ADVENTURE

Orienteringstävling. Gjorde en vild satsning i början, hade jag flyt så kanske jag kunde få kontakt med Janne Olm. (som givetvis vann) Han startade 2 min framför men jag gjorde missar hela tiden och vid 5:an la jag bort hur mycket tid som helst trots att jag flera ggr stod i stort sett uppepå kontrollen. Sen tröt motivationen, bommade ännu mer och blev till råga på allt yrselsjuk igen. Så jag var tvungen att försöka ta mig till mål. Vinglade tillbaka till mål genom skogen men försökte i alla fall köra lite fortare mellan sista och mål så jag inte var allt för långt efter Holmstrand i spurttid. Nu visade det sig dock att Martin inte fattat riktigt att han skulle målstämpla så han hade väl ingen vidare spurttid 😉 så jag skulle kanske joggat istället.

Totaltid 1.05h A2/A3 i 25 min resten A1 skulle jag tro

Martin imponerade med att ta sig runt den svåra A2 banan på en helt godkänd tid. Trodde jag aldrig han skulle klara, utan kompass och allt. Han visste ju inte hur man gjorde vid starten ens. Imponerande av en som aldrig egentligen lärt sig orientera. En naturbegåvning helt enkelt. Nu fick han nog mersmak.

Ikväll blir det ett styrkepass med Martin i Ultimate fighting Mathias´s egna hemgym. Får hoppas Mathias håller sig borta så han inte ser hur klena vi egentligen är. Han har säkert 200kg i lösa vikter så vi ska klara oss ett tag 😉

Fredag fm. Jogg 40 minuter på Prästängenspåret

Kv. Rullskidor A1 lite A2 1.15h (K) stakning med skateskidor. Kändes jävligt ovant och tekniken satt inte där den skulle. Blev trött i ryggen ganska tidigt. Balansen pga yrselsjukan var ju inte den bästa heller.

Lördag fm. Löpning A1 1.05h i skogen. Kände mig yr hela passet, knasigt att det inte släpper. Dock bättre ikväll.

Imorgon Värmlandsserien i orientering.

Drömlottning. Startar 2 minuter bakom Janne Olm som är klar favorit. Kommer starta stenhårt för att försöka få rygg på mannen. Går det så får man en fin resa, om inte kan man lika gärna bli sist. Ska i alla fall göra en riktig satsning till att börja med. Tejpa upp fötterna och full sula 😉

Onsdag Fm. Jogg ca 40 minuter

Em. Löpning A1 obanat i skogen + lätt spänst, totalt 1.30h . Blev lite trött sista kilometrarna.

Torsdag Kv. Löpintervaller med Holmstrand och Orienterar-Björnen – (A3/A3+) körde där testloppsbanan går, ett varv. 4st på 4.34, 4.14, 4.04 och sista på 3.56 minuter. Holmstrand ville dra alla utom sista där jag drog sista halvan. Sedan körde vi 5 st backe på ca 1.05-1.08 min Totalt med upp – nedjogg 1.30h

Form (1-10) 5

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Sveriges hårdaste idrottsman instruerar i rullskidåkning, se gärna 1.35 in i filmen när Mathias säger: – Tänk på att slå sönder skiten i asfalten! Brutal man, tror inte många kan mäta sig i träningshårdhet i Sverige när det gäller konditionssport. Många kanske har tränat lika många timmar men med lägre intensitet. En del vill säkert hävda att Triathleten Jonas Colting är Sveriges hårdaste idrottsman och det är ingen tvekan om att han är hård för det är han. Det vill han även själv gärna framhäva också – på sin hemsida skriver han att han är ”Sveriges tuffaste idrottsman”. Men ser man till testvärde, syreupptag, hårdhet och styrka ligger han långt, långt efter Mathias, det är jag tämligen bergssäker på. Mathias behöver inte skriva någonting – alla som är lite insatta bara vet att han är stenhård!

Inatt drömde jag att jag körde rullskidsintervaller uppför en backe som aldrig tog slut med Martin Larsson och Christian Nilsson. När jag vaknade var jag alldeles trött så jag undrar om jag inte var iväg på riktigt till en backe i sömnen och körde. Får se drömmen som ett tecken på att det börjar bli dags att plocka fram skidutrustningen nu och hoppas på att det för en gångs skull blir en riktig vinter.

Ska försöka få igång träningen för ÖK-styrkan nästa vecka. Var i gymmet (Atleten) igår och testlyfte lite. Tyckte det var hårt med 5:or på 80 kg i bänkpress så det börjar bli dags att bygga upp sig lite så man kan staka sig fram i skidspåret på ett bra sätt ifall snön kommer till Värmlandsskogarna.

Svårt att tänka mig att stakförmågan kommer bli lika bra i vinter som när jag var 5:a på rullskid-SM för några år sedan då jag var ruskigt stark i stakningen med nollteknik men man ska aldrig säga aldrig. Har man en gång varit bra igång är det lättare att komma tillbaka. Hoppas Larsson kommer till stan och tränar lite i höst också så man kan få lite sparring på rullskidpassen.

Fm. Jogg 40 minuter på Prästängen elljusbanan.

Kv. Löpning A1 1.15h med Martin Holmstrand. Vi sprang från Brukshundsklubben upp på Storkasberget (bild) och till länktornet, Björnmyren mm. Mkt stiglöpning. Blev mörkt innan vi kom tillbaka, snart dags att plocka fram pannlampan igen.

Form (1-10) 5

Dags att försöka träna lite igen efter ”yrsjukan”. Hörde förövrigt på orienteringen i helgen att det var flera som hade haft dessa symtom så jag var långt ifrån ensam om att ha haft dessa besvär.

Kv. Löpning 15 min uppjogg, 4×10 min drag (intensitet runt låg tröskel), därefter 25 min nedjogg. Kände det tog lite på benen. Sprang från Agneteberg, Vassviken upp till grusvägen norr om Vassviken och ut till Högvalta, runt kärrsmossen och hem genom Prästängens elljusbana.

Totalt ca 1.30

Form (1-10) 5 – tappat lite från formen förra veckan

<!–
WriteFlash('http://galleri.l-ogaverth.com/#3’);
//–>http://galleri.l-ogaverth.com/#3

Långa Terräng DM avgjordes i Kil (Frykstastugan) precis som Kilterrängen. För herrar seniorer är det 12 000 meter som gäller. Dock slapp vi slalombacken denna gång och det var ju snällt. Startfältet i seniorklassen var riktigt vasst med många bra löpare. Banan som avverkades var en 2 kilometersslinga med 2 stigningar och blandat underlag. En hel del bark som det brukar vara på elljusbanor.

Med tanke på att jag endast fick två dagars återhämtning från 25 kilometers tävlingslöpning så var jag väldigt osäker på hur det skulle kunna gå. Dock har jag på träning tyckt att jag varit lite piggare på slutet. I alla fall var jag det innan långloppet. Starten gick och det blev ganska snabbt en grupp om fem löpare, Henrik Örnstedt, veteranen Leif Sjöström, Jag, Adam Fransson och skidåkaren Bill Impola. Efter några varv så började gruppen splittras och Henrik drog på bra i tät medans jag och Leif sladdade bakom.

Vågade inte gå om Leif fast jag vid tillfället kände mig pigg och med eftertanke var det nog klokt att jag låt bli. Hade jag inte haft långa loppet i kroppen kunde jag ha gjort ett försök men nu var det ett klokt beslut att låta bli. Kände dessutom av lite tendenser till håll så det var säkrast att inte höja tempot det minsta.

Så jag fick ligga kvar avvaktande. Leif drog som ett lok och jag låg som frimärke. Vi passerade tydligen 10 km under 34 min var det någon som sa efteråt. På en terrängbanan som denna är det riktigt bra. I sista backen började det kännas i benen och Leif gjorde en tempoökning. Släppte medvetet 10 meter för att inte stumna. När jag sedan fick se målet så drog jag en spurt och kunde bärga silvret efter segraren Henrik Örnstedt. Leif fick bronset.

Henrik som kanske har sin allra bästa distans i just 12 kilometer terräng vann till slut med dryga 50 sekunder. Han är en imponerande löpare i backar, både upp och ner. Henrik kommer troligtvis tyvärr att trappa ner lite på träningen till nästa säsong berättade han efter loppet. Han har dock lovat att hjälpa mig att se över min träning lite, då den kan styras upp betydligt bättre. Det känns kanon att få lite hjälp med detta.

4:a blev landslagsskidåkaren Bill Impola som ganska nyligen raderade ut Brutalloppet i Torsbys banrekord, med flera minuter. Har hört att han hade 38 minuter. Ingen annan har någonsin varit under 40 minuter på den banan. Grymt!

Jag ger mig själv en (6:a) i form, samma som Kilterrängen. Godkänt!

Resultat Terränglöpning-DM Herrar 12000 meter

1. Henrik Örnstedt IF Göta 40.42

2. Lars-Olof Gävert KFUM Arvika 41.34

3. Leif Sjöström IF Göta 41.36

4. Bill Impola Stjerneskolans IF 41.58

5. Johan Martinsson Stjerneskolans IF 42.00

OBS! Bilden på mig och Christian är från annat tillfälle när Chrille låg i tät 😉

KILTERRÄNGEN- häftigare än väntat. Måste varit Värmlands klart hårdaste tävling på senare år. Mer av allt, mer backar, mer vatten, mer kuperad terräng, mer lera osv. Stundtals var det svårt att springa överhuvudtaget. Regn och lera gav loppet ytterligare en dimension. Banan var grymt utmanande och tuff som en riktig trailrunning ska vara så det var riktigt bra.

Vad sägs om avslutningskilometerarna på de två sista varven. Bla upp på en väg som gick parallelt med slalombacken upp sedan nerför igen, efter det upp till toppen på slalombacken ytterligare en gång och slutligen löpning rätt utför till botten av slalombacken och sedan uppför hela backen som avslutning på backepartiet.

När man hade sprungit ca 24 kilometer och drog rätt in i backpartiet kan man ju i ärlighetens namn säga att det tog emot en hel del. Dock sprang jag hela vägen upp men det gick sakta, konstigt vore ju annars. Om man ser till kilometertiderna som inte är relevanta en sån här dag kan man se att ifjol på strax över 5 mils löpning över en tuff trailrunning hade jag klart bättre tid per/km än på detta loppet och då är det ändå bara halva sträckan. Det förklarar troligtvis lite grann hur hård och svårsprungen banan var bitvis. Att det regnade och var blött i markerna gjorde också att det bromsade upp tempot rätt rejält inne i skogen. Målsättningen var att öka tempot sista milen men det var helt omöjligt.

Tror inte ens Musse i VM-form hade gått under 4 min per/km på vissa kilometrar på sista slingan. Kan tänka mig att alla hade ungefär samma tempo på den delen av banan. Hade jag vetat det innan så skulle man ha kört snabbare första två varven där det gick att springa ut. Men som sagt placeringen var det viktiga, inte tiden.

Team MAGAZINET med mig och Christian hade sällskapsresa hela vägen ända tills det i stort sett återstod 5-6 kilometer. Jag drog och Christian satt i ryggen som ett frimärke. Märkte att Chrille började få lite svårare att hänga med där det var lättsprunget, i skogen däremot låg han på samma avstånd hela vägen. Från sista vätskan och in återstod det kanske 4-5 kilometer och därifrån kunde jag öka tempot igen eftersom det var finare terräng där det gick att springa ut. Samtidigt som Christian stumnade piggnade jag till så det blev faktiskt över 5 minuters marginal mellan oss i mål. Men det bästa var givetvis att det blev dubbelt MAGAZINET i topp på en trailrunning i Värmland.

En riktig kul tävling som går till historien som det tuffare i Värmlands löparhistoria skulle jag tro. Många var kommentarerna efteråt: -Lidingöloppet var ju ingenting mot det här, var det flera som sa. Bla. ”Börs-Lennart” Eriksson som hoppas ha ungefär samma tid i Lidingö som här.

PRELIM. RESULTAT HERRAR 25 KM (5 första till mål)

1 165 Lars-Olof Gävert Magazinet 01:51:32

2 159 Christian Nilsson Magazinet 01:56:39

3 164 Tom Pedersen IF Göta 02:02:24

4 166 Lennart Eriksson SISU Forshaga 02:02:54

5 163 Tony Quanz SISU Forshaga 02:07:13