ADVENTURE

Sprang Göteborgsvarvets seedningslopp här i Arvika under
lördagen som min hemmaklubb Set Sail IF arrangerade. Banan mätte 10 km+ och var
utannonserad som flack och snabb. Ganska flack var den då rena mördarbackar var
utelämnade men snabb var den definitivt inte. Inte för att vara 10 km iaf.
Tvåan i loppet hade ex. på DM 10000 meter en 35 tid, han hade nu över 38
minuter på denna bana och var enligt utsago i minst lika god form. Själv blev
jag ensam ganska snabbt då jag körde på rätt ordentligt i början och steget
kändes ganska spänstigt. Fick efter några km springa runt en lastbil som åkte
ut i vägen framför mig vid järnvägen då den som vaktade den övergången inte
hann med att stanna lastbilen. Tog väl inte mer än 8 sek att springa runt den
men det störde lite grann att man fick bromsa.

Var rätt bekväm i löpningen tills jag gick under järnvägen i
parken för sista gången, därifrån hade jag svårare att både ta ut mig och
motivera mig att pressa. Tappade nog lite fart därefter men kände ändå när jag
kom i mål att det var ett bättre lopp än jag gjorde på DM senast. Vann faktiskt
med mer än 4 minuter och det gör man nog inte om inte banan var lite krävande
ändå.

Resultat:

Blev kretsmästare i springskytte häromveckan. KM för Värmland
i springskytte arrangerades av I 2 Skf och banorna var förlagda på de nya
SM-banorna på Sörmon utanför Karlstad. Tävlingen var även föreningsmästerskap
för hemmaklubben. Det blev en hård kamp om guldet med tre skyttar inom en dryg
minut. Blev än mer spänning med mina bomskott i början av tävlingen.

Uttalande: ”- Jag är glad över segern då jag kunde
komma tillbaka i loppet efter en tung start med 3 bom på den första
skjutstationen.”

Silvret gick till pricksäkre klubbkamraten Lars Palmgren som
hade utmärkta 28 träff av 30 möjliga. Flerfaldige svenske mästaren Våge
Strålin, Arvika lyckades ta bronset, även han med 28 träff. En av
förhandsfavoriterna Lars Persson, blev fyra efter att ha haft guldläge
inför den sista av de sex skjutstationerna men sköt där fyra bomskott i rad och
medaljchanserna försvann, men det räckte till ett brons på FM. Detta var ett
bra genrep inför kommande SM som genomförs på samma banor där vi hoppas kunna
utmana om medaljerna såväl individuellt som i lag och stafett. Det ser ut som
vi minst kan ställa upp med två st konkurranskraftiga lag på vårt eget SM. För
min del vill jag hitta ett stabilare skytte fram mot SM och jag vet att det
finns där då jag på träning gjort vassa resultat. Får jag den känslan på SM kan
det gå riktigt bra.

Resultat

Körde banlöpning på torsdagskvällen. Tog det hela mest som ett
träningspass men lite fart i kroppen sen senaste racet hoppades jag skulle
finnas kvar. Var medveten om sen tidigare att jag påverkas ganska mycket av ett
lopp som lördagens där det fanns god fart och tiden inte räcker för mig att bli
pigg i tröttkörda snabbfibrer igen. Speciellt när jag sprungit bra med ett högt
fint steg verkar kroppen bli ospänstig. När jag värmde upp kände jag vaderna
var rejält möra men det var bara att köra. Efter ca 3 km var mina vader totalt
slut så jag kunde inte ligga högt på foten och hade grymma smärtor i
underbenet. Kändes nästan som en skada fast det var lika smärtsamt i båda benen.
Steget blev lidande och det var svårt att nå någon hög hastighet men jag
bestämde mig för att genomföra loppet så gott det gick. Hade innan satt upp en
skamgräns på 32,56 men hamnade 14 sekunder sämre, men då hade jag inte alls
räknat med så här slitna ben. Blev iaf tvåa på DM och tog segern i klassen. Säkert
var det bra träning men jag kunde inte ens jogga ner efteråt då benen var
skrot. Gick som en pingvin dagen efter så rätt sliten var kroppen 🙂

10000m,
samlad
lista
Pl.
Kl. Namn
F-år Klubb Tid Heat
Pl.
1 MS André
Rangelind -91
IF Göta
32.40,79 A 1
2 M35 Lars-Olov
Gävert
-77 Set Sail IF
33.10,40 A 2
3 M45 Leif
Sjöström -68
IF Göta
34.16,08 A 3
4 MS Henrik
Ohlsson
-87 IF
Göta
35.46,43 A 4
5 MS Samuel Johansson
-82 IF
Göta
35.55,13 A 5
6 M35 Anders
Frykblom -77
Set Sail IF 36.16,47
A 6
7 M35 Mosse
Tesfalidet
-78 SISU Forshaga 36.19,37
A 7
8 M40 Tomas
Andersson -70
IF Göta
36.41,89 A 8
9 M40 Fredrik
Eriksson
-70 IF
Göta
36.55,34 A 9
10 M35 Karl-Martin
Nordling -77 IF
Göta
37.01,99 A 10
11 M40 Håkan
Jonsson -74
IFK Kristinehamn 37.28,32 A 11
12 M50 Per-Anders
Ottersten -61 IF
Göta
37.39,66 A 12
13 MS Viktor Svedberg Dreierbakken -84
IF Göta
37.49,98 A 13
14 M45 Olof
Ingstorp -67
IF Göta
38.02,98 B 1
15 KS Frida
Michold -95
Set Sail IF 38.05,43
B 2
16 KS Mona
Hallberg -83
Set Sail IF 38.08,94
B 3
17 M55 Gunnar
Michold
-59 Set Sail IF
38.37,11 B 4
18 M45 Mikael
Take -65
IF Göta
38.54,41 B 5
19 M45 Lennart
Eriksson
-66 IF
Göta
39.22,62 B 6
20 M40 Mats
Nordmark -72
IF Göta
40.53,32 B 7
21 K35 Ann-Charlotte Jakobsson
Åhs -76 Kils
AIK 41.45,24
B 8
22 M45 Björn
Nilsson -66
IF Göta
42.55,96 B 9
23 K45 Carina
Forsberg -69
IF Göta
48.30,11 B 10

Under helgen var jag i Finspång och körde
Kraftloppstafetten. En fantastiskt trevlig löpstafett med 10 sträckor.
Dessutom med härligt engagerade Stefan ”Frasse” Fransson som
lagledare vilken ordnar allt runt omking på ett otroligt bra sätt. Frasse är en lokal
företagare som brinner för Kraftloppet och att hjälpa föreningslivet på olika
sätt. Vi hade även en fjolårsseger
med i bagaget att försöka försvara. Vi hade liksom ifjol ett mycket bra lag men tyvärr
drabbades laget av sjukdomar sista veckan inför loppet så vi fick kasta om i laget
i sista stund. Några löpare fick även köra dubbla sträckor. Sen hade vi även med
lagledare Fransson själv på första sträckan i år. Eftersom han själv räknade med
att tapppa lite tid (runt 5 min) på första sträckan skulle vi andra få jaga. När
vi fick en del bortfall på formstarka killar så förstod jag att det skulle bli
tufft att ta ikapp försprånget mot de andra lagen skulle få men vi gjorde ett
tappert försök.

Artikel
inför loppet

Jag fick ta hand om en av ankarsträckorna efter
omkastningarna i laget. En 12 km sträcka som löps två ggr åt varsit håll och bl.a.
går efter en gammal banvall. Den är alltså sträcka 3 och 7. Andre började med
att löpa den åt ena hållet på 41,02 och var så snabbast på sträckan. När det
blev min tur så hade vi tagit in lite tid men hade fortfarande minuter kvar att
försöka plocka, dock hade vi placeringsmässigt avancerat till andra plats.
Akele hade satsat stenhårt på stafetten och hade formstarka kort på
nyckelsträckorna så det skulle bli svårt att plocka något men att göra ett
stabilt lopp var planen.

Tänkte gå ut lugnt men det blev tvärtom. När jag passerade 1
km på GPS så var tiden 2,54. Försökte lugna mig men benen var pigga så 3 km
passerades på 9,06. Tänkte för mig själv att detta kan ju bli jäkligt bra men
blev samtidigt orolig att det gått för fort. Detta är nackdelen med att köra
med klocka. Efter ca 5 km började jag känna en liten känning av håll och han
tänka att bara det inte sätter sig och jag sabbar allt för de andra nu. Tog två
kilometer där jag sprang i 3,35 fart. Det fungerade bra och kunde sedan öka
farten igen, men blev inte lika hänsynslös utan körde med lite marginal. Just
när jag passerade 10 km på GPS mätaren (32,56) så skulle jag över en väg. Där
tog jag sedan vänster men då började de skrika åt mig så jag fick vända
tillbaka och starta om igen för jag skulle visst höger. Då var det i stort sett
2 km med bara uppförsbacke kvar.

Tog det ganska lugnt och kontrollerat uppför då jag trodde att
detta tar nog hårt som tusan men när jag kom uppför alla backar så kände jag mig ändå
ganska pigg. Växlade ut orienteraren Johan Pettersson på 8:e sträckan med en
tid på 40,38. Minns att jag tyckte Anders Eriksson gjorde en helgrym sträcka
ifjol då han hade 40,53 på samma sträcka. Fick dock ändå stryk då Akeles löpare
tydligen gjorde sitt livs lopp på sträckan och hade 9 sekunder snabbare tid än mig men
känslan och steget jag hade i början tar jag med mig även om det förmodligen var
en för snabb öppning och man kunde vara utan strulande mage i mitten av
sträckan. Klocka när man är i form är mer till besvär än nytta :-). Men att
vara i gammal god form delar av sträckan kändes bra.

Tyvärr klarade vi inte att ta ikapp Akeles förspång fast
alla krigade otroligt bra, det fattades 3 min i mål. Akele var verkligen värda
seger då de hade ett otroligt jämnstarkt lag. De har tidigare vunnit bl. a.
denna stafett samt lagtävlingen på Lidingöloppet så de är vassa. Vår tid i år
var ca 10 min sämre än året innan men jag tror de flesta av oss var nöjda
med en andraplats. Dessutom mycket givande och trevligt att träffa de andra
killar som satsar på orientering och löpning. Blev mycket diskussioner med
Hälleforsexpressen Peter Wiker som för övrigt gjorde en fin löpning på sin
sträcka. Han har hållit på med löpning på hög nivå i 25 år nu och är mycket
intresserad av fysilogi så det är intressant att snacka träning med en sådan
person. Hoppas att få chansen att återkomma fler gånger med detta trevliga gäng
till denna fina tävling.

Artikel efter loppet

Under veckan har jag varit i Luleå och deltagit i
Försvarsmaktens mästerskap i orienteringsstafett med K3. Hade startsträckan
även detta år där jag ifjol var först in till växlingen med någon minut. Kändes
i steget redan mot första som jag var i gammal god form rent fysiskt men
hamnade på efterkälken i orienteringstekniken efter att ha tittat på andra
löpare (bakom?! mig) och hamnat vid fel 1:a kontroll. Gjorde sen misstag efter
misstag som kostade mycket tid men var trots detta uppe på andra plats på väg mot
tredje sista kontrollen där jag återigen gör ett större misstag som gjorde att
jag kom på efterkälken ordentligt. Men kunde med en hyffsad avslutning som tur vara
med i slutet på den svansen till växlingen så växlade som 5:a. Alltid lär man
sig något. Springa orientering med huvudet under armen är aldrig lönsamt.

De andra killar i laget kom sen inte upp i sin bästa nivå så
vi slutade tyvärr klart sämre (tror vi blev 9-10:a) än den fina tredjeplats som
vi fick med oss ifjol, fast vi på papperet kanske hade ett vassare lag i år. Alla
hade typ otur med något kändes det som. Nån slog bl.a. sönder hela kompassen
mot handleden i ett fall så var tvungen att ta sig tbx till målet för att hämta
en ny innan han kunde fortsätta. Men vi hade kul ändå och det var nästan lite
komiskt vad allt gick snett som kunde gå snett. Alla blev dock taggade och
revanschsugna vilket bådar gott.

Karta här

Blivit en del turer i skogar med fiske och annat när det
funnits tid. En kamrat från södra delen av landet som jag jobbar med i
Försvarsmakten var här hos mig och hälsade på några dagar och han tyckte
Värmland var grymt fint så det var kul att visa lite fina områden.

Värmland är verkligen fantastiskt och man märker även detta
år att djurlivet blivit rikare. Framförallt är det antalet fåglar, både rov och
hönsfåglar, samt småvilt som ökat. Mer hare än på länge har jag också sett.
Även sett mer mård och bäver än tidigare och den gamla hyddan som jag brukade
titta på när jag var liten var nu, för första gången på 25 år, påbyggd igen. En
räv trampade jag nästan på igår innan den studsade iväg i en väldig fart. Såg
även för första gången, fast jag bodde där i dryga 23 år och var ute varenda
dag, en ryttlande tornfalk i Säterud. Det skall även ha setts en havsörn vid
Sälbodaälven men den har jag inte sett själv.

Minns att det sas för längesen att när vargen ökade i Värmland
skulle alla andra djur försvinna men verkligheten visade sig vara annorlunda
fast det nu finns vargrevir över hela länet, även om det på några ställen är
mindre med älg kvar att jaga. Kanske är nivån på de olika arterna nu i ganska god balans. I vilket fall som helst så tror inte jag det är några problem att jaga alla dessa arter som läget är nu. Att även mitt skygga och mytomspunna favoritdjur järven visat sig i bla
Gunnarskog och även söder om Arvika är häftigt. Blir intressant om man kommer
på några spår efter den till vintern.

Gjorde även en kortfilm på bäver och älg från Gunnarskog.

//www.youtube.com/embed/UD4urL55oMU?rel=0

Starten på 2013 års lopp

Häljebodaloppet avgjordes igår för 9:e gången. Efter att ha
haft sällskap av David Sjögren i inledningen av loppet kunde jag gå ifrån när motbackarna
började på riktigt. David som inte satsar lika hårt och tränar lika mycket
längre vill gärna känna på tempot i början och rullade på fint i
utförsbackarna. Han springer så lätt och har en mycket stor talang för löpning
och skulle med all säkerhet springa fortare än mig om han hade tränat lika
mycket som jag själv har gjort.

Själv kände mig snabbare i benen än på länge och tyckte att
jag hämtade mig bättre i backarna nu så jag kunde springa ganska avslappnat.
Hade lite mer att ge om det skulle behövas men låg ändå på hårt hela vägen och
var 2 sek snabbare än ifjol då jag gjorde ett bra lopp i värmen. Det var varmt
även nu men något lindrigare än fjolåret. Under sista delen av loppet sprang
jag och tänkte på att det är synd det inte är någon efter banan längre sen
farsan är borta. Då dök plötsligt Lindmark upp från ingenstans och hejjade på.
Det värmde minst lika mycket som vädret.

Upptäckte när jag kom hem att jag var 1 sekund efter min tid
från 2010 som också är banrekordet på nuvarande bansträckningen. Hade jag vetat
det hade jag kört på lite hårdare i de sista uppförsbackarna men var ändå nöjd
med känslan i kroppen, framförallt uppför. Konstigt ändå att jag gjorde en så
vass tid 2010 då jag efter en veckas multisporttävlande i svenska cupen med
mellan 3-5h race per dag i med några segrar var rätt nerkörd. Var antagligen
rätt hård på den tiden…

Resultat

Blev en dubbelseger på Arvikastafetten då Set Sail Forimp
lag 1 och lag 2 la beslag på de första platserna fast i omvänd ordning. I lag 2 körde bla
jag och Rickard Karlsson, ”som vanligt”. Detta var 4:e gången vi
körde tillsammans och tredje gången i rad som vi kunde vara först i mål.
Rickard hade tränat hela 5 cykelpass innan tävlingen så han låg på gränsen till
vad han orkade men kunde växla ut mig i ledning så jag kunde springa hem segern
på sista sträckan. Tyckte mig känna att gammal god form är på väg så det gick
stundtals fort fast jag försökte att ta det lugnt. Bra känsla.

Resultat

Har också kört en Hiernmannen sen senaste uppdateringen som arrangerades
vid Leirsjøen i Norge där Eivind Lande o co stod för arrangemanget. Pigg i
kroppen och efter en lugn start funderade jag på att öka tempot och dra på lite
då jag såg att de andra sladdade lite bakom men eftersom jag tog det hela som
ett rent träningspass höll jag igen lite. Hade full kontroll på orienteringen
ända fram till näst sista kontrollen där jag gjorde ett par misstag. Näst sista
kontrollen låg uppe på en rejäl höjd, ett gränsröse. Jag släppte kartkontakten
och gick på var jag trodde röset skulle ligga i förhållande till höjden. Tänkte
sen att jag skulle testa ett specialvägval ner från höjden mot sista kontrollen
men efter halva sträckan så tappade jag riktningen totalt och hamnade återigen
i Gränsgatan. Missade sen själva kontrollpunkten så jag fick finna mig i att ha
två man framför mig denna Hiernman då de lyckades bättre mot sista kontrollen.
Mr Nilsson gjorde iaf årets uppryckning, efter att ha varit 37 min bakom mig på
förra Hiernmannen slog han mig denna gång. Starkt!

Karta