ADVENTURE

Terräng-DM avgjordes i Hagfors. Jag och Frida från Team FORIMP åkte dit för att tävla. Det gick väl ok för oss båda. Frida som slitit med överbelastning gjorde ett stabilt resultat och hade en bra känsla vilket är viktigt i läget hon befinner sig i. För mig som numera ställer upp i motionsklassen H 35 och tränar relativt lite så var totaltrea ett klart godkänt resultat. Man kan säga att pallen var väldigt rättvis denna kväll med ju fler träningstimmar man gjort senaste åren desto högre upp var man.

Resultat

Sedan
jag sist skrev här så har jag hunnit med att springa några lopp.
1:a, 2:a, 1:a, 3:a är de senaste resultaten trots att man slutat.
Åtminstone har man slutat träna på någon högre nivå för det
verkar ju bli en del tävlingar. Inte alltid kul att jämföra med
när man var igång som bäst för några säsonger sedan men en
ganska bra grundform finns där någonstans. Har också hastigt och
lustigt blivit Team Manager i Team FORIMP. Gå gärna in på vår
teamsida http://teamforimp.se/
och gilla oss på facebook. Våra elitsatsande Mona Hallberg och
Frida Michold är starka när de är i form, så där får killarna
passa sig. Mona som nyligen gjorde debut på en triathlontävling
slog alla killar utom en (5 sek) på cykeldelen som mätte 4 mil och
idag på Örebro triathlon vann hon totalsegern över killarna med
ngr minuter i mål. Hon cyklade då typ 4 minuter fortare än
bästa kille på en tre mils cykelbana…

Känns
som vi har en bra bas i teamorganisationen nu men det finns alltid
saker att jobba på. Hoppas få tag i personer som kan hjälpa till
om det är något som behöver ordnas.Tävlingar
Sisuterrängen
gick på en mycket hård bana och där nådde jag målet först.
Kroppen kändes mycket bra och sprang i tröskeltempo till 2 km var
kvar och körde sedan på. Det var bra drag i kroppen denna dag men i
högsta fart så funkar det inte lika bra som man alltid hoppas.
http://nwt.se/sport/friidrott/2016/05/15/succe-for-terranglopp-i-forshaga

Körde
sedan Krystallmarsjen i Norge där jag var 2:a, 8 sekunder efter
Hallvard Nilsen som gjorde en mycket bra avslutning på loppet.
Kändes inte lika pigg i steget som på Sisuterrängen men försökte
köra på under mitten av loppet. På slutet var Hallvard starkare
och jag fick vika ner mig. Hade 28,57 detta år jämfört med
banrekordet på 27,00 år 2010 då jag spurtade mot en som gjort 29
minuters på milen både före och efter det loppet.
http://www.kondis.no/alt-som-normalt-da-nordsveen-og-nilsen-vant-krystallmarsjen.5876926-127676.html

På
Åmotforsjoggen var elljusbanan mycket tungsprunget och med en hel
del backar så är detta en krävande bana. Var nog i detta års
bästa uppförsform detta lopp. Hade man haft den formen på
Sotarblixt hade det gått undan även uppför. Tryckte på extra i
backarna eftersom det var så kul att springa uppför med en sådan
form. På platt underlag svarade det inte lika bra denna dag upplevde
jag men skönt att det gick fort uppför..
https://nwt.se/arvika/an-sport/2016/05/30/l-o-snabbast-i-amotforsjoggen

Körde
sen DM 5000 meter på Tingvalla som en bonus. Banlöpning är inget
jag gillar som tävling men det är riktigt bra träning för
löpsteget att vara på banan. Visste innan att kroppen nog inte är
riktigt återhämtad från Åmotforsjoggen men det är värt att
testa. Målsättningen var pallen. Kändes som det blir tufft. Kände
redan efter 1 varv att det inte fanns något särskilt tryck i benen
så det var bara att genomföra utan direkt plan. Återhämtningstiden
nuförtiden är låång.. Blev lite spurt på slutet, klarade en av
killarna men benen var inte tillräckliga för den andre som var
inblandad i spurten så från DM-silver skilde det 47 hundradelar.
Tiderna var inget att prata om, förutom dålig dagsform så var det
olidligt varmt vilket gjorde att många slet. Resultat
DM 5000

Tävlade
i hemmatävlingen Set Sail Trailrunning i lördags. En tävling jag
önskade få till en bra form på då den är en favorittävling som
går i terräng jag tränat i sedan barnsben genom orienteringen
kring Jössestugan med OK Jösse. Eftersom jag trappat och saknar
mycket grundträning så funkade nog inte hårdkörningen veckorna
innan utan kroppen blev istället tung. Kände redan efter 200 meters
löpning att detta kommer inte att gå. Låg efter hela tiden men tog
in en del sista delen och slutade 16 sekunder efter. Totalt skrot i
hela kroppen och detta är nog något jag kommer dra med mig en tid.
Roligare känsla var det att komma nära naturen när jag några
timmar före start snitslade banan. När jag gick över myr så kom
en spelgalen tjädertupp och ville slåss. Dammet yrde när han slog
med vingarna och ville inte släppa förbi mig. Blev så full i
skratt för han såg så rolig ut. Han hindrade mig dessutom på
tillbakavägen också. En riktig kung i skogen alltså..

Artikel
här

Igår
var det Karlstad marathonstafett vid Tyrstugan. Var med i laget
Fasadinvest och vi lyckades vinna motionsklassen och vi slog även
alla tävlingslagen. Körde själv två sträckor och eftersom
kroppen inte varit vidare pigg efter sotarblixloppet försökte jag
få till två jämna sträckor med kontrollerad körning. Det funkade
ganska bra även om jag inte hade de spänstigaste benen. Riktigt kul
var det iaf och en hel del prestige såklart! Vi kunde till och med
slänga in lagledarn på två sträckor, så gott om tid hade vi att
spela med. Vassa killar i laget..

Artikel
här

Nu framöver blir de pass jag kör lugna pass i skogen för att hitta tillbaka till en brukbar form och få tillbaka lite spänst i benen. Har varit roligt att köra många tävlingar men missade lite med formen. Märks både att man inte tränat och att man blivit äldre att det tar längre tid att återhämta sig numera. Svårt att acceptera :-)!

Hann
med att göra tävlingsdebut i söndags, på Baksjøløpet
på Åbogen. 36 gången loppet kördes och jag själv var med för
8:e gången. Hade väl inga höga förväntningar på mig själv
inför loppet men tänkte i varje fall sälja mig dyrt och se hur
länge jag kunde hänga med i täten. Visste att det skulle bli
slitsamt med tanke på hur mycket träning jag missat. Första backen
är 1 km lång och här låg jag längst fram i täten. Körde så
mycket det gick. Kändes rätt bra första 3-4 km men jag tyckte de
sprang med väldigt lätt. I mitten på banan är det ett parti med
mycket småbackar upp och ner. Blev trött här, som det kändes pga
nedförsbackarna som jag inte riktigt behärskar i nuläget. Fick
efter det här backiga partiet släppa förbi mig en kille som var
stark och sista 4 km var riktigt jobbiga trots att de är ganska
lätta. Kunde inte växla tempo nerför sista backen heller så
tappade rätt mycket på killen framför men kunde hålla undan för
övriga och blev överraskande 2:a. En bra genomkörare blev det och
kul att dra på sig nummerlappen igen. Känns som detta ändå var
överraskande bra efter omständigheterna men räknar med att vara
rätt ojämn i prestationsförmågan i vår. Viktigast är att man
tycker det är kul och det var det verkligen. Har tidigare vunnit
loppet 2007, 2013 och varit på pallen varje år jag varit med så
det var kul att kunna upprepa detta.

Resultat
i Artikeln nedan:

Artikel
kondis

Intressant
läsning var det också i senaste Runners World där det stod om
Metbäcksexpressen Tore Axelsson som jagar veteranlöpningsrekord.
Riktigt bra artikel om en hårding utöver det vanliga. Artikeln
finns inte på nätet men det har skrivits om Tore tidigare i
löparsverige. Bla här: http://blogg.l-ogaverth.com/#post675

Blev ett testlopp, 5 km asfalt/grus här
i påskhelgen. Har inte kört något fartpass sedan oktober och har
knappt tränat sen början av december då jag därefter haft en
massa återkommande förkylningar, halsont och bihåleproblem. Så
det var inte lång tid jag hann börja träna lite igen innan jag
skulle försöka springa testlopp. Bävade mig innan start då jag
förstod att det skulle bli jobbigt för benen men det var bara att
köra.

Första kilometern gick ändå
förvånansvärd lätt. Att växla löpsteg beroende på medlut eller
motlut gick dock riktigt dåligt och kände mig klumpig och var rädd
för att stumna. Hade en tid ca minuten bakom mitt rekord men då
hade man en tröskelfart på 3,20 per km, nu ligger väl max på hårt
underlag därikring. Är såklart en bit ifrån där jag önskar att
vara men med tanke på bakgrunden jag har så är det ganska klart
att man ändå har en bra grund i kroppen. Får ta tävlingar här i
vår som träning och försöka bli bättre form till sommarn/hösten.
Tror dock att jag kan springa rätt fort i skogen innan dess.

Resultat

Vi har också försökt styra upp
verksamheten kring teamet på ett bättre sätt då detta har varit
eftersatt en längre tid. Vi kommer nu hetta Team Forimp, namnet är
efter vår huvudsponsor som ställt upp för oss i flera år
(brorsans bolag). http://www.forimp.se
Återkommer med info när vi lanserar nya hemsidan.

Ibland har jag ryckt in extra i FORIMP
AB och för någon vecka sen hade jag ett intressant uppdrag då det
skulle köras ut virke från en ö. Isen var inte tillräcklig för
någon traktor så det blev motormanuell avverkning och därefter
utkörning med 6-hjuling. Fick dra stock för stock de grova
timmerbitarna och sen köra massaveden på kärra. Blev 2,5 dagars
jobb för att få ut virket över isen. Sista dagen fick jag hjälp
av Christian och Eric så då gick det lite snabbare. Sista lasset
jag körde över så gick det hål i isen men 6-hjulingen klarade
sig, dock var det sista gången som jag körde över igen så det var
verkligen på håret att vi fick ut det vi kunde få med oss. Ibland
har man marginalerna med sig..

Var för första gången och tittade
till Mathias gravplats på Brunskogs kyrkogård under påsken. Han
ligger begravd på en väldigt fin plats. Kändes väldigt märkligt
och overkligt att stå och titta på en yngre kamrats grav. Saknar
honom så oerhört mycket…

Kanske
är dags att göra en utvärdering på år 2015 nu när vi kommit en bra bit in i 2016. Idrottsmässigt så missade jag stora delar av
försäsongsträningen p.g.a. en fyrhjulingsolycka. Det kändes dock
ganska bra i skogen med obanad löpning ganska snabbt efter skadan
men löpning på hårdare underlag gick rätt segt, och gjorde så
större delen av säsongen. Var på väg att komma i form under
sommaren men då fick jag en muskelbristning i vaden på en tävling
så då gick det ytterligare en månad utan träning. Sen blev det
inte så mycket tävlingar men på SM i springskytte hade jag min
absolut bästa form för året . Så lyckades med den enda toppningen
jag gjorde, och lyckades försvara mitt SM-guld individuellt samt ta
SM-guld i stafett och ett silver i lagtävlan. Var riktigt nöjd med att det kunde gå så bra just den dagen..

Summering:

Totalt
antal tävlingar: Mindre än vanligt

Totalt
antal segrar: Minst 5 (2014 6) (2013 17) (2012 ?) (2011 9) (2010 17)

Totalt
antal andraplatser: Känns som det var en del 2:a platser i år..
(2011 8) (2010 12)

Totalt
antal medaljer: 2 SM-guld, 1 SM-silver, 1 FM-silver

Totalt
antal felstämplat: Ingen (2014 0) (2013 0) (2012 0) (2011 2) (2010
2)

Totalt
antal träningsdagar jag trivdes: Träningspassen med min turkamrat
Nilsson är alltid lätta att genomföra. Nilsson har betytt mycket
för min kapacitet genom åren. Hoppas vi har många, långa turer
både med och utan ryggsäck i framtiden att se fram emot…

Totalt
antal whiskeyflaskor konsumerande: 0, som vanligt men gurglade en del
whiskey runt jul då jag hoppades förkylningen skulle ge sig men det
gjorde den inte. Kanske får dra någon detta år som kommer som jag
alltid brukar säga 😉

Totalt
antal söndertrasade skor: Några stycken, finns många dåliga skor
som inte håller…

Summa
Nattjakta: Vann alla deltävlingar jag kunde vara med på. Gick
riktigt bra på någon. Men eftersom jag inte kunde vara med på alla
så fick jag gå ut med ca minuten bakom och jaga i finalens
jaktstart. Var ikapp täten vid 4:e kontrollen men gjorde sen
taktiskt bort mig totalt så jag blev 2:a till slut.

Årets
roligaste tävling: Sotarblixtloppet. Att få dela segern med Nilsson
betydde otroligt mycket för mig. De som var kritiska till att vi
inte spurtade om det utan delade segern vet inte alls vad idrott
handlar om. Idrott är så oerhört mycket mer än att stå ensam
överst på en prispall, men så långt kommer inte kritikerna att
komma i tanken. Någonsin, för de kommer aldrig att uppleva den
delen av idrotten…

Årets
bästa form: SM springskytte där jag var ett par snäpp piggare än
övrigt under året. Hade en riktigt sjukt bra form i skogslöpning under Hiernmannen på säterudsskogen. Inspiration från riktig hemmaplan spelade kanske in: http://blogg.l-ogaverth.com/#post791

Årets
sämsta form: Borejoggen var riktigt tung från start till mål.

Årets
roligaste träningspass: 310 pass eller en deltävling i nattjakta som man tar som träning och man känner att kroppen svarar och man flyger fram i skogen..

Årets
tråkigaste träningspass: När man är skadad

Årets
konstigaste i orienteringskogen: Missarna på nattjakta finalen var
extremt dåliga. Ren parodi..

Årets
bästa träningspass: Ryggsäck i skogen är bra, håller långa
turer med ryggsäck fortfarande högt på träningsrankingen.

Årets
bästa tävlingar: Sotarblixtloppet. Arvika stadslopp är alltid
välarrangerat och resultatet i SM-springskytte i STHLM var riktigt
bra.

Årets
tråkigaste tävlingar:Värmskogsloppet, för att där fick jag bryta
i klar ledning med en muskelbristning. Fick hoppa tillbaka på ett
ben..

Årets
brutalaste tävling: Sotarblixt är alltid brutal

Årets
tuffaste tävlingsdag: SM i springsskytte när man kör två race på
en dag

Årets
trevligaste segrar: Överlägset dubbelseger med Nilsson på
Sotarblixtleden och stafetten med kungliga värmlands regementes
skytteförening på SM i springskytte

Årets
bästa känsla i kroppen: SM springsskytte

Årets
bästa insikt: Allt kan förändras på ett ögonblick..

Årets
tråkigaste insikt: Allt ska sparas på

Årets
mest spännande tävling: SM-springskytte stafetten är alltid en
kamp mot Stockholmspolisens skytteförening och stafetten på försvarsmaktsmästerskapen i orientering. Grym prestige där!

Årets
bästa sko: Icebug fulldubbade orienteringssko är grym.

Årets
sämsta sko: Många

Årets
investering: Glock 9 mm, perfekt för träningsskytte

Årets
lärdomar träningsmässigt: Skada dig inte

Årets
lärdomar livet: Ett beslut förändrar allt

Så
såg det enkelt ut 2015…

Avslutningen
på året var sen fruktansvärd då kompisen Mathias tog avsked av
den här världen. Har inte ens orkat åka till hans gravplats ännu
för det smärtar så grymt mycket…

Nu
gäller det att se framåt och bara köra. Tyvärr har skador och
sjukdomar förstört en hel del av försäsongsträningen men hoppas
kunna köra på snart. Fick en pinne rakt in i låret nu det sista
som mosade lite muskler så får ta det lite lugnt ett tag…

Senaste veckorna har gått av bara
farten trots en långdragen förkylning. Har inte tränat på mycket
länge, åtminstone inte sådant som jag anser är träning. Så har
fått ägna tiden till den lilla valpen som har kommit in i vårt
hus. För att göra en historia kort så fick Mathias (min kompis som
gick bort i december) 8 st hundvalpar efter Tsappo. Tsappo är den
fina polarhunden som har varit med mig i skogen en del, en fantastisk
hund, på alla sätt. En av valparna var nästan identisk med honom i
utseende och denna tyckte Mathias att jag skulle ha, annars skulle
han behålla den valpen själv. Jag var tveksam då det tar en del
tid och liknande men även glad att han frågade för han tyckte den
valpen var speciell och det gjorde jag också. Samtidigt så var det
ett unikt tillfälle att få en valp efter Tsappo. När sen historien
skrevs och Mathias lämnade den här världen så var jag tvungen att
bara se möjligheterna med hunden. Det var också det första som
Mathias sambo Helena sa när vi möttes efter hans död. ”Nu får
du ta Tsappo 2” och då var det inget att undra på så nu är jag
ägare åt en valp döpt till Tsappo Junior. Vi är dock båda
förvisade av Maria till att sova under trappan så där håller vi
till. När det blir varmare ute åker vi nog ut..

Jag minns mycket väl hur Mathias sa många ggr att du skulle ha en sån hund, vore perfekt att ha med på turer och annat, och han hade rätt. Redan har jag varit utomhus mer än vanligtvis. På fredag är det också dags för begravning för Mathias. Jag gruvar mig redan. Det kommer göra ont…

Julaftonsturen som jag och Nilsson enligt tradition tog blev lyckad som vanligt trots storm
och förkylning. En liten film/dokumentär efter den gjordes:

I söndags fick jag ett telefonsamtal som jag aldrig kommer
att glömma. Hörde direkt att något mycket allvarligt hade hänt. Det värsta
tänkbara var ett faktum, min älskade vän och tidigare arbetskamrat Mathias hade
lämnat den här världen för nästa. Kändes som hjärtat gick i tusen bitar, jag
blev alldeles kall och skakade i hela kroppen. Kunde inte tro att det var sant.

Åkte hem till hans hus tillsammans med Mathias sambo Helenas
vän, och min tidigare klasskamrat, Veronica. När vi kom dit var det tomt men hundarna
var hemma. Jag såg direkt på Mathias hund Tsappo, som jag haft med mig i skogen
både med och utan Mathias många gånger att något var väldigt fel. Hela hunden
hade ett kroppspråk som utstrålade saknad och sorg, och när jag satte mig hos
honom så la han sina stora tassar på mina axlarna på ett sätt han aldrig gjort
förut. Det var omöjligt att hålla tillbaka tårarna. Många fina minnen kom över
mig och jag såg dem så klart fast det kändes som allt annat var en mardröm
denna hemska dag.

Det var därefter inte lätt att möta Mathias familj men jag
hoppas det betydde en del för dem att känna att stödet finns även utanför
familjen. När sådana här saker sker så vet man inte alls hur man ska vara men
det viktigaste är nog bara att finnas till. Och lyssna. Smärtan i hjärtat när
hans mamma, som nyss förlorat sin enda son, säger till mig att jag har varit
en så fin kompis till Mathias och att han pratade om mig ofta är
obeskrivlig..

Mathias var mer än bara en vanlig vän. Han var någon som
brydde sig om en av hela sitt hjärta. Hans värme gjorde också att han hjälpte
många som inte hade det så lätt i livet men kanske glömde han bort sig själv.
Mathias var så oerhört omtyckt av de som hade någon form av funktionshinder som
han hade jobbat med. Han hade en naturlig fallenhet att jobba med människor så
han var i detta jobb i en helt egen divison. Mathias hade en intelligens och
förståelse som var unik på alla sätt. Att han skulle börja läsa juridik här i
vår hade nog också att göra med att han ville hjälpa folk.

När min mamma dog 2005 så fanns han där, när pappa dog 2012
likaså, med värme, medkänsla och med hopp om framtiden. Kanske var det så, att
just därför att han kunde känna in andras smärta, på riktigt, var en del i att han
själv inte orkade längre. Det får vi aldrig veta. Mycket låg nog till grund för
att han tog det beslut han gjorde, men han valde själv att gå den vägen, och då
litar jag på att han gjorde det han trodde på och det respekterar jag. Den här
världen blev i varje fall i detta ögonblick en mycket kallare plats att leva på
men jag är säker på att Mathias kommer att vaka över oss som blev kvar…

Vi kommer att ses igen min älskade vän. Men inte än… Vila
i frid!