ADVENTURE

Ren Grisfest var jag på
i lördags. En kompis fyllde 30. Började lugnt och sansat. Trevligt. Kul. Kanon.
Polaren som jag inte umgås med direkt idag har suttit nått år i fängelse och
blir lite vild när han dricker alkohol. Blev mer öl och sprit för alla ju längre
kvällen led, och ingen direkt botten fanns hos någon. Där satt jag, chaufför
och spiknykter. Filosoferade om andra, bättre möjligheter och tänkte tillbaka
på gamla tider – vad som skapat det hela. Festen slutade med både rena
misshandeln och att flera personer ”korkande”. Det låg folk lite varstans.
Någon var så illa berusad så han pinkade på sig som ett dagisbarn. Då är det
ganska illa, alkoholen är verkligen en skoningslös drog som skördar sina offer.
Tänk vad trevligt kalaset kunde ha varit utan eller med ”måtta”, hela kvällen!

Lätt känning av Grispass
blev det uppe på Storheden i Brandsbol i måndags. Helt unik och häftig
terräng med raviner, tallhedar och annat häftigt. Hade blivit inbjuden dit av
veterankungen Tore A som ville visa sina fina träningsmarker. Riktigt trevligt!
Trodde det skulle bli en tur på 10-12 km men det blev nästan det dubbla, när vi
hade löpt ca 17 km så frågade jag hur långt träningspasset skulle vara, då bara
skrattade han. Grymt fint pass. Kul att träffa Tore, han har mycket att delge
kring träning och man kan lätt ta till sig hans tankar som förenklar det andra
gör så avancerat.

Han anser att
folk krånglar till det för mycket kring träning mm, och jag håller med. Det
tjatas om pulszoner, utrustning, GPS-spår hit och dit istället för det
fundamentala, att verkligen träna. Nu försöker han göra så gott han kan på
”gammeldar” för att få ut något av sin höga kapacitet. Han slog nyligen svenskt
veteranrekord i M50 klassen på 10 kilometer landsväg för ett tag sen, med typ
50 sek. Häftigt! Är ganska säker på att han tar ytterligare kliv då han ha
en begåvning för ren löpning som ytterst få Svenskar har. Även Kenyan-ben. Fick
låna en hel pärm med gamla träningsrapporter och annat intressant sen den
gamla goda tiden. Redan läst ut den. Ska ta den ett varv till för det var mkt
intressant. Och det är nog bäst att sätta igång att träna om man inte ska bli
mosad av Tore snart.

Artikel om Tore här

Grispass blev det
även på myrarna på Ryttersfjällen igår då första Hiernmannen kördes.
Vildmarksorientering med betoning på gemenskap och gemensam start. Minst sagt
sugande terräng och vid sidan av myrarna är det hög undervegetation så det var
inte lättlöpt på ett enda ställe förutom en liten vägsträcka mellan 2:an och
4:an. 3:an var struken då terrängen var ”för” farlig!? Bra pass.

Karta här

Video nedan från samma område fast vintertid, lättare att ta
sig fram då. <!–
WriteFlash('’);
//–>

Börjar kännas som
formen är på väg tillbaka som jag hoppats på. Ska inte ropa hej innan jag
utsatt den för maxbelastning ännu (tävling) men helt klart är det på gång igen.
I så fall blir det vändning av formkurvan några veckor tidigare än de senaste två
åren. Kanske blir man klokare med tiden? I bra form fungerar kroppen ganska bra
i år så det är bara att köra på.<!–
WriteFlash('’);
//–>

Lite tråkigt att
jag missar den största orienteringskavlen man kan springa nu i helgen då jag
jobbar men tar med mig chefen till Karlstad på lördag och det är alltid
trevligt. Kanske får se en skymt av kenyanerna i stadsloppet istället.

Har tagit mig
några fina pass i skogarna sista tiden och vad jag reagerat lite på är nog i
Säterud, i skogarna uppe hos farsan så är vissa stigar och terrängen sönderkörd
av motorcrosscyklar. Det mest skrämmande är att det är vuxna människor över 30
år som åker omkring på motorcyklarna, förstår inte riktigt var de har tappat
hjärncellerna, eller det förstår jag nog vid närmare eftertanke då jag vet
ungefär vilka det är och vilken fysisk förmåga de håller och med en dålig fysik följer
outvecklade hjärnceller. Vore kul om de kom när man är ute på en skogsrunda så kanske
vi kan klura ut hur många delar vi kan montera ner en cross på kortast tid.

Vafferhallsloppet på Järvenskolan i Gunnarskog kördes i fredags och
jag var inbjuden att vara med. Riktigt kul, var inbjuden och även med på detta
ifjol också. Höll i en liten föreläsning om mina aktiviteter i skog och
mark tidigare i vår så det var många som man nu hade en lite kontakt med vilket
verkade uppskattas. Körde loppet tillsammans med eleverna och pushar och hejar
på dem. Riktigt kul. Alla kämpade så otroligt bra och imponerade på mig! Kanske
faktiskt den allra viktigaste tävlingen på hela året att vara med på för då
det är viktigt att föregå med ett gott exempel på hur man mår bra med träning
och friluftsliv i skog och mark. Dessutom försöker jag påverka dessa ungdomar
att låta bli droger, alkohol och annat elände som lurar bakom hörnet. Dessa små
men kanske längre fram betydande insatser är FRUKTANSVÄRT viktiga för mig som
medmänniska till dessa ungdomar att göra. Du kan inte som vuxen säga att ”-Man
ska inte” och sedan stå bakom knuten och dra halsbloss eller supa i smyg. Det
genomskådas direkt! Ungdomar gör inte det man säger till dem att de ska göra,
de gör det du själv som VUXEN gör – var så säker!

Många problem i Svenska samhället skulle vara klart mindre och
knappast finnas om droger och alkoholmissbruk vore mindre och folk sysselsatte
sig mer med idrott eller friluftsliv. Dessutom skulle man slippa folk med
en massa sjukskrivningar pga. många som helt enkelt har en alldeles värdelös
fysisk förmåga. Nog om detta men det tåls nog att påminna om hur många ggr som
helst. Speciellt som samhället faktiskt ser ut som det gör och på så sätt
berövar många ungdomar på ett bra liv genom att ge alldeles fel signaler. Då
måste det också finnas motpoler, någon som står upp och visar på motsatsen.

När jag joggade lite efter ”vafferhalla” så sprang jag ner till
kyrkan i Gunnarskog. Kyrkan ligger så vackert alldeles vid vattnet. Var ner
till min mammas grav en sväng. Blev speciellt när jag innan hade blivit påmind
om gamla tider på Järvenskolan och många fina minnen från år som gått plötsligt
kommer tillbaka. Kände hur otroligt mycket jag saknar mamma och tänkte på hur
hon gjorde allt för de som stod henne nära. Till och med när hon låg och
väntade på döden så tänkte hon på oss och hur vi skulle ha det när inte hon
fanns längre. Kunde inte hålla tillbaka tårarna när jag tänkte på detta. Kände
en otrolig tomhet inombords när jag sprang tillbaka till bilen.

En idrottskompis jag har nämnde att man inte är särkilt hård om man
bölar då han blev rörd över en sak som hände honom i veckan, jag berättade då
att det i själva verket är precis tvärtom. Det är bara de absolut hårdaste som
kan visa sina känslor helt öppet!

Haft
en tung känsla i kroppen sedan Woodjoggen eller rättare
sagt, dagen efter då vi (Martin H och Erik N) körde det klassiska 310 passet. Eller
egentligen är det inte något enskilt pass som ligger bakom utan
totalbelastningen senaste veckorna. Kände att kroppen inte var med i början på
veckan efter detta men trodde att några dar med mindre aktiviteter skulle
hjälpa. Segheten satt kvar i benen över torsdagen då jag testade formen igen.
Nu tycker jag mig känna mig lite piggare men tar det ”piano” med träningen tom
onsdag då det ska löpas DM på bana. 5000 meter. Hoppas kroppen fungerar ok då
för det är ju lite prestige med DM. Gillar inte direkt banlöpning då
upplevelsen i en ovalbana sällan är vidare naturlig men det är väl bara att
borra ner skallen och köra på.

Bra
med lite lugnare dagar är att även skador återhämtat sig.
Foten som jag stukade till och är tejpad på orientering har blivit bättre.
Baklåret är inte lika smärtande. Knät känns bättre. Ja det har varit en del
skavanker som har stört lite stundtals.

Tanken
är att ev köra sprint-DM i orientering för Värmland. Får inte räkna mitt
resultat till DM då jag inte tävlar för en Värmlandsklubb längre men med kan
man vara ändå. Blir säkert svårt att tända till men ska försöka gå rent och se
hur långt det räcker. Märker väl att tändningen är viktig för prestationen
nuförtiden men det är väl så när man kör en del race att de race som man ser
som enbart träning även blir enbart träning också. En svår balansgång detta men
har kunnat vara i ok form när jag velat och sämre form när det varit planerat
även om man aldrig skulle vilja vara ur form ;-)!

Kollat
lite på tävlingar framöver och det ser ut som jag missar Jukola. Men
troligtvis kommer det att bli fjällorienteringen i början på augusti.
Elitklassen ställs inför 3 dagars tävlande med 3 mils löpande varje dag – fjäll
upp och ner. Fågelvägen brukar inte alltid vara framkomlig. Perfekt! En riktig
idrottsklassiker. Ett av de hårdaste race man kan ge sig på i Sverige. Man
springer i par. Blir nog ett trimmat rent KFUM Örebro-team till start. Gemensam
start första dagen, sedan jaktstart beroende på hur man ligger till. Först till
mål sista dagen vinner. Okomplicerat.

Ganska seg i kropp och skalle denna vecka, kanske inte så konstigt då jag körde över min egen ”återhämtningsförmåga” förra veckan. Lite farligt att göra så då man kan bli lidande prestationsmässigt ett tag men jag tror jag har kontroll. Är väl egentligen inget som jag direkt satsar på här framöver i vår heller så då spelar det ändå mindre roll. Tisdags-ol försökte jag mig på under tisdagen men varken kropp eller huvud var nått vidare med i matchen. Sprang kontrakurs när jag skulle reparera misstag. Så det var bara att jogga sig runt resten av banan.

Gjorde ett nytt orienteringsförsök på torsdagen och då flöt det på bättre, låg inte på i löpningen utan körde lugnare och kroppen funkade också bättre än tisdagen. Förutom magen då, var tvungen att ”gå på toa” två ggr efter banan. Tog väl ca de 2 minuterna jag var efter. Fint träningspass i Brevikskogen blev det iaf.

Karta

Igår var jag och Jonne ute på sjön med en reporter från AN som skulle skriva om vår turistverksamhet, hon verkade inte så imponerad av Bäverhyddorna då de gjorde sig för dåligt på bild. Var även upp till Rövarstenen som ligger efter Gunnarskogleden. Riktigt bamsig sten. Ett jättekast (flyttblock) som det enligt sägen bodde rövare under för några hundra år sedan. Jo det är ju bara att övernatta en natt där nu så kan man säga att det har bott rövare där 😉

Kört på med en hård träningshelg och mosat ner både kropp och form ordentligt i veckan. Hoppas få utdelning på detta senare. I helgen körde iaf jag och Martin kontrollerade 200 meters x15 med 30´ sek vila på ca 34´- 35´ – därefter spänst/studs/upp och ner 20 minuter. Onda vader blev resultatet efter den kvällen! Lördag race, Sisujoggen Forshaga. Blev tårta efter målgång och slutkörda ben/vader efter 3 kilometer. Fanns ingen spänst i påkarna men lubbade på så gott det gick, ca en halvminut långsammare än året innan.

Resultat här

Notis här

Notis 2 här

Söndag åkte jag, Jonne och farsan till Finserud (Norge) trots att vi inte skulle det men det blev så iaf. Var slut innan start och efter en mkt lugn öppning så drevs tempot upp på den lätta 3:e km som gick på 2,47. Därefter var benen döda och det blev en rejält eländig känsla och tur till mål på den tuffa banan. Monserud som limmade sig fast i rygg hade spurtkrafter och drog ifrån på slutet och mina snabba fibrer fanns kvar på Viks idrottsplats så jag vek ner mig, ingen idé att ens prova. Ingen har sprungit så snabbt där på 20 år men det fattades ändå en minut till banrekord. Monserud berättade att han nästan fick släppa flera ggr och det var väl ett bra tecken då kroppen nog va något annat än pigg ;-)! Glädjande nog gjorde också Julle comeback efter en tids skadefrånvaro och sprang bra.

Träningsperioden var inte slut ännu utan en lätt återhämtande obanad tur i skogen på 6 km skulle avklaras. Det blev finalbanan från nattjakta tillsammans med ivrige orienteringseleven Jonne. Fint på skogen. Två älgar höll oss sällskap.

Nu ska kroppen få ta det lite lugnt ett tag!

Veckans roligaste träningspass var när jag, Jonne och Maria orienterade på en bana då Jonne vill lära sig mer om orientering. Han hade en 30 minuter snabbare nu när vi pratade och sprang runt och tittade på saker än när han körde race på samma bana så det tar sig. Grymt! Film

Flyter på okej med träningen efter halvmaran. Kroppen har hämtat sig från loppet men
inte från träningen ;-). Jag och Martin körde ett fint, kontrollerat
intervallpass på grusväg igår som vi flöt igenom på ett bra sätt. 12x3minuter
med 45´ sek vila mellan varje. Sista intervallen drog vi uppför vägen till
Gravåsmasten, fin stigning. Krampkänningar i underbenen på slutet. Bra eller
dåligt är frågan som alltid? ;-P.. Martin var klart piggare på träningen än på
hans senaste lopp.

Tisdagskvällen fick jag ge mig ut i skogen på
Storkasberget då tisdags-ol som numera heter motions-ol gick där. Fin bana och
ville hålla upp garden och inte göra för många fel då jag vet att Andreas är
den hetaste man kan hitta på dessa ol-tävlingar som kör allt vad han har. Sen
så ville väl många slå denna Judas, svikaren eller vad man nu ska säga till en
som byter klubb!? Funkade ok i orienteringen, banan var ganska lätt, några
dåliga vägval och lite miss med kontrolltagningar men det brukar va att man får
leta fram en och annan kontroll så det är väl normalt. Riktigt lurigt vid
kontroll nr 7, svår från det hållet man kommer och lätt att tappa riktningen
vilket jag gjorde nästan 2 minuter på. Hade bästa tid med 6,40 så jag lusade
inte för mkt iaf ;-)..

Karta

Sträcktider

Utvärdering på halvmaran är att det var ett bra
lopp för att vara Sunne men det finns mer att hämta på distansen. Klart
långsammare andra halva än första. Inte helt lätt att springa ensam, man blir
allt för bekväm.

På lördagen kommer det nog bli någon typ av race
igen men enbart som ett hårdare träningspass där resultatet inte spelar nån som
helst roll då jag kommer att vara ganska nerkörd då jag och Holmstrand ska
lyncha vaderna på fredagen med snabba banintervaller.

Efter 10-Mila har jag varit rätt seg i kroppen. Ett vakande dygn med en hård tävling som tog ut sin rätt. Trodde inte det tog så mycket som det faktiskt gjorde. Efter att ha kollat på mitt lopp så ser jag att bomtiden blev över 8 minuter vilket är allt för mycket men annars så var det ganska stabilt som jag sa tidigare. AN med sportreportern Fredrik Tholén gjorde ett bra reportage som ni kan se här. Nästa år då ska vi vara vassare.

Försökte mig på ett intervallpass i tisdags men kroppen ville inte vara med på det så jag fick köra lite lugnare. De andra fick leka med mig och mosade mig ordentligt. Fått lunka några dagar i skogarna och försökt hitta energi i benen igen. Hoppas att jag kan ha lite energi till DM-halvmaran i Sunne imorgon. Bara att hoppas på det bästa. Kul att Jonne upptäckt orienteringskogen också..