ADVENTURE

I lördags
var det återigen dags för ett av mina favoritrace. Häljebodaloppet. Ett lopp
som består av både kuperad grusväg och en rejäl stigning på Finnskogleden upp till bergspriset på klätten.
Banan är därför krävande om man skall gå för fullt. Såg att det skulle bli sommarens
varmaste dag med runt 30 graders tryckande värme och det var lite oroande då
jag presterar klart sämre i dessa förhållanden. Fick höra att förra årets
vinnare Hans Edvardsson inte skulle vara med när jag kom fram till
tävlingsplatsen. Det var synd för hade hoppats på att kunna ta revansch då jag
fått spö här de två senaste åren. Edvardsson är en mkt god löpare som normalt
sett huserar i Stockholmsområdet och jag har ju haft lite problem med järnvärdet
under flera somrar och inte kunnat bjuda upp någon riktig kamp men visste att
jag nu haft lite bättre ”värden” så nu skulle det nog kunna gå bättre, men
framförallt ville jag ha revansch på mig själv och göra ett godkänt lopp.

Förstod
att det skulle bli en plåga i värmen när jag värmde upp men försökte slå bort
dessa negativa tankar. Ville ju gärna slå rekordtiden på ”nya” banan för att
bevisa för mig själv att jag var bättre än tidigare års resultat visat. Har
rekordtiden på den gamla banan sen tidigare. Visste samtidigt att det skulle
bli oerhört tufft i dessa förhållanden som rådde men att det skulle ta emot så
mycket som det gjorde under loppet trodde jag inte innan start. När jag värmde
upp tänkte jag mycket på farsan som alltid var på plats när det var dags för
Häljebodaloppet. Tänkte på att han alltid var så positiv och på gott humör
trots motgångarna han hade de senaste åren innan han stämplade ut.

Startskottet
small och jag gick upp i tät direkt men utan att pressa allt för banan kommer
ändå ta ut sin rätt. Andreas B hängde med längst, kanske 300 meter. När jag kom
uppför första stigningen till Klätten så märkte jag att det var kraftigt
jobbigt i värmen med att syresätta kroppen och flera jag pratat med efteråt
hade samma känsla och slog pulsrekord denna dag så det verkar som det krävdes mer
än vanligt. Försökte ligga på men fick många ggr negativa tankar då hela
kroppen var rätt så lamslagen samt att det mer eller mindre kändes som att
hjärnan kokade. Blev att jag flera ggr slog av på tempot men förstod att
eftersom värmen bromsar överallt så måste jag ligga på för att komma under
banrekordet. Körde även utan klocka så hade ingen aning om hur jag låg till
heller. Man sökte sig till den lilla skugga som ibland fanns efter vägen. När
man var inne i skogen ville man gärna stanna kvar där så länge som möjligt men
det var bara att jobba på. När jag kom ut på grusvägen som leder tillbaka mot
målet så försökte jag öka tempot. Det funkade i 300 meter sen var det slut på
krafterna, kroppen protesterade med all kraft den kunde.

Efter
sista uppförsbacken på vägen så var jag ganska slut och kände mig ruskigt seg i
benen så när jag kom in i skogen igen där det fanns skugga blev jag rätt bekväm
ett tag innan jag ”tog tag” i loppet igen. Kändes riktigt bra att se målet för
det var längesen jag tyckte det var så tufft att springa. Var tydligen 5 sek
under förra bästa tiden sen 2011 så det var positivt att jag nådde min
målsättning och i dessa förhållanden så tror jag det var rätt ok. Set Sail
Coachen Erik N spekulerade i att det gjorde rätt mkt nu när det var så
tryckande värme och stämmer detta så var det ett godkänt resultat. Malte (tror
han är runt 5 år nu) förklarade hur jag såg ut då jag kom till mål: ”Han var
jätte, jättesvettig och hade långa ben”

Resultat
Herr 2013-08-03 (20 första)

Länk: http://www.haljeboda.se/

Blev också ett Värmskogslopp. Fin miljö med en tuff bana. Tog 1:a platsen men det kändes allt lite segt i benen. Var dock ganska nöjd med genomförandet då jag kämpade på ganska bra trots att jag var ensam större delen av banan. Från klubben på pallen var också Erik tvåa och Frida tog hem damklassen med Maria på tredjeplatsen.Ska försöka summera första delen av säsongens tävlingar. Blev en hel del fler tävlingar än jag räknade med, framförallt i löpning men löpning är så enkelt att ställa upp i, man behöver bara ett par skor och sen är det bara att köra.

Här har jag gjort en ärlig skattning av min form den dagen:

Baksjöloppet 1:a – Form (1-10): Ben 9, Syreupptag 8 (Snö och is. Riktigt bra utförslöpning där jag ökade avståndet mot starke Hallvard)

Korta terräng DM 3:a – Form (1-10) Ben 6, Syreupptag 8 (Bra väder, lite is i skogen. Inte så pigga ben)

10-Mila Form (1-10) Ben 8, Syreupptag 8 (Vanlig 10-Mila natt, lagom. Bästa sträcktid en sträcka)

Valborgsruset Torsby 1:a – Form (1-10) Ben 8, Syreupptag 8 (Bra väder. Pigg på slutet.)

Krystallmarschen 2:a – Form (1-10) Ben 7, Syreupptag 9 (Bra väder. Stark i skogen men sämre på hårt underlag.)

Set Sail Trailrunning 1:a – Form (1-10) Ben 9, Syreupptag 9 (Varmt. Stark på slutet. Brutal utförslöpning sista biten.)

Woodjoggen 1:a – Form (1-10) Ben 8, Syreupptag 8 (Varmt. Hyfsat tryck i kroppen.)

Reg mästerskap Orientering 1:a – Form (1-10) Ben 8, Syreupptag 8 (Varmt. Taggad men gick på säkerhet och lagom hårt.)

Borejoggen 3:a – Form (1-10) Ben 4, Syreupptag 7 (Varmt. Riktig miss med formen då jag önskat pigga ben men fick precis tvärtom. Gjorde det så taktiskt bra man kan dock så hamna på pallen iaf.)

Arvika Stadslopp 1:a – Form (1-10) Ben 10, Syreupptag 9 (Regn och svalt väder. Pigg, behövde inte ta i utan bara trippade fram. Bra form.)

Myrvarvet 1:a – Form (1-10) Ben 7, Syreupptag 8 (Varmt. Tung i kroppen.)

Festivalloppet 2:a – Form (1-10) Ben 8, Syreupptag 7 (Varmt. Ganska ok form men inte så pigga ben. Magproblem sista 3 km.)

Värmskogsloppet 1:a – Form (1-10) Ben 7, Syreupptag 7 (Varmt och ganska slitigt men trevligt lopp.)

Känns som jag fått ganska bra utdelning på säsongen trots en mindre insats med träning och fokus jämfört med tidigare säsonger. Men är man frisk med bra järnvärde och slipper få håll i tid och otid som jag strulat med de tidigare åren så går det givetvis bättre fast man egentligen är sämre tränad. Nu tycker jag att jag lyft mig några snäpp här alldeles på slutet och i Arvika så sprang jag med kraft som jag kan göra när jag är i gott slag. Formkurvan följer också vissa mönster tycker jag mig se när jag summerar. Nu när jag inte för träningsdagbok (till mångas förskräckelse) så kan det kanske vara nyttigt att se på resultaten och känslan under säsongen på detta sätt.

Framöver blir det mycket orienteringslöpning och mountainbike för att få upp kapaciteten i dessa grenar för höstens tävlingar. Har även några tävlingar där jag bara behöver skor som jag önskar göra bra ifrån mig på. Har chansen att komma med till militär-VM om jag gör en bra halvmara i STHLM i mitten av september så det ska jag försöka satsa på. Ingen aning om vilket resultat jag behöver göra för att få chansen men hoppas få reda på det snart.

Blev race i Forshaga igår kväll. Kände på uppvärmningen att benen inte var lika vassa som förra lördagen men helt skrot var de ju inte. Kristian sa att på detta lopp så skulle man kunna ha samma km tid som i Arvika stadslopp då det är en lättare banprofil och det verkade stämma exakt för de flesta. För egen del räknade jag dock inte med detta då formen var något sämre då jag inte satsat på detta lopp utan kört lite allt möjligt under veckan men tänkte att en hyfsad tid kan man nog ändå komma in på. Tyvärr var det motvind hela loppet vilket var lite synd men det var bara att köra igång loppet. Kom snabbt i sällskap med Per Alsterdal (tidigare Jacobsen), som har tränat lite bättre i år igen. En något meriterad löpare med bl.a. VM-uppdrag, EM-uppdrag, 11 finnkamper och typ 11 SM-medaljer i löpning varav säkert 5 guld. Även om inte han är i riktigt samma slag som förr så har han ett löpsteg som fungerar bra på en sådan lätt bana som detta så räknade med att han skulle springa bra och bli svår att rå på.

Vi låg tillsammans till vätskestationen strax efter 5km där vi passerade på 16,00, strax därefter fick jag en lucka trots att jag inte ökade tempot. Flöt på bra fram till 7 km och hade ca 40 meters lucka där sa man. Tyvärr blev jag riktigt ordentligt skitnödig och det blev jobbigt att springa då jag fick spänna mig för att inte skita på mig. Det medförde att tempot rasade lite och Per började ta in på mig. När det var 1,5 km kvar så kom han ikapp och jag fick lägga mig i rygg på honom. När det var 500 meter kvar så släppte magproblemen tillfälligt och jag drog ifrån lite igen då jag drog upp en spurt men då fick jag återigen spänna mig som satan för att inte skita på mig (en massa kakor och massariner före loppet var nog mindre klokt J). Fick därmed mjölksyra i hela kroppen så sista 300 meterna kunde jag inte direkt spurta om det och fick vika ner mig så Per blev några sekunder före. Han föll ihop efter mållinjen medans jag var ganska oberörd förutom att jag höll på att skita på mig. Den som kämpar bäst är mest värld segern så det var helt klart ett rättvist slutresultat att Per krigade sig till vinsten. Hade dock varit kul att se vad man kunde fått för resultat med samma ben som i Arvika och medvind istället. Ett bra träningspass blev det oavsett. Tiden blev 32,46 för mig och Per var 5 sekunder före.

Resultat

Vi vann också lagtävlingen på Arvika stadslopp med Mona, Anders, Christian och jag i laget.

Om jag var i god löpform på lördagens stadslopp i Arvika så var det en annan känsla under söndagens Myrvarv i Holmedal. Det var något helt annat i framförallt benen, och om jag hade god spänst på lördagen så var den så gott som borta på söndagens race. Tyckte det var lätt att hålla 3,10 fart på lördagen medans 3,20 fart var en rejäl plåga under söndagen, så jag fick testa både god och sämre form denna helg. Vore och andra sidan konstigt om man varit oberörd och lika god form andra dagen. Även om det var sämre respons från kroppen under söndagen så är tävlingen i sig mkt trevligt så det är kul att tävla ändå.

Blev ändå 4:e raka segern i detta race men en bit långsammare än mitt banrekord, dock några sekunder snabbare än fjolårets lopp. Intressant med helgen var att se hur mkt det kan skilja från en riktigt bra form och en lite sämre. Det är framförallt den sköna känslan av att man inte behöver ta i och att man har bra driv, samt spänst i steget som är den största skillnaden. Har ju vetat länge att den här skillnaden finns och det man önskar sig på tävling är den där känslan man hade under lördagen, då är det riktigt kul att springa.

Ikväll har jag kört Hiernmannen i Marias farfars gamla jaktmarker. Fina, ganska kuperade marker med stundtals fin utsikt och lite vildmarkskänsla. Det gick fint och var ett bra, lagom träningspass.

Artiklar från loppet, i AN så skrev kusinbarnet Johan om loppet. Det var en bra artikel till en bra tävling. Även VF artikeln var bra skriven.

Artikel AN

Artikel VF

Idag var det Arvika stadslopp på en rätt speciell men rolig
bana som mäter 6 km och är ganska kuperad. En tävling jag ville prestera på i
år då jag på fjolårets tävling hade järnbrist och blev parkerad i toppen på
vågenbacken. Var en hemsk känsla i kroppen den gången. Förhoppningen nu var
också att ha bättre spänst än förra helgen då benen var sega. Märkte redan på
uppvärmningen att benen var klart bättre så hoppades på ett bra lopp. Set Sail
IF lyckades få totalt omkring 500 personer till start vilket är mycket bra i
lilla Arvika. När coach-Erik smällde startskotten var det många heta personer i
början. Tänkte, fan vad folk ska tokspringa fortare än de pallar de första 300
meterna och sen nästan dö. Fattar aldrig varför?!

Efter 500 meter låg jag som trea i spåret med bl.a.
Hagapraktik-Henrik framför som satsade allt mot spurtpriset vid 2 km. Visste ju
att den som tar spurtpriset lika gärna kan ta hem hela tävlingen då det kräver
lite kapacitet för att springa dessa 2 km på strax över 3.00 per/km så tänkte nog
att han skulle mattas lite men det låg även en okänd (för mig) kille framför.
Förstod ändå att det gick tillräckligt fort då de andra som brukar öppna hårt
ändå inte kunde följa i mitt tempo som kändes kontrollerat. Hade riktigt fina
ben med en helt annan spänst än förra racet jag körde.

Herrarna framför blev lite matta av öppningsfarten så
de började trampa luft efter ca 1 km så det var bara att kliva förbi. Sen hade
jag en lucka fram till spurtpriset så behövde inte förta mig dit. Tack Volvo. Efter
passeringen så tog jag det lite lugnare i 500 meter innan jag släppte loss på
gräset över Myravallen där en tuff och ganska lång backe tar vid. Pressade inte
allt uppför utan ville ha lite krafter kvar till slutet av banan. Hade 25 sek
ledning där sa brorsan men jag tyckte han skrek 5 sek, så jag tryckte på en
gång till utför in mot Arvika centrum. Höll god fart ner mot 2,55 där och in på
kyrkogatan sprang jag riktigt fort (för att vara mig). Gick nog runt 3,00
per/km där. Över torget och in till stadsparken flöt det på bra utan att jag
pressade och det var en skön känsla. In i stadsparken kunde jag sen ta det lite
lugnare, passa på att njuta av att känna känslan av en bra dagsform och att jag
motsvarade förväntningarna på hemmaplan. Blev en minut ner till tvåan och över en
minut bättre än förra årets vinnartid och då var ändå banan 100 meter längre i
år. Nästan gammal god form idag, 3,10 per/km på denna bana är snabbt tycker jag.
Det bästa med dagen var att man hade spänsten i benen som för mig är så viktig
för att kunna springa bra på hårt underlag. Go känsla när det går fort utan att
behöva slita sig fram…

Resultat
här

På midsommaraftons morgon drog jag och Nilsson iväg till
Torsby för traditionella Borejoggen. Hade förhoppningar om att det skulle
kännas bra då jag ”tryckt” till lite extra i träningen sista tiden men det blev
precis tvärtom. Kroppen var i stort sett slut efter bara ett par hundra meters
löpning och jag förstod att det skulle bli en tung och jobbig resa. Kände
verkligen en stor skillnad mot vad det gjort senaste månaden då jag haft bra
tryck i kroppen från början till slut i de tävlingar jag har kört. Spänsten
fanns helt enkelt inte i benen så fick vare sig jag ville eller inte lägga mig
en bit ner i klungan till att börja med, det gick bara inte att vara med bland
de 10 första. Försökte hålla humöret uppe med att peppa mig själv att jag
kanske kan springa fort utför och på så sätt avsluta bra. Märktes tyvärr i
första utförsbacken att det är bara att glömma bra utförslöpning men tack vare
en bra grund så kunde jag ändå springa tillräckligt fort utför så jag
avancerade några placeringar.

Efter första backen ner var det inte så många långt framför
så jag plockade några placeringar efterhand. Efter halva loppet var jag riktigt
less då kroppen kändes som ett sänke men upptäckte Göta-Andre en bit framför
som också hade en tyngre dag och inte presterade i närheten av den nivån han
kan som bäst. Detta gav mig ändå lite krafter till att försöka nå en
pallplacering även om placeringen denna dag spelade mindre roll då man helst
önskar den sköna känslan när allt flyter och att man känner sig stark och
spänstig.

Med den kroppen jag hade för dagen krävdes det en hel del
viljeinsats för att jobba ikapp Andre men till slut kom jag upp i rygg på
honom. Sa till honom att vi får ta det som bra träning helt enkelt då jag
förstod att Andre måste vara än mer besviken på sin dagsform då han satsar
hårdare än mig på just löpningen. I sista utförsbacken som kändes som en
uppförsbacke så gick det inte vidare fort men tack vare att Andre var ännu mer
nerkörd så rann jag ifrån honom och slutade 3:a.

Var riktigt missnöjd med känslan och farten som jag hade men
efter ett tag insåg jag att när det gick så tungt ända från början så var det
en bra prestation att sluta trea. Kunde verkligen inte ha gjort något mer från
början till slut. I efterhand tror jag att jag vet vad det berodde på att jag
var så seg och ospänstig och jag hoppas att jag är piggare nästa race som jag
skall köra. Nilsson som jag tränar med upplevde samma sak och eftersom vi har
kört i stort sett samma träning sista veckorna så hittar vi nog svaret i nån
myr nånstans..

Resultat

http://www2.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_502368/cf_359/Resultat_Borejoggen_2013.PDF

Fullt upp i veckan. Blev Regementsmästare på K3 i orientering på tisdagen.
Tibro OK (farsans kompis Alvars klubb – de har ett antal titlar i Fjäll-ol
tillsammans) hade gjort banorna på ett fint i mitt tycke lite smålurigt område
då det var annorlunda mot de skogar jag är van vid. Mer gropterräng och sten här.
Gjorde ett lugnt och säkert lopp där jag kontrollerade ”för” noga men ville
inte göra några stämplingsmisstag el likn. då banornas olika kontroller satt
ganska tätt. Gjorde några småmisstag som kostade lite tid men antog ändå att
det skulle räcka ganska långt, och det blev över 5min före näste man. Hela 272 anmälda
i H21 vilket är mycket bra, men det är inte vilket förband som helst heller
utan folk som är vana att röra på sig, mkt.

Annars har jag tränat ganska lugnt i veckan då helgens tuffa
terrängtävling suttit i kroppen. Fö så var artikeln från loppet i AN under all
kritik, med både faktafel och konstiga uppgifter som knappast hade med årets
tävling att göra. Tycker de flesta är bra på AN, då de är insatta (för att vara
några som tränar lite lätt ibland) även på konditionssport men några av dessa reporters
hade de inte skickat och då blir det kanske lite lustigt. Kanske kan det ta ett
tag att sätta sig in i allt och hon som skrev gjorde väl så gott hon kunde men
det stod liksom ingenting om hur herrloppet avgjordes sista delen av loppet vilket
var både dramatiskt, ganska tätt och spännande då det var tre jämna löpare som
höll ihop länge i tävlingen. Stod mer om fjolårsloppet som inte på något sätt
är relevant då en sådan banas tider kan bli ganska olika beroende på väder och
taktik mm. Sen kan man undra på vart spurtprisvinnare Nilsson som satte färg på
tävlingen halva loppet tog vägen i reportaget!?

Igår åkte jag, Nilsson och Fryka från Set Sail IF till Grums
för att försvara Arvikas färger då det var dags för fjärde upplagan av
Woodjoggen. Lyckades knipa 4:e raka segern på denna tävlings 5km sträcka. Ifjol
lade man till en tio kilometers sträcka också men eftersom de började med 5km
så har jag fortsatt köra den. Öppnade i rätt hyfsat tempo och ingen ville hänga
med så jag blev själv efter 150 meter. Göta- Anders E var den enda som ville
hänga med men kände av sin senaste marathon så han orkade inte pressa sig
riktigt. Andra kilometern som är enbart uppför så försökte jag också hålla bra
fart sen så slog jag av lite och försökte löpa avslappnat utan att spänna mig.
Har inte riktigt ”toppasfalt” steget i år men rätt grundstark så jag kom in på
16,01. Godkänt på denna banan tycker jag. Anders blev stark tvåa på 5km och Nilsson löpte bra och blev 2:a på 10 km så Set Sail IF var bra med på pallen…

Resultat

https://youtube.com/watch?v=33hDvomEpPk%3Frel%3D0Film efter ca 1km´s
löpning när man gått in i långbacken. E Särnmark bakom kameran.. .

Alla på pallen är så slitna så ingen orkar se på publiken 🙂

Idag var det dags för Set Sail Trailrunning. Med en tryckande värme på denna tuffa terrängbana som även var ganska blöt så behövde man inte vara direkt raketforskare för att förstå att det skulle bli riktigt tufft. Och tufft blev det, uppför första stigningen där man avverkar 164 höjdmeter på en knixig stig kände jag hur kroppen fick jobba riktigt hårt. Tyckte att jag inte var riktigt lika pigg som jag varit några veckor tidigare då jag fick slita mer än förväntat. Hade på förhand trott att träningskompisen Nilsson skulle vara stark och då speciellt uppför stigningen till berget Göpommen och precis så var det också. Nilsson var först upp på berget, tätt följd av IF Götas Andre Rangelind, som även vann loppet ifjol. Därefter kom jag, ca 10 sek bakom. Benen var tunga som stockar när jag passerade toppen så jag trodde det skulle bli hårt att kunna utmana om segern i det läget. Piggnade dock till efter ett tag och kom efter lite utförslöpning ikapp igen. När vi kommit ner och vände upp mot Agvattnet så kände jag mig piggare och därefter kändes det ganska behagligt ett tag. Runt tjärnet och på grusvägen innan väggen kändes det bra och började då fundera på olika scenario om hur loppet kunde utveckla sig för oss tre i täten.

På loppet ifjol hade jag under partiet vi var inne i fått ett kraftigt håll och kunde inte springa riktigt fast jag hade mkt krafter kvar. I utförslöpningen sista biten hade det mer eller mindre varit helt hopplöst och var efter loppet grymt besviken att jag inte fick ut det jag hade. Nu hade jag ingen känning av detta och vet att jag kan springa riktigt fort utför berg om jag är hyfsat pigg. Trodde att Andre kanske tänkte samma sak eftersom han avgjorde loppet där ifjol. Tänkte även att när jag nu inget håll har så ska han få se på grejer. Han ska inte springa ifrån mig där iaf, det hade ju Nilsson sagt innan. Spurtprisvinnaren Nilsson släppte en liten lucka uppför väggen men kom snart ikapp igen över myren mot Gallberget.Detta är ett lopp som jag vill känna att jag får ut det jag har i kroppen, om man sen blir 1:a eller 19:e spelar mindre roll. Detta beror mest på att jag och farsan tränade en del i den här terrängen tillsammans för ett antal år sen och pratade om att det hade varit häftigt med en tävling här. Jössestugan där start och mål är beläget har ju också varit/är en betydelsefull plats i livet. Tyckte alltid farsan var så stark i de här backarna när vi tränade här fast han var gammal men han var ju brutalt stark för sin ålder. Han fick tyvärr aldrig uppleva denna tävling i livet men nog tusan hade han gillat den utförslöpningen som jag presterade här idag. Fick efter ett tag en lucka till Andre i nerförsbacken och den växte lite efterhand. Påminde lite om utförslöpningen på Baksjöloppet i Norge tidigt i vår.

Hände dock en skum grej som sinkade farten en del sista biten då en kille som klädd som Andre vilken stått som publik efter banan ville känna på tempot och lade sig i rygg på mig. Jag trodde ju att det var Andre som hade tagit in all den lucka jag jobbat upp på nolltid så jag slog av farten för är han så stark så är min enda chans en spurt. Efter 300 meters jogg så vände jag mig om igen då Andre inte sprang förbi och såg att det inte var Andre så då blev jag rätt rejält förbannad och drog på igen. Den lucka jag fått var ändå såpass stor så det var bara att ta sig in till målet ståendes så skulle det gå vägen. Ett par hundra meter från mål stod min brorsa P-A och hejade, det kändes bra. Och som vanligt när Set Sail IF gör ett arrangemang så höll det högsta klass. Det var sammanfattningsvis riktigt kul att man fick ut det man hade i kroppen och riktigt kul att få vara först in på ”hemmaplan”…

Resultat