ADVENTURE

Alla på pallen är så slitna så ingen orkar se på publiken 🙂

Idag var det dags för Set Sail Trailrunning. Med en tryckande värme på denna tuffa terrängbana som även var ganska blöt så behövde man inte vara direkt raketforskare för att förstå att det skulle bli riktigt tufft. Och tufft blev det, uppför första stigningen där man avverkar 164 höjdmeter på en knixig stig kände jag hur kroppen fick jobba riktigt hårt. Tyckte att jag inte var riktigt lika pigg som jag varit några veckor tidigare då jag fick slita mer än förväntat. Hade på förhand trott att träningskompisen Nilsson skulle vara stark och då speciellt uppför stigningen till berget Göpommen och precis så var det också. Nilsson var först upp på berget, tätt följd av IF Götas Andre Rangelind, som även vann loppet ifjol. Därefter kom jag, ca 10 sek bakom. Benen var tunga som stockar när jag passerade toppen så jag trodde det skulle bli hårt att kunna utmana om segern i det läget. Piggnade dock till efter ett tag och kom efter lite utförslöpning ikapp igen. När vi kommit ner och vände upp mot Agvattnet så kände jag mig piggare och därefter kändes det ganska behagligt ett tag. Runt tjärnet och på grusvägen innan väggen kändes det bra och började då fundera på olika scenario om hur loppet kunde utveckla sig för oss tre i täten.

På loppet ifjol hade jag under partiet vi var inne i fått ett kraftigt håll och kunde inte springa riktigt fast jag hade mkt krafter kvar. I utförslöpningen sista biten hade det mer eller mindre varit helt hopplöst och var efter loppet grymt besviken att jag inte fick ut det jag hade. Nu hade jag ingen känning av detta och vet att jag kan springa riktigt fort utför berg om jag är hyfsat pigg. Trodde att Andre kanske tänkte samma sak eftersom han avgjorde loppet där ifjol. Tänkte även att när jag nu inget håll har så ska han få se på grejer. Han ska inte springa ifrån mig där iaf, det hade ju Nilsson sagt innan. Spurtprisvinnaren Nilsson släppte en liten lucka uppför väggen men kom snart ikapp igen över myren mot Gallberget.Detta är ett lopp som jag vill känna att jag får ut det jag har i kroppen, om man sen blir 1:a eller 19:e spelar mindre roll. Detta beror mest på att jag och farsan tränade en del i den här terrängen tillsammans för ett antal år sen och pratade om att det hade varit häftigt med en tävling här. Jössestugan där start och mål är beläget har ju också varit/är en betydelsefull plats i livet. Tyckte alltid farsan var så stark i de här backarna när vi tränade här fast han var gammal men han var ju brutalt stark för sin ålder. Han fick tyvärr aldrig uppleva denna tävling i livet men nog tusan hade han gillat den utförslöpningen som jag presterade här idag. Fick efter ett tag en lucka till Andre i nerförsbacken och den växte lite efterhand. Påminde lite om utförslöpningen på Baksjöloppet i Norge tidigt i vår.

Hände dock en skum grej som sinkade farten en del sista biten då en kille som klädd som Andre vilken stått som publik efter banan ville känna på tempot och lade sig i rygg på mig. Jag trodde ju att det var Andre som hade tagit in all den lucka jag jobbat upp på nolltid så jag slog av farten för är han så stark så är min enda chans en spurt. Efter 300 meters jogg så vände jag mig om igen då Andre inte sprang förbi och såg att det inte var Andre så då blev jag rätt rejält förbannad och drog på igen. Den lucka jag fått var ändå såpass stor så det var bara att ta sig in till målet ståendes så skulle det gå vägen. Ett par hundra meter från mål stod min brorsa P-A och hejade, det kändes bra. Och som vanligt när Set Sail IF gör ett arrangemang så höll det högsta klass. Det var sammanfattningsvis riktigt kul att man fick ut det man hade i kroppen och riktigt kul att få vara först in på ”hemmaplan”…

Resultat

Åkte till Norge och ställde upp på Krystallmarschen. En fin tävling som går på stigar på tallheden utanför Magnor. Hade på förhand bestämt mig för att ta det som enbart bra träning då jag var lite mör efter en lång natt på 10-Mila samt hade fortsatt att träna ganska så bra ända fram till denna tävling. På förhand såg startfältet ganska så vasst ut så det skulle bli tufft för den som ville vara först i spåret. Starten gick och efter ca 500 meters löpning hamnade jag i täten och på stigarna i skogen kände jag mig ganska stark men hade också en känsla av att kroppen var lite matt. Körde inte riktigt allt vad jag hade utan låg på ett högt tempo som kändes kontrollerat. Alla fick släppa utom Hallvard Nilsen från IF Gular som låg kvar i rygg på mig. Ungefär så låg vi också hela loppet men kände att där det var knixigare stig så var han nära att släppa lite några gånger, vilket han även bekräftade efteråt. Kände dock att på finare stiglöpning och grusväg att där var han spänstig i benen denna dag så antog att jag skulle få vika mig sista biten in mot målet i Magnor. Och mycket riktigt blev det så men jag var helt nöjd med en andraplats denna dag.

Resultat

Efter denna tävling åkte jag och jobbade på FM. Blev inte mycket tränat då dagarna var fulla med utbildning men en fin orienteringsbana på karta sen O-ringen 2005 fick jag sätta ut och plocka in under veckan. Riktigt fin, öppen och ganska snabblöpt terräng. Just idag är det annars en tung dag då det var på dagen ett år sedan som min underbare och älskade pappa lämnade in för gott. Det har varit förbannat tufft på många sätt och att fortsätta med en del saker som vi gjorde tillsammans i så många år har känts konstigt. Ska åka upp och besöka graven ikväll och även ge mig ut i hans gamla träningsmarker..

https://youtube.com/watch?v=gedNSzzfX4w%3Frel%3D010-MILA
blev verkligen ingen höjdare varken för mig eller för mitt lag. Vår normalt
säkre och stabile förstasträckslöpare Per fick någon form av magproblem därute
i skogen och kunde knappt springa så han tog sig till mål ungefär en halvtimme
långsammare än han borde. Detta medförde att vi missade viktigt drag på alla de
inledande sträckorna. När jag sprang ut på långa natten som var sträcka 4:a så
låg vi runt 140 plats efter att ha varit nere på typ 270:e ett tag. Själv hade
jag tappat sugen nerbäddad i sovsäcken då jag blev varse om lökens inledning,
visste ju att där bak skulle jag knappast kunna få ut något av min kapacitet.
Försökte ändå tagga till och började i ett rasande tempo då en galen ryss
sprang som en vettvilling och verkade säker på kartan, dock kom vi upp på fel
höjdrygg till första kontrollen. Blev lite förbannad så jag sa nånting i stil
med. ”–Va fan i helvete!” Han sa: ”-I don´t speak Swedish!”. När jag äntligen
fick plocka kontrollen hade jag tappat ytterligare 10 placeringar. De 10
löparna som hade gått förbi mig sprang jag relativt snabbt ikapp mot kontroll 2
och 3. Dock gick klungan jag låg med i stundtals gåbingo och ingen höll något
tempo jag var nöjd med och det missades dessutom en del så det var riktigt illa.

Var ganska irriterad ett tag men orienteringen var ganska
svår så det var svårt att göra något själv därute. Försökte hålla humöret uppe
genom att peppa mig att det är i alla fall bra träning. På långsträckan mellan
kontroll 11 och 12 splittrades dock den sega klungan och tempot blev bättre.
Gick där vänster. Då blev det individuell orientering istället och det funkade
bättre. Mellan kontroll 14-15 som består av 5 minuters löpväg så hade jag
faktiskt bästa sträcktiden vilket jag är riktigt nöjd med tanke på att de bästa
nattorienterarna i världen, Kratov och Olle Boström låg tillsammans med 10 andra
i täten och borrade som galningar. Det tar jag med mig från 10-MILA och resten
slänger jag i papperskorgen för det var en medioker insats som helhet. Tog ca 10
placeringar på sträckan (20:e om man räknar de som ett tag låg före efter stora
missen i början) och de tror jag att jag tog sista tredjedelen av banan. Vad
som hände med Per vet jag inte än, han kanske inte ens vet det själv heller.

Idag blev det en resa till Torsby och Valborgsruset. En tävling som de startade ifjol på en bana som mätte 5 km. Det var ett spurtpris efter ca 3 km och en rejält lång uppförsbacke vilket gjorde banan extra utmanande. Många starka skidåkare som alltid på plats i Torsby då orten är ett litet träningsmecka för dem så det skulle bli många att springa med. Hoppades innan att benen skulle vara lite rappare på asfaltlöpning då jag tycker att det inte finns samma spänst på hårt underlag som det gjort när man varit i bra ”löpform”. Uppförlöpningen på banans andra del var jag ganska säker på att den skulle gå helt ok då jag åkt mkt på tur i vinter och byggt den typen av kapacitet.

Starten gick och Markus med passande namnet Ruus rusade iväg till tätposition, sen kom det upp någon som rusade ännu värre, men han föll snart bakåt i fältet. Efter omkring 500 meter tyckte jag det gick lite långsamt och gick fram till täten. Låg liksom en klunga löpare bakom mig. Efter omkring en km blev jag trött på sällskapsresan och ökade lite. Kände att jag inte hade de spänstigaste benen som man haft tidigare säsonger på våren men tänkte att jag kör på så får vi se vad som händer. Den enda som gick med riktigt i rygg i motvinden var Jack Impola som var riktigt stark. Tänkte ett tag att han kanske var ute efter spurtpriset men när jag sprang mot detta lite fortare så var han väl ca 10 meter bakom. Bra, där lönade sig resan till Torsby iaf så saktade ner lite mot toppen på backen för att inte bränna allt uppför. Tänkte att de andra som har klungsprungit kanske hade mer krafter kvar men det var bara Jack som var med och en liten bit efter hans bror Bill (som gjort en grym skidsäsong i år). Lät Jack dra lite på platten innan jag ökade tempot igen sista biten och fick en lucka. Höll på att gå omkull då båda benen halkade undan över en liten terrängpassage 250 meter från mål men kunde med nöd och näppe hålla balansen och kunde springa i mål som etta före starka bröderna Jack och Bill Impola.

Tyckte det var flera som sprang på riktigt bra för banan var inte lätt. EM-mästaren i veteranklass på terränglöpning, Tore Axelsson var helt grym och såg ut att vara i mycket fin form. Imponerande! Själv är jag också ganska nöjd med delar av loppet och tror att detta var en fin genomkörare inför nästa helgs 10-Mila där jag skall springa ”långa natten”. Känns som jag inte är lika rapp i steget som tidigare år men nu har jag vad det verkar bättre central kapacitet, så i orienteringskogen ska det nog funka bra.

Sammantaget ett riktigt fint arrangemang med fin bana, fina priser och välordnat runt omkring. Blev dessutom efter loppet bjuden på mat av gamle löparkungen Lars-Erik Nilsson som både var speaker och sponsor för loppet. Riktigt trevligt och ett pris så gott som något. Tack Lasse!!

Resultat här

Blev årsdebut i orienteringsskogen i tisdags. Såg fram emot detta då det tidigare har varit en del snö kvar i skogen i mina träningsmarker men nu var det barmark. Var lite ringrostigt i att ta sig fram över stock och sten i en hastighet som man var tillfredställd med så jag försökte att köra lagom hårt, och lite hårdare på ställen där jag kunde springa mer avslappnat. Några sådana pass till och nervsystemet har anpassat sig bra till skogslöpning skulle jag tro. Blev några små lite för enkla misstag efter banan i den tuffa Jössestuganterrängen men sammantaget så var det en helt ok känsla och ett mycket bra träningspass.

Karta och resultat här

I torsdags så var det korta terräng-DM som arrangerades av Sisu Forshaga. Banan som mätte ungefär 4 km bestod av stig, terrängstig, lera och is. Hade hoppats på fina ben när jag vilat pga. av skadan i vaden som jag haft här ett tag men märkte redan efter 200 meter att jag inte hängde med i tempot. Benen var tröga så jag låg nere på plats 7-8. Förstod att idag är jag långt ifrån att ha nått drag i benen men tänkte att kanske är syreupptaget och uthålligheten god så jag kan ta någon placering efterhand. Strax före varvning kunde jag avancera i fältet men kände att jag fick slita ovanligt mycket för det så antog att i en spurt har jag inget att ge idag. Tappade lite motivation sista km men i övrigt så gjorde jag det som fanns i kroppen denna kväll men hade önskat mig kvickare ben.

Lätt att man tänker att det fattas kvalité i träningen och det kanske det gör men det är ändå farligt att dra för stora slutsatser av ett race där inte jag har tryck i benen eftersom jag hade det 3 v tidigare. Förhoppningsvis kan det bli bättre drag i påkarna framöver. Den som lever får se…

Frida som jag hjälper lite med träning dominerade i varje fall damklassen fullständigt vilket var mkt glädjande. Hoppas hon fortsätter utvecklas framöver så kan det bli ett intressant år för henne.

Resultat

M senior 1 Anders Eriksson IF Göta 13,21

2 André Rangelind IF Göta 13,23

3 Lars-Olov Gävert Set Sail 13,49

4 Per Jung IF Göta 14,05

5 Markus Ruus IK Spring Väst 14,12

6 Martin Holmstrand Arvika 14,18

7 Anton Nilsson IF Göta 14,23

8 Henrik Ohlsson IF Göta 14,42

9 Kristian Magnusson Set Sail 15,01

10 Gunnar Michold Set Sail 15,22

11 Karl-Martin Nordling IF Göta 15,40

12 Lennart Eriksson IF Göta 15,48

13 Fredrik Eriksson IF Göta 15,55

14 Lars Olsson IF Göta 16,00

15 Magnus Thorstensson IF Göta 16,04

16 Peter Johansson IF Göta 16,10

17 Patrik Horner Sisu Forshaga 17,07

18 Dan Carlsson IF Göta 17,17

19 Jonas Alpsten Sisu Forshaga 18,38

20 Christer Björkman Lesjöfors Jogging 22,21

K Senior 1 Frida Michold Set Sail 15,50

2 Ida Svensson Sisu Forshaga 17,47

3 Frida Andersson IF Göta 19,44

4 Hanne Gustavsson IF Göta 19,51

K 35 1 Ida Svensson Sisu Forshaga 17,47

M60 1 Jan-Åke Östlund Säffle Friidrott 20,57

F 17 1 My Holm IF Göta 18,41

2 Moa Andersson IF Göta 18,50

3 Kajsa Nyqvist IF Göta 19.00

F 16 1 Lovisa Pettersson IF Göta 18,09

2 Märta Zander IF Göta 19,11

3 Emelina Schytzer IF Göta 19,21

4 Linnea Quist IF Göta 20,08

5 Josefine Fransson IF Göta 22,15

6 Nathalie Chapman IF Göta 22,57

P 16 1 Philip Maspers-Linde IF Göta 17,42

P 15 1 Viktor Skoog Kils OK 15,10

2 Johan Wahlgren IFK Kristinehamn 17,56

Fått en liten känning i ena vaden men några dgr med lugnare (läs inga) aktiviteter ska nog kunna hjälpa till så det blir bättre. Henrik på Hagapraktiken kollade också över detta igår och fixade till det så bra det gick. Bra när någon som kan skador ställer upp med så kort varsel. Det är värt mkt. Har annars blivit några fler pass i de gamla hemma-skogarna. Träffade en Amerikan tidigare i vinter som var med mig på en skogstur norrut. När man hamnar vid lägerelden en kall vinternatt så blir det lätt att man lär känna en annan människa bättre än vid ett vanligt möte så vi pratade om det mesta. Han berättade vad han fick inspiration av och det var intressant att lyssna på. Hans uttryck ”back to basic” etsade sig fast i min hjärna så jag kommer själv att gå tillbaka till ”basic” träningsmetoder i gamla marker. Sådant som byggt en upp en ganska bra fysik tidigare helt enkelt. Enkel träning där det inte finns några krångligheter med inspiration hämtad från naturen och dessa starka invånare. Skippar att föra träningsdagbok numera för det är mindre viktigt och jag vill inte ens veta hur jag tränat. Det ska finnas i skallen. Frågan är ens hur man ska föra en sådan då det mesta känns som natur/friluftsliv och kanske är det så att man inte ens tränar längre utan det är aktiviteter på ett eller annat sätt. För vilket är bäst eller mest träning? Ute på skidtur med 20 kg packning i ett par dygn där man går låångt och hugger massor med ved eller att springa 18 km? Allt detta är aktiviteter och allt är även träning i viss mån, om än ganska ospecifik sådan. Några av dessa aktiviteter lägger jag i skogar där farsan tränade sin orientering i dryga 60 år. Känns speciellt när jag kommer på vissa håll i hans gamla träningsmarker där jag vet att han satt sina fötter så ofattbart många ggr. Var med om en riktigt konstig upplevelse då hjärnan spelade mig ett spratt. När man som jag spårat både djur och människor i många år så lär man sig känna igen spår och fotavtryck mm. Jag ser liksom om det är Nilsson som kommit springande i snön på skogen etc. Man ser det på storleken på skorna, vinklar på nedtrampet och hur mkt av sulan som haft markkontakt mm. När jag kom på ett ställe så kom plötsligt farsans fotspår över en myr. Vad satan är det som händer tänkte jag innan hjärnan kopplade att det var mina gamla spår men i stort sett identiska med hur jag sett farsans spår något år tidigare. Samma vinkel, samma stl, steglängd och lika stor del av skon i nedslaget mm. Skrämmande lika, i stort sett samma spår. Och kanske är det så att han fortsatt springer i dessa skogar fast genom mig istället, så det är väl bäst jag kör på…

Tycker det är ganska skönt att köra ensam däruppe då man får tid till att tänka tillbaka och minnas fina stunder. Finns många platser, stenar, höjder, tjärn och mossar som påminner mig om saker. Känns för egen del som jag kommer nära dem man saknar på dessa turer. Brukar också titta till stenarna som markerar graven för vår tax Ayla när jag tar en sådan runda. Hon var en liten go hund med en stor personlighet. Hon hade också grymma gryt och råttfångaregenskaper så när jag passerade grävlingsgrytet så tänkte jag på när jag drog ut både henne och en grävling ur grytet då hon bitit sig fast i denna. Fina minnen…

Imorse körde jag och Nilsson skateskidåkning på skaren. Bilden är från Krokstjärnet 290 möh

Haft det helt ok helgen som gått. Blivit några skogsturer och en del roligt jobb. Tycker mig även märka att kroppen sakta börjar anpassa sig till den träningen jag genomför just nu. När Nilsson är hemma från sitt resjobb blir det bra träning så det känns som vi äntligen har fått ihop ett bra Arvika-team.

Ikväll var jag uppe i Säterudskogen och höll uppe de gamla stigarna. Sprang förbi en fin lägerplats jag gjort vid Björndrågen. Blev sugen på att lägga mig där inatt men får vänta några v när jag får mer tid till det. Fin tid att vara ute i naturen nu… Behöver inte åka utomlands för att sola