Nattjakta igår 8 oktober skulle bli det stora slaget mellan Norge och Sverige. Frågan var, skulle Svenskarna lyckas inta Kongsvinger fästning?!? Jag var i högsta grad inblandad i belägringen men gjorde tyvärr ett klassiskt orienterarmisstag då jag höll för sistakontrollen med tummen och sprang direkt till mål. På så vis tappade jag försprånget jag skaffat mig. När jag stod i mål och upptäckte misstaget var veteranen och orienteringssäkre gamle världsmästaren i orientering Sigurd Dæhli redan vid sista kontrollen så jag hann inte dit och tillbaka till mål utan missade segern med två jä..a meter. Det dumma var egentligen att jag tillsammans med Björn Andersson VVOK hade haft sällskap större delen av banan och sprungit ifrån Norsken säkert tio gånger men så gjorde vi en krok och han var förbi igen. Så höll det på. Slarvigt värre. Att man sedan gör en sådan blunder alldeles på sista är ju oförlåtligt.
Terrängen det bjöds på runt omkring och i fästningen var avancerad och avlöstes mellan lättlöpt till omöjlig att löpa. Ibland sprang man i ogenomträngliga buskar och ibland var det utförsbackar fulla med gamla tegelpannor täkta med löv som man i stort sett åkte på utför med livet som insats. Över 30 kontroller skulle också plockas, en del värre än andra. Kartbyte 3 ggr.
Det hände också en konstig grej vid en kontroll där jag var först inne och skulle stämpla då gamle världsmästarn kom dit och slog undan armen på mig när jag skulle lägga i Emit-brickan (stämpelenhet som används i Norge) på kontrollen. Tävlingen var visst liv och död för han. Riktigt fult och grisigt gjort. Vilken jävla tomte, han skulle bara veta hur nära det var att han blev knockad av ren reaktion. Man blir ju lite chockad i det läget när någon slår på en, då kan man av misstag slå tillbaka. Som tur var kunde jag hålla kontroll över högerkroken i det läget, annars hade hans tävling slutat där somnades över en kontroll. När jag berättade för en i veteranorienterare i Åmotfors om händelsen frågade han varför jag inte slog tillbaka.. De är helt galna de där gubbarna.
Men visst är det mkt tomtar som håller på med orientering. En del andra konditionssporter som jag kommit i kontakt med består också av en hel del egoistiska muppar som inte unnar någon annan framgång eller likn. Där har individuella idrotter mkt att lära av lagidrotter där alla ska jobba mot samma mål. Klart man ska vara tävlingsmänniska men det får ju finnas gränser.
Kartbilder nedan, tyvärr funka inte GPS-tracken mot kartan men lite info fick jag fram. Snabbaste löptid per/km 3.14 medel: 6.58 Stigning: +257,7 / -255,2. Total löpväg 7,28 km Medelpuls: 153 Maxpuls: 179, när jag desperat försökte jaga ikapp mitt misstag på sista kontrollen. <!–
WriteFlash('http://galleri.l-ogaverth.com/#7’);
//–>http://galleri.l-ogaverth.com/#7
Fm. Löpning A1 11.03 km med stretching mm. Bla Runt Koppsäng. Total tid 57 min
Igår kväll blev det troligtvis rekord i missar på Nattcupen. Tyckte kontrollerna verkade enkla men gjorde grymt stora missar på 3:an, 6:an, 9:an och 10:an + en del småmissar. Då går det inget vidare att orientera snabbt. Blev säkert 20 minuter efter Jörgen Ekman som fick vinna efter 5:e platsen senaste cupdeltävlingen. Hade sällskap med Jörgen ut mot 3:an men sprang ifrån honom på väg dit, det va ju dumt gjort! Sedan satsade jag allt för att komma ikapp och det gick ju inget vidare som sagt. Blev 13 poäng iaf och spänningen ökar. Detta innebär att ”nybörjarlöparen” och den stora ”turgubben” Christian Nilsson nu leder cupen efter 2 deltävlingar och 2 andraplatser. Nybörjare och nybörjare, man ska iof komma ihåg att Chrille sprang förstasträckan på tiomila redan 1995. Men lite flyt har han allt haft. 
Igår blev det två små lätta distanspass. Fm. A1 ca 1.10h uppepå Storkasbergets ledsystem. Kände mig riktigt seg i kroppen.
Fm. Löpning, lugnt A1 pass på 1.00h. Runt Koppsäng mm
