ADVENTURE

Sommarveckorna
rullar på. Rör väl sådär lagom mkt på mig. Igår var jag farthållare åt Frykan
när de körde duathlonträning. Varit rätt bra uppslutning på dessa
träningstillfällen. Lite kaos var det. Bl.a. så drog sig Erik N i backen på
cykeln och skrapade upp sig så nu såg han ut som en riktig cyklist. Själv kände
jag mig rätt seg men ett bra pass blev det iaf.

Har även
deltagit i de två Hiernmannen arrangemang som blev av. Den första kördes i
området söder om S Fjäll, Stavnäs. Var bl.a. upp på Tornhöjden där man hade fin
utsikt över sjöarna Rommen och Värmeln. Eftersom det är en viss prestige så
försökte jag ligga med i täten hela vägen in i mål. Det funkade. Andra
deltävlingen gick i Häljeboda, och mest uppe på Häljebodaklätten som är ett
ganska brant höjdparti. Blev efter vid kontroll 4 då jag och två andra tog oss
ner för tidigt till gränsen mellan Norge och Sverige där en kontroll satt.
Andreas B och Jan Olm fick där en lucka men den åt jag in relativt snabbt på
väg till nästa, de andra som var med i till 4:an orkade inte hänga på när jag
drog upp farten för att jaga ikapp så det blev vi tre som låg först i spåret.
Kände väl att jag hade någon växel till att lägga in när som helst men tog det
som bra träning och då behöver det inte gå fortare.

Lite prestige
är det ändå att vara först och det är ju ganska svårt att låta bli att köra på
slutet även om resultatet kvittar. Var lite nonchalant på väg in till sista för
jag tänkte att det där tar jag ikapp på slutet, men Kils OK´s gamle
VM-orienterare Janne Olm hade bränt på allt han hade utför berget i skogen och
fick därmed en rejäl lucka som jag inte lyckades ta ikapp även om jag närmade
mig ordentligt sista biten och inte var många sek efter i mål. Bra träning var
det med drygt 400 höjdmeter på 7-8km löpning.

Hade sen
mer tur med utlottningen av den fina Järnskogsstaken.

Hela
listan på Hiernmannens vinnare genom åren:

2013 L-O
Gävert

2012
Maria Eriksson
2011 Jonne Lövkvist
2010 Rolf Gävert
2009 Rolf Eriksson
2008 Kristin Johansson
2007 Erling Leknes

Är någon
intresserad av att arrangera och har någon grym terräng är det bara att höra av
sig till Andreas. Tycker Erik N borde arrangera en ”310-Hiernman” nästa år.

Blev också ett Värmskogslopp. Fin miljö med en tuff bana. Tog 1:a platsen men det kändes allt lite segt i benen. Var dock ganska nöjd med genomförandet då jag kämpade på ganska bra trots att jag var ensam större delen av banan. Från klubben på pallen var också Erik tvåa och Frida tog hem damklassen med Maria på tredjeplatsen.Ska försöka summera första delen av säsongens tävlingar. Blev en hel del fler tävlingar än jag räknade med, framförallt i löpning men löpning är så enkelt att ställa upp i, man behöver bara ett par skor och sen är det bara att köra.

Här har jag gjort en ärlig skattning av min form den dagen:

Baksjöloppet 1:a – Form (1-10): Ben 9, Syreupptag 8 (Snö och is. Riktigt bra utförslöpning där jag ökade avståndet mot starke Hallvard)

Korta terräng DM 3:a – Form (1-10) Ben 6, Syreupptag 8 (Bra väder, lite is i skogen. Inte så pigga ben)

10-Mila Form (1-10) Ben 8, Syreupptag 8 (Vanlig 10-Mila natt, lagom. Bästa sträcktid en sträcka)

Valborgsruset Torsby 1:a – Form (1-10) Ben 8, Syreupptag 8 (Bra väder. Pigg på slutet.)

Krystallmarschen 2:a – Form (1-10) Ben 7, Syreupptag 9 (Bra väder. Stark i skogen men sämre på hårt underlag.)

Set Sail Trailrunning 1:a – Form (1-10) Ben 9, Syreupptag 9 (Varmt. Stark på slutet. Brutal utförslöpning sista biten.)

Woodjoggen 1:a – Form (1-10) Ben 8, Syreupptag 8 (Varmt. Hyfsat tryck i kroppen.)

Reg mästerskap Orientering 1:a – Form (1-10) Ben 8, Syreupptag 8 (Varmt. Taggad men gick på säkerhet och lagom hårt.)

Borejoggen 3:a – Form (1-10) Ben 4, Syreupptag 7 (Varmt. Riktig miss med formen då jag önskat pigga ben men fick precis tvärtom. Gjorde det så taktiskt bra man kan dock så hamna på pallen iaf.)

Arvika Stadslopp 1:a – Form (1-10) Ben 10, Syreupptag 9 (Regn och svalt väder. Pigg, behövde inte ta i utan bara trippade fram. Bra form.)

Myrvarvet 1:a – Form (1-10) Ben 7, Syreupptag 8 (Varmt. Tung i kroppen.)

Festivalloppet 2:a – Form (1-10) Ben 8, Syreupptag 7 (Varmt. Ganska ok form men inte så pigga ben. Magproblem sista 3 km.)

Värmskogsloppet 1:a – Form (1-10) Ben 7, Syreupptag 7 (Varmt och ganska slitigt men trevligt lopp.)

Känns som jag fått ganska bra utdelning på säsongen trots en mindre insats med träning och fokus jämfört med tidigare säsonger. Men är man frisk med bra järnvärde och slipper få håll i tid och otid som jag strulat med de tidigare åren så går det givetvis bättre fast man egentligen är sämre tränad. Nu tycker jag att jag lyft mig några snäpp här alldeles på slutet och i Arvika så sprang jag med kraft som jag kan göra när jag är i gott slag. Formkurvan följer också vissa mönster tycker jag mig se när jag summerar. Nu när jag inte för träningsdagbok (till mångas förskräckelse) så kan det kanske vara nyttigt att se på resultaten och känslan under säsongen på detta sätt.

Framöver blir det mycket orienteringslöpning och mountainbike för att få upp kapaciteten i dessa grenar för höstens tävlingar. Har även några tävlingar där jag bara behöver skor som jag önskar göra bra ifrån mig på. Har chansen att komma med till militär-VM om jag gör en bra halvmara i STHLM i mitten av september så det ska jag försöka satsa på. Ingen aning om vilket resultat jag behöver göra för att få chansen men hoppas få reda på det snart.

Blev race i Forshaga igår kväll. Kände på uppvärmningen att benen inte var lika vassa som förra lördagen men helt skrot var de ju inte. Kristian sa att på detta lopp så skulle man kunna ha samma km tid som i Arvika stadslopp då det är en lättare banprofil och det verkade stämma exakt för de flesta. För egen del räknade jag dock inte med detta då formen var något sämre då jag inte satsat på detta lopp utan kört lite allt möjligt under veckan men tänkte att en hyfsad tid kan man nog ändå komma in på. Tyvärr var det motvind hela loppet vilket var lite synd men det var bara att köra igång loppet. Kom snabbt i sällskap med Per Alsterdal (tidigare Jacobsen), som har tränat lite bättre i år igen. En något meriterad löpare med bl.a. VM-uppdrag, EM-uppdrag, 11 finnkamper och typ 11 SM-medaljer i löpning varav säkert 5 guld. Även om inte han är i riktigt samma slag som förr så har han ett löpsteg som fungerar bra på en sådan lätt bana som detta så räknade med att han skulle springa bra och bli svår att rå på.

Vi låg tillsammans till vätskestationen strax efter 5km där vi passerade på 16,00, strax därefter fick jag en lucka trots att jag inte ökade tempot. Flöt på bra fram till 7 km och hade ca 40 meters lucka där sa man. Tyvärr blev jag riktigt ordentligt skitnödig och det blev jobbigt att springa då jag fick spänna mig för att inte skita på mig. Det medförde att tempot rasade lite och Per började ta in på mig. När det var 1,5 km kvar så kom han ikapp och jag fick lägga mig i rygg på honom. När det var 500 meter kvar så släppte magproblemen tillfälligt och jag drog ifrån lite igen då jag drog upp en spurt men då fick jag återigen spänna mig som satan för att inte skita på mig (en massa kakor och massariner före loppet var nog mindre klokt J). Fick därmed mjölksyra i hela kroppen så sista 300 meterna kunde jag inte direkt spurta om det och fick vika ner mig så Per blev några sekunder före. Han föll ihop efter mållinjen medans jag var ganska oberörd förutom att jag höll på att skita på mig. Den som kämpar bäst är mest värld segern så det var helt klart ett rättvist slutresultat att Per krigade sig till vinsten. Hade dock varit kul att se vad man kunde fått för resultat med samma ben som i Arvika och medvind istället. Ett bra träningspass blev det oavsett. Tiden blev 32,46 för mig och Per var 5 sekunder före.

Resultat

Vi vann också lagtävlingen på Arvika stadslopp med Mona, Anders, Christian och jag i laget.

Om jag var i god löpform på lördagens stadslopp i Arvika så var det en annan känsla under söndagens Myrvarv i Holmedal. Det var något helt annat i framförallt benen, och om jag hade god spänst på lördagen så var den så gott som borta på söndagens race. Tyckte det var lätt att hålla 3,10 fart på lördagen medans 3,20 fart var en rejäl plåga under söndagen, så jag fick testa både god och sämre form denna helg. Vore och andra sidan konstigt om man varit oberörd och lika god form andra dagen. Även om det var sämre respons från kroppen under söndagen så är tävlingen i sig mkt trevligt så det är kul att tävla ändå.

Blev ändå 4:e raka segern i detta race men en bit långsammare än mitt banrekord, dock några sekunder snabbare än fjolårets lopp. Intressant med helgen var att se hur mkt det kan skilja från en riktigt bra form och en lite sämre. Det är framförallt den sköna känslan av att man inte behöver ta i och att man har bra driv, samt spänst i steget som är den största skillnaden. Har ju vetat länge att den här skillnaden finns och det man önskar sig på tävling är den där känslan man hade under lördagen, då är det riktigt kul att springa.

Ikväll har jag kört Hiernmannen i Marias farfars gamla jaktmarker. Fina, ganska kuperade marker med stundtals fin utsikt och lite vildmarkskänsla. Det gick fint och var ett bra, lagom träningspass.

Artiklar från loppet, i AN så skrev kusinbarnet Johan om loppet. Det var en bra artikel till en bra tävling. Även VF artikeln var bra skriven.

Artikel AN

Artikel VF

Idag var det Arvika stadslopp på en rätt speciell men rolig
bana som mäter 6 km och är ganska kuperad. En tävling jag ville prestera på i
år då jag på fjolårets tävling hade järnbrist och blev parkerad i toppen på
vågenbacken. Var en hemsk känsla i kroppen den gången. Förhoppningen nu var
också att ha bättre spänst än förra helgen då benen var sega. Märkte redan på
uppvärmningen att benen var klart bättre så hoppades på ett bra lopp. Set Sail
IF lyckades få totalt omkring 500 personer till start vilket är mycket bra i
lilla Arvika. När coach-Erik smällde startskotten var det många heta personer i
början. Tänkte, fan vad folk ska tokspringa fortare än de pallar de första 300
meterna och sen nästan dö. Fattar aldrig varför?!

Efter 500 meter låg jag som trea i spåret med bl.a.
Hagapraktik-Henrik framför som satsade allt mot spurtpriset vid 2 km. Visste ju
att den som tar spurtpriset lika gärna kan ta hem hela tävlingen då det kräver
lite kapacitet för att springa dessa 2 km på strax över 3.00 per/km så tänkte nog
att han skulle mattas lite men det låg även en okänd (för mig) kille framför.
Förstod ändå att det gick tillräckligt fort då de andra som brukar öppna hårt
ändå inte kunde följa i mitt tempo som kändes kontrollerat. Hade riktigt fina
ben med en helt annan spänst än förra racet jag körde.

Herrarna framför blev lite matta av öppningsfarten så
de började trampa luft efter ca 1 km så det var bara att kliva förbi. Sen hade
jag en lucka fram till spurtpriset så behövde inte förta mig dit. Tack Volvo. Efter
passeringen så tog jag det lite lugnare i 500 meter innan jag släppte loss på
gräset över Myravallen där en tuff och ganska lång backe tar vid. Pressade inte
allt uppför utan ville ha lite krafter kvar till slutet av banan. Hade 25 sek
ledning där sa brorsan men jag tyckte han skrek 5 sek, så jag tryckte på en
gång till utför in mot Arvika centrum. Höll god fart ner mot 2,55 där och in på
kyrkogatan sprang jag riktigt fort (för att vara mig). Gick nog runt 3,00
per/km där. Över torget och in till stadsparken flöt det på bra utan att jag
pressade och det var en skön känsla. In i stadsparken kunde jag sen ta det lite
lugnare, passa på att njuta av att känna känslan av en bra dagsform och att jag
motsvarade förväntningarna på hemmaplan. Blev en minut ner till tvåan och över en
minut bättre än förra årets vinnartid och då var ändå banan 100 meter längre i
år. Nästan gammal god form idag, 3,10 per/km på denna bana är snabbt tycker jag.
Det bästa med dagen var att man hade spänsten i benen som för mig är så viktig
för att kunna springa bra på hårt underlag. Go känsla när det går fort utan att
behöva slita sig fram…

Resultat
här

På midsommaraftons morgon drog jag och Nilsson iväg till
Torsby för traditionella Borejoggen. Hade förhoppningar om att det skulle
kännas bra då jag ”tryckt” till lite extra i träningen sista tiden men det blev
precis tvärtom. Kroppen var i stort sett slut efter bara ett par hundra meters
löpning och jag förstod att det skulle bli en tung och jobbig resa. Kände
verkligen en stor skillnad mot vad det gjort senaste månaden då jag haft bra
tryck i kroppen från början till slut i de tävlingar jag har kört. Spänsten
fanns helt enkelt inte i benen så fick vare sig jag ville eller inte lägga mig
en bit ner i klungan till att börja med, det gick bara inte att vara med bland
de 10 första. Försökte hålla humöret uppe med att peppa mig själv att jag
kanske kan springa fort utför och på så sätt avsluta bra. Märktes tyvärr i
första utförsbacken att det är bara att glömma bra utförslöpning men tack vare
en bra grund så kunde jag ändå springa tillräckligt fort utför så jag
avancerade några placeringar.

Efter första backen ner var det inte så många långt framför
så jag plockade några placeringar efterhand. Efter halva loppet var jag riktigt
less då kroppen kändes som ett sänke men upptäckte Göta-Andre en bit framför
som också hade en tyngre dag och inte presterade i närheten av den nivån han
kan som bäst. Detta gav mig ändå lite krafter till att försöka nå en
pallplacering även om placeringen denna dag spelade mindre roll då man helst
önskar den sköna känslan när allt flyter och att man känner sig stark och
spänstig.

Med den kroppen jag hade för dagen krävdes det en hel del
viljeinsats för att jobba ikapp Andre men till slut kom jag upp i rygg på
honom. Sa till honom att vi får ta det som bra träning helt enkelt då jag
förstod att Andre måste vara än mer besviken på sin dagsform då han satsar
hårdare än mig på just löpningen. I sista utförsbacken som kändes som en
uppförsbacke så gick det inte vidare fort men tack vare att Andre var ännu mer
nerkörd så rann jag ifrån honom och slutade 3:a.

Var riktigt missnöjd med känslan och farten som jag hade men
efter ett tag insåg jag att när det gick så tungt ända från början så var det
en bra prestation att sluta trea. Kunde verkligen inte ha gjort något mer från
början till slut. I efterhand tror jag att jag vet vad det berodde på att jag
var så seg och ospänstig och jag hoppas att jag är piggare nästa race som jag
skall köra. Nilsson som jag tränar med upplevde samma sak och eftersom vi har
kört i stort sett samma träning sista veckorna så hittar vi nog svaret i nån
myr nånstans..

Resultat

http://www2.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_502368/cf_359/Resultat_Borejoggen_2013.PDF

Ruggigt fin övernattningstur med turkamrat Nilsson blev det också då vi drog ut i välkända marker. I trakterna vi rörde oss brukar vi ofta hålla till under vintern och kanske inte så ofta sommartid men det håller hög klass även den här årstiden. Bävern har här en riktig fristad och det ligger många bäverhyddor och dammar i nära anslutning till varandra. Ett riktigt bäverland är det och det är också vad jag brukar kalla det. Inte lika ofta jag och Nilsson är ute på tur under sommarn, utan vi brukar mest vara ute på den mörkare och kallare årstiden. Det lustiga var att jag vaknade mitt i natten och frös vilket inte ens brukar hända när det är -25. På morgonen kom jag in i ett lugn som åtminstone jag själv enbart hittar efter någon natt i skogen. Den känslan är oslagbar och en anledning till att man borde vara ute ännu mer än man är. Turkamrat Nilsson (bilden) är bra sparring, starkare grabb med ryggsäcken på är svårt att hitta i detta land. Folk frågar ibland hur vi tränar? Framförallt de som krånglar till allt som har med träning att göra vill gärna ha nått avancerat utlägg. Svaret är rätt enkelt – vi tränar inte, vi är mer ”ute på tur”! Rätt ofta dock!

Betyder mycket att jag och Nilsson kör en del tillsammans, vi har båda varit med ett tag nu och tänker ganska lika kring träningen. Så man kan säga att halva Team FORIMP/SET SAIL tränar tillsammans regelbundet numera vilket är bra. Vi ger varandra också olika vinklar att se på saker så vi kompletterar varandra bra vilket kan bli en styrka när vi framöver skall köra lagtävlingar. Det är också just nu kanske bara honom som det fungerar att köra ”vanliga” pass med här omkring Arvika då andra hårdingar som M Larsson slutat och Holmstrand mfl flyttat. Det vi gör är gammalt och beprövat i skidåkarkretsar i många år och det tror vi på.

Avslutar med några underbara orienteringscitat: ”När Sveriges kanske främste herrorienterare genom tiderna, Jörgen Mårtensson, var snabbaste svensk på Stockholm Marathon 1993 summerade han kraftansträngningen som en ”halvjobbig orienteringstävling”…

”Långa natten är som att springa ett Lidingölopp i vinnartempo och lösa sudoku samtidigt. Och allt i becksvart mörker frampå småtimmarna”

Fullt upp i veckan. Blev Regementsmästare på K3 i orientering på tisdagen.
Tibro OK (farsans kompis Alvars klubb – de har ett antal titlar i Fjäll-ol
tillsammans) hade gjort banorna på ett fint i mitt tycke lite smålurigt område
då det var annorlunda mot de skogar jag är van vid. Mer gropterräng och sten här.
Gjorde ett lugnt och säkert lopp där jag kontrollerade ”för” noga men ville
inte göra några stämplingsmisstag el likn. då banornas olika kontroller satt
ganska tätt. Gjorde några småmisstag som kostade lite tid men antog ändå att
det skulle räcka ganska långt, och det blev över 5min före näste man. Hela 272 anmälda
i H21 vilket är mycket bra, men det är inte vilket förband som helst heller
utan folk som är vana att röra på sig, mkt.

Annars har jag tränat ganska lugnt i veckan då helgens tuffa
terrängtävling suttit i kroppen. Fö så var artikeln från loppet i AN under all
kritik, med både faktafel och konstiga uppgifter som knappast hade med årets
tävling att göra. Tycker de flesta är bra på AN, då de är insatta (för att vara
några som tränar lite lätt ibland) även på konditionssport men några av dessa reporters
hade de inte skickat och då blir det kanske lite lustigt. Kanske kan det ta ett
tag att sätta sig in i allt och hon som skrev gjorde väl så gott hon kunde men
det stod liksom ingenting om hur herrloppet avgjordes sista delen av loppet vilket
var både dramatiskt, ganska tätt och spännande då det var tre jämna löpare som
höll ihop länge i tävlingen. Stod mer om fjolårsloppet som inte på något sätt
är relevant då en sådan banas tider kan bli ganska olika beroende på väder och
taktik mm. Sen kan man undra på vart spurtprisvinnare Nilsson som satte färg på
tävlingen halva loppet tog vägen i reportaget!?

Igår åkte jag, Nilsson och Fryka från Set Sail IF till Grums
för att försvara Arvikas färger då det var dags för fjärde upplagan av
Woodjoggen. Lyckades knipa 4:e raka segern på denna tävlings 5km sträcka. Ifjol
lade man till en tio kilometers sträcka också men eftersom de började med 5km
så har jag fortsatt köra den. Öppnade i rätt hyfsat tempo och ingen ville hänga
med så jag blev själv efter 150 meter. Göta- Anders E var den enda som ville
hänga med men kände av sin senaste marathon så han orkade inte pressa sig
riktigt. Andra kilometern som är enbart uppför så försökte jag också hålla bra
fart sen så slog jag av lite och försökte löpa avslappnat utan att spänna mig.
Har inte riktigt ”toppasfalt” steget i år men rätt grundstark så jag kom in på
16,01. Godkänt på denna banan tycker jag. Anders blev stark tvåa på 5km och Nilsson löpte bra och blev 2:a på 10 km så Set Sail IF var bra med på pallen…

Resultat

https://youtube.com/watch?v=33hDvomEpPk%3Frel%3D0Film efter ca 1km´s
löpning när man gått in i långbacken. E Särnmark bakom kameran.. .

https://youtube.com/watch?v=33hDvomEpPk%3Frel%3D0Film