ADVENTURE

Traditionell säsongsdebut i Norge
idag då Baksjøløpet arrangerades för 34:e gången. Har varit där sen 2007. Ifjol gick
det bra och var framförallt stark i löpningen utför mot mål i den kuperade och
då snöiga banan. Länk . I år
var det mycket bättre underlag. Eftersom det gick bra ifjol och jag hade en
mycket bra känsla i kroppen förra helgen så hoppades jag att det skulle kännas
bra. Det gjorde det väl också ett tag, så länge det gick uppför (loppet börjar
med 1,5 km uppförsbacke), för direkt när jag kom ut på platt eller
utförslöpning så funkade inte löpsteget alls. Kändes som det inte fanns någon spänst
eller driv i benen och kunde inte på något sätt slappna av som jag brukar kunna
göra utför när jag är i god form. Aj då! tänkte jag, nu får jag sota för att
jag varit överambitiös i veckan. Efter drygt 4 km med lite upp och
nerförslöpning så var benen helt skrot och var tvungen att i stort sett bryta
loppet tillfälligt och börja jogga.

Startade sedan om igen och
försökte hitta flytet men spänsten i benen var inte så bra så det kändes segt.
Efter ett tag kom jag ändå in i något typ av flyt och det rullade på. När jag
var uppe på banans högsta topp så låg jag ca 30 sek efter täten, försökte
springa på i den långa utförslöpan sista biten men tappar ytterligare 30 sek på
Gularlöparen Hallvard Nilsen och en kille till som spurtar om segern. Ifjol var
det tvärtom sista biten, och jag kände nu hur det gick långsammare än den delen
av banan gjorde ifjol trots snön som då låg så jag kom i mål som trea, en
minut efter ungefär.

Nu är det ju så att det är bra killar framför och killen
som vann gjorde 5 km på 14-talet sent ifjol så det är ingen skam att bli 3:a i
det sällskapet men känslan i kroppen var en skillnad på ungefär två divisioner
på dagsformen mot förra helgen och det bekräftar farten också. Bland annat överfart
på viss träning, arbete i skogen med motorsåg och röjsåg, innebandy och fotboll
slet nog på kroppen vad det verkar. Tur jag skall till Norge på jobb till
veckan där ingen fysisk aktivitet står på programmet så jag får ta igen mig
lite. Verkar som det behövs.

Om jag inte nådde upp till min
bästa nivå idag så var det mycket värre för teamkamraten Frida i Set Sail/Forimp. Frida som varit långt
under sin normala nivå ett litet tag nu. Frustrerande då man inte vet vad det beror
på heller, i mitt fall så står det ganska klart vad som orsakat en tillfällig
formsvacka och då är det inga problem men i Fridas fall är det något
annat. Kan vara järnbrist då symtomen verkar likvärdiga. Eller något annat, men
något är det som bromsar ordentligt. Riktigt tråkigt när det blir så. Får
hoppas hon får ordning på allt så snabbt som möjligt. Säker på att det vänder snart för henne bara man hittar orsaken varför det går så tungt. Frida är Arvikas största
talang för löpning på tjejsidan någonsin men inte ens då är det självklart att
bara träna på och sen kommer resultaten, det är betydligt mer komplext än så..

I helgen körde vi testlopp med
teamet och klubben. Har lite svårt för denna bana och jag hade endast ett enda intervallpass
i kroppen från okt-mars och det var ett 10 x 200 meter som jag körde på
torsdagen i ganska lusig fart, så visste inte riktigt hur det skulle kännas att
försöka springa lite fortare. Trodde att jag kunde göra ett ok resultat då
kroppen känns stark i skogen så startade optimistiskt. Första kilometern gick
på 2,59. Det kändes både lätt och ganska kontrollerat, ungefär som jag sprang i
3,15. Bra tecken. Tog det lite lugnare andra och tredje kilometern, vid
vägövergången, genom sågudden, under järnvägen och över järnvägen tappar man alltid
tid, men avslutade med 3,08 och 3,06. Tiden blev 15,48 och kilomtertiden på GPS
var än bättre, 3,06 i medel då banan är lite längre än 5 km med GPS för att vara
godkänd. Bra känsla och ett fint besked att man inte är helt ur form då min
snabbaste tid på denna bana tidigare varit runt 16,20.

Därefter blev det ut i skogen i
Dalen med Maria och vaknade till en spelande orre i soluppgången som satt i ett
träd alldeles vid lägret. Tog en allt för klen sovsäck (lämnade dunsäcken till
Maria) då det blev minusgrader under natten så fick vara eldpost, värma vatten
och ha i en nageleneflaska i sovsäcken som element.

När jag kom hem så tittade jag på
bilder jag tagit och upptäckte då att på några bilder jag tog på en gammal
orienteringsbana från slutet på 50-talet så hade de en
kontroll precis vid tjärnet vi övernattade vid.

Det var inte direkt en okänd
junior som var snabb i skogen den gången heller. Skumt sammanträffande!

Vår och vinter avlöser
varandra. Den ”oriktiga” vintern kom tillbaka och våren som var här
försvann. Vi fick i alla fall några dagar med solsken och kalla nätter så jag
passade på att brassa ut i skogen på turskidorna. Åkte till Ormhöjden och Danshallsmyrarnas
naturreservat som ligger på ca 400-530 möh. Mer snö och ett toppenskidföre med
skare erbjöds när man väl kom fram så jag var som ett barn på julafton. Bara
drog obanat rakt in i skogen mot Norska gränsen och Riksröse 79
(Kronhallsröset) som man besökt många ggr vid det här laget. Alltid fint att
spana in utsikten från detta stenröse, där man ser ut över fina skogar i Norge
och Sverige.

Tränat har jag också gjort
en del. På lördagen skulle jag testa formen på 5 km. Bristfällig uppvärmning
och lite motivation gjorde att de första 2 km gick ganska fort men resterande
mycket långsamt så det blev omkring 16,30 i tid. Direkt efter åkte jag till
Pålsbråten i Rackstad där Anders mfl hade gjort en träningstävling i
orientering. Blev en del småmissar men tyckte att jag kunde korrigera mig helt
ok men såg att vid ngr kontroller var jag riktigt långsam. Kände mig stark
i skogen och uppför Oxberget (slalombacken Rackstad) så gick det helt ok.

Sträcktider
orientering

Blev äntligen bra skidföre i
västra Värmland så då passade jag på att ta en långtur. Åkte över välkända
hemmamarker och solen sken så jag befann mig där jag trivdes allra bäst. Detta
vill jag inte byta ut mot något annat, i världen. Är bra mycket trivsammare när
det är några grader minus och solsken än plusgrader, blötsnö och ett molntäcke
som tillsynes ligger som ett lock över skogen. Skidorna går dessutom bra mycket
lättare när man kan åka på skaren. Detta är kvalitetsträning om något, både
fysiskt och mentalt. Överlag så har det varit gott om rörelse på djurlivet
senaste tiden jag har varit på skogsturer. Skogsfåglar som trycker så länge de
kan innan de drar. Rävar som sätter iväg i en ruskig fart när man kommer. Rådjur
som står och glor innan de tillsynes flyr i panik när de väl drar iväg och
någon hare som flyr när den känner den stickande doften av en människa. Har
dock inte kommit över ett enda lospår denna vinter vilket är ovanligt, men
enligt länsstyrelsen i Värmland har beståndet minskat så det kanske inte är så
konstigt att man missat dem.

http://www.svt.se/wd?widgetId=23991&sectionId=568&articleId=1824667&type=embed&contextSectionId=568&autostart=falseGlädjande nog så har järven åter
blivit bofast i de norra Värmlandsskogarna. Jag hade turen att för nästan 20 år
sen under en skogstur i de norra skogarna se skymten av en järv, idag är den
här på heltid. Hoppas kunna åka norröver snart och få möjlighet att spåra detta
skygga djur.

För övrigt så var vi i Team Set Sail/Forimp
med i Arvika Nyheter förra fredagen.

Artikel om Team Set Sail/Forimp
i AN

Under helgen hade vi läger på
Långberget med Team Set Sail/Forimp. Vi hann med en hel del träning men fokus
på lägret var teamsnack och att få till ett avstamp mot nästa säsong.
Långberget bjöd oss på ett vackert vinterlandskap och stämningen var på topp. Eftersom
vi har både nya aktiva och nya ledare i teamet var det mycket att prata om och
gå igenom. Känns som vi nu har skaffat en stabil plattform att bygga vidare
kring och det känns mycket inspirerande. Teamet kommer 2014 bestå av Mona
Hallberg, Frida Michold och undertecknad. Frida är ny i teamet och är en mkt
talangfull löperska som jag tror mycket på. Ett fantastiskt och vägvinnande
steg som kommer att bli ännu vassare närmaste åren. Mona som just nu sliter
lite med skador har många goda resultat att falla tillbaka på och SM-guld och
vinst i svenska cupen 2013 sporrar för vidare utveckling. Själv hoppas jag på
att den nytändningen det nya teamet med full uppbackning från våra ledare kan
ge bättre resultat och hoppas även diverse gamla träningsmetoder (läs
skogsarbete i gammeldags form) skall ge ett lyft.

Ett stort tack till våra engagerade
ledare Anders Frykblom, Christian Nilsson och Kristian Magnusson för ett
välordnat läger och att ni lägger ner tid på detta och backar upp vår satsning.
Känns motiverande för en gammal lagidrottare och mångårig lagkapten i fotboll.
Blir fler att tävla för än sig själv. Stort tack till vår huvudsponsor Forimp och ICA Thybergs i Gunnarskog som sponsrade med maten till lägret!

Dagarna bara försvinner. Blivit
ganska mycket nu ett tag med aktiviteter och arbete åt alla håll. Träningen har
gått ganska bra i perioder och kroppen har känts överraskande pigg på en del
pass. Har även till och från känt mig rejält seg. Är väl standard när det
gäller försäsongsträning att det går upp och ner. Gäller att anpassa sin
träning till övriga livet och hitta den där ”lagom” dosen. ”Lyssna på kroppen”
är ett stående uttryck som många använder men vet inte hur många som egentligen
anammar detta. Det är inte det lättaste och det varierar för de flesta kraftigt
dag från dag vilken träningsdos kroppen kan ta upp.

Gjort några obanade skidturer med
ryggsäck i hemmamarker och det har gått ganska tungt då snön har varit både lös
och blöt. Har en förhoppning att det skall frysa till så man får en tur i fint
skidföre, för det har ju inte hänt en enda gång än denna vinter. Har även
försökt köra ut lite vindfällen från skogen men efter diverse fastkörningar så
väntar jag med den styrketräningen tills det fryser till i markerna igen..

I helgen slog västvärmlandsbördiga idrottare till ordentligt i skidsport. Markus Ruus var med och gjorde bra insatser i Junior-VM i längdskidor. En klassisk sträcka på 10 km där han endast var 16 sek från guld men i den benhårda konkurrensen blev han 6:a. Martin Holmstrand stakade bättre än på länge och knep en 33:e plats i långloppsvärldscupen och Mona Brorsson skrällde och slog till med ett EM-guld i skidskytte, jaktstart. Imponerande insatser.

Till helgen är det teamläger i
Långberget med Team Set Sail/Forimp. Brukar vara fina förhållanden däruppe så då blir det säkert en del fin skidåkning..

Snön och kylan har äntligen
kommit. Inte blivit några övernattningsturer än men en del andra turer i
markerna har jag hunnit med. Passade på att köra upp skidspår i Dalen till
grannarnas glädje. Såg många ute i spåren igår (söndag). Längre upp på skogen rör
sig inte många och man blir förvånad om man kommer på andra spår än sina egna.
Det kanske händer ngr ggr per år. Man kan resa ut långt och om man ser ett spår
långt utanför bebyggelsen så vet man rätt säkert vem det är, för de som rör sig
långt från grusvägarna den här tiden på året är lätträknade.

När man rör sig efter större stigar
kan det dock ha kommit någon skidandes, något som hände då jag var uppe mellan
länktornet och Mötterud igår då jag fick se ett färskt skidspår. Rör mig nästan
dagligen här så blev lite överraskad att någon åkt där. Kom dock ikapp en typ
70-årig dam efter ett tag. Det var imponerande att hon hade åkt så långt obanat
tycker jag. Inget de bekväma 20- 25 åringarna i Väst Värmland gör eller kommer
att göra. Fränt. De var tuffare förr.

Hittade annars ett rådjurskadaver
på vår mark i Dalen en bit bortanför stugan. Knasigt då jag letat igenom hela
skogen efter tecken på rovdjursförekomst så ligger det precis utanför där man
bor. Där jag inte letar vill säga. Visade det för grannen biologen och sa till
honom att nu får han räkna fåren men det skiter han i sa han. Han har fått höns
tagna av räven, mården och duvhöken flera ggr, och även nått får har
försvunnit, spårlöst. Hundar har även jagat fåren några ggr och bitit dem så
han är rätt härdad.

Hoppas få kunna åka en del skidor
närmaste tiden.

Under förra veckan var jag på
Bosön och elitläger/landslagsläger med militärlandslagen. Bosön på Lidingö
(Sthlm) är en av svensk idrotts samlingsplatser, där man utvecklar elitidrott
och idrottsföreningar genom kurser, träningsläger och fysiska tester. Lägret var mycket välordnat och trevligt.
Det var bra mat, fint boende och goda träningsmöjligheter fanns det, även om
det denna gång inte var träningen som stod i fokus, utan lägret var främst en
kickoff/teambuilding inför Military World Games i Korea 2015. (The 6th CISM
World Games Korea 2015).

Vi hade också föreläsningar om
bl.a. prestationspsykologiska faktorer samt en hel del nya övningar för
utveckling av diverse fysiska förmågor. Det var också intressant att träffa
andra idrottare i de olika ”militära” grenarna.

När det gäller MWG 2015 så är det
marathon som gäller för mig och håller jag mig skadefri och har form så får jag
högst troligt åka. Motståndet är nästan likvärdigt med ett OS-marathon då många
nationer inte har samma militära krav på sina deltagare som oss. Flera länder
har ”köpt” in idrottare för att representera deras land, så viktigt är det för
vissa länder att visa upp sig i de här sammanhangen. Jämför man med ett
vinter-OS så är det färre grenar men fler tävlande från flera länder i detta ”militära-OS”.
Vancouver OS hade deltagare från 83 länder, här blir det deltagare från 110
länder som blir representerade så det blir stort, och i marathon är
konkurrensen mördande. Så för att få en bättre placering vore det nog bättre
att byta sport till en mindre konkurrensutsatt men det är väl bara att träna på
och göra vad man kan. Tävlingsorterna är Mungyeong, Pohang, Adong, Gimcheon,
Sangju, Yeongju och Yaecheon.

Det blir nog en upplevelse att bara
få vara med, om jag kommer med vill jag också göra ett så bra resultat som jag
själv kan prestera utifrån min fysiska status. Det finns antagligen inte en
chans att komma på pallen på marathon då man måste vara bättre löpare än att
vara svensk rekordhållare på distansen för detta, men ett så bra resultat som
möjligt skulle självklart sitta fint.