ADVENTURE

Blev en obanad
skidtur igår. Riktigt fint på skogen nu. När man kom upp lite i höjdmeter, ca
300 möh så blev det mera snö, så det gick fint att ta sig fram överallt även om
man körde i någon rot på nått hygge. Upptäckte att tjädern redan börjat spela
och när jag kom ut till tjädertallarna, satt där 4 st. Tallbarr utgör främsta födan för tjädern, framförallt vintertid och
tjädern verkar välja ut de täller där barren har högst energiinnehåll. Såg
ingen kungsörn igår men vet att den finns där för jag har sett den flera ggr i
området. Föret var fint och älgen flydde undan alldeles framför mig, tre rådjur
gömde sig i en liten holme på myrarna och när jag skidade runt så stannade de
kvar där inne och tryckte. Räven raskade över isen som vanligt.

Skidorna gick fint
men inte perfekt, håller på att testa ut lite material för optimala turer med
ryggsäck obanat. Är inte riktigt nöjd ännu. Stavar ligger det ett par fina i
källaren men eftersom trugorna inte höll måttet så måste man byta ut dem först.

Träffade Metbäcken-legenden
Tore Axelsson i fredags. Han har bl.a. varit Terräng-VM löpare för Sverige
1985. En skogens man som slitit kroppen både i arbetet i skogen och med
spikskor på fötterna. Intressant är att Tore har ett stort naturintresse som
mig och har jagat, fiskat och varit ute i skog och mark sen barnsben. Han har
skrivit en intresseväckande artikel som jag fick låna, där han skriver om vargen i
Värmland. 15 januari 1979 hade ett vargpar tagit en älgko med kalv i Tores
hemtrakter vid sjön Boviggen i norra Värmlands finnskogar och detta var då en ganska sensationell händelse.

Fått tips om området
kring Mangslidberget där det ska vara fin utsikt. Jag får ta och besöka området
här i vår.

Dunkade ner
innertaket på evighetsprojektet här igår. Slöade ner motorsågskedjan då jag
gick genom taket så jag får köpa en ny till farsan. Idag gick jag och Marias
brorsa Anders loss på den väldiga muren. Någon gång kommer hela muren vara ute.
Frågan är när?

I fredags hann jag med att riva lite mera på
evighetsprojektet. Hade högklassig arbetskraft med mig som tur var i en urstark,
skogsarbetande elitmilitär. Riktigt bra hjälp. Säkert den bästa man kunde få i
Västvärmland den dagen. Vi körde ner en del av den väldiga muren samt att vi
skottade ut allt spån som låg i golvet på andra våningen. Ca 60 skottkärrslass blev
det. Mer jobb kommer, blir nog motorsågsmassakern genom taket till helgen.

På kvällen så blev det sedan en skidtur med Tsappo. Han var
ruskigt nöjd och gick som en bärsärk över myrarna. Ville inte åka hem när vi
kom tillbaka till bilen. Ska ta med honom på en längre tur snart så han får
komma ut i vinterskogen där han hör hemma. Har tyvärr inte kunnat träna på
”riktigt” under en hel månad nu men efter en antibiotikakur så tror jag att det
börjar vända.

Har suttit och kollat kartor för lite vinterturer och därmed
hittat en hel del intressanta områden som ännu inte besökts av mitt tryne.

Såg till min förskräckelse att Eda kommun kanske kommer
ändra på sin vindkraftsplan och därmed tillåta vindkraftsetablering söder om
Järnskogsfjället. Detta område var tidigare undantaget (Område A). Det är ingen
tvekan om att detta var ett bra beslut då det är ett mycket fint
vildmarksområde med total tystnad. Ett område man kan återvända till många ggr.
Här har jag vintertältat, vandrat och sprungit Hiernmannen. Här fotade man spår
av björn och varg i samma bild. Ett av få ställen man kan gå vilse i fast man
varit där förut.

Man kan undra vad det är som händer runt omkring oss? Vem
skulle vilja förstöra dessa fantastiska naturområden med 180 meters höga snurror?
Trodde det räckte med att man tillät vindkraft på och i direkt anslutning av Glaskogen,
nu blir det ännu ett bakslag mot dem som tycker skyddsvärda naturområden är
värt att bevaras för framtida generationer. Sanningen är den att de som styr idag
är inga personer som är ute i dessa områden utan våra lokala politiker är snarast
ett gäng otroligt inaktiva människor vilka varken motionerar kropp och därmed hjärncellerna
och då kan man fatta sådana här totalt vansinniga beslut. Svårare än så är det
inte.

<!–
WriteFlash('’);
//–>Blev lite turskidåkning med Nilsson igår upp till
Noppikullen. Fint, men en del nysnö gjorde att skidorna gick tungt. Lite
lättare gick det på längdskidorna som jag åkte innan då jag åkte runt och
hejade på Chrille och en del andra när han åkte Ekebyloppet. Nilsson har inte
åkt (tävlat) på skidor under flera säsonger så han gjorde en riktigt
imponerande insats i det ganska svåra föret med lösa spår och för små trugor på
stavarna. Var faktiskt lite sugen på att åka själv men hade fortfarande inte
hämtat mig sen sjukdom och nuförtiden tycker jag det är så tråkigt att valla. I
alla fall att valla för glid vilket tar lite tid. De skidor jag tränar på är
det inte gjort någonting med på flera år i glidväg utan de går av sig själv mer
bakåt än framåt. Fäste sitter kvar sen flera år tillbaka i en salig blandning
så det biter på allt. Man ska inte skämmas bort i onödan. I källaren hos farsan
ligger det annars några spjut som skulle kunna komma fram om det behövs.

Under helgen har jag annars gått bärsärk på en jättestor mur
i evighetsprojektet. Fick nästan ner den till golvnivå på några timmar men sen
skulle teglet och bruket ut också. Blev många skottkärrslass innan allt var
ute. Flera ton. Ännu mer än hälften är kvar men först måste golvet på
övervåningen bort och det är fullt i sågspån.

Kanske blir det comeback imorgon kväll. 2 veckor utan
träning sätter sina spår, känner mig som världens mest inaktiva människa men
hoppas vara tillbaka i full träning snart. Råkade ut för en kraftig förkylning
med ögoninflammation, halsont och tillhörande skit och före det så hade jag väl
inte heller rosat marknaden rent träningsmässigt. Rätt segt. Ja, ja inte så
mycket att göra åt. Träningsåret 2011 blev avslutat tidigare än planerat.

Trevlig var avslutningen på året och välkomnandet av det nya
året då vi var bjudna till Skattebolsmaffian. Militärmannen med sin prinsessa
var också på plats. God mat och närlys förgyllde kvällen. Inga speciella
nyårslöften gavs, förhoppningen är att allt blir bättre.

Fin skogspromenad gjorde jag och farsan på nyårsdagen. Vi
gick upp på höjden i Säterudskogen. Här borde det också finnas en
orienteringskarta. Frågan är om jag inte ska göra en själv om några år. Det är
verkligen ett fint område.

Sugen på nya skidturer med ryggsäck blir man också. Såg att
vintertältaren Perry hade varit iväg på en fin tur i Nordvärmland några nätter.
Verkade vara ett häftigt område. Låg på ca 600 möh, med en del högre höjder
omkring. Har kollat ut en del områden på terrängkartan jag vill utforska framöver. Beställde fö en karta över Varaldskogen också.

Traditionen säger att natten till Julafton övernattar man
utomhus, i vinterlandskap. Och det är helst skidåkning som gäller på Julafton
så snö måste sökas! Vinter var det ont om i Arvika-området men norrut, närmare
bestämt vid sjön Lomsen hittade vi det vita guldet. Turen startade från parkeringen norr om sjön. På sjön Lomsen flottade
man förr timmer. Vi började klättringen upp till den gamla finngården Ritamäki
(Ritaberg). Övre gården var troligen uppförd på 1780-talet. Tidigt övergiven.
Källare och rökstuge-ruin finns kvar. Nedre gården byggdes 1840. 1857 drabbades
gården av rödsot (dysenteri) och alla barn dog under en och samma vecka, modern
någon vecka senare. Fadern bildade ny familj och fortsatte driva gården.
Beboddes fram till 1964. Gården skänktes till Lekvattnets hembygdsförening.

Därefter fortsatte vi norrut förbi torpruinen efter gården
Vallis. Den beboddes under 1700 och 1800-tal. Torpet övergavs och blev öde 1905
då gårdens barn flyttade till Amerika. En liten bit norr om Vallis ligger Kissalamp.
Denna gård bröts fram av två bröder från Norge under 1700-talets senare hälft.
Här sågs tomtar så sent som på 1900-talet och det passade bra för vår
Julskidåkningstur. I Kissalamp slutade också en viktig flyktingsrutt som
användes under kriget. Gränsen till Norge ligger bara 400
meter bort, och där går den gamla flyktingrutten. Den användes många gånger
nattetid för att lotsa de norska flyktningarna rätt.

Nu tog vi sikte på gränsen. Närmare bestämt Mossåsröset. Riksröse
nr:78. Konungariket Sveriges gräns är markerad med riksrösen, på kartorna
markerade R.r. plus numret röset har. Vi träffade röse nr 78 i det dimmiga
eftermiddagsljuset på 3 meter. Där bredde sig gränsen ut som en gata i
vinternatten. Vi började spekulera om svenska soldater i skidpatruller under
andra världskriget och hur känslan kunde vara då. Hur väl funkade deras
vinterutrustning mm? Vad hände om de tog sig över gränsen? Anslöt sig flera
till Norska motståndsrörelsen? Några till Tyskarna? En del finns dokumenterat,
en hel del vet bara dem som var med och de flesta är borta nu. 70 år senare
kändes det faktiskt lite speciellt att korsa gränsen på skidor en vinternatt. (pga.
dessa fantasier var jag tvungen att göra en helt oseriös film från turen som ni
kan se nedan, kanske kommer en seriös version också nån gång men bilderna är de
som jag försöker hålla seriösa) Vi följde sedan riksgränsen ett litet stycke
med Varaldskogen som vårt enda sällskap.

Vi hittade ett litet tjärn på andra sidan gränsen som
erbjöd vatten och en bra lägerplats. All ved vi hittade var verkligen genomsur
och vi fick lägga ner oss ordentligt innan det blev tillräckligt med värme i
elden att det mesta brann. Det var otroligt rått och fuktigt i luften. Under
sena kvällen sprack dock molnigheten upp och ett klarare väder med kallare
temperatur drog in över oss. Härligt, nu skulle morgondagens skidåkning bli med
lätt packning över skare.

Vaknade sedan upp till en strålande morgon i det nya
Marmot-tältet från Magazinet Karlstad vilket fungerade utmärkt. Som vanligt tar
man sig en lätt uppvärmningstur när man kommer ut ur tältet för att få upp lite
värme i kroppen. -6 grader och vindstilla, stenhård skare. Bara att häva i sig
frukost och dra vidare med lätt packning efter att vi ställt de tyngre pjäserna
vid Mossåsröset. Planen var bl.a. att besöka naturreservatet Særkilamp som
ligger på den norska sidan gränsen därefter upp till Kronhallsröset R.r 79 och
vidare över Danshallsmyrarna. Danshallsmyren på den svenska sidan och har en
yta på 543 ha, och Særkilamp är på 474 ha. Tillsammans så har de båda
reservaten, som ligger intill varandra en total yta på ca 1000 ha, d.v.s. 10
kvadratkilometer. Detta är ett enligt mig ett mycket fint vildmarksområde.

Var toppenskidåkning på Danshallsmyrarna och vi fann bl.a.
spår efter Lo och Varg som hade traskat igenom området dagen före oss. Älgspåren
var det många vilket tyder på en stark älgstam vilken hade gått riktigt hårt åt
den unga tallskogen på sina håll. Eftersom området ligger högt så har man fin
utsikt mot omgivningen och man kan se mil in i Norge och man ser från södra
delen Blåbärskullemasten. Fikade i solsken och inte lite påminde hela turen om
en dags skidåkning i april månad.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Den oseriösa versionen av filmen

Nerfärden från Ritamäki till bilen vid Lomsen gick undan
då mer än 20 kg packning på ryggen trycker på rätt fint. Väl nere vid Lomsen
fick jag en rejäl Flashback från en naturutflykt vi gjorde på Järvenskolan i
högstadiet då vi övernattade just här. Vi började den gången med att cykla till
Mitandersfors, vandring över Finnskogleden, kanot på Lomsen och cykel tillbaka
till skolan. Det var tider det….

Ska man summera turen så var det den finaste skidåkningen
jag har gjort på Julafton och det enda som saknades var synen av skogens vilda
varelser men de höll sig långt undan.

Har gjort en liten utvärdering på säsongen 2011 och jag
ser att jag höjde mig en del i våras från förra året men fick kanske inte ut
det riktigt fullt ut på tävlingarna. Det var ändå en godkänd vårsäsong främst i
orienteringskogen och på vissa löptävlingar. I höstas var jag däremot långt
ifrån banan många ggr. Skadan i foten och knäet gjorde att jag fick krångla,
tejpa och var svag i underbenet. Till nästa år ska jag fortsätta utveckla mig
och hitta min nivå och förhoppningsvis undvika skador. Mer orientering nästa
säsong då det är en fantastisk kul och vacker idrott som man kan ha nytta av på
många sätt. Verkar också som flera i KFUM Örebro kommer tagga till mera till
nästa år. Kul! <!–
WriteFlash('’);
//–>

Totalt antal
tävlingar: 30 (2010
ca 50)

Totalt antal segrar: 9 (30 %) (2010 17) (41,5 %)

Totalt antal andraplatser: 8 (2010 12)

Totalt antal felstämplat: 2 kontroller (2010 2 kontroller)

Totalt antal träningsdagar jag
trivdes: Alla som
går i skogen.

Totalt antal whiskeyflaskor
konsumerande: 0,
som vanligt. Några gurglingar vid förkylning. Svalde väl något emellanåt då. Fy
f..

Totalt antal söndertrasade skor: Många gjorde sina sista turer detta
år.

Summa Nattjakta: 2:a, final 2:a – totalt vilse
båda gångerna.

Bästa årsbästa på halvmaran och milen i samma
lopp: 1.11.30 resp. 32.39

Årets roligaste
tävling: Kanske
Kilsnatta. Första tävlingen i KFUM Örebro-dräkten och det blev en seger direkt mot
vasst motstånd. Använde bra nattorienteringstaktik efter en strulig inledning
och hade fin form hela vägen så jag kunde jaga ikapp och gå ifrån alldeles på
slutet.

Årets bästa form: 10-mila. Bra tryck i steget. Höll
ihop det trots att jag fick håll sista kilometrarna, då var det inte lätt att
hänga med Lysell men det gick tydligen på nått sätt. Var riktigt bra form på
sprintorienteringstävlingen PTV
i Arvika också. Trots rejäla misstag vann jag med hela 27 sekunder på nått
sätt.

Årets sämsta form: Lidingöloppet. Bröt ihop totalt.
Inget funka, sämre fysik status än när jag spelade fotboll i Fiskevik kändes
det som och det säger inte lite men så var det.

Årets bästa
träningspass: Skogshuggarpassen.
Dra ihop stockar, vissa så tunga att två man krävs för att rubba dem.
Skogshuggarn, militärmannen är fältstark som få.

Årets roligaste
träningspass: Grymt
fjällpass som ni kan se på videon ovan. Var nog bästa passet i sommar rent
naturmässigt. Sprang ovan molnen. Skarskidåkning är alltid kul. Orientering.
Hiernmannen arrangeras i natursköna områden och är en upplevelse. Häftigt. Fin
bana på Glaskogen
där en vindkraftspark nu planeras och raserar området för alltid. Hoppas inte
det blir verklighet.

Årets tråkigaste
träningspass: När
jag knäckte till foten rejält över en sten så jag fick hoppa tillbaka till
bilen på ett ben. Hela hösten blev sen strulig.

Årets bästa
tävlingar: Kanske
är det Myrvarvet. Fint race och priser till alla vilket är fint då många andra tävlingar
tenderar till att vara rena utsugarlopp. Alla är glada och nöjda när de går
hem.

Årets tråkigaste
tävlingar: Borde
vara Lidingö där jag ville ta revansch sen fjolåret men icke. Kommer inte säga
att jag ska starta nästa år.

Årets brutalaste
tävling: 10-mila
är alltid brutalt på många sätt, speciellt långa natten.

Årets trevligaste
segrar: Kilsnatta och
Woodjoggen.

Årets tuffaste tävlingsdag: Sisujoggen med ett intervallpass
i benen från kvällen innan men det blev en seger.

Årets bästa känsla i
kroppen: 10-mila.
Stark som ett djur överallt. Helgen efter körde jag DM-halvmaran och var i även
där i fint slag men var fortfarande lite trött efter långa natten så tempot
bromsades lite efterhand. Första milen på 32,39 indikerade på en bättre tid än
jag nådde i mål men klarade (bekväm) inte hålla fart riktigt utan kom in på
1,11. Tvåan hade 1,17. På Borejoggen var jag i grym uppförsform men sprang med
ett håll i 7 km som blev värre och värre så jag kunde inte köra på det jag hade
utan fick smyga fram. Att bli trea med detta fick jag vara kraftigt nöjd med.

Årets formtopp som
gick in: 10-mila

Årets formtopp som
inte gick in: Hela
hösten

Årets snabbaste
träningskompis:
Tsappo

Årets snällaste
träningskompis:
Tsappo

Årets smartaste
träningskompis:
Tsappo

Årets starkaste
träningskompis: Skogshuggarn

Årets bästa insikt: Det heter sunt förnuft därför att
det inte smittar.

Årets tråkigaste insikt: Felet med vår värld är att de dumma är så säkra på sin sak och de
verkligt kloka är så fulla av tvivel.

Årets mest spännande
tävling: Sista 3 kontrollerna på Kilsnatta.

Årets bästa sko: Inov-8 x-talon 212 – grym till
orientering.

Årets sämsta sko: Icebug anima – hål i ovandelen efter
typ 15 mil på stigar. För dåligt. Icebug har inte övertygat på mig. Även om löpkänslan
i skorna är bra är hållbarheten allt för dålig.

Årets investering: Nytt tält, ny ryggsäck och lite
andra skogsmullegrejer som ska hårdtestas.

Årets lärdomar träningsmässigt: Går aldrig (eller oftast) att ta
igen förlorad träning pga. skada. Måste komma till rätta med mina problem med
att jag så himla lätt får håll. Hoppas detta verkligen ska bli bättre till
nästa år.

Årets lärdomar livet: Medveten minnesförlust är ett
överlevnadsmedel i politiken.

Årets åsiktsregistrering: Arvika Fotboll.