ADVENTURE

Idag blev det en resa till Torsby och Valborgsruset. En tävling som de startade ifjol på en bana som mätte 5 km. Det var ett spurtpris efter ca 3 km och en rejält lång uppförsbacke vilket gjorde banan extra utmanande. Många starka skidåkare som alltid på plats i Torsby då orten är ett litet träningsmecka för dem så det skulle bli många att springa med. Hoppades innan att benen skulle vara lite rappare på asfaltlöpning då jag tycker att det inte finns samma spänst på hårt underlag som det gjort när man varit i bra ”löpform”. Uppförlöpningen på banans andra del var jag ganska säker på att den skulle gå helt ok då jag åkt mkt på tur i vinter och byggt den typen av kapacitet.

Starten gick och Markus med passande namnet Ruus rusade iväg till tätposition, sen kom det upp någon som rusade ännu värre, men han föll snart bakåt i fältet. Efter omkring 500 meter tyckte jag det gick lite långsamt och gick fram till täten. Låg liksom en klunga löpare bakom mig. Efter omkring en km blev jag trött på sällskapsresan och ökade lite. Kände att jag inte hade de spänstigaste benen som man haft tidigare säsonger på våren men tänkte att jag kör på så får vi se vad som händer. Den enda som gick med riktigt i rygg i motvinden var Jack Impola som var riktigt stark. Tänkte ett tag att han kanske var ute efter spurtpriset men när jag sprang mot detta lite fortare så var han väl ca 10 meter bakom. Bra, där lönade sig resan till Torsby iaf så saktade ner lite mot toppen på backen för att inte bränna allt uppför. Tänkte att de andra som har klungsprungit kanske hade mer krafter kvar men det var bara Jack som var med och en liten bit efter hans bror Bill (som gjort en grym skidsäsong i år). Lät Jack dra lite på platten innan jag ökade tempot igen sista biten och fick en lucka. Höll på att gå omkull då båda benen halkade undan över en liten terrängpassage 250 meter från mål men kunde med nöd och näppe hålla balansen och kunde springa i mål som etta före starka bröderna Jack och Bill Impola.

Tyckte det var flera som sprang på riktigt bra för banan var inte lätt. EM-mästaren i veteranklass på terränglöpning, Tore Axelsson var helt grym och såg ut att vara i mycket fin form. Imponerande! Själv är jag också ganska nöjd med delar av loppet och tror att detta var en fin genomkörare inför nästa helgs 10-Mila där jag skall springa ”långa natten”. Känns som jag inte är lika rapp i steget som tidigare år men nu har jag vad det verkar bättre central kapacitet, så i orienteringskogen ska det nog funka bra.

Sammantaget ett riktigt fint arrangemang med fin bana, fina priser och välordnat runt omkring. Blev dessutom efter loppet bjuden på mat av gamle löparkungen Lars-Erik Nilsson som både var speaker och sponsor för loppet. Riktigt trevligt och ett pris så gott som något. Tack Lasse!!

Resultat här

I torsdags så var det korta terräng-DM som arrangerades av Sisu Forshaga. Banan som mätte ungefär 4 km bestod av stig, terrängstig, lera och is. Hade hoppats på fina ben när jag vilat pga. av skadan i vaden som jag haft här ett tag men märkte redan efter 200 meter att jag inte hängde med i tempot. Benen var tröga så jag låg nere på plats 7-8. Förstod att idag är jag långt ifrån att ha nått drag i benen men tänkte att kanske är syreupptaget och uthålligheten god så jag kan ta någon placering efterhand. Strax före varvning kunde jag avancera i fältet men kände att jag fick slita ovanligt mycket för det så antog att i en spurt har jag inget att ge idag. Tappade lite motivation sista km men i övrigt så gjorde jag det som fanns i kroppen denna kväll men hade önskat mig kvickare ben.

Lätt att man tänker att det fattas kvalité i träningen och det kanske det gör men det är ändå farligt att dra för stora slutsatser av ett race där inte jag har tryck i benen eftersom jag hade det 3 v tidigare. Förhoppningsvis kan det bli bättre drag i påkarna framöver. Den som lever får se…

Frida som jag hjälper lite med träning dominerade i varje fall damklassen fullständigt vilket var mkt glädjande. Hoppas hon fortsätter utvecklas framöver så kan det bli ett intressant år för henne.

Resultat

M senior 1 Anders Eriksson IF Göta 13,21

2 André Rangelind IF Göta 13,23

3 Lars-Olov Gävert Set Sail 13,49

4 Per Jung IF Göta 14,05

5 Markus Ruus IK Spring Väst 14,12

6 Martin Holmstrand Arvika 14,18

7 Anton Nilsson IF Göta 14,23

8 Henrik Ohlsson IF Göta 14,42

9 Kristian Magnusson Set Sail 15,01

10 Gunnar Michold Set Sail 15,22

11 Karl-Martin Nordling IF Göta 15,40

12 Lennart Eriksson IF Göta 15,48

13 Fredrik Eriksson IF Göta 15,55

14 Lars Olsson IF Göta 16,00

15 Magnus Thorstensson IF Göta 16,04

16 Peter Johansson IF Göta 16,10

17 Patrik Horner Sisu Forshaga 17,07

18 Dan Carlsson IF Göta 17,17

19 Jonas Alpsten Sisu Forshaga 18,38

20 Christer Björkman Lesjöfors Jogging 22,21

K Senior 1 Frida Michold Set Sail 15,50

2 Ida Svensson Sisu Forshaga 17,47

3 Frida Andersson IF Göta 19,44

4 Hanne Gustavsson IF Göta 19,51

K 35 1 Ida Svensson Sisu Forshaga 17,47

M60 1 Jan-Åke Östlund Säffle Friidrott 20,57

F 17 1 My Holm IF Göta 18,41

2 Moa Andersson IF Göta 18,50

3 Kajsa Nyqvist IF Göta 19.00

F 16 1 Lovisa Pettersson IF Göta 18,09

2 Märta Zander IF Göta 19,11

3 Emelina Schytzer IF Göta 19,21

4 Linnea Quist IF Göta 20,08

5 Josefine Fransson IF Göta 22,15

6 Nathalie Chapman IF Göta 22,57

P 16 1 Philip Maspers-Linde IF Göta 17,42

P 15 1 Viktor Skoog Kils OK 15,10

2 Johan Wahlgren IFK Kristinehamn 17,56

Blev en tur till Norge igår då Baksjøløpet i Åbogen arrangerades
för 33:e gången. Hade sällskap av Teamkamrat Nilsson och min bror Eric,
huvudsponsor för vår multisportsatsning och vd på FORIMP AB. Vi hade inga direkta
ambitioner så sov som en stock natten innan, men brorsan tyckte att vi
åtminstone borde ha någon liten ambition då han funderade på att dra tillbaka
sponsringen om vi blev sist och näst sist så vi kom överens om att någon liten
ambitionsnivå hade vi nog ändå. Har varit på pallen i detta lopp flertalet ggr
innan och även vunnit en gång, år 2007. Visste inte alls hur kroppen skulle
kännas i en tävling, framförallt då i ren löpning som jag inte har tränat alls
lika mycket som tidigare. Har mest levt friluftsliv den här vintern, men det
har jag gjort ordentligt och enligt Åsnes skidfabrik så var turer jag gjorde
som vardagsaktiviteter expeditioner för en del andra. Jag vet inte det, men en
del turer har det ju blivit så en viss grund finns ju där. Var innan start även
lite orolig att jag skulle känna av problemen jag haft tidigare med håll men
försökte slå bort de tankarna. Vädret var full vinter med isbeläggning på
vägarna med någon cm nysnö plus att det snöade en del.

Svåra förhållanden för samtliga löpare

Starten gick och jag kom iväg bra och fick tom täten efter 100
meter. Banan börjar med en motbacke på 1,5 km så det gäller att inte köra för
hårt men ville testa lite hur det var att springa uppför. Kändes ganska ok men
märkte också att de andra hängde med bra. När vi kom uppför backen hade jag och
Gularlöparen Hallvard Nilsen fått en lucka till de andra. Hallvard är en duktig
kille som satsar hårt på sin löpning och gjorde 31,50 på 10 km ifjol och 15 min
på 5 km. Han hoppades springa ner mot 14,50–14.45 i år då tester på
olympiatoppen visat att han var i bättre form i år, vilket han berättade för
mig efteråt.

Tyckte det kändes som han hängde med lätt och var själv lite rädd
för att jag gått på väl hårt i backen men fortsatte med dragjobbet i motvinden
och det svårlöpta underlaget. Vid 2,5 km så var det en rejäl lucka bak till de
andra men samtidigt kände jag den smygande känslan komma av att magmuskulaturen
drog ihop sig på höger sida. Drog ner lite på tempot och höll även handen i
sidan. Märkte att det inte låste sig helt så 2:a borde jag nog kunna bli i
loppet tänkte jag. Efter ca 4 km så började hållet lätta på lite och efter
dryga 5 km så släppte det i stort sett helt. Var förvånad över att Hallvard
inte hade gått om då jag fick smyga lite nerför.

Kunde sedan på platten öka tempot lite igen och märkte att
Hallvard började sladda lite och vid 6 km fick jag en lucka. Visste inte
riktigt om jag skulle köra då jag var rädd att hållet skulle komma tillbaka
eller om jag skulle låta honom komma upp i rygg igen genom att ta det lite
lugnare. Tänkte att jag kör för kung och fosterland i den rådande landskampen mellan
mig och Hallvard, skiter i hur det går så jag tryckte på under det platta
partiet innan sista uppförsbacken.

Broder skrek att jag var 20 sek före på toppen av backen och
tänkte att sista biten är det en del utför och där kan Hallvard med sitt lätta ”bansteg”
kanske plocka en hel del på mig så jag lade i det jag hade nerför. Tror aldrig
jag släppt lös dessa krafter sista biten i en löptävling innan och körde på
ända in i mål. Blev 49 sek i mål, så på den lättare löpningen hem sprang
jag på bra. Höll på att börja spy upp inälvorna i ansiktet på arrangörerna när
jag kom in i mål så jag gick nog på det som fanns i kroppen sista biten. Drar
inte allt för stora växlar av detta resultat då förhållandena gjorde det svårt för
alla och i dessa kanske jag som är mindre civiliserad än de andra har en viss
fördel, men i de faktiska rådande förhållanden som var så var sista 3 km
riktigt bra.

Teamkamrat Nilsson var inte helt nöjd med sin insats då han inte
fick ut sin kapacitet denna gång då även han missat en del träning, men som ett
bra träningspass var han nöjd. Han blev 5:a så vår sponsor var iaf helt nöjd
med oss.

Artikel Kondis.no: Gävert
og Nordsveen raskest i ruskevær

Hade hoppats att det skulle vända efter förra helgens bottenprestation men känslan och farten denna helg var faktiskt ännu sämre. Inte mycket att göra åt men när man står still mot i stort sett alla andra löpare i terrängavsnitten på banan förstår man att något är kraftigt fel. Sprang runt och sökte efter ”brytvägar” då det kändes som att detta går inte längre. Enda som fick mig på andra tankar och tanken på att fullfölja loppet var lagtävlingen. Och lagtävlingarna var ruskigt lyckade under helgen. Laget blev 1:A på Brunskogsloppet och våra tre lag blev 1:A, 2:A och 3:A på triathlonstafetten i Karlstad. Körde där sistasträckan för Set Sail IF lag 1 och fick se oss slagna av lag 2. Med mig i normal standard så hade vi troligtvis varit ungefär samtidigt till mål men nu fick vi finna oss att bli 2:a men det kändes lika bra (förutom i kroppen) eftersom vi därmed la beslag på samtliga platser på pallen. Riktig kul att de andra gör så bra ifrån sig. Så är därför grymt nöjd! Jag själv fungerar däremot dåligt vilket är lite segt. Har tagit en del prover jag förhoppningsvis får svar på snart samt att jag har tävlingsförbud. Har skippat att träna också och passar på att vara ute i skogen så mycket det går. Igår hade jag en fin naturupplevelse med en bäverfamilj.

Hade återigen en ”knasig dag” på en tävling denna sommar. Påminde om hur jag upplevde Arvika stadslopp. Tävlingen som erbjöds var natursköna Häljebodaloppet. Ett litet favoritlopp. Min förhoppning var att springa fort, en bit fortare än banrekordet jag satte på banan med nerkörd kropp efter en lyckad Sverigecup i multisport med en effektiv tävlingstid på 19 timmar och 30 minuter, en totalsträcka på 256,6 km med 19803 kcal förbrukade. Har även 5 segrar här sedan tidigare. Ifjol på samma bana hade jag ingen dunderform och sprang med en stukad och hårt tejpad fot och fick stryk med några sekunder men nu hade jag varit bättre innan så hoppades på bättre kapacitet. Fjolårets segrare Hans Edvardsson bosatt i STHLM skulle nog bli tuffaste motståndaren tänkte jag innan start. En löpare vilken gör runt 33 min på milen.

Startskottet small och efter några hundra meter hamnade jag i täten och körde på i ett kontrollerat lagom hårt tempo med övriga fältet bakom. Kände dock snart att nått inte stämde och efter 2 km så var jag i stort sett helt färdig. På väg uppför backen till klätten och bergspriset fick jag börja gå!? Edvardsson försvann utom synhåll och dessutom sprang Andreas Blomgren och Frykblom om mig och försvann. Jag bröt därmed i stort sett loppet ett tag och fortsatte gå. När jag kom uppför värsta stigningen så började jag jogga och när det planade ut sprang jag på lite igen. Måste ju ta mig till mål ändå. Upptäckte Anders och Andreas en bit framför mig och höll jämna steg med dem genom skogen.

När jag efter skogen kom ut på grusväg igen så började jag ta in på de framför igen men det gick grymt segt. Lindmark satt med hunden efter vägen som publik och vad jag tyckte just då såg ut som ett frågetecken när han fick se mig komma efter Andreas och Anders 🙂 – Sa till honom att ”jag vet inte vad som hänt med kroppen idag”. På ett backkrön tog jag sedan ikapp Anders som slet på bra, därefter sprang jag ikapp Andreas i en utförsbacke ganska snabbt. AB låg då runt 20 meter före Anders. Har i bästa form några växlar till jämfört med dessa grabbar så det var väl därför jag kunde göra detta trots att kroppen protesterade.

Andreas såg inte att det var jag som kom utan trodde det var Anders och körde på ordentligt genom skogen för att bli av med honom. Borde ha visat vem det var så skulle han kanske blivit spakare 😉 men i det skick jag var så orkade jag inte öka tempot sista biten och i en motbacke som knappt är en backe fick Andreas en lucka så jag kom in som trea. Kan knappast bli besviken då kroppen liksom inte är med alls, det handlar inte om dålig dagsform utan det är nått annat för nivån jag presterar här och i Arvika stadslopp tidigare i sommar är så ofantligt under den nivån jag håller som bäst, och även som sämst. Hade jag ex sprungit såhär i triathlonstafetten för 14 dgr sen så hade vi inte vunnit kan jag lugnt säga.

Frågetecknet är varför det blir såhär? Riktigt skumt faktiskt. Idag kände jag mig dock lättare.

Hade farsan sett mig i Häljeboda denna dag så hade han funderat på vad jag höll på med men han hade även sagt att jag tror det blir nått helt annat nästa gång du tävlar. Det tror jag också!

Resultat

Under lördagskvällen avgjordes Arvikastafetten som arrangeras i samband med Arvika Enervit triathlon och innehåller tre sträckor med simning, cykel och löpning. Ett trevligt arrangemang där vi ifjol blev 3:a efter att inte haft helt klockrent material på cykelsträckan så vi hade förhoppningar om att hamna på pallen även detta år. Trodde nog Enervitlaget skulle bli våra tuffaste motståndare. Även Set Sail IF laget med lagkapten Frykblom skulle säkert prestera bra. Tidigare träningskompisen, storskidåkaren Martin Larsson med VM-brons i just stafett agerade informativ och duktig speaker, vilket gav tävlingen en extra dimension.Värmde upp samtidigt som simsträckan kördes så jag såg inget av denna men jag litade på att Anton skulle göra ”det han skulle” och genomföra en bra sträcka. Fick rapporter som talade för att det var just det han gjorde, och det är ju alltid skönt med en bra start. Anton växlade ut Rikard i ledningen efter en imponerande simning. Rikard tog över på cykel och genomförde sitt lopp utan problem med cykeln detta år (förra året körde han av en eker i bakdäcket så däcket blev skevt). Rikard trampade på imponerande och höll undan för de jagande lagen som stormade fram där bakom med bl.a. bröderna Renäng. Rikard och bröderna Renäng alla tidigare proffscyklister i olika tidsepoker som fortfarande kan cykla fort på kortare sträckor. Kändes lite nervöst just innan Rikard lämnade över till mig och jag skulle nu vara ett jagat byte på löpsträckan. Enervitlaget genomförde troligtvis en bättre växling och var 13 sekunder efter mig när jag gick ut på löpsträckan. Visste sedan tidigare att jag normalt sett har ett övertag på skidåkaren Wassberg som sprang sträckan för dem men inte kan man ta ut något i förskott. Öppnade lugnt och kontrollerat tyckte jag men första km gick ändå på 3,06. Flöt på och det kändes helt ok och jag sparade lite på krafterna ifall det skulle komma någon riktigt fort bakifrån. Fick sedan rapporter om att lagen bakom tappade på mig. Så andra varvet kunde jag ta det lugnare och det var nog tur då jag återigen kände av hållet i magen igen men eftersom jag kunde sänka farten och det var kort bit kvar så satte det sig inte ordentligt och jag kunde ta hem segern till Team Set Sail 56 sekunder före Enervitlaget. 2/3 av vårt lag från lilla Sälboda i Gunnarskog. Inte så pjåkigt! Riktigt kul också att Set Sail IF lag 1 också tog sig in på plats nr 3 och Set Sail IF lag 2 blev 8:a. Bra kört av alla de lokala lagen.

Resultat

Artikel VF

Riktigt fint arrangemang i sig men ska man anmärka på något så är det väl prisutdelningen som hölls på hotellet några timmar efter stafetten avslutades. Drar man dit lagen som placerade sig på pallen och de får avsätta tid för allmän beskådning så kan man åtminstone ge samtliga något pris och inte bara segrarna. Har tävlat sedan jag var liten och det är bara på denna tävling (2 år i rad) jag gått på en prisutdelning utan att de som är kallade får pris. De kunde frågat mig om priser, har massor med gamla priser som kan delas ut.. igen…

Arvika stadslopp igår lördag blev en av de värsta plågorna jag utsatt min kropp för. Trodde helt klart jag nådde min lägsta nivå på Borejoggen förra helgen rent formmässigt men där var jag i rena superformen om man jämför med vad som hände här i stan. Redan efter 500 meter kände jag att det inte fanns någon spänst i benen överhuvudtaget och det kändes även som huvudet kokade. Var riktigt obehagligt och förstod redan här att detta blir ett mycket dåligt lopp. Funderade efter 1,5 kilometer att jag nog borde kliva av. Något var kraftigt fel. Valde att fortsätta då jag låg i ledningen och i normala fall just nu borde ha en klart högre kapacitet än de som fanns i närheten bakom mig så kanske skulle det kunna gå vägen ändå. Vid 4 km i toppen på vågenbacken med 2 lätta kilometrar kvar fick jag nästan stanna och där lämnade jag över ledningen. Knasigt nog körde jag ändå på och sista 500 meterna så vet jag knappt vart jag befann mig eller vad jag gjorde där så då sprang två man till om mig. Var totalt väck för tydligen så har jag pratat med folk i målområdet som jag inte ens kommer ihåg att jag har sett. Fortfarande ledning men totalt skrot…

Tydligen har flera som sett mig efter banan sagt att de inte kände igen mig på löpstilen, och att jag sprang med ett annorlunda och ospänstigt steg mot vanligt. Precis så som det kändes också kan jag tala om. Ber om ursäkt om jag sa något dumt för jag kommer inte ihåg något efter målgång. Skumt. Blev rätt orolig igår att jag dragit på mig någon riktig skit för det var verkligen en obehaglig känsla. Kände mig som berusad, fast det var konstigt eftersom jag inte tagit en enda öl sedan midsommar -07..

Men förutom min egen insats var Arvika stadslopp en fantastisk succé. Bättre tävling har knappast arrangerats i Arvika i modern tid. Nästan 400 deltagare och många yngre förmågor. Jättekul!! Är stolt över att representera en så fantastisk klubb som Set Sail IF. Den klubben har gjort mer på en säsong än vad alla andra klubbar i kommunen tillsammans lyckats med på 10 år.

Resultat

De andra i ”gänget” skulle sedan ner och köra Myrvarvet idag söndag, och tänkte att jag testar att värma upp i alla fall så får vi se hur det känns denna dag. 2,5h sömn på natten gjorde mig seg men efter ett par tre kilometers jogg kändes det klart bättre än gårdagen. Tänkte att känner jag liknade tendenser som igår kliver jag av direkt. Knasigt nog märkte jag genast att kroppen mådde mkt bättre och spänsten var klart bättre än gårdagen så det var bara att köra. Körde ganska kontrollerat med Martin H i täten i 2,5 km då han körde 9 km´s banan men det gick fortare än igår. Sedan delade sig banorna och jag sprang ensam resten.

Kändes ganska bra och i vissa medlut så kunde jag löpa på under 3 min/km, lite skillnad mot igår då jag i liknande utförsbackar kanske sprang som bäst på typ 3,20 min/km. Kunde sedan ta det ganska lugnt sista delen av banan, i sista motbacken har farsan stått senaste 4 åren så jag tog mig tid att tänka på honom när jag sprang förbi. Kunde därmed ta hem tredje seger på raken, drygt 34 sekunder före Niklas Wassberg Töcksfors IF. Kan säga direkt att hade han varit med igår i Arvika så hade han vunnit, så pass bra är han, det har han visat tidigare. Min tid idag är drygt en halvminut efter banrekordet som jag satte på denna banan 2010 även en bit efter fjolårstiden så det är ingen direkt toppform idag men med tanke på gårdagen så var det väldigt mkt bättre och känslan i kroppen var totalt annorlunda idag. Hade jag velat hade jag kunnat springa på lite mer på slutet om det skulle behövas. Synd att inte den formen fanns där igår också för då hade resultatlistan sett annorlunda ut. Frågan är fortfarande oförklarlig vad som hände igår men det är bara att glömma. Nästa gång man känner sig så ska man dock inte fortsätta tävla, det borde man ha lärt sig tidigare men nu så kanske det går in…

Lika bra att spräcka klungan men redan här kände jag mig ospänstig i steget

Så var det återigen dags för att starta midsommarfirandet i
Torsby med Borejoggen. Den största skillnaden mot tidigare år var att min
största supporter, pappa Rolf inte var med på loppet. Kändes konstigt att bara
åka förbi hans hus i Gunnarskog på väg upp till Torsby utan att stanna och
hämta upp honom eller att han körde. Starka minnen då jag kom ihåg många
trevliga samtal vi haft i bilen efter den vägen. Maria och Hans var med i bilen
så jag höll humöret upp, men i mina tankar tänkte jag mest på den mest
underbaraste pappa man kan ha. Farsan sa alltid efter en del andra och
tredjeplatser här att en dag vinner du den där tävlingen. Med formen jag hade
ifjol borde jag ha gjort det men hållet förstörde chanserna den gången så jag
var sugen på att försöka igen…

När jag började värma upp så märkte jag att jag liksom
aldrig kom igång riktigt och benen kändes tröga. Hade haft riktigt bra ben på
Karlstad stadslopp och utan kramp/håll så hade det gått undan den gången, så
räknade med att ha ungefär lika bra fart i benen denna dag och förhoppningsvis
slippa håll. Hade varit både hos massage-Anna och osteopat-Henrik under veckan
så jag hade goda förhoppningar att inte få eländet. Mindes förra årets Borejogg då formen var bra men
att jag fick håll redan efter 1km och inte kunde löpa ut ordentligt. Var i bra
slag den gången och hoppades på något liknande i år. Fanns också ett nytt
spurtpris/bergspris efter 5 km och hade jag god form skulle jag nog testa att
gå för detta men med en kenyan i startfältet och samtidigt ingen riktigt lätt
kropp så började jag tänka om.

Lucka ner till förföljarna efter kyrkbacken

Kom iväg bra och låg i en klunga en bit bakom Kenyanen som
drog iväg knallhårt i början. Kändes ok men inget vidare spänstigt steg. Uppför
första backen tog jag det lugnt i början några meter bakom Team Set Sails
Markus Ruus som öppnade starkt. Höll sedan upp farten mot slutet av backen så jag
tog här över 2:a platsen och drog så några droppade av. Kände sedan på det
platta partiet efter backen att detta inte riktigt var min dag då man lär sig tyda
minsta signaler från kroppen men jag hade åtminstone inget håll/kramp så det
var positivt. Märkte också att andra bra löpare hade minst lika klen kropp som
mig så jag fick ändå lite förhoppningar då de släppte.

Den enda som hängde med i ryggen efter 3 km var norske skidåkaren
Steffen PAULSEN Rustad IL och kenyanen förståss, som man såg 90 m framför.
Tänkte för mig själv att vad är det som händer, här känner jag att kroppen inte
alls är med på noterna men ändå så är starka löpare som gamle klubbkompisen
André och trevlige norrmannen Per-Erik Monserud bakom. De har varit vassa
tidigare under året. Strax före bergspriset i sista motbacken fick jag släppa
lite på Steffen. Den lilla spänst som var i kroppen denna dag kändes bortblåst
och jag fick ta backen med hjälp av hjärta lungor och typiskt orienterarsteg.

När jag gjort backen så sprang jag själv med en liten lucka
framåt och en lucka bak till flera jagande. Kände mig ganska trygg trots att
jag var seg då jag märkte att de inte tog in på platten. Tänkte att nu när jag
inte har håll så kan jag rulla på bra nedför sista långa medluten men så blev
det inte. Det som hände var att jag knappt kunde springa nerför. Var ingen
spänst alls i benen så jag tappade mot de bakom och här kommer Bill Impola som
gjorde ett imponerande lopp efter vad han tränat och sprang om. Kan säga att
Bill är nog ingen utförslöpare egentligen men här löpte han klart snabbare än
mig. Tänkte ett tag att ”vad är det som händer med kroppen denna dag” men det
var bara några hundra meter kvar så fick försöka hänga i sista biten med så jag
kom i mål som 4:a strax bakom Bill och strax före Norske Per-Erik.

Per-Erik var också fundersam på vad som var fel med kroppen
då han var seg. Och han sa att hade vi varit i samma slag som i vissa andra
lopp så hade vi varit klart snabbare och det tror jag också då jag med håll
nästan hela banan förra året sprang fortare. Då är det en ganska stor skillnad
på dagsformen. Tror dock jag är närmare svaret varför jag var trög efter ett klokt
samtal med skidhögskoletränaren Johan Granath under gårdagskvällen.

En sak är säker och det är att många oförklarligt sprang
sitt sämsta lopp för året på årets Borejogg men det var tur för mig annars hade
jag slutat längre bak i resultatlistan J

+ Inget håll, ruskigt skönt men eftersom jag inte brukar få det när kroppen inte är riktigt pigg så ropar jag inte hej ännu..

+ Bra syreupptag

– Ingen motivation att pressa mig sista 300 meterna

– Dålig spänst i benen

Resultat
2012

Resultat
2011

Referat
Borejoggen 2011

Sveriges
radio