ADVENTURE

Blev en kanonfin tur till Norge tor-sön. Vi bodde på Spåtind´s högfjällshotell. Det ligger på fjällplatån mellan Valdres och Guldbrandsdalen. Tyvärr va jag förkyld så jag kunde inte träna som jag hade tänkt mig men då fick man va ute och ”gå på ski” istället. Blev lite mer tid till att ta bilder och se sig omkring på detta viset. Blir lite trevligare turer också när man går tillsammans med andra som har en annan typ av motor på detta sätt. Så allt kanske inte är negativt med att va förkyld.

Vi gick uppför mot Spåtindtoppen en dag när vädret var toppenfint och tog 700 höjdmeter uppför innan vi vände tillbaka och fick några härliga utförsbackar där man kom upp i ca 60 km/h. Va riktigt roligt med så långa och kurviga utförskörningar. Mötte lite folk som förskräckta fick kasta sig åt sidan. När man kommer upp på fjället gäller det att ha kläder med sig som är vindtäta och värmer eftersom det kyler av ordentligt när man stannar till. Händer och fötter är ganska utsatta eftersom de sitter på längst avstånd från hjärtat.

Den vackra naturen runt Spåtind var otroligt fin med höga fjäll och glittrande vyer. Hade riktigt flyt med vädret och maten var kanon så man fick passa på att äta upp sig ordentligt.. Maria och en vägskylt. Det ”va” en gång en väg. Lillehammer 50 km..Spåtindtoppen i bakgrunden

<!–
WriteFlash('http://galleri.l-ogaverth.com/#4’);
//–>http://galleri.l-ogaverth.com/#4

Jag och Vild-Martin tyckte det var på tiden att få lite frisk luft i lungorna, så vi tog en liten månskenstur till de djupa skogarna i den yttre delen av kommunen. Vi funderade ett tag på att skippa tältet och sova under bar himmel men med så mkt moln som det ändå var var det säkrast att sätta upp tältet. Trots att i princip all ved var dyngsur så fick vi till en riktigt fin brasa som brann nästan hela natten. Det var så mysigt att sova ute så vi försov oss lite på morgonen och missade frukosten. Så det blev lite bråttom om Martin skulle hinna till sitt jobb. Martin är för övrigt – den springande butiksarbetaren som har sprungit ikapp två tjuvar denna sommaren. Att råna intersport i Arvika och försöka springa därifrån är nog det dummaste man kan göra som tjuv, i alla fall så länge Vild-Martin är i butiken..

Träningsmässigt har jag tagit det ganska lugnt efter DM, två dgr med 40 min jogg och ca 1h lätt löpning på kvällen. Ena kvällen i skogen med Jonne. Vi sprang bla bakvägen till Vassviken, ner mot skjutbanan och tillbaka genom skogen. Igår på kvällspasset blev jag alldeles yr och sprang rätt ner i diket. Sedan hade jag yrselkänslor flera ggr när jag reste mig hastigt upp. Satt i flera timmar hos min läkare idag och kollade upp allt, EKG, blodvärde, sänka, blodtryck osv. Sedan gjorde vi ett test och då yrade jag till som tusan och det troliga är att jag drabbas av godartad lägesyrsel .. Det har alltså med balansorganen att göra. Riktigt otäck känsla är det ialla fall. Usch! Jag som hatar åksjuka också. Fy! Jag uppmanades i alla fall att ta det lugnt under helgen och förhoppningsvis skulle det vara bättre till veckan.

Detta innebär tyvärr också att jag missar söndagens DM-stafett i orientering. Inte så smart att springa och plötsligt yra till och rasa i en sten med skallen före. Säkrast att låta bli. Får nöja mig med att hejja fram lagkamraterna. Var ruskigt sugen annars på att springa då jag tänkte tejpa upp fotleder stenhårt och sedan satsa för fulla spjäll och knäcka allt som kom i min väg på första-sträckan. Ja ja, får vänta ett år till då, trädstammarna klarar sig ett tag till. Hoppas kunna bli träningsbar så snabbt som möjligt i all fall. Maria dyker ju upp ikväll också, så tiden lär nog gå fort under helgen – brukar ju göra det när vi är tillsammans…

Video nedan: Lägerkoll, staring Vild-Martin med Fjällräven Akka..

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Man har prövat på det mesta i friluftsväg men nu är det dags att ta ett steg till med lite klättring. Konstigt nog så har man inte testat det så värst många gånger.. Jonne som har klättrat rätt så seriöst några år agerade instruktör för mig och Maria igår. Han imponerade med starka händer. Vi började utomhus på Falleberget och fortsatte inne för att lära oss lite teknik.

Själv kan jag i alla fall knyta in mig ordentligt nu 😉

Har införskaffat utrustning för glaciärvandring men det är bra om man kan använda den också. Klättrade senast igår rätt uppför en tall med de nya stegjärnen. Bara att slå in dem och gå. Lite stolligt kanske?! Utan säkerhetslina, var många hackspettshål högt uppe i tallen.

Ska man bli bättre på klippklättring så är det helt klart att man måste bli starkare i fingrar och underarmarna. Sen måste man lära sig att använda benen mera och trycka ifrån.

Tack för bra instruktioner!

Öringsfiske på Övern

Jag och Målvakts-Hasse åkte till de norra delarna av Mangskog och testade fiskelyckan. Övern är en klassisk vildmarkssjö i närheten av Blåbärskullen. Den ligger 286 möh. Vi upplevde den lite svårfiskad då vi fastnade i botten flertalet gånger. Ganska grunda partier i östra delen av sjön. Vi höll på bra länge innan vi fick första nappet som var en Abborre. Den kastade vi tillbaka eftersom det var Öringen vi ville fånga. På med kopparfärgad spinnare och körde vidare.

Hasse drog upp en på ett par hg och jag fick en lite mindre + några Abborrar var som vi slängde tillbaka. Med tanke på hur länge vi var ute så var det inte så väldigt vinstgivande fiske men ibland är det svårfiskat, det hör liksom till. Testade lite i ett annat vatten på hemvägen också men där var det stendött. Fick en grodkompis i skogen istället.

För att göra en lång historia kort:

Resan till Stockholm blev ett riktigt äventyr.

Jörgen som jag åkte med är försäljningschef på o-ringen och hade möte inplanerat på Karlbergs slott. Så vårt första stopp i STHLM blev Karlbergs slott. På vägen dit åkte vi dock fel och stannade på en handikapp parkering för att ta fram kartan. Innan vi hann göra detta så stannade Securitas och fråga vad vi gjorde.

Konversationen som följer: (lite överdriven men nästan identisk) Är ni från stan? Nej! Vi är bönder från storskogen som ska på möte vid Karlbergs slott. Vi har ingen GPS. Securitas damen som förövrigt var mkt trevlig sa: -Följ oss, vi guidar. Så vi fick guidning ända fram till slottet och det var en bra bit från där vi stod parkerade.

När vi kom fram så beslöt vi oss för att äta på slottet. När vi skulle kliva in i matsalen så öppnade en kille och höll upp dörren åt oss. Jag tyckte jag kände killen eftersom jag hade sett han förut någonstans. Så jag sa – Tjena och tackade för att han höll upp dörren åt oss. Tänkte för mig själv vem va det egentligen. När jag kom in i matsalen så kom jag på att det var ju Prins Carl-Philip. Oj! Borde kanske varit tvärtom. Jag borde hållit upp dörren åt honom. Men antagligen ville han välkomna Värmlandsbönderna till STHLM på bästa sätt. Det ska han ha en stor eloge för. Troligtvis därför han är Hertig av Värmland. Rätt man på rätt plats….

I fredags så drog jag, Maria och farsan upp till Danshallmyren för skidåkning. Detta ligger några mil ovanför norra delen av Bogen/Gunnarskog på väg mot Lekvattnet. Misstänkte att det fanns en del snö däruppe eftersom det finns mellan 50-60cm på Hovfjället och jag hade rätt. Det var ca en halv meter snö. I närheten ligger Rabbakkebergs skidspårområde och Ormhöjden som kanske är mer känt för allmänheten. Danshallmyren är naturreservat med ett variationsrikt vidsträckt myrområde. Detta är på hela 543 hektar. Här finns många typer av myrmarker och naturskogsholmar och är ett säreget större myrkomplex i länet. Här trivs flera arter som är beroende av större naturskogsområden för sin överlevnad som hänglavar, vedsvampar, tjäder, lavskrika och slaguggla. Området blev naturreservat 2001 är av riksintresse för naturvården och ingår i nätverket Natura 2000 precis som delar av Byamossarna. Tillsammans med närbeläget norskt naturskyddat område ( Saerkilamp) omfattar de båda ett svensk-norskt ”vildmarksområde” på 1000 ha där arterna kan utvecklas i egen takt. Under vintern passerar skoterled och skidspår över myrmarkerna längs markerade vinterleder. I området finns en raststuga. På bilderna nedan så ser ni en Bergsluttning. I februari 1943 störtar ett tyskt flygplan på denna bergssluttning. Detta måste antagligen ha satt skräck i traktens invånare..

Planen med vår lilla utflykt var att ”testköra” lite ny utrustning och få en fin tur. Tyvärr var inte vädret på topp vilket kunde ha gjort turen till en kanontur men helt klart var det ok för en liten minitur. Turskidorna funkade bra. Dock blir glidet lidande med fellelåssystemet. Kanon uppför men det bromsar rätt bra utför. Jetboil köket var helt suveränt för att koka vatten. Helt kanon, rekomenderas verkligen.

Peo på Magazinet Sport har nu anmält oss till förmodligen den tuffaste tävling du kan utsätta dig för att göra i Sverige. En del påstår att det finns inget som är i närheten av denna tävling när det gäller uthållighet och smärta. Det säger sig självt, springa 75 km på en stentuff terrängbana tar förmodligen knäcken på alla oavsett vilken fysisk form man än är i, att göra det mitt i natten med en pannlampa på skallen gör det hela ännu värre. Tur för mig så har Maria sin lägenhet bara en dryg kilometer från banan. Där kommer jag troligtvis sova som en stock efteråt…

Hur förbereder man sig då för ett sådant kraftprov? Troligtvis finns det inga under- dunder-metoder utan det är full kraftsamling veckan innan loppet och att sedan se till att få i sig tillräckligt med bränsle under banan så man är stark på sista varvet då allting kommer att avgöras. Det är iaf min taktik.

6 april gäller det, en dryg månad kvar att förbereda sig på.

Lite bilder från Gunnarskog lägg märke till att man kan kolla karta precis var bilderna är tagna.

En figur som antagligen kommer att dyka upp här på Bloggen är Vild-Olle. En filur som genomsöker urskogen i jakt på spännande upplevelser. Samer ger han inte mkt för. De gjorde vildrenar tama och kallar dom sina. Utrotar alla rovdjur och gnäller på myndigheterna. – Ett jävla gnäll är Vildens kommentar. -Ja jag kan inte minnas att jag nånsin hört en lapp som haft nånting positivt att säga, utan det är bara ett evinnerligt gnäll. Spelar ingen roll hur mkt bidrag dom får eller hur många vargar, björnar eller kungsörnar som skjuts.

-Varje ren lär sponsras med runt 40 papp av skattebetalarna säger Vild-Olles bästa vän Jonny Svammelman .

Vild-Olle hittade också intressanta spår uppe på Byamossarna, garanterat vargspår. Spårstämplar och steglängd stämmer gott överens med tidigare vargspår. Har vargen hittat upp på platån mellan Gunnarskog och Mangskog kan den känna sig trygg. Inte många som är ute i skogen däruppe.

På de olika bilderna ses Vild-Olle forcera en hög bergvägg och sedan är det Svammelman som följer vargspåret för att se om vargen lämnat efter sig något gott att äta.

Vild-Olle dokumenterar också med filmkameran. Här kan ni se två filmer:

*Vild-Olle´s Äventyr. Guidning på berget.

*Vild-Olle goes crazy