ADVENTURE

Blev ett testlopp, 5 km asfalt/grus här
i påskhelgen. Har inte kört något fartpass sedan oktober och har
knappt tränat sen början av december då jag därefter haft en
massa återkommande förkylningar, halsont och bihåleproblem. Så
det var inte lång tid jag hann börja träna lite igen innan jag
skulle försöka springa testlopp. Bävade mig innan start då jag
förstod att det skulle bli jobbigt för benen men det var bara att
köra.

Första kilometern gick ändå
förvånansvärd lätt. Att växla löpsteg beroende på medlut eller
motlut gick dock riktigt dåligt och kände mig klumpig och var rädd
för att stumna. Hade en tid ca minuten bakom mitt rekord men då
hade man en tröskelfart på 3,20 per km, nu ligger väl max på hårt
underlag därikring. Är såklart en bit ifrån där jag önskar att
vara men med tanke på bakgrunden jag har så är det ganska klart
att man ändå har en bra grund i kroppen. Får ta tävlingar här i
vår som träning och försöka bli bättre form till sommarn/hösten.
Tror dock att jag kan springa rätt fort i skogen innan dess.

Resultat

Vi har också försökt styra upp
verksamheten kring teamet på ett bättre sätt då detta har varit
eftersatt en längre tid. Vi kommer nu hetta Team Forimp, namnet är
efter vår huvudsponsor som ställt upp för oss i flera år
(brorsans bolag). http://www.forimp.se
Återkommer med info när vi lanserar nya hemsidan.

Ibland har jag ryckt in extra i FORIMP
AB och för någon vecka sen hade jag ett intressant uppdrag då det
skulle köras ut virke från en ö. Isen var inte tillräcklig för
någon traktor så det blev motormanuell avverkning och därefter
utkörning med 6-hjuling. Fick dra stock för stock de grova
timmerbitarna och sen köra massaveden på kärra. Blev 2,5 dagars
jobb för att få ut virket över isen. Sista dagen fick jag hjälp
av Christian och Eric så då gick det lite snabbare. Sista lasset
jag körde över så gick det hål i isen men 6-hjulingen klarade
sig, dock var det sista gången som jag körde över igen så det var
verkligen på håret att vi fick ut det vi kunde få med oss. Ibland
har man marginalerna med sig..

Var för första gången och tittade
till Mathias gravplats på Brunskogs kyrkogård under påsken. Han
ligger begravd på en väldigt fin plats. Kändes väldigt märkligt
och overkligt att stå och titta på en yngre kamrats grav. Saknar
honom så oerhört mycket…

Kanske
är dags att göra en utvärdering på år 2015 nu när vi kommit en bra bit in i 2016. Idrottsmässigt så missade jag stora delar av
försäsongsträningen p.g.a. en fyrhjulingsolycka. Det kändes dock
ganska bra i skogen med obanad löpning ganska snabbt efter skadan
men löpning på hårdare underlag gick rätt segt, och gjorde så
större delen av säsongen. Var på väg att komma i form under
sommaren men då fick jag en muskelbristning i vaden på en tävling
så då gick det ytterligare en månad utan träning. Sen blev det
inte så mycket tävlingar men på SM i springskytte hade jag min
absolut bästa form för året . Så lyckades med den enda toppningen
jag gjorde, och lyckades försvara mitt SM-guld individuellt samt ta
SM-guld i stafett och ett silver i lagtävlan. Var riktigt nöjd med att det kunde gå så bra just den dagen..

Summering:

Totalt
antal tävlingar: Mindre än vanligt

Totalt
antal segrar: Minst 5 (2014 6) (2013 17) (2012 ?) (2011 9) (2010 17)

Totalt
antal andraplatser: Känns som det var en del 2:a platser i år..
(2011 8) (2010 12)

Totalt
antal medaljer: 2 SM-guld, 1 SM-silver, 1 FM-silver

Totalt
antal felstämplat: Ingen (2014 0) (2013 0) (2012 0) (2011 2) (2010
2)

Totalt
antal träningsdagar jag trivdes: Träningspassen med min turkamrat
Nilsson är alltid lätta att genomföra. Nilsson har betytt mycket
för min kapacitet genom åren. Hoppas vi har många, långa turer
både med och utan ryggsäck i framtiden att se fram emot…

Totalt
antal whiskeyflaskor konsumerande: 0, som vanligt men gurglade en del
whiskey runt jul då jag hoppades förkylningen skulle ge sig men det
gjorde den inte. Kanske får dra någon detta år som kommer som jag
alltid brukar säga 😉

Totalt
antal söndertrasade skor: Några stycken, finns många dåliga skor
som inte håller…

Summa
Nattjakta: Vann alla deltävlingar jag kunde vara med på. Gick
riktigt bra på någon. Men eftersom jag inte kunde vara med på alla
så fick jag gå ut med ca minuten bakom och jaga i finalens
jaktstart. Var ikapp täten vid 4:e kontrollen men gjorde sen
taktiskt bort mig totalt så jag blev 2:a till slut.

Årets
roligaste tävling: Sotarblixtloppet. Att få dela segern med Nilsson
betydde otroligt mycket för mig. De som var kritiska till att vi
inte spurtade om det utan delade segern vet inte alls vad idrott
handlar om. Idrott är så oerhört mycket mer än att stå ensam
överst på en prispall, men så långt kommer inte kritikerna att
komma i tanken. Någonsin, för de kommer aldrig att uppleva den
delen av idrotten…

Årets
bästa form: SM springskytte där jag var ett par snäpp piggare än
övrigt under året. Hade en riktigt sjukt bra form i skogslöpning under Hiernmannen på säterudsskogen. Inspiration från riktig hemmaplan spelade kanske in: http://blogg.l-ogaverth.com/#post791

Årets
sämsta form: Borejoggen var riktigt tung från start till mål.

Årets
roligaste träningspass: 310 pass eller en deltävling i nattjakta som man tar som träning och man känner att kroppen svarar och man flyger fram i skogen..

Årets
tråkigaste träningspass: När man är skadad

Årets
konstigaste i orienteringskogen: Missarna på nattjakta finalen var
extremt dåliga. Ren parodi..

Årets
bästa träningspass: Ryggsäck i skogen är bra, håller långa
turer med ryggsäck fortfarande högt på träningsrankingen.

Årets
bästa tävlingar: Sotarblixtloppet. Arvika stadslopp är alltid
välarrangerat och resultatet i SM-springskytte i STHLM var riktigt
bra.

Årets
tråkigaste tävlingar:Värmskogsloppet, för att där fick jag bryta
i klar ledning med en muskelbristning. Fick hoppa tillbaka på ett
ben..

Årets
brutalaste tävling: Sotarblixt är alltid brutal

Årets
tuffaste tävlingsdag: SM i springsskytte när man kör två race på
en dag

Årets
trevligaste segrar: Överlägset dubbelseger med Nilsson på
Sotarblixtleden och stafetten med kungliga värmlands regementes
skytteförening på SM i springskytte

Årets
bästa känsla i kroppen: SM springsskytte

Årets
bästa insikt: Allt kan förändras på ett ögonblick..

Årets
tråkigaste insikt: Allt ska sparas på

Årets
mest spännande tävling: SM-springskytte stafetten är alltid en
kamp mot Stockholmspolisens skytteförening och stafetten på försvarsmaktsmästerskapen i orientering. Grym prestige där!

Årets
bästa sko: Icebug fulldubbade orienteringssko är grym.

Årets
sämsta sko: Många

Årets
investering: Glock 9 mm, perfekt för träningsskytte

Årets
lärdomar träningsmässigt: Skada dig inte

Årets
lärdomar livet: Ett beslut förändrar allt

Så
såg det enkelt ut 2015…

Avslutningen
på året var sen fruktansvärd då kompisen Mathias tog avsked av
den här världen. Har inte ens orkat åka till hans gravplats ännu
för det smärtar så grymt mycket…

Nu
gäller det att se framåt och bara köra. Tyvärr har skador och
sjukdomar förstört en hel del av försäsongsträningen men hoppas
kunna köra på snart. Fick en pinne rakt in i låret nu det sista
som mosade lite muskler så får ta det lite lugnt ett tag…

Senaste veckorna har gått av bara
farten trots en långdragen förkylning. Har inte tränat på mycket
länge, åtminstone inte sådant som jag anser är träning. Så har
fått ägna tiden till den lilla valpen som har kommit in i vårt
hus. För att göra en historia kort så fick Mathias (min kompis som
gick bort i december) 8 st hundvalpar efter Tsappo. Tsappo är den
fina polarhunden som har varit med mig i skogen en del, en fantastisk
hund, på alla sätt. En av valparna var nästan identisk med honom i
utseende och denna tyckte Mathias att jag skulle ha, annars skulle
han behålla den valpen själv. Jag var tveksam då det tar en del
tid och liknande men även glad att han frågade för han tyckte den
valpen var speciell och det gjorde jag också. Samtidigt så var det
ett unikt tillfälle att få en valp efter Tsappo. När sen historien
skrevs och Mathias lämnade den här världen så var jag tvungen att
bara se möjligheterna med hunden. Det var också det första som
Mathias sambo Helena sa när vi möttes efter hans död. ”Nu får
du ta Tsappo 2” och då var det inget att undra på så nu är jag
ägare åt en valp döpt till Tsappo Junior. Vi är dock båda
förvisade av Maria till att sova under trappan så där håller vi
till. När det blir varmare ute åker vi nog ut..

Jag minns mycket väl hur Mathias sa många ggr att du skulle ha en sån hund, vore perfekt att ha med på turer och annat, och han hade rätt. Redan har jag varit utomhus mer än vanligtvis. På fredag är det också dags för begravning för Mathias. Jag gruvar mig redan. Det kommer göra ont…

Julaftonsturen som jag och Nilsson enligt tradition tog blev lyckad som vanligt trots storm
och förkylning. En liten film/dokumentär efter den gjordes:

I söndags fick jag ett telefonsamtal som jag aldrig kommer
att glömma. Hörde direkt att något mycket allvarligt hade hänt. Det värsta
tänkbara var ett faktum, min älskade vän och tidigare arbetskamrat Mathias hade
lämnat den här världen för nästa. Kändes som hjärtat gick i tusen bitar, jag
blev alldeles kall och skakade i hela kroppen. Kunde inte tro att det var sant.

Åkte hem till hans hus tillsammans med Mathias sambo Helenas
vän, och min tidigare klasskamrat, Veronica. När vi kom dit var det tomt men hundarna
var hemma. Jag såg direkt på Mathias hund Tsappo, som jag haft med mig i skogen
både med och utan Mathias många gånger att något var väldigt fel. Hela hunden
hade ett kroppspråk som utstrålade saknad och sorg, och när jag satte mig hos
honom så la han sina stora tassar på mina axlarna på ett sätt han aldrig gjort
förut. Det var omöjligt att hålla tillbaka tårarna. Många fina minnen kom över
mig och jag såg dem så klart fast det kändes som allt annat var en mardröm
denna hemska dag.

Det var därefter inte lätt att möta Mathias familj men jag
hoppas det betydde en del för dem att känna att stödet finns även utanför
familjen. När sådana här saker sker så vet man inte alls hur man ska vara men
det viktigaste är nog bara att finnas till. Och lyssna. Smärtan i hjärtat när
hans mamma, som nyss förlorat sin enda son, säger till mig att jag har varit
en så fin kompis till Mathias och att han pratade om mig ofta är
obeskrivlig..

Mathias var mer än bara en vanlig vän. Han var någon som
brydde sig om en av hela sitt hjärta. Hans värme gjorde också att han hjälpte
många som inte hade det så lätt i livet men kanske glömde han bort sig själv.
Mathias var så oerhört omtyckt av de som hade någon form av funktionshinder som
han hade jobbat med. Han hade en naturlig fallenhet att jobba med människor så
han var i detta jobb i en helt egen divison. Mathias hade en intelligens och
förståelse som var unik på alla sätt. Att han skulle börja läsa juridik här i
vår hade nog också att göra med att han ville hjälpa folk.

När min mamma dog 2005 så fanns han där, när pappa dog 2012
likaså, med värme, medkänsla och med hopp om framtiden. Kanske var det så, att
just därför att han kunde känna in andras smärta, på riktigt, var en del i att han
själv inte orkade längre. Det får vi aldrig veta. Mycket låg nog till grund för
att han tog det beslut han gjorde, men han valde själv att gå den vägen, och då
litar jag på att han gjorde det han trodde på och det respekterar jag. Den här
världen blev i varje fall i detta ögonblick en mycket kallare plats att leva på
men jag är säker på att Mathias kommer att vaka över oss som blev kvar…

Vi kommer att ses igen min älskade vän. Men inte än… Vila
i frid!

Sen jag skrev sist har jag hunnit med ett par
nattorienteringar, någon fin friluftstur och lite annat. Ok Jösse arrangerade
en deltävling i nattjakta vid Sjöhaget där man sprang på en nyritad
Ingestrandskarta. Var med i täten i början men upptäckte att jag kom till min
4:e kontroll innan 3:an då det även var gafflat tvärtemot på den gafflingen.
Blev lite konfunderad när de andra stämplade där så då fick jag köra på för att
snabbt ta min 3:a och tillbaka till 4:an. Höll upp rätt bra fart där så kom
ikapp de andra innan nästa kontroll. På sista kontrollerna körde jag på och
fick på så sätt några minuters marginal ner till de andra. Resultat
Nattjakta Sjöhaget Herrar

Finalen i Nattjakta gick i Magnor. Det är 5 deltävlingar
innan finalen som avgörs i jaktstart och jag hade bara varit med i två
deltävlingar men eftersom jag hade tagit full poäng på båda så gick jag ut som
trea i jaktstarten, 2,5 minuter efter. Började med att orientera säkert och
kontrollerat. Missade 4:an lite men eftersom jag var koncentrerad så kunde jag
snabbt korrigera. Vid kontroll 5 så körde jag på ordentligt mot 6:an på ett
”runtomvägval”. Kom redan där ikapp de som startat framför, de hade
inte missat något men jag hade gjort bra mycket bättre vägval och sprang
snabbare. Sen blev det parodiorientering på oss alla med massor av misstag
eftersom jag valde att springa med de andra. Jag blev ofokuserad resten av
banan och då går det inte att springa natt-ol. I efterhand så är det lätt att
säga att jag skulle fortsatt i samma tempo, med samma fokus som jag hade innan
jag kommit ikapp. Resultatet blev istället att jag snuvades på totalsegern på
sista kontrollen då jag var slarvig. Men med den orienteringen som blev efter
kontroll 6 så var väl ingen av oss i täten värda att vinna för det var riktigt
dåligt. Kan dock skratta gott åt det efteråt..

Karta
Nattjakta final Magnor

När det gäller nattorientering hittade jag förövrigt det här
på bloggen . Det var ett tag
sen och där skrev jag bla om dåvarande landslagsmannen Jonas Leandersson som
var en sekund före mig i resultatlistan som ett framtidsnamn, och jag hade
ganska rätt där. Efter bland annat två EM och två VM-guld så är det ju ganska
rätt att han är nominerad till årets svenska manliga idrottare på idrottsgalan
i år…

Veckorna har rullat på och
jag har inte hunnit skriva något på bloggen. Lyckades för nån vecka sedan tillsammans
med några duktiga killar på regementet bärga en silvermedalj på
Försvarsmaktsmästerskapen i orientering. Orientering är en grundläggande
förmåga för en militär så konkurransen är tuff och prestigen mellan de olika
regementena är stor i budkavlen (stafett med 5 sträckor, varav 2 nattsträckor).
Körde själv sträcka 1 (sträcka 1 och 2 kördes samtidigt med gemensam start) och
var i god form så första kontrollen tog jag först, sen missade jag lite på
2:an. Hade även en längre gaffel här så kom lite efter men till kontroll 3 var
jag uppe i täten igen och stämplade först. Här låg även K3´s andrasträckslöpare
2:a så då ledde vi tävlingen klart. På väg till 5:an så höjde jag tempot och
spräckte fältet då kroppen svarade riktigt bra. Var en kille som lyckades hänga
i i ryggen till 5:an. På väg till 6:an gick jag ut lite snett och gjorde ett
pararellfel och läste fel på en traktorväg så kom upp på fel höjd. Eftersom
löpare som legat bakom sett ljusen från tätens lampor fylldes det på med folk i
samma område så det blev stor förvirring där. Så folk som varit avhängda bak i
fältet kunde ta 6:an först och få ett rätt rejält försprång.. Började jaga i
hög hastighet men gjorde ngr småmissar men till de sista kontrollerna var jag
nästan ikapp men då gjorde jag 1,5 minut på näst sista kontrollen och det var
den tiden jag var efter in. Slarvigt då jag hade bra kontroll större delen av
loppet men inte höll ihop det riktigt. Dock så låg vi efter de båda
nattsträckorna 2:a och hade bra utgångsläge för de tre dagsträckorna. Lite synd
bara att mitt misstag kostade oss en klar ledning efter natten..

Det hela avgjordes inte
förrän på sista sträckan där vår löpare spurtade ner 2 andra lag så vi slutade
2:a och fick silver i FMM. Riktigt bra gjort av oss tycker jag och med mer flyt
så hade vi även utmanat om guldet..

Var även med i en deltävling
i Nattjakta där jag började med en stor bom på 1:a kontrollen så jag låg 11:a
men sedan fick bättre ordning på det och gick ifatt de första och kunde vinna
deltävlingen. Lite stressigt lopp men skönt att det stundtals gick ganska bra..

Karta:

Resultat/ Sträcktider:

Ibland skall man ha flyt.
Hade ingen vidare ordning på skyttet under lördagens indivuiduella tävling på
springskytte-SM. Det började med att jag tappade pistolen, hölster och patroner
i terrängen innan andra skjutning. Blev väl stressad av detta och bommade 4
skott på nästa station. När jag sen hade nån bom på de övriga stationerna
trodde jag chansen till medalj var långt borta. Så när det kom en örebroare och
sa grattis till guldet så var det en mindre chock. Det visade sig att samtliga
i H 21 hade haft en riktigt dålig dag på skjutvallen så jag klarade mirakulöst
försvara guldet från 2014 (då jag både sprang och sköt bra). Helt otroligt men
nån gång skall man väl ha riktig tur också! Kanske fick kompensation för alla
gånger man haft oflyt när formen varit grym men resultatet blivit kasst
ändå. Nu var det tvärt om, även om själva löpdelen gick helt okej. Kul även att
klubbkompisen Johan tog silvret och fick sin första individuella
SM-medalj..

Sen var det dags för den
prestigefyllda stafetten där det är löpning 1500 m per sträcka. Skjutning på
två skjutstationer per sträcka. 5 patroner per skjuttillfälle, totalt 10
patroner per deltagare. Skjutavstånd 17,5 m. Stående med stödhand tillåten. För
varje bom, efter att alla 5 patroner avfyrats löps en straffrunda för varje ej
träffat mål. Straffrundan är ca 75 m. Vi hade tagit guldet två år i rad och vi
brukar ha en stenhård kamp mot stockholmspolisens skytteföreing om guldet. Så
skulle det också bli i år. Markus gjorde en bra förstasträcka men stockholmspolisens
första löpare gjorde en ännu bättre så vi var en bit efter. Jag kom in på
skjutstationen en bit efter. Satte första skottet snabbt men sen fick jag klick
på tre skott då det andra magasinet (som man aldrig använder annars) hängt sig.
Tre straffrundor alltså och hamnade efter men på sista skjutningen fick jag
till skjutningen bra och snabbt så när jag växlade var det bara några få
sekunder upp till täten. Lars hade kylan och avgjorde sista sträckan med
säkerhet på vallen och bra löpning så vi kunde vinna i år igen. Fantastiskt
kul!

I lagtävlingen blev det
silver..

Sedan jag sist skrev här så
har det väl inte hänt så mycket på idrotts eller friluftsfronten. Några
fisketurer, en fjälltur och ett Häljebodalopp är väl det jag har gjort, annars har jag mest
jobbat. I Häljeboda var det 10-årsjubileum för loppet och jag och en kille till
har varit med alla gångerna. Visste på förhand att jag inte skulle kunna
springa så fort som man gjort här som bäst men siktade på att göra ett stabilt
lopp. Kände mig inte så stark som jag har gjort som bäst här men det var bara
att kämpa på. Det räckte till seger ca minuten före David Sjögren som var tätt
följd av Erik Nordlöf. Tycker jag fick ut det mesta jag hade så hade nog inte
kunnat springa så mycket fortare än så denna dag så då får man vara nöjd.

Resultat här

http://www.haljeboda.se/race.html

Det jag siktar på närmast och
som egentligen varit det enda jag siktat på i och med nertrappningen av träning
mm är SM i springskytte som går nu till helgen i Stockholm. Har även i skyttet
tappat lite så får försöka att intensivträna skytte några dagar innan för att
få till det. Tror det blir mycket svårt att försvara fjolårsguldet på den
individuella tävlingen men i stafett tror jag vi har goda chanser att vara med
i kampen om guldet. Ska försöka få till det så gott det går på båda tävlingarna
så får vi se hur långt det räcker..