ADVENTURE

Brukar inte vara i
speciellt vass under slutet av juni när man ser tillbaka i träningsdagböckerna.
Enligt tradition är man ändå i Torsby på midsommarafton och kör Borejoggen som
sista ”vårtävling”. Har hamnat på pallen några ggr förut men det har inte räckt
ända fram. Nu fanns det en betydligt bättre form vilket jag också hoppats på som
klart borde ha räckt längre än den gjorde idag och även klubbkamraten Henrik
som alltid är vass på den här banan var tråkigt nog skadad. Då var det istället
ett håll i sidan som bromsade farten. Tyvärr något som jag fått några ggr nu – tyvärr
ofta vid tillfällen då jag haft ganska bra drag på kroppen. Verkar vila en
förbannelse över den tävlingen 😉 även om jag fick ut allt jag hade i kroppen för två
år sen när jag blev tvåa trots riktigt tung kropp.

Redan vid undergången
i starten (ca 1,2 km) på första långa motbacken så kände jag att hållet smög
sig på och det var inte en kul känsla då jag strax innan och även på
uppvärmningen känt att idag har jag betydligt bättre kropp än på några veckor.
(NEJ, VA F.. är nog rättare vad jag kände då) Tänkte att nu måste jag ta det
väldigt lugnt både upp och ner till att börja med så kanske det släpper. Trots
att jag gick på A2 fart uppför sprang jag om folk hela vägen uppför backen och
var med i täten på krönet. (Var riktigt stark uppför hela banan trots att jag
inte kunde gå på max)

Utför fick jag ta
det riktigt lugnt och folk som släppt sprang om mig igen. Axel och Sjögren
mosade bl.a. om mig hur lätt som helst och de sprang fortsatt bra hela vägen. (Sprang
på tå utför och försökte dämpa stötarna så gott det gick, vilket gjorde att vaderna
var lite slitna efter loppet). I nästa lilla motlut fortsatte jag i mitt
”kontrollerade” tempo och gick förbi många och var uppe i täten igen. Hållet släppte
inte men det blev heller inte värre, kändes att denna fart kan jag hålla utan
att det blir värre, även kanske lite hårdare och det är en fart jag också vet
jag kan hålla i lång tid, (typ halvmara eller lite längre när jag är i bra slag)

När vi kom uppför
tunga kyrkbacken var det en del folk med och eftersom det bär utför sista så
visste jag att där kommer jag inte kunna springa så fort som jag vill eftersom
det är som värst utför med håll (vis av erfarenhet). Ville helst undvika att
bli 7:a. Drog då på lite, lite fortare så det inte skulle värre med magen men
ändå så att folk skulle få det jobbigt och det funkade och folk tappade. Höll
upp den farten på sista platten och det var bara Martinsson som vann som låg
kloss i rygg på mig och klubbkamraten André som hängde med en liten bit bakom.
Sedan bär det utför och i mitten på sista utförskörningen ca 800 m kvar satte
sig hållet ordentligt och då visste jag att det var kört med segerchanser då
det inte går att springa fort i det läget. Åtminstone klarar inte jag det. Har
oftast gått bra med detta problem tidigare i år när jag stretchat och värmt upp
magen lite innan, tyvärr glömde jag detta idag och då fick man lida utav bara
den men tillslut ska man nog bli klokare.

Huvudsaken var ändå
att formkurvan vänt åt rätt håll tidigare i år vilket jag hoppats på och det
hade varit spännande att se hur fort man kunde ha sprungit om man fått till ett
maxlopp en dag med likande form. Känslan var att det hade kunnat gå betydligt fortare
men det få vi ta en annan gång. Trodde någon mer skulle mosa om mig i
krypfarten jag höll sista biten men det dök inte upp någon och jag slutade 3:a,
10 sek efter.

Resultat

+ Ok form 8 (1-10)

+ Rolig bana

+ Kul med massor av folk som hejar på en

+ Lätta ben

+Kan inte springa en sekund snabbare med håll i 7 km

– Håll

Igår var det dags
för DM på 5000 meter. Hade inga krav på mig själv då jag tappat en hel del form
senaste tre veckorna men trodde att känslan skulle vara bättre än för 1 vecka
sen iaf då kroppen kändes överbelastad och känslan var också att kroppen
fungerade bättre igår. Vore roligt att få till det ok på ytterligare ett lopp
under vårsäsongen då annat jag har velat springa bra på i år gått ganska bra. Var
helt säker på att jag skulle komma en bra bit under mina senaste DM på 5000 m
resultat eftersom jag tidigare i vår varit klart bättre på nästan allt.
Speciellt löpning i skogen och långt. Men det är iof en viss skillnad att
springa bra på bana. Min svaghet är klart banlöpning och framförallt i skogen
har det stundtals känts grymt i år.

Första kilometern var
bekväm och då låg jag som 4:a i fältet med Örnstedt först och därefter
Superveteran-Sören och André. Det här kan gå bra tänkte jag då jag märkte att
kroppen var med i matchen på ett annat sätt än veckan innan. Upptäckte efter ett
tag (för sent) att Henrik fått en lucka framför Sören och André som tappat lite
i tempo som sedan ökade till 25-30 meter då jag bestämde mig för att gå upp och
dra framför André och Sören. Var pigg och flög iväg alldeles för fort och
okontrollerat otroligt idiotiskt gjort och var i stort sett uppe i rygg på
Henrik efter bara 200 meter. Då kände jag plötsligt (allt för sent) att den
fartökningen var alldeles för kraftig och jag är inte riktigt tränad på att
springa med lite syra så jag började tappa Henrik igen. Totalt otaktiskt löpt i
det läget av mig och jag kände tack vare att det var så långt kvar att loppet
var i stort sett kört för mig då banlöpning är fruktansvärt monotont och kräver
att man är hyfsat pigg men andraplatsen ska jag väl kunna knipa tänkte jag.
André kom efter ett tag ikapp mig och gick upp och drog.

Hade fortfarande ett
trött löpsteg efter den i det läget totalt idiotiska fartökningen som jag fick
drass med sviterna av resten av loppet. Ut på sista varvet piggnade jag dock
till lite och kände att krafterna kom tillbaka men väntade med att gå om André
som var ganska trött tills sista kurvan och skulle springa i mål som 2:a då
plötsligt gubben i lådan Sören Persson som varit uträknad för 3,5 km sen dök
upp och spurtade om mig när det var 30 meter kvar. Helt oväntat och hann inte
ens reagera riktigt så ganska snopen lunkade jag in som 3:a. Var i och för sig
inte värd nått bättre när man springer så klumpigt som jag gjorde, det går inte
på banlöpning, bara Kenyagrabbarna som klarar det. Otroligt imponerande av
Sören, han gjorde allt rätt utifrån sina förutsättningar, han trivs på
banlöpning och får han vittring på någon framför på slutet så är han grym. Han
var nöjd efteråt och det ska han vara för han imponerade verkligen igår,
taktiskt som fysiskt! Och han är inte så lite nöjd att hamra ner både mig och
André förståss..

Martin debuterade på
5000 med detta loppet och springer stabilt och bra in som 5:a. Hade sällskap med
starke orienterar-Nordström efter banan, några bra träningar till så är jag
övertygad om att Mr Holmstrand snabbt sänker sin kapacitet på 5 k med över 30
sek. Vi ska köra ett L-E Nilsson influerat bra pass på måndag fm i Arvika om
någon är sugen fö?

För min del så skulle
jag antingen ha gått med Henrik direkt i rätt tempo från början när han
gick sakta ifrån eller när jag så gick förbi Sören och André bara ökat lite
grann med kontroll så tror jag det skulle kunna ha gått annorlunda i af. Lätt
att säga efter och man är aldrig bättre just då än resultatet faktiskt visar men
alltid lär man sig nått. Tycker kroppen var bättre än tiden (min sämsta på 5 k
bana) men ett par snäpp sämre än vid mina vassaste stunder i år men första
biten tycker jag kändes fin så jag tror att det kommer gå klart bättre redan på
nästa lopp vilket jag inte bestämt vad det blir än. Kan bli Borejoggen där jag
aldrig riktigt fått till det riktigt bra tidigare vilket vore kul då det är en
fin och tuff bana om än alldeles för kort för mig egentligen J
som sköne Kumla-Brånn skulle ha sagt!

Ser man tillbaka
i träningsdagboken ser man samma tendenser år efter år och det är att jag
tappar form i senare delen av maj och fram till midsommar där det sedan vänder
åt andra hållet igen och att jag kommer i bättre form igen. Ifjol hade jag en
fin form på hösten men missade lite på tävlingar jag ”gick in” för. Hoppas göra
detta bättre i år. Ska köra lite Tore
Axelsson influerad träning framöver så tror jag att formkurva ska börja
stiga igen. Tore har många bra tips. (Han vann för övrigt Veteran-SM i
halvmaraton här i vår på ett imponerande sätt.) Att formkurvan går upp och ner
är inte konstigt, speciellt inte då man som för min del kör en hel del race
både i orientering, löpning och annat som är hyfsat långa mm men det KAN även
vara så att det är en naturligt att jag tappar kapacitet i slutet av maj/juni
även om jag inte tävlat alls.

Resultat: Löparnas
Kväll den 8 juni 2011

Samma
prispall som 2009

Foto:
Fredrik Nordström

Sprang
Wood joggen i Grums i lördags på en 5 km bana som är lätt i
början men tuff sista delen där en grym backe på runt 700 m ska forceras. Kroppen
känns aldrig vidare lätt i den backen men det går, då det snart är slut på
plågan. Hade svårt att få ut steget i början av loppet och det kändes
ospänstigt så jag trodde efter en kilometer att detta kommer INTE gå bra.
Ganska stor skillnad mot onsdagens PTV i orientering på ”hemmaplan” där
skogsmullen hade grymt tryck i benen. Fick släppa en lucka fram till täten
ganska omgående. Men efter 2 km och lite utförslöpning kändes det som
jag kunde få ut steget bättre och gick ikapp och förbi och 3:e kilometern gick
riktigt bra och steget var med mig. Hade riktigt vasst drag i löpningen just där.
Därefter började jag bli sliten men försökte tugga på så gott det gick uppför
stigningen. Med tanke på känslan är jag nöjd med resultatet.

Bansträckning
här

Resultat

Efter
att ha analyserat PTV har jag sett att det finns en del tid att ta för att det
ska vara ett bra race. Ca 1 min tror jag vore ett riktigt bra lopp. Men så bra
tryck som det var i benen utan att verkligen bomba allt jag hade är det sällan
man har. Det var bra. Bra artikel om PTV skrev Tholén i AN också. Kul med
reportrar som verkligen är intresserade.

Karta
med GPS-rutt här

Blev en helt ok insats på Sunne halvmaraton (21 097,5 meter) som även var Distriktsmästerskap på halvmaraton för Värmland. Kände mig taggad innan men var riktigt osäker på formen, hade en trög vecka bakom mig så jag hade ingen aning om hur jag skulle reagera under loppet. Ett pass på tisdagen indikerade att det skulle gå ruskigt långsamt men hoppades att det fanns naturliga förklaringar till en dålig form då. Tänkte i varje fall öppna ganska hårt och testa, bra för framtida tävlingar och bra träning. Banan gick i lätt medvind ut och lite lättare bana än in från vändningen runt konen där det blir lite motlut och motvind tillbaka.

Vi som springer halvan startar 100 meter bakom 7 och 14 km starten så det blev efter 150 meters löpning en hel köttmur med människor framför mig. De sprang i bredd på hela vägbanan så det var svårt att springa om så jag fick ge mig ut bland träden för att komma om men där trivs jag ju så det spelade väl mindre roll ;-). Sprang också in i någon som fick en flygtur åt sidan, stackars sate – där kom skogshuggaren liksom! Han fick nog faktiskt mitt knä i njuren kändes det som och han sprang nog inget vidare efter detta, aj aj!

Var lite het och studsade mellan folk för jag ville ha ryggarna på Henrik och Martin som sprang i täten på 7 km för att driva upp mitt tempo ordentligt från början. Flöt på fint i och passerade 3 km på 9,26 med kontroll, tog in så smått på dem framför. Oj, så fin form tänkte jag. Kom ikapp Martin efter 4,5 km som hade en tung dag då han kört ur all sin spänst på torsdagsintervaller. Tänkte jag kanske skulle få draghjälp men det gick inte så jag gav mig av efter Henrik. Höll samma avstånd som vid starten och gick ut på ytterligare ett varv (av 3). Kändes fint, passerade 10 km på 32,39. Blev lite paff då jag kollade klockan för tänkte jag nog sprang på ca 33,30 eller nått.

Därefter började jag känna av lite lätt magkramp men klarade lugna ner mig lite så jag slapp dra på mig eländet (igen) men det gjorde att kilometertiderna föll en del och jag blev därmed bekväm med en lägre fart vilket var lite småsynd men bakåt var det ganska lugnt så det gjorde inte så mycket. Farsan langade dricka kanonbra men jag vågade inte dricka pga. magen men sköljde munnen några ggr iaf. Sista 2,5 km gick lite snabbare igen då Henrik och Martin började jaga på mig. Henrik skrek att det kan bli bra tider så jag försökte snäppa upp farten igen. Fick tillbaka lite fart och kunde springa in på 1.11.30 (1.11.29 på min klocka, viktigt ;-).. Hade hastighet ner mot 1,10 ett tag där, men jag är ändå nöjd med min 3:e halvmara, sprang ju själv i stort sett hela tiden.

Segermarginalen på DM blev nästan 6 minuter. Samtliga resultaten här.

För övrigt har jag alltid ansett Arvika basket som de lagidrottarna med bäst fysik av samtliga lagsportare i Arvika. Gårdagens tävling bekräftar detta än en gång.

Halvmarathon Män Masstart fri stil 21,1 km

1 209 GÄVERT Lars-Olof -77 DM IF Göta 1:11:30 0

2 207 JAMA Lomani -85 DM IF Göta 1:17:26 5:56

3 203 RUUS Marcus -94 DM IK Spring Väst 1:23:15 11:45

4 202 NILSSON Anton -94 DM Kils OK 1:23:39 12:09

5 204 NYSTRÖM Fredrik -75 DM IF Göta 1:34:31 23:01

6 200 SEGOLSSON Magnus -76 Bränningen Löparklubb 1:41:56 30:26

7 201 HANSEN Simon -85 IK Fryken 1:43:55 32:25

8 205 PERSSON Daniel -76 SISU Forshaga 1:49:00 37:30

9 257 HANSSON Per-Erik -86 DM Sunne 1:50:44 39:14

10 208 ANDERSSON Mattias Uppsala 1:50:45 39:15

Plus

+Bra ben

+Bra support, många som hejade efter banan. Marias faster var galen 😉

+Bra att inte magkrampen satte sig

+DM-guld

+Positiv och lätt hela vägen

+Inte speciellt slut efteråt – frågan är om det är bra eller dåligt 😉

Minus

-Fram och tillbaka 3 ggr – mental blockad 😉

-Vändning runt en kon 3 gånger – bromsa, dra igång farten igen

-Ganska dåliga priser, med såna anmälningsavgifter borde man kunna ha fler och bättre

-Stackars njure på killen jag mosade

-Håll till höger gott folk när skogshuggarn kommer

-Dåligt med brudar

-Speakern sa fel namn på alla hela tiden =)

Blev en lite överraskande visit i Norge i söndags. Sisu-Lars (numera Göta men för alltid Sisu-Lars 😉 pratade om det 31. Baksjøløpet utanför Kongsvinger så jag blev lite sugen. Fick melding från Lars på morgonen om att han skulle dra dit med hojen så man blev ännu mer sugen på att köra race så jag, farsan och Maria åkte dit. 672 personer hade slutit upp på loppet så det vart köbildning på efteranmälan. Starten gick och första kilometern som består av enbart en lång, lång backe gick i moderat tempo där hela startfältet låg med kändes det som. 1,5 km stiger det uppför innan det planar ut men hela bansträckningen är egentligen kuperad (11,2 km). Efter backen blev det jag, IF Gulars (Bergen) Halvard Nielsen och Per-Erik Monserud som blir giftigare och giftigare som var med längst fram i täten. En bit bakom sladdade evighetsmaskinen, maraton-löparen Morten Trondböl.

Farten var i mitt tycke då formen var helt ok denna dag ganska kontrollerad (moderat) men började få konstiga känslor i magen och vart lite orolig att jag skulle få håll, kramp i magen eller nått sånt men efter 8 km i moderat tempo släppte det på och jag bestämde mig för att gå fram och köra lite. Blev genast flåsigare bakom mig hörde jag och det kändes som de fick slita lite. Halvard som är bra på 3000 (8,30) och vass på 1500 visste jag var hård i långspurt då han är mer syratålig än mig så det bästa vore en kortare spurt eller att avgöra innan. Med 1,5 km kvar kom han upp på sidan och tempot blev ytterligare uppskruvat och Monserud släppte.

När vi närmade oss målet skruvades farten upp ytterligare men jag klarade av att öka ett snäpp till och kände att jag har även ännu en växel till på farten men då började tyvärr syran komma och jag stumnade till och ovanan gjorde att Halvard fick övertaget med sin mera tålighet/vana vid mjölksyra och gav upp segerdrömmen lite besviken. 4 sekunder efter joggade jag in. Sista 1,07 km gick på 2,56. Är ändå lite nöjd då jag kunde hålla ut farten lite bättre än tidigare och tror att det kan bli ännu bättre fart på påkarna framöver. Halvard berättade efteråt att han hängde på gärdsgården på slutet av loppet vilket är ett bra tecken. Hade jag inte haft magproblem skulle jag kört hårdare längre bit av loppet.

Resultat

Riktigt kul att tävla i Norge och utövarna är så positiva och även mycket intresserade och går in för det man gör på ett bra sätt. Finns mkt kunskap om träning där märker man.

Summan av helgen blev alltså två andraplatser men det kändes oavsett som de två största segrarna i mitt liv då min pappa var med till båda loppen och tittade. Han har en mycket tuff period med en stor omfattande operation och cellgiftsbehandling bakom sig.

Idag körde jag terräng-DM, kort bana – 4 km. 4 km mjuk åkermark var det som gällde och visste på förhand att detta skulle bli mkt tufft mot lättviktaren, och klubbkamraten André på denna typ av bana. Hela bansträckningen gick alltså på ett ganska lerigt gärde. André sa även innan att han nu hade gjort en bana som passade honom då han var banchef och så rätt han hade. Visste att det kommer bli tufft då det var lite väl lång ihållande sträcka med mjuk och monotom yta vilket innebär att man löper mer med låren än med vaderna men tänkte försöka göra vad jag kunde. När man har tränat och tävlat mycket så vet man sina styrkor och svagheter jämfört med träningskompisar och konkurrenter.

Kändes ganska ok ett varv (2km) men därefter hade jag svårt med steget på det mjuka underlaget och tio kilo lättare André mosade på riktigt bra. Han var grym idag och med tanke på hur stark han var är jag ändå lite nöjd att inte vara längre bakom än ca 10 sekunder. Tro André hade runt 12,52 och jag 13.01 sen drygt 40 sek till Benjamin som var trea. Riktigt bra träning att köra på ett underlag man inte är riktigt komfortabel med, har aldrig kört så ihållande löpning på mjukt underlag tidigare. Tom på orientering upp och ner för berg och i blötmyrar blir det inte så lång sträcka med samma steg så detta var bra för kroppen tror jag. Skonsamt var det också.

Startmilen avgjordes för 26-gången igår, lördag. Årets lopp hade samlat cirka 350 deltagare. Efter ett lätt duggregn på förmiddagen slutade det lagom till start och det blev till slut en temperatur som närmade sig 10 grader men med en del blåst och motvind på några långa rakor. Var ganska osäker på formen innan start men tänkte försöka göra ett ganska stabilt första lopp. Ganska snabbt tog förra årets världsmästare i orientering, Matthias Muller IFK Södertälje, kommandot tillsammans med Ärlas Erik Svahn med mig sladdandes en liten bit bakom. Vågade inte gå med i rygg riktigt trots att jag var pigg i det läget, hade nog varit bättre med sällskap i motvinden men istället låg jag och borrade själv i ingenmansland.

Bakom jagade en klunga på 3-4 man med bl.a. klubbkamraten André, var tänkt att kanske vänta in klungan men körde på och var inte speciellt långt efter världsmästaren vid varvningen. Hade sämre perioder i medluten på andra varvet då jag redan på första kände mig kantig och spänd i utförskörningen. Uppför gick det dock helt ok. Schweizaren Muller sprang ruskigt lätt i medluten och hade ett grymt löpsteg. Försprånget som han hade vid varvning drygade han ut till nästan en och en halv minut. Segertiden skrevs till 31.59.

Fick tillbaka ett bättre steg sista 700 meterna och höll på att gå ikapp 2:an men upptäckte att min tid var sämre än fjolårets så jag blev besviken och sket i att spurta vilket jag ångrar i efterhand så jag slutade 3:a. Alla hade sämre förhållande i år och man ska ge allt hela vägen. Det var det enda riktigt dåliga med mitt lopp, annars så gjorde jag väl det jag kunde för dagen men borde kanske legat i rygg på de andra hela första varvet i af. Det man får ta med sig är att man slet på helt ok trots att man var själv nästan hela banan och det var lite jobbigt i motvinden. Finns också en del att ta av framöver skulle jag tro då det fattas en del speed i kroppen. Det märktes framförallt i lättlöpta partier på banan.

Resultat

Kristinehamn Multisport bjöd igår på lördagsmorgonen med start klockan 10.00 in till Kristinehamn Trailrace. Loppet är 16 km långt och bansträckningen är kuperad och går på smala stigar med tuff och blöt terräng. Start och mål är på Hultets Friluftsgård i Kristinehamn. Det var fjärde gången jag ställde upp i tävlingen som är rolig då den går på en bana som är minst sagt omväxlande och det gäller att sätta ner fötterna på rätt ställe.

Var kanske favorit innan och hade en trefaldig seger att försvara men innan man vet något hur det slutar ska man tävla och en liten lätt vrickning av foten kunde faktiskt ha gjort slut på den förhoppningen och istället slutat med att man varit tvungen att linka in i mål. Som tur var höll foten men det var riktigt nära det gick illa. I ärlighetens namn trodde jag nog att jag skulle ha en chans på banrekordet men ser att jag tappat lite inne i de svårlöpta partierna jämfört med ifjol. Det kan bero på tre saker, nr 1 är att dels så var banan riktigt blöt och stigarna lite mosigare än ifjol. Dessutom hade man avverkat och kört lite över leden vilket gjorde att man fick ner i traktorspår mm. Andra anledningen kan vara att jag låg ensam i täten från ca 600 meter och hade ingen Eklöf eller någon annan terräng-räv med i skogen även om orienterar-Wikström gjorde ett riktigt bra lopp. Till sist så kanske jag helt enkelt inte var i riktigt toppslag igår, men på lättlöpta partierna på slutet höll jag upp farten något bättre än ifjol.

Resekamraterna Lindmark och Jonne sprang också riktigt bra och Lindmark imponerade med en tredjeplats. Tror det är VVOK´s måndagspass som gett effekt.

Trailrace 2010, 16 km – HERRAR (10 främsta)

Plac Startnr Namn Klubb Tid

1 210 Lars-Olof Gäfvert Magazinet 01:02:10

2 192 Johan Wikström OK Tyr 01:04:46

3 193 Peter Lindmark Arvika LK 01:11:10

4 200 Lars Olsson SISU Forshaga 01:13:24

5 201 Jonne Lövkvist AXA Sportsclub 01:15:36

6 199 Urban Sjögren SISU Forshaga 01:17:10

7 207 Johan Siggesson Karlstad Multisport 01:17:21

8 209 Christer Pertun PIF 01:17:33

9 196 Fredrik Nyström 01:18:28

10 203 Henrik Nöbauer Team Manfred 01:18:45