ADVENTURE

Blev höstdebut i orienteringsskogen när Nattjakta deltävling 1 avgjordes i onsdags. Kändes ringrostigt i både löpning och kartkänsla men det kändes bättre efter ett tag. Lyckades vara först över mållinjen strax före starke skogsmulle/multisportande Christian Nilsson. Efter en lång period med motgångar för mig så kändes det gott att ha lite stolpe in för en gångs skull. Såg lätt ut på kartan men var det inte i verkligheten så det gällde att vara på sin vakt och hänga med på kartan ända in till kontrollen. Gjorde några misstag men inga stora så det var ok. Banorna i år är kortare så det verkar bli intensivare kartläsning och man har inte råd med några större misstag.

Karta

Resultat

När det gäller min träningsförmåga så är jag inte riktigt tillbaka på normal nivå ännu då kroppen fortfarande är lite seg men nu är det åtminstone klart bättre vilket känns bra. Kommer försöka vara med på Nattjakta de gånger det passar. Riktigt kul.

Blev en tur i skogen för mig och turkamrat Nilsson där vi utgick från Tisseldalen mellan Skillingmark och Östervallskog. Började med att besöka en välbevarad koja som låg vid Stormyren. Hade nog inte varit en själ och besökt kojan på flera år men där skulle man kunna ha det riktigt bekvämt om någon bestämde sig för att övernatta. På myrarna såg vi spår efter ett par vargar som kommit över myren. En del älgspår såg vi också så det verkade vara ett område där det var gott om vilt. Ett köttben som släpats iväg av ett okänt djur såg vi också och detta var knäckt rätt av så de käkarna fanns det rejält med kraft i.

Området vi var i är ett kuperat och varierat område som ligger en bit från väg vilket gör det relativt svårtillgängligt. På höjdryggarna i området växer främst tall, ofta på ljungklädda hällmarker. I sluttningarna ökar graninslaget och nere i svackorna rinner små bäckar genom fuktiga partier. Området är bitvis rikt på död eller döende ved så det fanns gott om bränsle för en liten brasa. Dessa marker ligger också i en gränstrakt som före 1551 tillhörde Dalsland och uppgifter finns om att trakten ännu tidigare tillhörde Norge. På grund av att området ligger nära gränsen så finns det säkert många historier om händelser i skogarna under andra världskriget. Skulle inte förvåna mig om spioner och agenter huserat i områdets gamla kojor. I dessa kojor bodde det också förr skogsarbetare och då kom det huggare från Danmark, Österrike och många andra länder för arbete i skogarna i de här trakterna. Det var längesen men man kunde ännu känna dess närvaro i markerna. Terrängen försvårade dock transporterna av virke, så man använda sig av vattendragen i till flottning. Flottningen upphörde tydligen enligt uppgift så sent som 1962. Gränslinjen som (vi följde söderut på tillbakavägen) går mitt i sjön Rövattnet och följer sedan vattendragen söderut bar tydliga spår efter flottningen.

Att vandra i skogarna i timmar och vara skogsvan nattetid lönade sig tydligen för jag och Nilsson blev 1:a och 2:a på första deltävlingen i Nattjakta igår.

Resultat

Karta

Eftersom jag har ny kamera kunde vi inte heller låta bli att göra lite skådespelarinsatser för att få lite action i filmen. Originalet är från kultfilmen ”Predator”. Efter att denna film kommit upp på nätet är jag förmodligen ett hett byte för psykvården och jag kommer troligtvis spärras in inom en snar framtid.https://youtube.com/watch?v=M-aQgfwFkgE%3Flist%3DUUikONM2ojlm8Npu-iTkaPnQ%26hl%3Dsv_SE

Äntligen har man fått registrera några pass i träningsdagboken igen. Kroppen är ännu inte helt hundra så jag tar det fortsatt försiktigt men det känns ju ganska bra att bara kunna lufta lite på sig när andan faller på. Här kan ni se en trevlig naturfilm om storälgar. Älgarna i början av filmen som är fotade i Sarek nationalpark upplevde jag 2002 (bild ovan). Ett fantastiskt område med mäktig natur. Blir sugen på att ta en resa dit igen. Får nog finnas med i någon plan framöver. De riktiga bjässarna i andra delen av filmen från Alaska är imponerande.

Fö så tog jag och Chrille en övernattningstur i gränsområdet i närheten av Östervallskog. Bilder och reportage kommer senare i veckan.

Grymt frustrerande att inte kroppen fungerar. 6 veckor har gått utan nämnvärd fysisk aktivitet. Har testat några pass och själva passen tycker jag inte går helt tokigt men problemet är att jag knappt tar mig upp ur sängen på morgonen. Allt går i slowmotion och jag orkar ingenting. Förstår inte vad som är fel. Skulle vara oerhört lätt att bara sluta med all idrott som det känns just nu men tanken var en paus men jag hoppades att den skulle vara slut snart men det verkar tyvärr inte så.

Försöker när jag orkar ta hand om evighetsprojektet. Det går sakta men säkert framåt. Allt som ska ner i jorden är förhoppningsvis nere i marken nu

Skickade lite anmärkningar till Arvika kommuns politiker och tjänstemän då de verkar helt offside då det gäller friskvårdstänk inom daglig verksamhet. (Kommunen står ganska offside i många frågor men jag tror att med sunt förnuft så kommer den kommunala verksamheten utvecklas i positiv riktning – tycker mig anat en viss förändring i tänk mm senaste året)

En meningsfull sysselsättning och att ingå i en gemenskap är viktigt för de allra flesta. Vissa människor har en funktionsnedsättning som gör det svårt att få ett vanligt arbete. Då krävs en sysselsättning som är anpassad efter personens intressen och behov. Daglig Verksamhet är en insats enligt lagen om stöd och service (LSS) för personer med funktionsnedsättning. Eftersom jag i hela mitt liv kommit i kontakt med personer som har rätt till dessa insatser så tycker jag att de skall ha det så bra som det någonsin går. Och framförallt ska de ha de insatser de har rätt till.

Här kan man läsa det jag skickade

Har blivit en riktig lerig bonde på sista tiden. Vi har grävt en markbädd och är i full gång med att gräva ner en jordvärmeslang. Funkar bra. Syrrans man Allan gräver med sin maskin och vi gräver för hand så då blir det riktigt bra. Marias pappa mäter så mycket han orkar om det inte går åt fel håll. Satsar hårt på det mesta och satte kniven i fingret vilket resulterade i tre stygn. Men det händer minsann grejer. Det står inte direkt stilla där inte.

Evighetsprojektet går mer framåt än bakåt nu vilket känns fint!

MTB-orientering gjorde sitt intåg i Arvika under helgen. Andreas Blomgren låg bakom arrangemanget och var även den som anpassat kartan till MTB-standard, då stigar och vägar skall ritas om som hastighet av 100 % av toppfart. Enkelt koncept således, men kräver ett enormt med rekande av terrängens stigar. Kartan var enligt mig helt perfekt så han hade gjort det enormt bra. Andreas har tidigare gjort den nya kartan på Prästängen vilken verkligen blev toppen. Stor tillgång att Västvärmlands OK har en så pass driven och duktig kartritare. Också ett kul initiativ med något annorlunda i tävlingsväg.

Min egen förhoppning om detta race var inte så stor då jag ännu inte är fullt återhämtad från järnbristen och inte tränat på en månad men kanske kunde jag överraska om jag orienterade ok tänkte jag innan. Var längesen jag cyklade så det var spännande att se hur det skulle kännas. Förstod också att på vissa ställen skulle det gå bra mkt snabbare att springa då stigarna var svåra att cykla på och det blir tekniskt svårt. Skulle bli ett kul träningspass i vilket fall.

Började med att inte få till kartläsningen i farten men kände att så dålig kraft i benen har jag inte. Gjorde första vurpan (av 6 st) när jag gick in i skogen på de mindre stigarna och föll över en stor rot. Första riktiga misstaget kom mot kontroll 2 och såg det under tiden jag körde så det var bara att fullfölja det man börjat på. Men då gjorde jag ännu ett vid nästa stigkors. Mot 3:e kontrollen körde jag ner i en lergrop och fick fulla framväxeln med lera som gjorde att jag inte kunde gå ner på mindre klingan och i nästa backe var jag tvungen att växla ner så jag fick hoppa av och peta bort skiten.

Blir ett stressmoment när inte materialet funkar som man vill men eftersom jag inte brydde mig om hur det gick så var jag rätt lugn ändå. Men lite tävlingsdjävul fanns det minsann så det var bara att köra vidare när det var fixat. På väg mot 4:an kände jag faktiskt skönt nog att kraften fanns i kroppen på den lättcyklade grusvägen utan träning och pressade faktiskt upp farten på vissa partier i hela 50 km/h utan att tröttna nämnvärt så där vann jag faktiskt sträckan med drygt 1 min. Ganska mkt på drygt 8 min cykling. Därefter blev det lite knackigt men höll ändå i det ganska ok tyckte jag. Stundtals så stod man still där stigarna var riktigt långsamma och svårcyklade så där fanns det några långa ”runt om” vägval som jag missade vilka skulle ha lönats sig.

Kom ikapp Jörgen E på väg mot 7:an och körde förbi honom men sedan var han ändå före i mål då han tagit bättre vägval. Mitt vägval innebar att jag fick hoppa av cykeln och springa med den och då tappar man mkt tid. Hade jag gjort bättre vägval och haft mer flyt i det hela hade jag varit en bit under timmen i mål men jag var ganska nöjd ändå. Var helt ok.

Kul tävlingsform med stundtals hög fart, rakt upp och ner i skog med tunga och leriga marker. Väldigt skönt att kroppen kändes bättre också.

Karta med GPS-rutt

VVOK-sida

Resultat och sträcktider

Blev en skogstur med fin vandring i kända ”hemmamarker” som även bjöd på trevlig paddling. Antog att kanoten som låg i tjärnet tillhörde trappern (vem annars?) och kollade efter en paddel i hans lilla koja och där fanns den så då fick det bli en liten tur. 4 bäverhyddor och två bäverdammar besöktes. Ingen dålig arbetare denne lilla varelse.

Hade tillgång till hur mkt död ved som helst men bränslevärdet var lågt då det mesta som dött på rot var ganska murket men de var lätta att få omkull så det fick helt enkelt bli att dra ihop lite flera stockar. Som vanligt kom det lite nederbörd under natten som dämpade brasan. Ganska mysigt när man hör regnet mot tarpen. https://youtube.com/watch?v=M2s9BLP6l1g%3Flist%3DUUikONM2ojlm8Npu-iTkaPnQ%26hl%3Dsv_SEHade det fint därute och mina tankar blir så klara när jag lämnar civilisationen bakom mig. Alltid tråkigt när man måste återvända och man rätt snabbt åter är inne i ekorrhjulet. Får nog bli många turer i höst/vinter för att råda bot på denna abstinens. Ser redan fram mot den traditionella Julaftonsturen.

Käkar yxor och annat skrot för att kompensera min järnförlust så kroppen ska återfå rätt blodstatus. Kommer ta lite mera prover framöver då det misstänks att jag har något problem med att ta upp järn och b-vitamin från kosten. Enligt en del jag pratat med så blir man rätt så klen när järndepåerna har minskat och de undrar hur f.. jag kunnat tävla överhuvudtaget så hoppas jag ska känna mig starkare när allt är tillrätta. Nu är jag rätt vek, har inte rört på mig under flera veckor. Inte ens kört styrka. Får försöka börja köra lite styrketräning till veckan. Måste också lära mig framöver att ta mina egna känslor i kroppen på större allvar för de stämmer i stort sett alltid med hur det egentligen står till med densamma.

Var och tittade på Dotteviksrundan i helgen. Intressant att se en tävling från sidan och jag passade på att cykla med och även stå på lite olika ställen och peppa löparna. Kul att se hur alla kämpade och hur man slet på minst lika hårt även längre bak i leden. Tänkte på att en del faktiskt slet mer och krigade bättre där.

Resultat här

Något jag också tänkte på var att publiken ofta värderar löparna i en tävling efter hur de placerar sig i resultatlistan men detta har egentligen ingenting med prestation att göra. Det finns säkert massor med människor som får slita lika hårt eller tom hårdare för exempelvis 38 min på en mils löpning medans samma ”insats” för en annan person betyder att denne kan springa milen på 30 minuter. Det är massor med parametrar som påverkar hur snabbt man springer, vikt, löpekonomi, medfödd muskelfibersammansättning osv. Kan säkert räkna upp hundra parametrar som skiljer person 1 från person 2. Ändå kanske dessa gör samma prestation utifrån sin förmåga i just löpning om den ena vinner tävlingen och den andra blir 20:e man. Oavsett så är jag lika imponerad av den som sliter på och gör sitt bästa oavsett om den personen blir 4:a eller näst sist i en tävling.

Är också ganska säker på att ingen annan sport är så beroende av att ha ”rätt” förutsättningar för just den sporten som löpning och det beror på flera faktorer bland annat därför att den är världens enklaste och därmed mest konkurrensutsatta vilket innebär att du får jämföra dig med alla ”talanger”. Ska du springa som Bolt så lär du nog otränad behöva prestera ner mot 10 blankt på 100 m. Så vem gör egentligen bäst prestation, en kille som springer 100 m på 14 sek från början och tar sig ner till 10,7 eller en som gör 10,00 från början och slutar på 9,58?