I inlägget från TEAM FORIMP för 5 år sedan kunde läsas:
Team Forimps Lars-Olof ”L-O” Gävert har nu tagit ett definitivt beslut att säsongen 2016 var hans sista elitsäsong. Även om inte L-O ”tränat” på elitnivå de senaste två säsongerna har han ändå varit med och tävlat i elitklassen. Nästa år blir det motionsklassen H 40 som gäller vid de flesta tävlingar. L-O har 2016 vunnit bl.a. Arvika stadslopp, Finserudsmarschen, två deltävlingar i Watt Nordic terränglöpningscup, Åmotforsloppet, Häljebodaloppet, Sisuterrängen, Karlstad Marathonstafett, Brunskogsloppet, Kilterrängen, Långa terräng-DM och Göteborgsvarvets seedningslopp, samt ett antal springskyttetävlingar som han avslutade på bästa sätt med att vinna 3 SM-guld. Han var även uttagen till militär-VM i Italien under hösten men var tyvärr tvungen att stå över detta på grund av en skada som stört honom de tre sista säsongerna.
L-O har i sitt idrottande också tagit några ”smällar” och lärdomar av skador och sjukdom. Bland dessa finns två knäoperationer, knäckta revben, krossad lårmuskel, några muskelbristningar, järnbrist, orienteringssjukan ´twar samt en efterhängsen hälseneskada. En summering från seniortiden visar att L-O tagit 14 SM-medaljer i olika sporter, varav 9 SM-guld. Han har också ett guld, ett silver och ett brons från FM i löpning och orientering. Han har även vunnit flera deltävlingar i svenska cupen i multisport och tagit många DM medaljer i orientering, längdskidor, löpning och terränglöpning. L-O har över 100 segrar i olika tävlingar och fler än 100 ggr har han stått på prispallen som tvåa eller trea. Även om han främst var en multiidrottare som tävlade i många olika konditionsidrotter så är han den ende västvärmlänning på herrsidan de senaste 20 åren som klarat kvalificeringsgränserna till SM på halvmaraton och maraton i löpning.
Kul läsning idag.
Riktiga elitträningen avslutats några år innan det här blev skrivet, redan i december 2014 i och med 4-hjulingsolyckan. Efter denna blev det aldrig ”riktig” träning igen. Åtminstone inga längre perioder. Minns tydligt hur kroppen kändes då man var i riktigt bra form.
Målsättningen nästa år får bli att få version 4.5 att bli vassare än 4.4.
Blivit några trevliga turer med JR sista tiden. Vi har passat på att nyttja den frusna marken då det bär över myrar och tjärn. Måste få igång kroppen så man är väl förberedd på övernattningsturer som kommer senare i vinter. JR är klart piggare nu under den kalla årstiden än på sommaren och går på som ett lokomotiv. Han är väldigt stark, minst sagt. Starkaste hunden jag har umgåtts med. Hans far Tsappo var större och tyngre (55 kg mot JR 40 kg) men inte lika stark och vältränad.
Ingen tvekan att JR gillar vintern, och det gör jag själv också. Att se spår i naturen efter djuren som berättar vad som händer är häftigt. Vyer blir annorlunda. Även ett hygge blir vackert att se med snö på. Nya rutter blir möjliga när isarna bär. Snöpuls, längdskidor, turskidor eller snöskor. Alla sätt att ta sig fram har sin egen charm och tjusning.
Örnen
Helst ska en ryggsäck med massa av mat, en varm sovsäck, såg, yxa och eldstål vara med på vintertur. Men det har sin tjusning att färdas lättare över marken också då man vinner mer terräng på kortare tid. Nackdelen är om något skulle hända, exempelvis att man går ner sig i en vak eller liknande då ombyte eller möjligheter till att göra upp en eld saknas.
Elden var i högsta grad en livsnödvändighet för stenålderns människor. Jag tror att även idag är det en fördel att ibland återvända till ursprunget. Detta tillsammans med fysisk aktivitet i naturen är bra för ”sunda tankar”
Varför jag engagerar mig.
Som någon kanske märkt har jag de senaste åren börjat engagera mig i politik. I Arvika lär det väl i varje fall inte gått helt obemärkt förbi kan jag tänka mig. Det hela började egentligen med att jag blev god man och redan första dagen, 1 mars 2017, upptäckte jag att allt som kunde vara fel också var fel. Innan dess hade jag haft en bild av att kommunen var välskött på alla sätt. Den bilden rämnade där och då.
Min huvudman som jag var god man för hette Lasse, befann sig inom personkretsen för LSS och var en fantastisk person på alla sätt. Varm, empatisk, omtänksam, öppen, ärlig, humoristisk och med en mycket stark vilja. Lägger några länkar nedan som har med saken att göra där det bland annat finns en sammanfattande berättelse som skrevs strax efter att han, helt i onödan, lämnade jordelivet. Det är tack vare Lasse som fler drabbade av den illa skötta administrationen på överförmyndarnämnden i Arvika/Eda kunde få upprättelse. Det är också tack vare Lasse Arvikapartiet har skapats och de förbättringar som redan har skett är tack vare Lasse. Många har Lasse att tacka för mycket men det tror jag inte de är riktigt medvetna om.
Så mycket hade gått fel gällande Lasses liv, från början till slut. Det är inte för starkt att skriva att allt som kunde gå fel också hade gått fel. Ren försummelse rakt igenom. Lasse, och överförmyndarfallet var ett tydligt tecken på den oförmåga att agera som politiker i Arvika hade visat upp en längre tid. Det var många fina ord men i praktiken var människor som Lasse helt utelämnade åt sitt eget öde. Desto mer insatt jag blev i ”överförmyndaraffären” ju mer såg/upptäckte jag bristerna lite varstans i politiska beslut. Bristerna fanns inom kärnverksamheten. Ofta var beslutet till nackdel för personer inom LSS, eller ”arbetare” som arbetade på golvet i verksamheterna. Däremot så var det fina förhållande för högre chefer och tjänstemän i organisationen. När tjänster tillsattes gjordes detta oftast på tjänstemannasidan och inte bland fotfolket. Kändes märkligt då det var en socialdemokratiskt styrd kommun som borde vara till för ”arbetaren”, och inte för organisationen i sig själv. Kärnverksamhet verkade inte vara något som prioriterades allra tydligast – det såg man om inte annat i den tidigare underbemannade överförmyndarverksamheten.
Det verkade som man hade lätt för att dra in på löner för LSS-personal som jobbade nätter, eller att ”köpa ut” snabba och kompetenta handläggare som vägrade delta i någon form av mörkläggning på överförmyndarnämnden. Men en hög tjänsteman som; raderade mejl, påverkade rapporter som skulle vara oberoende, försökte sekretessbelägga allmänna handlingar och drog på sig både JO-anmälningar och polisanmälningar och dålig publicitet för Arvika verkade sitta hur säkert som helst på sin plats. Till synes helt skyddad av politikerna.
Detta var bara några exempel. Inte kunde väl jag, som älskade min hembygd så mycket att jag stannade kvar – vilka – både idrottsliga och yrkesmässigt erbjudanden från andra orter jag än fick – bara se på när det här händer. Därför startade jag arbetet med det som senare blev Arvikapartiet. När jag sen fick erbjudande om att bli ersättare i kommunstyrelsen genom KD i Arvika tackade jag inte nej. En bra chans att komma på insidan och kunna göra någon skillnad. Innan detta hade jag även fått erbjudanden att kliva in i politiken genom (S) några år tidigare och (SD) i Arvika i samband med ÖFN-affären. Ett intressant faktum som nog inte många vet om.
Vilka värderingar har jag då som ”politiker”?
Kanske skulle det kunna sammanfattas med orden; ”sunt bonnförnuft”. Känns spontant som det finns alldeles för lite av det i politiken utan det handlar för vissa istället att krångla till allt så mycket det går. Att alltid behandla alla lika är bland det viktigaste som politiker, och det har jag verkligen gjort hittills. Såväl kungen, prinsen eller funktionsnedsatta har jag pratat till på samma sätt och alltid sett som jämlikar. Ryggrad är inget vem som helst har, det är tydligt. Vi behöver inte ha fler ”bönstjälkar” i politiken som svänger sig som värsta ålarna när det börjar bli jobbigt. Vet du inte svaret på något så säg det då. Var alltid öppen och ärlig om politiska förhållanden. Vill du tänka över saken, gå ut och spring i skogen i ett par timmar – då tänker du som klarast.
Några exempel på vad jag tycker man ska jobba med i Arvika:
Fokusera på kärnverksamhet i första hand. (När det sedan finns pengar ”över” så kan man lägga dem på annat – inte innan.)
Lyssna bättre på kommuninvånarna.
Alla människor har ett lika värde. (Det är något många säger men det är ytterst få som menar det och lever upp till det på riktigt.)
Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.
Satsa på att utveckla idrott och friskvård i olika former. (Fullstora idrottshallar på landsbygden och mer möjligheter till friskvård till kommunens anställda med mera.)
Trygghet (Kan vara allt ifrån att minska kriminalitet för att människor alltid ska kunna känna sig trygga, till att beslutsfattandet från kommunen sker på ett korrekt sätt och enligt gällande lagstiftning.)
Alltid sätta kommuninvånarna främst. (Det är på deras uppdrag jag och alla andra politiker agerar.)
Alla arbetare i kommunen är lika värdefulla som någon annan. (Jag kommer aldrig göra skillnad på någon, vare sig det gäller kommundirektören eller om det är personal på daglig verksamhet.)
Respektera demokratin. (Kalla inte andra partier för bruna råttor och nazist-facister, det är respektlöst mot deras väljare, och väldigt märkligt då samma väljare tidigare kanske tom har varit med i deras eget parti. Kan det i själva verket finnas en anledning att de numera röstar som de gör. Föregå med gott exempel.)
Arvikapartiet
Arvikapartiet startade upp då vi anser att ett lokalt parti behövs i Arvika, eftersom de lokala frågorna behöver syresättas bättre, där fokus skall ligga på mer öppenhet och en förstärkt demokrati över hela den politiska linjen i kommunen. Det är en ny tid nu. Då krävs det en förändring.
Arvikapartiet anser sig ha en större handlingsfrihet i de lokala frågorna än de etablerade partierna, eftersom dessa i grund och botten följer de centrala riktlinjer som styr deras nationella politik. Det skall vi agera kvickt och konkret på. För Arvikabornas bästa. I nuläget mejslas Arvikapartiets valprogram fram och vår ambition är att presentera det steg för steg över den närmaste tiden.
Det är dags att politiken i Arvika arbetar aktivt för kommunens invånare; inte tvärtom.
Avslutade fotbollssäsongen 2021, på konstgräsplanen i Charlottenberg idag. Match mot Ås. Förutsättningarna innan matchen var att vi var klara som tvåa i serien, vilket vi är mycket nöjda med som nykomlingar. Vi hade även en del nyckelspelare borta. Vi förlorade med 1-0 mot ett mycket taggat Ås, men tycker ändå inte vi spelade så dåligt. Ibland tog vi tag i det och rullade runt bättre. Ibland var det var mycket jagande fram och tillbaka. Vi skapade en del chanser men lyckades inte få in några mål och det gjorde ju Ås mer än nöjda. De kämpade på bra. Summerar vi säsongen så har vi släppt in minst mål i serien och de senaste två åren har vi inte förlorat en enda match på hemmaplan, Mangvalla. Har varit med alla dessa matcher. Ibland med småskador och ibland i bättre form. Försvarsspelet har varit starkt och min roll har väl varit att springa på mittfältet och försöka bryta. Man har ju tappat en hel del speed och kraft med åldern och med uppehåll från fotbollen i nästan 20 år. Men roligt är det och tycker fotbollsformen varit stigande i slutet av säsongen. När vi väl håller i och spelar runt bollen så är vi ibland riktigt bra för att träna en gång i veckan.
Den här säsongen blev det till och med två matcher på konstgräs och mot Säffle borta så hade det gått 20 år sedan jag senast spelade match på en konstgräsplan. Referat från den matchen finns här, kändes pigg i kroppen den matchen; Seger med 1-2 på konstgräset i Säffle | Mangskog SK Fotboll | laget.se
Tycker våra tränare och ledare har lagt ribban på en perfekt nivå utifrån målsättning och ambitionsnivå.
Kungliga Värmlands Regementes Skytteförening bildades 15 juni 1909 på Trossnäs fält. Inledningsvis förkortades föreningens namn I 22 skf men när regementet bytte nummer 1939, ändrades det till I 2 skf. Föreningen tillhör idag en av de äldre föreningarna i Värmland. Föreningen har upplevt flytten både från Trossnäs och Karlstad samt ett antal hot om att regementet skulle läggas ned. Många befarade nog att föreningen skulle gå samma väg som regementet år 2000, men är idag en aktiv förening med stora framgångar.
Foto på Owe där han trivdes som allra bäst – med ett par längdskidor i skogens skidspår.
Den sorgliga nyheten om att Owe Holmstrand lämnat jordelivet nådde mig ganska snart efter händelsen. Under ett rullskidpass hade Owes hjärta stannat. Efter att ha samtalat med hans son Martin, som jag tävlat, tränat och levt friluftsliv med vid otaliga tillfällen stod det klart vad som hade hänt. Vi konstaterade i all bedrövelse att Owe i varje fall avled när han gjorde det han gillade allra mest – att träna och vara i aktivitet. Skidåkningen var hans liv.
Owe Holmstrand, tävlande som elitaktiv bland annat för Gillberga SK, och var bland annat 15:e man i Vasaloppet. Han var även en duktig löpare. Efter elitkarriären var han mycket aktiv i skidspåret, som ledare, som vallare, som drickalangare, som serviceman, som medmänniska och ställde sig gärna i en tävlingssituation. Lösningsfokuserad som få personer jag träffat.
Under ett antal år drev han Intersportbutiken i Arvika. Många är de som genom åren fått sina längdskidor utprovade av Owe. Han hade alltid en lösning om det var något speciellt man önskade. Till mig ordnade han bland annat fram de rullskidor som jag hade då jag blev 5:A på Rullskid-SM. Det var inte helt lätt att få tag i tillräckligt konkurrenskraftiga rullskidor på den tiden, men det ordnade Owe fram genom sina många kontakter. Det Owe inte kunde om skidåkning eller utrustning var inte värt att veta.
Owe ringde mig för några månader sedan och undrade över om jag hade koll på några grejer i Glaskogen. Han var som vanligt positiv och nära till skratt. Vi pratade en del om Glaskogen, och det blev såklart även en del träningsprat och han nämnde att han var igång ganska bra med träningen. Jag sa då att jag hade sett honom på en film då han åkte skidor och att han såg stark ut. Han undrade på om inte han kunde locka med mig och Martin i Finnskogarna SK för att köra Vasaloppet. De hade ett stort gäng som var igång berättade han entusiastiskt.
Ett starkt minne som dök upp när jag fick höra den tråkiga nyheten var; på tävlingen Myrvarvet i Holmedal. Minns inte vilket år det kan ha varit, kanske 2010 eller 2011, men jag var tydligen i god form för jag låg i klar ledning av loppet och där banan går genom skogen och är som allra längst bort från alla, där ingen befinner sig kommer det plötsligt en moped i full fart. Oväntat, minst sagt. Ser att någon slänger va sig hjälmen och skriker att; ”idag är du stark, det går bra detta”. Det var Owe med sin karakteristiska stämma som symboliserade framåtanda och glädje. Stärkande och det blev ett bra lopp.
En tanke jag fick var också att farsan tränade med Owe några ggr på 310-rundan på typ 80-talet och jag tränade något pass i början av min idrottssatsning med Owe på samma 310-runda då han visade mig och Martin hur rundan gick. Det slog mig att farsan var typ 20 år äldre än Owe, och jag är 20 år yngre än Owe.
En legend har tagit sitt sista stavtag – många kommer sakna Owe och hans sätt att vara.
Owe blev 63 år.
En fantastisk film från i vintras där Owe åker skidor på Mörtnäs.
Tog en fin skogstur i gamla jaktmarker med den trognaste turkamraten Junior. Det var otroligt fint ute då våren är en mycket fin tid för friluftsliv men det var tyngre än vanligt att gå med ryggsäck då jag inte är riktigt återhämtad från en period med Covid-19. Riktigt skum sjukdom måste jag säga.
Vi började turen nere i Säterud och tog oss upp på ”Abborrtjärnshöjden” som vi kallade det när vi tränade här förr i tiden. Numera är det sällan man är här men väldigt trevligt att vara där då man väl kommer dit.
Värmande brasa är ett måste på skogstur. Eld ger bland annat värme, ljus och varm mat eller dryck.
Ser redan fram emot nästa tur. Märks på Junior att han är så otroligt nöjd i sinnet då vi är ute i skogen. Likaså är det för mig, skogsliv är nyttigt på alla sätt och vis.
2020 års JULTUR kändes speciell. 2020 var överlag ett speciellt år då COVID-19 tog ett järngrepp över världen. Det innebär dock inte att en Jul-tur i skogen ställs in. Vi räknade också med att vara Coronasäkrade i skogen. Junior (hunden), Nilsson och jag var alla lika laddade för en skogstur.
Turen gick till ett välkänt område som varit min och farsans tidigare träningsmarker där vi avverkat tusentals timmar genom åren. Nuförtiden är det sällan man är här och därför desto roligare att komma tillbaka. Kändes verkligen hemma, och inga kartor var nödvändiga trots att vi gick ut i mörker.
Vi hittade i mörkret en fin lägerplats i bergig tallskog/Hällmarkskog (HÄLLSKOG) och det fanns en del virke av mycket god kvalité. Riktig ”Töreved”. Töre är kådrikt virke av tjärved som bildas oftast i tallar. Vi sågade till några stockar som räckte hela natten. Nilsson byggde som vanligt en perfekt eldstad av stora sten.
Några minusgrader med klarväder på natten var perfekt för att sova under bar himmel.
På morgonen blev det frukost och därefter bar det ut på
träningstur i gamla träningsmarker. Vi hade med oss träningskläder i ryggsäcken
på denna Jul-tur. Så det blev en ordentlig FLASHBACK gällande träning för oss
båda. Blev ett 2 timmars löp-pass efter en del fina gamla hästkörvägar bland
annat förbi Statartorpet och Ängflan. Här körde pappa en del träningspass förr
och det blev lite prat på honom under passet. Bland annat när vi sprang uppför till
Gravåsmasten där han ofta sprang förbi på sina träningsturer. Det är ca 130
höjdmeters stigning från Backsjön och upp till toppen så nog motar det lite.
Sprang också förbi Abborrtjärnet. En klassisk plats som ligger på höjden och fick FLASHBACK från när vi hade skidbanor uppkörda däruppe. Minns grannen kom och klagade på svårighetsgraden på banorna och framförallt hur han skulle komma ner från höjden då det stundtals gick snabbt i spåret. I varje fall var spåret förenat med svårigheter för grannen. Jag och farsan kunde se hur han hade satt sig på rumpan flera ggr i sin väg utför höjden. Rätt kul minne.
Christian och jag kände oss stärkta av att köra ett så långt
pass igen vilket sker mkt sällan numera så efter vi bytt om och ätit somnade vi
alla tre och sov länge. När vi vaknade började det skymma och vi började skata röra
oss tillbaka mot bilen i den mörka skogen. Tog över Grävlingsberget hem.
När vi kom tillbaka till bilen var Junior inte alls sugen på att åka hem utan ville stanna kvar i skogen – och vem ville inte det?
Hoppas du hittar något som intresserar dig. Tidigare innehöll inläggen på bloggen ämnen som ofta var relaterade till idrott, natur och friluftsliv. Numera kan du även hitta inlägg om politik, säkerhet, lokalhistoria och andra intressanta ämnen.
Om du kommenterar ett inlägg, var saklig och använd ett vårdat språk. Helt enkelt sunt förnuft. Var och en ansvarar för sina egna kommentarer. I Konungariket Sverige är vi ansvarsfulla medborgare.
