ADVENTURE

Tycker all löpning känns som om jag befinner mig i en myr just nu…Brunskogsloppet avgjordes idag. Många deltagare var det, säkert en bra bit över 100 st. Tio kilometer kontrollmätt bana med varierat underlag på en del asfalt, terrängstig och grusväg. Ett riktigt fint arrangemang. Banan skulle vara lätt men jag tycker den var ganska tung. Blev en del motbackar ändå både i skogen och på väg/grusväg. Med tanke på hur kroppen fungerar just nu så blev den också ännu tyngre. Var ett rejält lerigt terrängparti på en hel del kilometerar man skulle över med bla en åkerpassage mm, där gick det inte fort och man halkade nästan hela tiden. Tror många hade det tufft där. Så banan var minst sagt varierad.Ett steg framåt mot senaste tävlingen var det ju iaf, jag kom runt hela banan. Yes! Men det var nätt och jämt, hade precis samma känsla i kroppen även detta lopp som i senaste (DM 10000). Vid 4 kilometer tänkte jag kliva av då kroppen kändes helt knasig men tänkte att jag kan ju inte kliva av i ännu ett lopp då är det ju riktig katastrof. Kanske var det egentligen dumt att fortsätta när det känns som det gör, vad vet jag? Nu har jag iaf ont i varenda liten muskel i ben, rygg och mage. Känns helknasigt faktiskt för så brukar jag aldrig känna annars och det är något som spökar med mig just nu, frågan är vad? Konstigt nog så körde jag intervaller i onsdags med ganska ok resultat och bra känsla, hade bla 2,52 på en lite snabbare tusing och sen en intervall på 2,15 på 800 och sen blev det 5×800 i strax över tröskelfart.

Klubbkamraten i Göta Leif Sjöström, vann överlägset och ohotat på ca 33,50 vilket var riktigt bra på denna banan när man bromsades rätt så ordentligt i det småtekniska skogspartiet på den regntunga banan. Själv var jag väl ca en minut efter och det är ju långt ifrån lika bra men känslan var grymt mkt sämre än den tiden. Känns som jag knappt rörde mig framåt. Blev spurtstrid om andraplatsen och som tur är verkar iaf snabbheten fungera hyffsat trots att jag får slita som en gris för att ta mig framåt. Var med Leif i ca 4 km. Jag märkte redan efter 1,5 km att det var samma skumma känsla i kroppen som på DM och förstod som sagt vart det skulle barka.

Många andra sprang dock bra tycker jag. Julle och Köla-sonen Sjögren hade en fin duell igen. Gert var nöjd. Min store tjocke bror var också med och han kom ju runt riktigt fint och slog ju många vilket imponerade. Undrar om han får träningsvärk?? 😉

Hoppas kroppen fungerar bättre snart iaf och att det inte blir en långvarig svacka. Vad nästa race blir är ännu inte planerat. Kan bli orientering. Beror lite på hur kroppen känns närmaste veckorna..

<!–
WriteFlash('’);
//–>Naturligtvis så missade jag tian trots att jag redan varit där tidigare. Här dök det upp en lustig figur som sprang lite fortare än jag men han hade noll koll cocosboll. Jag gick kompass och försökte pricka av det tydliga. Han däremot sprang till alla kontroller som låg i närheten och frågade var han var. Tror att han besökte fem kontroller innan elvan osv…

Inbjudan Värmlands tuffaste löpartävling

29 Augusti, 25 kilometer terränglöpning i riktigt terräng..

Kilterrängen är en löptävling för de som inte tycker att det inte gör något att lyfta fötterna mer än 1 mm ovanför marken då och då.

Endast 6 km kom jag på DM på 10000 meter. Sen var den kvällen tyvärr över, kändes surt att kliva av men jag kom ju inte framåt så det var inte mkt annat att välja på. Förstår inte riktigt vad det berodde på men jag hade väl helt enkelt en dålig dag.

Värmland körde sitt DM på tiotusen tillsammans med Närke i Glanshammar en bit utanför Örebro. Totalt kom ca 65 löpare till start.

Kändes ganska bra på uppvärmningen. Kändes också ganska bra första kilometerna även om jag fick slita lite mer än jag tänkte mig innan för den farten. Låg i en tätklunga med 4 löpare där Henrik Örnstedt anförde. Strax efter 4 kilometer känner jag dock att kroppen är lite konstig och börjar tappa fart. Släpper en liten lucka till Henrik och Sören Persson passerar mig strax där efter också. Tror ju givetvis jag ska hänga med då men kroppen svarar inte alls. Vid 5,5 kilometer blir det ännu värre och folk som jag tidigare haft en rejäl lucka på börjar komma upp i rygg på mig. Sedan efter något varv ytterligare börjar folk som jag varvat springa i samma tempo som jag själv. Tänker dock att jag ska f.. inte bryta iaf och slår av på takten ytterligare men vid 6 kilometer kommer jag knappt inte framåt längre så då har jag liksom inget val utan kliver av. Mår liksom lite illa och känner mig allmänt konstig, har inte upplevt detta tidigare mer än något liknande när man har typ 3 km kvar av ett 50 km lopp och alla glykogendepåer är tömda men riktigt så långt kom jag ju inte nu..

Orkar knappt inte hänga med på nerjoggen efteråt och har ont i huvudet. Idag har jag haft träningsvärk och haft ont i huvudet hela dagen och varit alldeles varm så det verkar som det var någon skit i kroppen och det är väl den enda rimliga förklaring jag kan komma på för kan man springa 50 kilometer i skogen borde man iaf komma runt på 10 km.

Henrik sprang riktigt bra på slutet och vann på 31.54, (nästan pers). Sören tvåa i DM på 32.38 (pers på bana, kul att se att folk kan bli bättre ju äldre de blir). Julhén tog sin första DM medalj någonsin oavsett sport, men inte den sista.

Första DNF på en ”normal” distans i löpning detta. Bröt ett 75 km´s lopp efter sisådär 51 km en gång men detta var första gången jag bröt en vanlig löptävling och nån gång blir väl den första. Var iaf en riktigt underlig känsla jag hade i kroppen och ruskigt besviken blir man såklart men världen går förmodligen inte under för detta.

Bara att bryta ihop och komma igen…

Veckan som gått har varit en helt ok träningsvecka. Känns som formen är på uppgång igen efter att ha varit en bit under normal kapacitet. Har för mig att jag brukat ha en svacka på sommarn och sen vara på gång lite bättre till hösten igen. Verkar som det blir samma visa detta år.

Tisdagen blev det faktiskt basketträning för mig. Ett riktigt bra pass dessutom. Hade lovat Camilla i Arvika Basket att köra ett pass med dom. Var riktigt kul och de var överraskande ambitiösa. Riktigt duktiga på att löpa också. De hade kört på bra under hela sommaren och var väldigt motiverade så det var lätt att driva på dom. Där ligger nog faktiskt alla andra lagidrottare i Arvika kommun i lä rätt rejält skulle jag tro. Jag körde 30/30 sek x 5 x 5 med både dam och herrlaget vilket var en variant de inte testat tidigare men som jag trodde skulle passa basketspelare. De flesta verkade gilla intervallformen. Efter att jag var färdig med de olika lagen hade jag hållit på i nästan 3h så det blev ett fint distanspass.

Onsdag 5 x 1000 meter med Fryk, Julle, Gert, Jonne och Axel som körde sista, tiderna blev 2,58 – 3,01 – 3,08 – 3,12 – 3,01.

Tiderna blev ju lite ojämna. Hade lite svårt att motivera mig på intervallerna i mitten då jag ju fick borra själv i täten men gjorde så att jag körde ca ett varv bakom Frykblom och Julhén för att sedan trycka på sista varvet. Därför blev nog de tiderna lite långsammare. Alltså en lugn start på dragen. Sista intervallen gjorde stavhopparskidåkarmedeldistansar-Axel ett inhopp på intervallerna och skulle dra åt mig. Han drog bra i ett varv innan han stoppade upp lite och jag tyckte det gick långsamt. (Ett bra tecken?!) Han ville spurta lite sista hundra så jag tryckte max. Tyckte faktiskt jag försvann förvånadsvärt lätt från en som alldeles nyligen gjorde 2,04 på 800 och inte hade kört 4 intervalldrag innan…’Fredagen blev en kort backvariant vid Jössestugan med Frykblom, Julhén och Gert. Vi körde 30 sek x 10 med ”lång” 2 min vila för att få upp lite tryck i steget. Kände mig ganska stark. Hoppas känslan hänger i ett tag nu. Känns som sagt att det har börjat vända formmässigt nu och går åt ”rätt” håll. Verkar som fler är på gång också så det är kul nu..

<!–
WriteFlash('http://galleri.l-ogaverth.com/#19’);
//–>http://galleri.l-ogaverth.com/#19Karta med GPS-rutt

Jag och Maria skulle springa den Engelska milen i orientering som brukar gå på sommaren varje år. Den som vinner blir arrangör. Årets banläggare var Lars Johansson. Vi kunde inte vara med vid själva tävlingstillfället men tänkte springa banan i efterhand. Ett kul träningspass helt enkelt. Började med att transportera oss från Skjutsbolshållet genom skogen till Tasebodaskogen för att nå startplatsen. Sen började vår resa på de 1609 meterna som blev en bit längre…

Alltid kul att springa Häljebodaloppet. Alla som arrangerar loppet och dagen är så positiva och trevliga och det är dessutom en riktigt fin miljö runt omkring alltihop. Blev alltså fjärde raka segern för mig där idag efter loppet som går på grusvägarna och skogstigarna kring Häljebodatrakten. En hel del fler deltagare och i år var det också och mkt mera publik som hejjade på alla efter banan. Det är alltid trevligt. Jonne var bla där med sin familj och hejjade på, det verkar lovande. Tror nog jag kommer se han i träning snart igen om jag känner honom rätt. Han såg sugen ut!

Var lite halvseg på uppvärmningen och tänkte att det kan kanske bli svårt att ”straffa” tiden från ifjol då banan garanterat är mer svårsprungen på leden då det regnat en hel del sista tiden. Så var det också och det gick förmodligen en del tyngre på leden både upp och ner från bergspriset idag jämfört med ifjol då det var riktigt blött på sina håll.

Kände som sagt att dagsformen kanske inte var absolut på topp idag och det tror jag mest berodde på en granne som spelade musik som en galning mellan klockan 02.00 till ca 05.30. Blev inte mkt sömn där. Sådant kan nog ta ner krafterna lite grann men hade ändå vissa förhoppningar att ta fjolårets tid men det fattades alltså 14 sekunder. Tyckte allt jag tog i ganska bra men blev nog lite bekväm då jag blev själv efter sådär 6-700 meter. Kanske lätt det blir så men var allt lite besviken då man alltid vill försöka förbättra sig från år till år. Löpsteget och känslan är också oerhört viktig och det fattades nog en del där idag kände jag men är såklart glad över en ny inteckning i det nya vandringspriset

Efter mig så sprang David Sjögren starkt och tog hem andraplatsen före sin teamkamrat i www.teamactiveski.se Andreas Grann, Sunne. Julhén blev 4:a på debuten i Häljeboda. Han gillade nog stigningen uppför men hade lite kämpigare utför. Frykblom blev 6:a, 4:a ifjol men 2 sekunder under sin fjolårstid. 1, 2 och 3:orna i herr respektive damklassen 2009

Maria sprang riktigt bra och drog ifrån alla andra tjejer klart upp till Bergspriset men sprang därefter fel vid en liten tveksam banmarkering och fick försöka jaga ikapp igen. Lätt att göra det när man kommer i full fart. Hon hann förbi den slutliga trean men klarade inte riktigt att ta ifatt hon som nu vann. Fattades 15 sekunder. Hon såg lite besviken ut när hon gick imål med all rätt..Blogginlägg från fjolårets lopp

Resultat främsta herrar Häljebodaloppet 2009 1. Lars-Olof Gävert 26:30 2. David Sjögren 27:48 3. Andreas Grann 27:55 4. Thomas Julhén 28:22 5. Johan Gärdt 30:07 6. Anders Frykblom 30:09 7. Peter Lindmark 31:16 8. Fredrik Stenebo 31:30

5 snabbaste damerna 2009 1. Britt-Marie Stenseth 36:12 2. Maria Eriksson 36:27 3. Karin Olsson 37:41 4. Jill Nordby 38:01 5. Karin Stenebo 38:36

Imorgon går Häljebodaloppet. Loppet är mellan 7 och 7,5 km långt. Grusväg och stig. Det är ett riktigt utmanande och tufft lopp med flera tunga stigningar och småteknisk löpning utför. Det finns ett bergspris på toppen av banan efter en rejäl stigning på Finnskogs-leden. Loppet har fått mycket beröm för den natursköna banan. Tävlingen hålls i samband med Häljeboda-dagen, så det finns även tillfälle att besöka loppmarknaden, lyssna på musik, äta nävgröt och fläsk, se på gamla veterantraktorer m.m. Fina priser delas ut i form av ett vandringspris (ett för herrarna, ett för damerna) från Magnor Glasbruk samt första, andra och tredje pris i respektive klass. Dessutom delas ett ”bergspris” ut till den som först når banans högsta punkt efter en rejäl stigning på Finnskogsleden.

Mer info tryck här

Ifjol tog jag hem vandringspriset för gott efter tre ”raka” inteckningar så nu är ett nytt uppsatt. Hoppas att det blir lite fler namn i detta. Siktar såklart på en fjärde seger men vet som alltid att vad som helst kan hända. Har lite problem med en fotled så jag får ta det lite piano på skogsstigen. Julén och Frykblom lär utkämpa en fin duell då båda verkar vara klart på gång på slutet. Tippar Julén en liten bit före, han har en del att leva upp till då hans lillebror faktiskt sprang två marathon på en match med Fiskeviks IF.