Blog Image

ADVENTURE

Bogen-baserna och hemligheterna bakom operation ”PLANET” (Top Secret) 🇳🇴 🇸🇪 🇬🇧 🇺🇸

Demokrati, Lokalhistoria, Säkerhet Postad av L-OPosted on sön, april 20, 2025 19:00:26

Artikeln som publicerades i Gunnerske-Nytt Nr:1 2025 finns här: ArtikelGunnerske-Nytt2025Bogen-baserSolberg.pdf. Bifogar artikeln som ett inlägg med fler bilder och källförteckning.

Norska motståndsmän i Mitandersfors när Nazi-Tyskland kapitulerat i maj 1945. I mitten Oskar Solberg (Mjölnar-Oskar), Mitandersfors med en Engelsk Sten gun (9 × 19 mm Parabellum). Andre man från höger är Odd Kulblik (Grue), som väcktes 00:15 när Nazi-Tyskland anföll Norge natten till den 9 april 1940. Han var chaufför åt Birger Ljungberg och Tryggve Lie i norska regeringen, en orädd Milorg-man som involverades i mycket. Foto: Privat

År 2025 markerar två avgörande milstolpar i historien: 85 år har passerat sedan Nazi-Tyskland invaderade Norge och Danmark, och 80 år sedan Hitlerregimen slutligen föll. I en tid där Europa återigen präglas av oroligheter och osäkerhet, är det av stor betydelse att förmedla berättelser om människor och händelser från de mörka krigsåren, särskilt till nya generationer. En spännande och okänd historia från den tiden utspelade sig i de tysta skogarna i norra Gunnarskog för nästan exakt 80 år sedan, en historia som också belyser Sveriges betydelse i slutet av andra världskriget. Från sommaren 1944 etablerades – på svenskt territorium – hemliga baser längs hela gränsen mellan Sverige och det tyskockuperade Norge, ett topphemligt samarbete som involverade Sverige, Norge, Storbritannien och USA. Dessa baser blev en central del av ett sofistikerat nätverk som knöt samman den norska motståndsrörelsen, brittiska Special Operations Executive (SOE) och SIS (Secret Intelligence Service), amerikanska Office of Strategic Services (OSS) och den svenska försvarsstabens hemliga underrättelsetjänst, känd som C-byrån. Avhemligade OSS-dokument avslöjar detaljer som tidigare varit omslutna av skuggorna. År 1943 inledde OSS specialoperationer i Sverige, och genom detta samarbete utbyttes känsliga underrättelser och ett intrikat logistiskt stöd möjliggjorde agenternas förflyttningar. En flygtransporttjänst etablerades i Stockholm, där civilt kamouflerade B-24 Liberator-bombplan användes för att flyga in militära förnödenheter. Dessa förnödenheter levererades till OSS-depåer i Stockholm för vidare distribution till motståndsstyrkorna. Det är en historia om mod, strategi och samverkan på högsta nivå – en historia som fortfarande viskar genom träden vid gränsen.

OSS . Planet
Karta baser Värmland Dalarna – Japetus tydlig
Lista sammanställd av L-O Gävert 2025

OSS Westfield Mission – Code namn: PLANET – Top Secret

Vid baserna verkade kommandosoldater som förde en isolerad tillvaro i öde skogs eller fjällmarker. En del av dessa soldater var norrmän som hade flytt till England och blivit upplärda vid Norwegian Independent Company No. 1 (NORIC 1), eller som det oftast kallas Kompani Linge, andra var från polistrupperna (täcknamn för norrmän som fått militär utbildning i Sverige), lokala kurirer eller Milorgmän. De försågs med avancerad utrustning och var beväpnade ”til tennene”. USA:s stöd organiserades genom Stockholmskontoret – ”Westfield Mission” som tillhörde OSS, föregångaren till Central Intelligence Agency (CIA). Från slutet av 1944 hade britter och amerikaner byggt upp ett omfattande lager i Stockholm med fältutrustning, vapen och sprängmedel. Krigsmaterialet transporterades därefter till baserna efter gränsen och vidare in i  Norge.

”De hvitkledte” i Kösstorp. Foto: Okänd
Kösstorp 2025. Foto: L-O Gävert

Basen Juno i Kösstorp, central för ”de vitklädda”

I arkivdokument från OSS framgår att operationen, kodnamn ”PLANET”, omfattade baser vid Värmlands gräns till Norge, vilka namngavs efter himlakroppar som månar, asteroider och andra föremål som kretsar kring planeter. De så kallade Sepals-baserna i norra Sverige är förhållandevis väl dokumenterade, bland annat genom en radiodokumentär. Däremot har baserna i Värmland förblivit till största delen okända. Några har varit medvetna om deras existens, men att föregångaren till CIA – OSS – varit involverade är sannolikt okänt för de flesta. Ett exempel är basen Juno (namn från en asteroid), enskilt belägen i skogen vid torpet Kösstorp några kilometer från norska gränsen i norra Gunnarskog (Bogen). Här planerade 7–8 norska kommandosoldater strid, sabotageaktioner och gjorde gränsöverskridande räder utrustade med material från brittiska och amerikanska styrkor. Tidigare under kriget användes också Bengtstorp till liknande uppgifter. Där uppehöll sig 5–6 unga norrmän från polistrupperna som deltog i transport av vapen och förnödenheter och korsade gränsen med jämna mellanrum. När frihetskämparna från Junobasen utförde räder in i det tyskockuperade Norge, passerade de oftast gränsen vid Långtjärne. Denna plats valdes sannolikt på grund av sin avlägsna och svårtillgängliga terräng, vilket minskade risken för att bli upptäckta av fienden. Vid något tillfälle var det nära att de blev upptäckta av en tysk gränspatrull som patrullerade i området, men de lyckades undkomma utan incidenter.

Oskar Solberg. Foto: Privat
Basen ”Japetus”. Mjölnarstugan 2025. Foto: L-O Gävert

Japetus viktig transportbas – fara för upprullning – uppdrag slutfört

En bas som fick namnet ”Japetus” (måne till Saturnus) upprättades i fjärdingsmannen Oskar och Jenny Solbergs bostad vid Varaldsjön i Mitandersfors, känd som ”Mjölnarstugan”. Basen tvingades dock stänga ner i november 1944, eftersom det förelåg stor fara för upprullning efter att personer knutna till organisationen hade dödats och överlevande arresterats av tyskarna på norskt territorium. Under tiden basen var aktiv transporterades militär utrustning för minst 50 man, tillsammans med flera skrivmaskiner och en koffert full med detonatorer för sabotageaktioner. Utrustningen roddes över Varaldsjön och vidarebefordrades gömt i lastbilar. Vingersruta, en flyktingled från Kongsvinger, användes också i transportverksamheten och grenseloser som Einar Solbergseter från Austmarka med flera förde med sig material tillbaka till Norge.

En mörk och sen höstkväll körde tre lastbilar med släckt belysning in på familjen Solbergs gårdsplan. Människorna ombord lastade av och fyllde huset till brädden med gods som transporterats från Stockholm. Materialet var noggrant förberett för att smugglas över gränsen till motståndsrörelsen. Planen för Planet-grupperna var att få in utrustning till ca 600 man, och detta blev utfört. Totalt smugglades 145 vapenlådor och 6 400 kg mat och kläder över gränsen i Värmland. Varje vapenlåda kunde innehålla ca 10 karbiner, eller 25 pistoler, eller 6 maskinpistoler eller två maskingevär.

9 april 1940: ”Vi hör på vår dåliga likströmsmottagare att Tyskland gått in i Norge och att vårt broderland befinner sig i krig. Det sker en dag då det alltjämt är meterdjup snö i skogarna på båda sidor gränsen”

– från Oskar Solbergs dagbok.
Varaldsjön och Varaldskogen 2025. Foto: L-O Gävert

Oskar Solberg var en skicklig man som kunde många yrken, han var fjärdingsman (underlänsman), mjölnare, sågare, smed, kraftstationsföreståndare i 46 år, organiserade flyktingmottagning och stöttade motståndsrörelsen helhjärtat. Oskar hade till och med en radiomottagare i boden som han använde för att upprätthålla kontakten. Den kallades för Appetuss. Efter kriget fick han Haakon VII:s frihetsmedalj. Medaljen tilldelades både norska och utländska militärer och civila som på ett betydande sätt bidragit till Norges sak under kriget. Även för den dagliga försörjningen av mat till basen Juno i Kösstorp svarade familjen Solberg. De hade en utmanande gångväg på fem kilometer genom skogen i kuperad terräng för att nå basen. Jenny och Oskar Solbergs barn, bar ofta själva maten genom skogen till basen, vilket krävde både mod och uthållighet. Genom sina insatser visar de oss vad sanna hjältar är – vanliga människor som trotsade farorna och bidrog till motståndets framgångar i kampen mot nazismen.

Basen ”Juno” – nu finns bara resterna av grunden kvar. Foto: Lars-Olof Gävert 2025

Rolf Sannes offrade allt för Norges frihet

En månljus novembernatt samlades motståndsmän, varav två tillhörde Juno- och Japetus-baserna, på en överenskommen plats på norskt territorium (Endelausmyrene nordväst om Elverum). Väntan blev lång, men till slut hördes ljudet av flygplan i fjärran. Tre vita ljus i en rad tändes på myren, och strax därefter kom två flygplan in på låg höjd. Varje flygplan släppte 24 containrar fyllda med utrustning och vapen. Planen gjorde en sväng, blinkade med sina ljus och försvann sedan i mörkret. En av dem som deltog i mottagningen av denna viktiga last skulle aldrig få uppleva befrielsedagarna.

Flera hundra flyglaster med vapen och ammunition blev nedsläppta på bestämda platser och togs emot av norska motståndsfolk. Foto: Hjemmefrontmuseet

Några dagar senare, måndagen den 13 november 1944, färdades två lastbilar från Austmarka mot den svenska gränsen för att hämta ved. I den första lastbilen satt Einar Kjellerhullet och Hans Bråten, medan Hans Amundsen samt två norska kurirer, däribland Rolf Sannes från Larvik, åkte i den andra. Rolf var en av ”de hvitkledte” som opererade i Kösstorp (Juno), en norsk grupp specialutbildad för uppdrag i Norge. Dessa uppdrag kunde innefatta att ta emot vapenleveranser, eliminera farliga nazister, föra bort angivare, kurirverksamhet eller utföra sabotage. Ursprungligen var planen att de båda kurirerna skulle ta sig till fots genom Varaldskogen, som de oftast gjorde, men tidsnöd gjorde att de valde att lifta med några lastbilar. Mellan Austmarka och Mitandersfors, öster om Sunddamsaga stoppades bilarna av en tysk gränspatrull bestående av åtta soldater. När soldaterna begärde att få se passen kunde Rolf inte omedelbart hitta sitt, vilket väckte misstankar. De beordrades ut ur fordonet, och tyskarna upptäckte deras sovsäckar, proviant och pistoler av brittiskt märke. De förstod att de hade blivit avslöjade, och Rolf såg sin chans att försöka fly in i skogen. Han sprang i sicksack mellan träden, men en tysk soldat träffade honom i ryggen med kulorna från en maskinpistol. Den 29-årige Rolf avled omedelbart. Vid tillfället då Rolf blev skjuten var han på väg till familjen Solberg i Mitandersfors för att hämta kläder. Planen var sedan att fortsätta vidare till Stockholm. På platsen, vid nuvarande Fylkesväg 203 (Mitandersforsvägen), cirka 3,5 kilometer från Austmarka centrum, restes den 17 maj 1954 en minnessten av Austmarka Arbeiderungdomslag med följande text:

”Til minne om kurer Rolf Sannes, Larvik. Født 16.05.1915. Skutt av tyskerne 13.11.1944. Kjemp for alt du har kjært dø om så det gjelder da er livet ei så svært døden ikke heller”

Tystnadsplikt i 50 år

Flera av dem som deltog i hemliga operationer under krigsåren avlade ett löfte om tystnad och delade aldrig med sig av vad som hade skett. Många förstod heller inte att de medverkade i en större allierad insats, där även föregångaren till CIA, Office of Strategic Services (OSS), spelade en viktig roll. Men historien bär vittnesbörd om en tid då lojalitet och samarbete präglade både individer och nationer. Även om mycket av informationen förblivit dold, framträder bilden av ett avgörande och djupgående partnerskap mellan Sverige, Norge, USA och Storbritannien i slutet av andra världskriget. Detta samarbete lade grunden för långvariga relationer som kom att bli avgörande för säkerhets- och underrättelsesamarbeten långt efter krigets slut och som har fortsatt att spela en viktig roll i vår samtid. Framtiden för dessa band är dock inte helt förutsägbar. Politiska förändringar, som en president med bristande historisk förståelse eller andra oväntade beslut, skulle kunna påverka dessa relationer. Ändå kan man knappast förneka den historiska betydelsen och den styrka som detta partnerskap en gång hade – och som det potentiellt kan ha även i framtiden.

Vid Jenny och Oskar Solbergs hus vid Varaldsjön (Mjölnarstugan) 2025. Foto: L-O Gävert

Källförteckning

  1.  Juhl, Berit. ”Mitandersfors : från järnbruk till hjärnbruk” (2019)
  2. Stuedal, Viggo. ”Militær motstand i Folldalsområdet 1940–45”. Utg. V. Stuedal. Tynset. (1985).
  3. Christensen, Dag. ”Hemmelig agent i Norge”. Utg. Hjemmet. Oslo. (1987).
  4. ”Broderfolk i ufredstid”. Utg. Universitetsforlaget. Oslo. (1991).
  5. Artikel ”Framtid i Nord 1989.07.21”. (1989-07-21).
  6. ”Krigsminner fra Austmarka 1940–1945”. Utg. Austmarka historielag. Austmarka. (2000).
  7. Svendsen, Odd: Edderkopp : ”den tause hær 1940-1945” : en dokumentar, Larvik 1987, s.144-146 och 150
  8. Anders Johansson: ”De glömda agenterna : Norsk-svenska vapenbröder mot Nazi-Tyskland”(Nørhaven, Danmark, 2014): https://blogg.l-ogaverth.com/2025/02/20/de-glomda-agenterna-norsk-svenska-vapenbroder-mot-nazi-tyskland-av-anders-johansson/
  9. Løwenfalck, Thor-Kenneth: ”Larviks ukjente krigshelt”, Østlands-Posten, (16 maj 2020)
  10. Mats Lugnes hemsida: ”Arvika Nyheter 28 januari 1976”: https://www.lugne.se/mitandersfors/solberg.pdf
  11. World War Two Special Operations Code Words And Operations, Office of Strategic Services (OSS) (1945-04-16)
  12. Anders Johansson: Den glömda armén : Norge – Sverige 1939-1945 (2020)
  13. Moland, Arnfinn. ”Sabotasje i Norge under 2. verdenskrig”. Utg. Norges hjemmefrontmuseum. Oslo. (1985)
  14. THE SPECIAL OPERATIONS EXECUTIVE IN NORWAY 1940-1945: POLICY AND OPERATIONS IN THE STRATEGIC AND POLITICAL CONTEXT (2004)
  15. En krigshelt fra Larvik (2024): https://www.871.no/en-krigshelt-fra-larvik/
  16. L-O Gävert Blogg (2025). ”Följde fotspåren av kuriren och motståndsmannen Rolf Sannes  genom tysta skogar i Bogen (Gunnarskog)”: https://blogg.l-ogaverth.com/2025/03/26/foljde-fotsparen-av-kuriren-och-motstandsmannen-rolf-sannes-%f0%9f%87%b3%f0%9f%87%b4-genom-tysta-skogar-i-bogen-gunnarskog-%f0%9f%87%b8%f0%9f%87%aa/



20 år av saknad, men också av kärlek och minnen

Annat, Minnen Postad av L-OPosted on tor, april 17, 2025 15:45:33
Alltid saknad, aldrig glömd

Den 12 april 2025 var det tjugo år sedan min älskade mamma gick bort. Hon var en fantastisk person och någon som alltid spred kärlek och värme. Jag skrev om henne på Instagram och delar min text här:

Idag är det 20 år sedan min älskade mamma lämnade oss. 7 305 dagar har passerat, men hon finns kvar hos mig—i varje minne, i det hon sa, och i allt det jag nu förstår att hon hade rätt om. Hon var fantastisk. Hon brydde sig verkligen, kämpade alltid för oss. Det var inte alltid lätt för henne att ta hand om oss barn—tre bröder och en syster. Jag var den yngste—och förmodligen den vildaste av oss, åtminstone under ungdomsåren. Hon hade ett tufft jobb, och vi testade hennes tålamod om och om igen. Mer vilda än tama— med eviga upptåg. Boxningsmatcherna mellan mig och min bror P-A var legendariska, och han lyckades spräcka mina ögonbryn minst tre gånger. Sex år äldre och med bättre räckvidd hade han en klar fördel. Mamma försökte ändå—hon gömde boxhandskarna för oss, rädd att vi skulle skada oss ännu mer. Men vi hittade dem, varje gång. Till slut fick hon nog och tände i pannan med dem. Det satte stopp för våra matcher, åtminstone för en stund.

Nu, när jag ser tillbaka, inser jag hur mycket av det hon sa var fyllt av visdom. Saker jag kanske avfärdade då har visat sig vara sanningar som följt mig genom livet, efter hennes bortgång. Jag önskar att jag hade lyssnat bättre, men jag tröstar mig med att jag alltid visste hur mycket hon älskade oss. Och vi älskade henne— med varje del av våra hjärtan, då och nu, alltid.

Jag minns, jag känner tacksamhet, och jag hoppas att jag på något sätt kan bära vidare det hon gav oss—styrkan, omtanken och kärleken som var kärnan i den hon var…

Luftbevakningstornet på Valfjället, Köla

Även min mamma har historiska kopplingar till andra världskriget och beredskapsåren. Hon föddes i februari 1944, under brinnande krig och en tid av osäkerhet och krigsberedskap i Sverige. Hennes pappa, endast 18 år gammal, tjänstgjorde vid flygspaningstjänsten vid Valfjället i Köla, nära där mormor bodde. Det var där deras öden flätades samman. Mormor, Eivor Varg (1927-1965), var bara 16 år när hon blev gravid, vilket vid den tiden sågs som en skandal i bygden. Min morfar, Tage, drevs bort och lämnade min mamma utan en relation till sin biologiska far. Det blev en historia av förlorade band och obesvarade frågor—en tystnad som varade i 74 år! När min mamma insjuknade i cancer växte hennes längtan efter att finna sin far. Hon påbörjade en sökning, men fick felaktig information om att han redan var avliden. Jag minns tydligt hur hon besökte en grav för en person med samma namn och sa att något kändes fel. Hon hade rätt—det var inte hans grav. Trots hennes känsla av att sanningen låg någonstans där ute, hann hon aldrig finna svaret innan hon gick bort 2005.

Det verkade som om historien skulle förbli dold, men jag kunde inte riktigt släppa tanken på att hitta honom. Efter att jag gjorde ett sök (2019) 74 år senare (!!) visade det sig att han faktiskt levde fram till 2009. Det mest gripande i denna upptäckt var att han hela tiden hade haft koll på min mamma—men han valde att inte träda fram. Frågan som alltid kommer att hänga kvar är; varför? Denna familjehistoria är en berättelse om tystnad, hemligheter och förlorade ögonblick. En reflektion över hur kriget och dess efterdyningar kan forma individers livsbanor långt efter att skotten tystnat. Och att längtan efter svar och försoning aldrig försvinner, även när tiden rinner iväg.



Svensk ektepar i fengsel for Norges sak 🇸🇪 🇳🇴

Demokrati, Lokalhistoria Postad av L-OPosted on fre, april 11, 2025 23:41:39
Från tidskrift: Aktuell (Oslo: tryckt utg.) 1960 Vol. 16 Nr. 39

Här omnämns några Arvikabor som jag hyser den djupaste respekt för: stadsfullmäktige i Arvikas vice ordförande, metallarbetaren Robert Grundel (1898–1962), hans hustru Signe (1905–1974) och deras son Jan (1933–2025). De utförde sina gärningar i det tysta, med starka släkt- och vänskapsband till Norge. Signe var född där, och Robert hade arbetat i Norge i sin ungdom. Robert kände gränstrakterna mycket väl och smugglade, otroligt nog, människor över gränsen till Norge – vid två världskrig!

Moraklockans hemligheter

Grundels moraklocka, där de gömde viktiga meddelanden och brev, kan betraktas som en symbol för det omfattande samarbetet som ägde rum under ockupationsåren 1940–1945, över gränsen mellan Norge och Värmland. Klockan representerar den officiellt ”illegala” trafiken mellan ett ockuperat land och ett fritt.

Begravning för Jan

Idag deltog jag i en värdig ceremoni för att hedra Jan Grundel på hans begravningsdag. Det var en fin och minnesvärd stund. Samma dag uppmärksammade Arvika Nyheter hans historia i papperstidningen. Jan Grundel var en sann hjälte, även om han själv inte såg sig som en sådan. Han menade att han som barn inte hade något val annat än att hjälpa till med den verksamhet som pågick i hemmet. Något som är tydligt när man träffat Jan och hans barn är att familjen Grundels värme och generositet har gått i arv, och deras engagemang under kriget vittnar om en djup medmänsklighet och en stark vilja att hjälpa andra i svåra tider.

Jan har nu fått sin eviga vila och är återförenad med sina föräldrar, Signe och Robert, samt sin kära hustru Gertrud. Tillsammans vilar de nu i frid, förenade i minnen och kärlek.

Låten ”Menn i mørket” av Bjølsen Valsemølle handlar om en del av de motståndsgrupper som under andra världskriget ofta hade en fristad i Grundels hem i Arvika

Källförteckning

  1. Gävert, Lars-Olof. Hemliga hjältar: Familjen Grundels motståndscentral. 2024. ”Det sista vittnet”. https://blogg.l-ogaverth.com/2024/06/05/det-sista-vittnet/
  2. Ulla Grundel: ”Motståndsrörelser i Sverige och Norge under andra världskriget” 1999.
  3. Samtal med Lotta, Maria, Ulla och Jan Grundel (det sista vittnet).
  4. Lars Borgersrud: ”Wollweber-organisasjonen i Norge” Doktorsavhandling i historia vid Det historisk-filosofiske fakultet, Universitetet i Oslo 1995.
  5. Osvaldgruppen – Wikipedia. https://sv.wikipedia.org/wiki/Osvaldgruppen
  6. Festningsverk Militærhistorie: Osvald-gruppa, attentatet på Statspolitiet 1942. https://www.youtube.com/watch?v=BHIAXnwGh_w
  7. NRK – Sabotører i mørke 2013: https://tv.nrk.no/serie/brennpunkt/2010/MDUP11000410/avspiller
  8. Inge Bjørnar Eriksen, Lars Borgersrud ”Sabotører i vest” Sabotører i vest – Inge Bjørnar Eriksen, Lars Borgersrud – inbunden (9788271288204) | Adlibris Bokhandel
  9. Motion Arvikapartiet. 2024. https://www.arvikapartiet.se/wp-content/uploads/2024/04/Motion-Grundels-motstandscentral-pa-Rosendal.pdf
  10. Gävert, Lars-Olof. ”Kommunfullmäktige hedrar familjen Grundel med en minnesplakett i Arvika”: https://blogg.l-ogaverth.com/2024/11/01/kommunfullmaktige-hedrar-familjen-grundel-med-en-minnesplakett-i-arvika/
  11. Arvika Nyheter: ”Till minne av ”det sista vittnet”, Jan Grundel”. https://www.arvikanyheter.se/2025/04/07/till-minne-av-det-sista-vittnet-jan-grundel-e7e5a/


Minnesord: Till minne av Jan Grundel (1933-2025)

Lokalhistoria Postad av L-OPosted on tis, april 08, 2025 00:10:54
Osvaldgruppen
Jan Grundel 2024. Foto: Privat
Moraklockan där man smugglade hemlig kurirpost. Foto: Privat/L-O Gävert

”Det sista vittnet” Jan Grundel, Arvika, har avlidit 91 år gammal. Närmast sörjande är barnen Maria, Ulla och Lotta med anhöriga.

Jan var en unik länk till en dramatisk, länge glömd och förbisedd del av historien från tiden när Norge var ockuperat av Nazityskland. Som barn hade han under flera år daglig kontakt med många norska motståndsmän och sabotörer från grupper som Saborg, Osvaldgruppen och Pellegruppen. Dessa motståndsgrupper spelade avgörande roller i kampen mot nazistockupationen under andra världskriget men fick inga medaljer och glömdes efter kriget nästan bort. I familjen Grundels hem samlades motståndsmän från alla samhällsklasser, även om majoriteten var arbetare. Bland dem fanns landsflyktige tyske fackföreningsmannen Ernst Wollweber som organiserade sabotageaktioner mot nazistiska mål i Europa, och var en av Gestapos mest eftersökta personer. Familjen Grundel gav även skydd åt flyktingar som flydde nazismen. Bland dem fanns en desertör från den tyska armén (Wehrmacht), som bodde hos dem i ett helt år.

Jan Grundels berättelser och minnen har varit ovärderliga för att belysa motståndsrörelsens verksamhet. Han såg hur de planerade sina operationer, hur de levde i ständig vaksamhet och hur hans egna föräldrar riskerade allt för att hjälpa dem. Som liten pojke deltog han själv i kampen genom att vägleda norska motståndsmän och sabotörer, som övernattade i familjens hem på Rosendal – ibland i flera månader. Han höll utkik och spanade efter tyska Gestapo-agenter i Arvika. Det kunde hända att sabotörsgrupper med upp till 15 individer, samtidigt kunde befinna sig i familjen Grundels hem. Trots att Jans hem var fyllt med vapen, sprängmedel och sabotörer under ockupationsåren, höll han allt detta hemligt för sina kamrater och alla andra han kom i kontakt med. Hans förmåga att bevara dessa hemligheter under sådana omständigheter vittnar om en djup lojalitet och ett anmärkningsvärt mod. Detta gjorde honom till en viktig del av motståndets nätverk och visar hur även unga kunde bidra till motståndet.

En av Jans berättelser om en norsk motståndsman som ofta besökte dem gjorde ett särskilt intryck på mig. För Jan, mer än 80 år senare, var känslorna fortfarande starka. Han kunde inte minnas mannens namn, men kom ihåg honom som stor och stark. Mannen brukade lyfta Jan upp och ner som en del av sin träning, vilket skapade en stark samhörighet mellan dem. När mannen slutade komma tillbaka, började Jan fråga efter honom, men ingen gav något svar. Till slut fick Jan det tragiska beskedet: nazisterna hade tagit hans liv, och han skulle aldrig återvända.

Förutom att vara förmedlare av viktig lokalhistoria var Jan en mångsysslare av rang. Som ung var han aktiv inom Arvika Boxningssällskap och hade ett stort intresse för sport, särskilt fotboll och bandy. Hans yrkesbana började som journalist på Arvika Tidning, och han fortsatte senare som frilansare. Han drev en egen byggfirma, arbetade som husförsäljare och avslutade sitt yrkesliv inom olika studieförbund. Hans ständiga nyfikenhet ledde honom till att studera viner och att konvertera till katolicismen 1996. Han delade med sig av sina kunskaper genom vinkurser och artiklar i Arvika Nyheter. Musik, särskilt jazz, var en annan stor passion och han var en av initiativtagarna till Jössejazzen.

Man kunde ofta se Jan vandra längs Arvikas gator, klädd i en lodenrock, en österrikisk jägarhatt, med en kamera hängande runt halsen, en axelremsväska över axeln och en käpp i handen – ibland även med en hund vid sin sida. Trots sjukdomar visade han en oböjlig livsvilja och mötte livet med humor och ironi. Ironiskt nog träffade han sin maka Gertrud på Arvika sjukhus en vårdag 1956. Tillsammans bildade de familj och fick tre döttrar.

Jans liv präglades av djupa övertygelser, nära vänskap och en orubblig vilja att stå upp för sina åsikter. Han gick inte bara sin egen väg, utan formade den aktivt med starka politiska ideal. Hans politiska resa började redan i ungdomen, då han var aktiv inom SAP och deltog på läger i städer som Wien och Paris. Under senare delen av 1950-talet valde han dock att byta riktning och anslöt sig till högern, ett beslut som inte alltid möttes med förståelse i hans gamla parti. Trots detta behöll han vänskapen med sin fars vänner inom SKP, vilket visar på hans förmåga att bygga broar över politiska skiljelinjer. Under sitt liv fortsatte Jan att utveckla sina politiska ståndpunkter. Han gick senare över till Folkpartiet och avslutade sina politiska engagemang som medlem i Arvikapartiet. Oavsett vilken riktning han följde, stod han alltid upp för sina åsikter med en principfasthet som imponerade.

Hans barndomsår var ofta närvarande i hans tankar, men många gånger fann han det svårt att tala om sina upplevelser från krigsåren, även med sina närmaste.

Med Jan Grundels bortgång har Arvika förlorat ett band till vår stads lokala historia. Låt oss hedra hans minne genom att föra hans berättelser vidare – som en källa till inspiration och en påminnelse om modets och lojalitetens verkliga betydelse.

Arvika den 2 april 2025

Lars-Olof Gävert

Länkar minnesord:

  1. Arvika Nyheter. Till minne av ”det sista vittnet”, Jan Grundel. Hämtad från: https://www.arvikanyheter.se/2025/04/07/till-minne-av-det-sista-vittnet-jan-grundel-e7e5a/
  2. Värmlands Folkblad. Till minne av Jan Grundel. Hämtad från: https://www.vf.se/2025/04/05/till-minne-av-jan-grundel-32aca/


Sverige och kriget 🇸🇪

Demokrati, Historia, Lokalhistoria Postad av L-OPosted on tor, april 03, 2025 22:35:46

https://www.svtplay.se/klipp/jb3mWgb/om-sverige-och-kriget-bakomfilm

SVT:s dokumentärserie Sverige och kriget, som kommer i maj 2025, ger en inblick i Sveriges roll under andra världskriget – en tid av både ”neutralitet” och hemliga operationer.

Under kriget var Arvika och västra Värmland en viktig plats, där norska sabotörer och flyktingar fick skydd och stöd. Flera familjer i trakten, däribland familjen Grundel, riskerade allt för att hjälpa dem som kämpade mot nazismen. Jan Grundel (1933–2025) syns i klippet vid cirka 3:00. Hans berättelser och minnen har varit ovärderliga för att belysa motståndsrörelsens verksamhet i Arvika. Han såg hur de planerade sina operationer, hur de levde i ständig vaksamhet och hur hans egna föräldrar riskerade allt för att hjälpa dem. Som barn deltog han själv i kampen genom att vägleda frihetskämparna, som övernattade i familjens hem – ibland i flera månader – till familjens bostad på Rosendal. Han höll utkik och spanade efter Gestapo-agenter i Arvika. Det kunde hända att sabotörsgrupper med upp till 15 individer, samtidigt kunde befinna sig i familjens hem. Trots att Jans hem var fyllt med vapen, sprängmedel och sabotörer under ockupationsåren, höll han allt detta hemligt för sina kamrater och alla andra han kom i kontakt med. Hans förmåga att bevara dessa hemligheter under sådana omständigheter vittnar om en djup lojalitet och ett anmärkningsvärt mod. Detta gjorde honom till en viktig del av motståndets nätverk och visar hur även unga kunde bidra till motståndet.

En av producenterna bakom serien, Kristina Lindström säger på slutet att ”det är så kusligt likt vår samtid” ..



Följde fotspåren av kuriren och motståndsmannen Rolf Sannes 🇳🇴 genom tysta skogar i Bogen (Gunnarskog) 🇸🇪

Historia, Lokalhistoria Postad av L-OPosted on ons, mars 26, 2025 22:43:55

Förra helgen följde jag i fotspåren av den norske kuriren och motståndsmannen Rolf Sannes (född den 16 maj 1915 i Larvik, död – skjuten av tyskarna – den 13 november 1944 i Austmarka).

Rolf tillhörde ”de vitklädda”, norska kommandosoldater som utbildades för att utföra specialuppdrag i det ockuperade Norge under andra världskriget. Dessa uppdrag kunde omfatta allt från att ta emot vapensändningar som släpptes med flyg, kurirverksamhet, eliminera farliga nazister, föra bort angivare och utföra sabotageaktioner. Hans liv och gärningar utgör en del av en relativt okänd historia som utspelade sig för 80 år sedan, en historia som också belyser Sveriges betydelse i slutet av andra världskriget. Vid den tiden etablerades hemliga baser (top secret) nära gränsen mot Norge i samverkan mellan Norge, britterna, amerikanerna och den svenska underrättelsetjänsten, C-byrån. Vid dessa baser utbildades motståndsmän och försågs med utrustning. USA:s stöd organiserades genom Office of Strategic Services (OSS), föregångaren till CIA.

Vitklädda specialsoldater vintertid – en av dessa var Rolf Sannes

De så kallade Sepals-baserna i norra Sverige är relativt väldokumenterade, och det finns till och med radiodokumentär om dem. Däremot har flera av baserna i Värmland varit till stor del okända. Ett exempel är basen Juno, belägen vid torpet Kösstorp, som också finns bland bilderna. Här tränades norska kommandosoldater i strid, sabotage och gränsöverskridande räder med utrustning från brittiska och amerikanska styrkor.

Flygsläpp Operation PLANET och TWINKLE

Av själva bostadshuset på Kösstorp står idag endast grunden kvar. Men platsen och bakgrundshistorien är mäktig. Det jag har läst om och det som man inte kan läsa sig till men själv kan analysera från de texter och material man hittat gör denna historia helt otrolig, och känslan när jag vandrade i dessa tysta skogar i norra Gunnarskog var mycket speciell. Var faktiskt vid den här basen redan 1993, då ovetandes om vad som hade hänt där. Järvenskolan i Gunnarskog och tema friluftsliv gjorde att vi kom ut i skogen. Den gången cyklade vi till Mitandersfors, vandrade på Finnskogsleden och paddlade kanot över Lomsen till finntorpet Ritamäki. Därefter cykel tillbaka till Järvenskolan. Tre fina dagar i naturen. Tacksam för detta idag.

Själva gränsövergången som ofta användes av ”de vitklädda” från basen Juno 1944-45 brukade vara vid Langtjarne. En öde plats så långt norrut man kan komma i Gunnarskog vid gränsen till både Norge och Torsby kommun. Här kom man in i Varaldskogen som ligger på Finnskogen i Kongsvinger kommun. Här finns barrskog i mjuka sluttningar och åsar på 170-400 meter över havet. Myrar och tjärn bryter upp skogslandskapet. Varaldskogen var/är en öde plats, långt från annan bebyggelse.

Kösstorp. ”Juno” Foto: Lars-Olof Gävert
Torpet Kösstorp Bogen. Foto: Lars-Olof Gävert

Artikel kommer i Gunnarskogs-Nytt

Har fått i uppdrag att göra en artikel till Gunnarskogs-Nytt om denna historia och kommer publicera artikeln här på bloggen när den finns i tidningen. Så håller lite på en del exceptionella uppgifter jag har kunnat hitta om denna historia. Källförteckning kommer i samband med artikeln.

9 april 1940: ”Vi hör på vår dåliga likströmsmottagare att Tyskland gått in i Norge och att vårt broderland befinner sig i krig. Det sker en dag då det alltjämt är meterdjup snö i skogarna på båda sidor gränsen”

från Oskar Solbergs dagbok.

Hjältar i familjen Solberg viktiga för motståndsrörelsen

För den dagliga försörjningen av mat till ”operatörerna” i basen Juno vid Kösstorp svarade bland annat familjen Solberg i Mitandersfors. De hade 5 kilometers promenad i kuperad skogsterräng till basen, och fjädringsmannen Oskar (Mjölnar-Oskar) och Jenny Solbergs barn bar ofta maten dit själva. Deras insatser är en påminnelse om vardagshjältar som bidrog till motståndskampen. Oskar Solberg var en skicklig man som kunde många yrken, han var fjärdingsman (underlänsman), mjölnare, sågare, smed, kraftstationsföreståndare i 46 år, organiserade flyktingmottagning och stöttade motståndsrörelsen helhjärtat. Oskar hade till och med en radiomottagare i boden som han använde för att upprätthålla kontakten. Radion kallades för Appetuss. Efter kriget fick Oskar Haakon VII:s frihetsmedalj.

Haakon VII:s frihetsmedalj till fjädringman Oskar Solberg

En av ”de vitklädda” från basen i Kösstorp skjuten till döds av tysk gränspatrull i november 1944

Måndagen den 13 november 1944 var två lastbilar på väg från Austmarka mot den svenska gränsen för att hämta ved. I den första bilen satt Einar Kjellerhullet och Hans Bråten, och i den andra bilen färdades Hans Amundsen samt två norska kurirer, varav en var Rolf Sannes. De hade varit med på en mottagning av ett flygsläpp med vapen på en stor myr nordväst om Elverum och var på väg tillbaka till baserna i Bogen. Ursprungligen var planen att de två kurirerna skulle ta sig till fots skogsvägen över Varaldskogen till Sverige, men tidsnöd gjorde att de valde att åka med lastbilarna. Öster om Sunddamsaga blev bilarna stoppade av en tysk gränspatrull bestående av åtta soldater. När soldaterna begärde att få se passen kunde Rolf inte omedelbart hitta sitt, vilket väckte misstankar. De beordrades ut ur fordonet, och tyskarna upptäckte snabbt deras sovsäckar, proviant och pistoler av brittiskt märke. Rolf såg sin chans och försökte fly till skogs. Han sprang i sicksack mellan träden, men en tysk soldat träffade honom i ryggen med kulorna från en maskinpistol. Den 29 årige Rolf avled omedelbart.

Rolf var på väg till familjen Solberg för att hämta kläder som han hade där när han blev skjuten.

Minnesmärke för Rolf Sannes. Foto: L-O Gävert (mars 2025)


Årsredovisningar (2024) från Must, FRA, Säkerhetspolisen och Norska PST 🇸🇪 🇳🇴

Demokrati, Säkerhet Postad av L-OPosted on tis, mars 25, 2025 23:18:05

Årsredovisningarna för 2024 från Must, FRA och Säkerhetspolisen har nyligen publicerats och är väl värda en noggrann genomgång. Våra grannländer har också successivt släppt motsvarande rapporter under våren. Det stora intresset för dessa rapporter visar tydligt på behovet av stöd för att förstå det komplexa och osäkra globala läget.

USA och dess kontext

När det gäller USA, som just nu är ett hett samtalsämne, ger rapporterna begränsad vägledning. Då de avser 2024 och skrevs innan Donald Trump blev president och började utmana den globala säkerhetsordningen, säger de lite om hur USA agerar idag eller hur Trump kan komma att agera framöver. Trots detta kan insikter om aktörer som Ryssland och Kina hjälpa oss att reflektera över USA:s handlingsutrymme och konsekvenserna av Trumps beslut.

Ryssland: en långsiktig konfrontation

Ett centralt tema i rapporterna är Rysslands agerande och framtida avsikter. Kreml ser Väst som en fiende och förbereder sig för en långvarig konfrontation, med tron att denna kan vinnas. Kriget i Ukraina är en del av denna större strategi. Trots Rysslands utmaningar är hotet mot vår säkerhet fortsatt högst reellt, inte bara genom kriget i Ukraina, utan även via hybridhot mot Sverige och dess allierade. Även om tidsperspektivet för ett direkt militärt hot är osäkert, måste vi agera som om tiden är knapp.

”Flera händelser i närtid har visat på en allt mer offensiv inställning när det gäller att planera och genomföra sabotage i EU- och Natoländer.”  (Must årsöversikt)

Aktiv hantering av hot

Rapporterna betonar att vi inte får låsa oss vid tidtabeller för framtida hot. Istället är det avgörande att aktivt hantera nuvarande hot, såsom underrättelseinhämtning, påverkansoperationer och sabotage. Erfarenheter från Europa visar att sabotagehotet är bredare än bara undervattenskablar – det omfattar även sprängningar och mordbrand. Här kan Norges nationella säkerhetsmyndighets råd vara vägledande: identifiera risker, samla information, ha övervakning och rutiner för att hantera kritiska förmågor.

Kina, andra konflikter och hot

Trots fokus på Ryssland får vi inte bortse från andra hot. Kina fortsätter att utgöra en betydande risk, inte minst genom sitt stöd till Ryssland. Samtidigt kvarstår terrorism, organiserad brottslighet och andra globala konflikter som påtagliga hot. Den komplexa hotbilden kräver att vi är förberedda för en rad olika scenarier.

Säkerhetsskydd: en ständigt pågående process

Rapporterna understryker vikten av ett systematiskt säkerhetsarbete. Hoten förändras ständigt, och säkerhetsskyddet måste utvecklas i samma takt. Organisationer bör uppdatera sina hotanalyser och säkerhetsåtgärder regelbundet och söka stöd vid behov. Som Säkerhetspolisen uttrycker det: ”Alla samhällsviktiga verksamheter måste prioritera säkerhetsskydd för att bygga motståndskraft.”

Årsrapporterna (länk):

  1. Must (Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten): Musts årsöversikt för 2024 finns tillgänglig här:https://www.forsvarsmakten.se/contentassets/546bbe13064a4c739e1cbc4b5e4571f7/2024-must-arsoversikt.pdf
  2. Säpo (Säkerhetspolisen): Säkerhetspolisens publikationer, inklusive årsredovisningar, finns här: https://sakerhetspolisen.se/download/18.5cb30b118d1e95affec37/1708502268494/L%C3%A4gesbild%202023-2024.pdf
  3. Norska PST (Politiets sikkerhetstjeneste): Den nationella hotbedömningen för 2025 från Norska PST finns här:  https://www.pst.no/globalassets/2025/nasjonal-trusselvurdering-2025/nasjonal-trusselvurdering-2025_no_web.pdf
  4. Årsrapport för 2024 FRA: https://fra.se/download/18.766e440918f572e7335195/1740753605133/FRA_arsrapport_2024_uppslag.pdf


Tungtvannsaksjonene 1942-1944

Demokrati, Historia, Lokalhistoria Postad av L-OPosted on fre, mars 14, 2025 23:59:40
Festningsverk Militærhistorie – Tungtvannsaksjonene 1942-1944

Hydrogenfabriken på Vemork revs 1977. Ingen visste att källaren, där högkoncentrerat tungt vatten tillverkades, fortfarande var intakt. För några år sedan hittades källaren och den är nu tillgänglig för allmänheten. Följ med till platsen där Norges mest berömda sabotageaktion ägde rum 1943. I denna videoblogg besöker Festningsverk Militærhistorie, Stian Fosland, Rjukan och berättar om ”Tungvattensaktionerna”. Han inleder sin resa genom att ta en tunnel från kalla krigets dagar till Gaustatoppen. Sedan besöker han det norska industriarbetarmuseet på Vemork och får en guidad tur i ”Tungvattenskällaren”. Resan avslutas vid Mæl station, där ”Tinnsjöaktionen” inträffade 1944. Tungvattensaktionen var en serie militära sabotageinsatser mot Norsk Hydros anläggning i Rjukan i Telemark under andra världskriget. Insatserna genomfördes av de allierade och syftade till att hindra Tyskland från att få tillgång till tungt vatten som producerades i Rjukan. Tungvattnet var viktigt för atomforskning och möjlig produktion av kärnvapen. Tungvattensaktionen omfattade Operation Grouse och Operation Freshman, Operation Gunnerside (Vemorkaktionen) samt Tinnsjöaktionen (Bonzo – Knut Haukelid).

”Britterna bygger upp en organisation för hemliga operationer. Den heter Special Operations Executive, avdelningen för specialoperationer, kallad Churchills spionskola. Här tränas norrmännen som flytt från ockupationen.

Joachim Rønneberg berättar:

– Vi utbildades för sabotageaktioner bakom fiendens linjer. Vi lärde oss allt om sprängämnen, att skicka kodade meddelanden med morse och att kasta handgranater.”

https://www.expressen.se/nyheter/sa-raddade-hjaltarna-fran-telemark-varlden/

Den här tiden på året för 82 år sedan så var några av sabotörerna från Rjukan på sin reträttväg till Sverige. Fem sabotörer med Joachim Rønneberg i spetsen kom den 19 mars 1943 in vid gränsröse 106 i norra Värmland, grävde ner sina vapen och övernattade (Uggleheden, Höljes), anmälde sig under falska namn hos en landsfiskal som ”civila” flyktingar, fick enkel biljett till Vingåker och Kjesäter, där de passerade genom ”gräddfilen” för VIPs, kom till Stockholm och flög från Bromma till Skottland – hela vägen under sina falska namn från Rjukan. (Källa: Anders Johansson)

I de hemliga polisdiarierna står det om halvt nedgrävda funna klädesplagg som troligen kom från de männen, i närheten av gränsröse 106. (Källa: Martin Bergström)

Det finns även en koppling till Arvika i denna historia. En del av sprängmedlet som användes vid aktionerna vid Rjukan förvarades en tid i familjen Grundels hem i Rosendal, då några sabotörer kommit släpande med det i en stor väska…

Källförteckning

  1. En informativ artikel om sabotageaktionerna riktade mot tungvattenproduktionen i Norge under andra världskriget, inklusive detaljer om Operation Gunnerside. https://en.wikipedia.org/wiki/Norwegian_heavy_water_sabotage
  2. En historisk sammanfattning av Operation Gunnerside och dess betydelse för att förhindra Tysklands utveckling av kärnvapen under andra världskriget. https://ahf.nuclearmuseum.org/ahf/history/operation-gunnerside/
  3. Dokument och arkivmaterial från Imperial War Museums som belyser detaljer och order från Special Operations Executive (SOE) relaterade till Operation Gunnerside. https://www.iwm.org.uk/collections/item/object/1030023025
  4. Gävert, Lars-Olof. Hemliga hjältar: Familjen Grundels motståndscentral. 2024. ”Det sista vittnet”. https://blogg.l-ogaverth.com/2024/06/05/det-sista-vittnet/


Nästa »