort på nya platser. Har redan några tecken på att det
kommit nytt blod i vissa vargrevir i trakten. Hoppas även stöta på någon örn.
Till och med en havsörn satt vid älven i Sälboda i höst och samma dag såg jag
och Nilsson en lågflygande kungsörn över Jössefors.

I vårt viltvårdsområde så stack
tydligen jaktledaren ut och sköt en älgtjur efter avlyst jakt. Känns sunt. Folk
undrade vad fan han höll på med. Personligen tycker jag det verkar vara en
riktig jävla idiot och jag skall nu införa bågjakt här på eget bevåg eftersom
det överhuvudtaget inte verkar existera sunt förnuft här borta. Man kan göra
som man själv vill med vad man vill helt enkelt.

Bågjakt är dock inget dåligt
alternativ och bågjakt bedrivs idag i många europeiska länder såsom Danmark,
Finland, Åland, Frankrike, Estland, Italien och Portugal. Pilbågen är ett av
våra äldsta jaktvapen och är välbeprövad. Med den bågen jag har så får man
bl.a. skjuta elefant i Afrika och björn i Nordamerika så det är kraftiga och
effektiva saker. I Nordamerika finns mer än tre miljoner jägare som väljer
pilbåge som jaktvapen. Fick en trevlig artikel skickad till mig från storjägarn
Lindmark med en kille som jagade med båge och gjorde sina prylar själv, det var
intressant läsning.

I vinter kommer jag ifatt den grå en dag

Vi har haft det vädermässigt väldigt
bra några dagar med kallt och klart väder så isen har lagt sig. Blivit några
träningspass i skogen med Nilsson. Troligen Sveriges mest vältränade motionär
alla kategorier. Känns bra när vi kör tillsammans under helgerna då passen går
snabbare med roligt snack.

Drog även ihop lite ved i skogen
åt en kompis här en dag. Fint pass som stärker hela kroppen. Det är sådant jag
brukar säga är ”riktig träning”. För övrigt tror jag hela Arvika numera rör sig
framåt och man har mött ”gamla” kämpar som skrämt igång sina kroppar igen. Mkt
trevligt! Arvika har faktiskt blivit en riktig idrottsstad de senaste åren. Många
som rör på sig på ett eller annat sätt och många fina arrangemang anordnas.
Fantastisk utveckling och O-ringen 2017 kommer att arrangeras här vilket är
till stor glädje.

Igår körde jag ”Lången”, en
klassisk långdistansorientering med OK Tyr som arrangör. Inför loppet hade jag
mest sett racet som ett bra träningspass i obanad terräng men när jag sett att
anmälningslistan fylldes på blev jag lite mer taggad att göra bra ifrån mig. Har
tidigare varit både 2:a och 3:a i tävlingen så hoppades att kunna komma på
pallen även denna gång om kroppen funkade och skallen var med i matchen. Det
kom en hel del bra folk till start och när rutinerade Janne Olm Kils OK (med
bl.a. bra resultat på VM i långdistansorientering) anmälde sig i sista stund så
kändes startfältet riktigt bra. Att Janne skulle orka hela vägen var jag rätt
säker på men trodde också en del på Andreas som såg stark ut i Norge på
Langturn tills han fick trötthetsklubban på slutet. Sen var det en kille med
från IK Hakarpspojkarna (Jönköping) som satsar hårt på orientering och han
trodde jag också kunde vara vass och säkert skulle springa på bra. Dessutom var
det många hemmalöpare med god terrängkännedom som skulle sälja sig dyrt och var
laddade inför uppgiften.

Tävlingens start och målplats samt
varvning var beläget vid Tyrstugan. Blev hårdkörning då det yngre gardet satte upp
sin högsta fart direkt från start och vid första kontrollen stämplade jag som
7:a. Därefter avancerade jag i fältet och var väldigt aktiv hela vägen och låg
i stort sett i tät tillsammans med den som låg i täten för tillfället. Hade
bestämt mig för att inte dra första 2/3 av banan. Större delen av första slingan
innan kartbytet drog IK HP killen. En snabb kille i skogen som även gör snabba
löptider på platt underlag och vi höll tillsammans på att få luckor efter ett
tag, men ett koppel på 5 löpare skuggade hela tiden där bakom. Antog att det
gick tillräckligt fort då de inte klarade att komma upp i tätposition mellan
kontrollerna fast det kanske blev någon liten krok av oss där framme. Själv
kände jag mig starkare och starkare ju längre banan gick och förstod efter
ungefär halva sträckan att det här kan bli ett bra race om jag gör det jag ska
hela vägen in i mål.

På slutet av första slingan så
gjorde vi som var längst fram en liten krok och Johan Wikström OK Tyr fick en
liten lucka. När IK HP killen inte orkade täta luckan körde jag snabbt ikapp
Johan och efter ett tag kom även Andreas som var riktigt stark här också upp i
rygg på oss. In till varvningen så kom jag först med Wikström och Andreas i
hasorna men märkte att de slet med farten så jag funderade på att sticka och
försöka köra solo de sista 5 km som återstod men tänkte att hemmalöparen känner
terrängen och det kan vara bra att ha honom med sig, så jag avvaktade. Märkte ganska
snabbt att Wikström inte höll upp farten nog och efter ett tag kom även Jan Olm
fram till täten med Tyr-Sjögren i hasorna. Det var inte så överraskande då jag
visste att Janne skulle vara en av dem som höll hela vägen.

Janne tog över i täten och ökade
även tempot lite. Perfekt tänkte jag och de båda Tyrlöparna tappade i första
uppförsbacken. Därmed var det jag, Janne och Andreas kvar då det återstod 4
kontroller (av 31). Tyvärr hamnade vi snett mot nästa så det blev en onödig
krok med någon minuts tidstapp fast jag upptäckte det ganska snabbt, så
Wikström och Sjögren fick en gratischans att vara med i matchen igen. Men då
tog Janne tag i tempot igen så de båda tyrlöparna tappade. Tidstappet för dem sista
biten blev så mycket som 2,30 och 10,23 min till målet så de var rätt trötta, men
det säger också en del hur trött man kan bli på en sådan bana. Andreas var stark
hela vägen och följde en liten bit efter Janne och mig i täten mot de sista
kontrollerna. Mot sista kontrollen var det bara att löpa ut så jag ökade tempot
lite mot mål och kunde därmed ta hem segern. Gott att vinna detta race då det
är omtalat som den tuffaste orienteringstävlingen i Värmland. Skönt också att
känna att man sprungit kontrollerat och fortfarande har en del krafter kvar i
mål.

Karta
del 1 här

Karta
del 2 här

Resultat
och sträcktider här

Rullar på
här i byn. Blir några turer på skogen, både hemma vid stugan och runt omkring i
övriga Västvärmland. Blev också ett deltagande i Nattjakta
(nattorienteringscup) i Åmotfors förra onsdagen. Var en ruskigt svårlöpt
terräng och jag gjorde bort mig ordentligt på orienteringen flera gånger men
det var det tydligen fler som gjorde eftersom jag på nått konstigt sätt ändå
kunde vara först in på den långa banan. Till och med den gamle världsmästaren
Sigurd Dählie som åkt ända från Löten i Norge till tävlingen sa att det var
ruggigt svårbemästrat i skogen. Mest känd i Sverige är Sigurd kanske för: ”Världen
bästa lopp på världens bästa bana”. En klassisk artikel i Skogssport nr 2/1979
om Älgrevet 1977. Norrmannen gjorde där ett av sina mest perfekta lopp och vann
herrarnas elitklass efter 102 minuters stenhård löpning.

Igår var
det fars dag. Saknade honom igår och alla andra dagar. I samband med
orienteringstävlingar blir hans frånvaro extra påtaglig.

Jag och
Nilsson planerar för övrigt både julaftonstur och förberedande julaftonstur så
det ska bli skönt att komma ut. Vi får se vart det bär av. Enda kravet vi har
är skidåkning..

Blev tuffa
dagar förra helgen. Fredagskvällen spenderades i Karlstad och arbete sent in på
nattimmarna. Lördag morgon vigdes åt klubbmästerskap löpning med Set Sail IF.
Eftersom vi inte är som alla andra så kör vi alla våra tre deltävlingar på
samma dag, direkt efter varandra. Något som är genomförbart för de flesta
men även ett krävande koncept som bygger karaktär. Hårt men fullt möjligt så
att säga. Fanns
också många som gjorde fina prestationer i årets KM.

Dagen
började med vårt traditionella testlopp på 5 km. Har tufft att tagga till på
dessa race men tänkte att jag skall i varje fall öppna hårt så får vi se vad
kroppen säger. Första och andra kilometern gick väl runt 3,00 fart men sen var
det slut på farten så då var det bara att försöka ta sig till mål. Det konstiga
med vår testloppsbana är att fast jag tycker den är ganska lätt blir det
aldrig riktigt bra tider i den.

Några
minuter senare bar det upp på klassiska Rävracebanan på viks elljusspår. Ca 4
km terränglöpning. Kändes som kroppen hade vaknat lite mer nu och behövde inte
ta i för att springa helt okej. Hade inte den mentala kraften att försöka nå
rekordet jag har på den här banan och kom in drygt ca 20 sek bakom. 12,12 tror
jag det blev.

Sista
deltävlingen var 310 höjden. Så som det ser ut nu förtiden med sönderkörd stig
och en regnig dag så skulle det bli tufft att bara ta sig upp med hög fart.
Hade svårt att motivera mig att köra hårt så tänkte att jag kör lugnt i början
och ökar på mot slutet om det känns bra. Det krävs att man vill pressa sig om
man skall springa fort här. När jag nått sista platån innan sista backarna
körde jag på ordentligt och kom upp på 7,09 med skönt nog mkt krafter kvar.
Tiden är bra med två lopp i benen strax innan samt med tanke på hur underlaget
och banan ser ut nu. Conny Kolberg trodde detta gjorde närmare halvminuten på
tiden. Inte otänkbart för när jag körde för länge sen var stigen betydligt
bättre, nu måste man in i skogen vid sidan av stigen någon gång och klättra
över rötter och sådant tar tid. Ska försöka köra ett maxlopp utan två tävlingar
samma dag när det är torrt nästa år så ska vi se om det inte kan gå ”rätt”
fort.

Resultat
KM

Dagen
efter bar det iväg till Norge och Matrand där Langturn arrangerades. Ett
långlopp i orientering med gemensam start i krävande terräng. Var
titelförsvarare då jag var först i förra årets tävling men tänkte framförallt
ta racet som ett hårt träningspass. Blev ensam i början då det var gafflat
efter första kontrollen. Missade lite på några kontroller vilket gjorde att jag
kom efter täten och fick jaga. Tog ett tag innan jag kom ikapp de framför med
nattorienteringstaktik men var ikapp efter några kontroller. Andreas B var
stark i mittdelen av banan och skötte mycket av i dragjobbet. Några småmissar
blev det då det var 38 kontroller som skulle tas efter banan men annars flöt
det rätt bra. När vi gick in på den gemensamma slingan så kom Norske Eivind
Lande som var stark i slutdelen av banan ikapp oss och började köra hårt. Andreas
tappade och jag fick ensam försöka stå upp för svenska flaggan. Var lite
väglöpning ner mot sista kontrollen så där kunde jag gå ifrån honom och
försvara segern i loppet. Alltid kul för lite prestige är det ju. Sa till Olle Beckius, en gammal legend i
orienteringsporten som var ute efter banan och tittade att: ”Jag är nöjd å
länge inte en norrman vinner!”. Vilket otroligt intresse, över 80 år gammal, åker
till Norge för att titta på en orienteringstävling och dessutom går ut med karta
i skogen och står vid några kontroller efter banan. Helt fantastiskt, man blir
alldeles varm inombords när man tänker på det. Sådant som gör orientering till
världens vackraste idrott. Förstår mer och mer varför farsan alltid framhöll
orienteringssporten så mycket. Efteråt kändes det så smått i kroppen att man
hade sprungit i nästan 1,50h. Och dagen innan hade väl också satt sina små
spår.

Karta

Tisdagen
ägnade jag åt skogsarbete och drog ihop en del ved i en kompis skog. Det är fin
träning det också och man sover gott efteråt…