ADVENTURE

UPPDATERAD 2022

En värld full av speglar. Vänd på resonemanget nedan så hamnar man mer rätt och byt ut skyttarna mot utländska medborgare som kommit till Sverige några månader innan mordet. Mördaren var lejd av ett stor land i öster. Orsaken var Palmes ”livlina” västerut som i stort sett försvann efter Olof Palmes död.

”Sovjet styrde mordet på Olof Palme i medverkan med Iran. Mördaren var en kurd från Irak utbildad av KGB. Motivet till mordet var att Palme ansågs alltför Nato-vänlig och därför ett strategiskt och säkerhetspolitiskt problem för Sovjetunionen.”

Så skrev UD:s folkrättsexpert vid tiden för Palmemordet, professor Bo Theutenberg i ett pressmeddelande 2020-06-07 inför hans boksläpp Dagbok från UD, volym 5 som verkar censurerats av all svensk press utom en tidning, Inblick.

Från Anders Jallais blogg där han skriver följande:

Som en utveckling av Sovjets motiv beskriver Theutenberg dels ett kvalificerat hemligt dokument från 1963 som han personligen läst och som beskriver hur Sveriges hemliga Nato-samarbete såg ut under kalla kriget. Att Sverige skulle få hjälp av USA och Nato vid ett eventuell angrepp från Sovjet. Ett mycket hemligt dokument, och synnerligen känsligt papper för socialdemokratin. Ett dokument som ytterst få fått ta del av och som enligt Theutenberg, Olof Palme trots påtryckningar var trogen ända till slutet. Jag vet inte om dokumentet som Theutenberg hänvisar till är det från 1962 som President John F Kennedy lät utfärda som en säkerhetsgaranti till Sverige ifall vi blev anfallna av Sovjetunionen. Den säkerhetsgarantin kom till efter att dåvarande statsminister Tage Erlander varit på statsbesök i USA 1961 och avslöjades först genom den statliga utredningen Fred och Säkerhet 2002, SOU 2002:108. Palme var alltså ingen Sovjetisk spion som vissa menar utan ”tvärtom”, skriver Theutenberg i sin pressrelease. Vad tvärtom betyder kan kanske tolkas på det sätt författaren G W Persson gjorde: ”Palme var CIA-agent.” Ett uttalande han gjorde i Expressen den 4 februari 2013 och som hamnade på förstasidan och sedan aldrig mer kom att kommenteras av varken honom själv eller någon annan media.

______________________________________________________________________________________________________________________

För 26 år sedan röjdes
dåvarande statsministern Olof Palme ur vägen. Har läst mycket omkring händelsen då jag är intresserad av
nutidshistoria och pratat med personer som är tämligen insatta i ”Rikets
säkerhet” och en sak är säker: Världen såg inte riktigt ut som idag även om
den är på väg åt samma håll igen. Historien upprepar sig så att säga.

På skoj så slängde jag
ihop en liten novell om palmemordet och hur det KAN ha gått till. Vissa saker
är helt identiska med vad utredningen visar. Andra är ren fiktion.

Här är den:

”Lita inte på
demokratin. Den är ett kamouflage för helt andra agendor. Sanningen skulle
ställa demokratin i Sverige på ända. Sanningen får aldrig någonsin komma fram. Det
gäller rikets säkerhet”

”When it comes to Sweden,
there was only one rule: Nothing on paper”.

Sverige var på ett sätt
beroende av Nato. Nato och främst kärnvapenmakten USA hade starka intressen av
att kunna använda Sverige, främst för att kunna försvara Norge och Natos norra
flank mot Sovjetunionen men det fanns andra fördelar. De kunde använda olika
typer av signalspaningssystem från Sverige och kunde de använda svenska
flygfält så kunde man kontrollera luftrummet i Nordeuropa. Därför omfattades
Palmes regering till viss del av Nato i största hemlighet. Sverige var alltså
utåt alliansfritt men samarbetade nästintill fullt ut med Nato. Sverige var
genom sina snart 200 år av fred unikt i Europa, den militära alliansfriheten
och neutralitetspolitiken var viktig för många Svenskar och därför ville ingen
politiker driva frågan. Strävan efter oberoende var och är ett centralt drag i
svensk politik och kultur. Att Nato delvis bygger sitt försvar på en
kärnvapendoktrin bidrog även detta till svenskarnas negativa inställning till
medlemskap. Nato med USA i främsta ledet lovade dock i sin tur att vedergälla
ett Sovjetiskt angrepp på Sverige med kärnvapen i samband med att Sverige lade
ned sitt eget kärnvapenprogram fullt ut 1972. Palmes dubbelspel med de båda
stormakterna var farligt men ”för Sveriges skull” tänkte han.

”Jag måste göra det för
vårt rikes säkerhet”.Kalla kriget styrde all utrikespolitik. Ett
kärnvapenangrepp på Sverige skulle vara förödande. Han kände sig tvingad att
söka samförstånd mellan Nato och Warzawapakten. Men Palme litade inte på USA
längre. Han hade genomskådat deras dolda agendor. Palme måste ligga lågt men
försökte säkra Sverige genom att till varje pris försöka hålla landet utanför
ett krig.

Inom Svenska gränser var det oro i leden. Det militära Sverige började
glida ifrån det politiska Sverige. Den 2 oktober 1982 började svenska marinen
jaga en främmande ubåt i Hårsfjärden. Någon ubåt hittades konstigt nog inte
fast sökytan var liten. Den 22 oktober tillsatte regeringen
Ubåtsskyddskommissionen. I april 1983 lade kommissionen fram sin rapport.
Grundat på indicier pekade kommissionen ut Sovjetunionen som ansvarigt.
Indicierna bestod i första hand av analyser av bottenspåren och signalspaning.
I rapporten hävdades också att den sovjetiska militären inte ensam kunde bära
ansvaret utan det måste ha funnits politiskt stöd för att kränka Sverige på
detta sätt. Den 26 april offentliggjordes rapporten och regeringen överlämnade
en protestnot till Sovjetunionen. Palme själv hade tack vare sina egna
personliga sovjetkontakter däremot underättats av en man han litade på att det
inte hade varit några Sovjetiska ubåtar på svenskt territorium. Detta svor han
på. Sovjetiska, högt uppsatta officerare hade lagt handen på bröstet och
övertygat honom om att de talade sanning.

Vid utrikesnämndens möte den 20 maj gick Palme till ett hårt angrepp på
ledamoten i kommissionen Carl Bildt (m) som rest till USA i april och där
diskuterat den svenska säkerhetspolitiken med bland andra företrädare för CIA.
Palme menade att det var direkt olämpligt att resa innan Sovjet hade svarat på
noten eftersom Bildts resa kunde användas av Sovjet för att ifrågasätta vems
ärenden Sverige egentligen gick. Bildt förklarade nonchalant att han tänkte
fortsätta resa utomlands utan att fråga statsministern om lov först. Den 26 maj
gjorde regeringen ett uttalande där man fördömde Bildts resa till USA. En
farlig handling för svensk utrikespolitik ansåg man.

Mordkvällen:

Mannen som stod utanför biografen anropade de andra: ” Nu kommer han.”
Han uppmärksammade att paret Palme kom ut från biografen. De stannade kvar och
pratade med ett annat yngre par. ”Det måste vara sonen” tänkte han. ”Det syns
på näsan” Han kollade på klockan, den var exakt 23.13. Klocka, av märket
Wenger hade han fått genom sitt tidigare jobb inom FJS (fallskärmsjägarskolan)
där han varit befäl inom deras insatskompani. FJS/IK. Han tittade även på flera
andra personer som stod utanför biografen och lade märke till en man som stirrade
mot familjen Palme.”Skum typ” tänkte han. ”Ser nästan ut som han bevakar dem”
”Hm, kan det vara Säpo som ändå vill ha koll på statsministern, det verkar ta
mig fan inte bättre. Äh, säkert inbillning” funderade han. En bit längre bort
från biografen såg han en rätt utslagen fylletratt. ”Stackars sate, det var en
sliten jävel”.Att den han såg skulle bli central i utredningen några år senare
kunde han omöjligen föreställa sig.

”Nu går de söderut på Sveavägen, de ska gå hem”tänkte han. Perfekt.
”Hallå, söderut Sveavägen på västra sidan” anropade han i radion. ”Klart” sa
skytten. ”Jag ställer mig strax före övergångstället ifall de ska ta
tunnelbanan ifrån Tunnelgatan” tänkte skytten. Han var förberedd, inget kunde
misslyckas. ”Nästan för enklelt” funderade han. ”Bra, missa inte detta läge nu,
vi kommer inte få en bättre chans” sa Göran som skötte sambandet på en plats i
närheten av Skandiahuset.

Mannen som följde efter paret från biografen på ett avstånd av omkring 30
meter klickade plötsligt till på sin walkie-talkie:”Vänta helvete, de korsade
Sveavägen, nu kikar de in i nån damklädesbutik, de verkar gå vidare på östra
sidan istället” ”Jag tar honom själv, han kommer gå rakt i min väg” anropade
plötsligt Göran. ”Lita på mig.” Han tog några snabba kliv runt hörnet på
Skandiahuset och smög sig upp och ställde sig en bit norr om porten till
butiken Dekorima där det var ganska mörkt, samtidigt drog han ner sin svarta
mössa längre ner i pannan och över öronen. Den avsedde skytten var tämligen
chockad, skulle gruppchefen plötsligt ta över skjutandet. Det fanns inte i
planen. ”Han fixar det, det måste han göra. Vi kan inte misslyckas nu när vi är
så nära mål” tänkte han och gick gatan sakta norrut. På andra sidan gatan såg
han paret Palme komma gåendes i motsatt riktning.

Statsministern var 30 meter från sitt öde. ”Blir kallt i natt” sa Palme.

”Hur lätt som helst, jag fixar det” tänkte Göran medans han stod i
butiksingången. Han var en van skytt men hade aldrig skjutit någon på nära håll
och hade inte tänkt göra det heller, däremot hade han varit inblandad i flera
eldstrider där han skjutit folk på långt håll när han ingått i den Svenska
utlandsstyrkan. Senast han sköt mot någon var under ett eldöverfall i
Libanon-78 då hans vän, den lugne värmlänningen Karl-Oscar miste livet.

”Ett skott högt upp mitt i ryggen överlever ingen!” tänkte han och
knäppte upp axelhölstret.

Palme och hans fru Lisbeth stegade långsamt och tätt ihop förbi ingången
till Dekorima där Göran nu stod alldeles stilla. Göran drog in ett djupt andetag
och gick raskt ut, följde med i samma gånghastighet alldeles nära makarna Palme
i 5-6 meter och lade sedan sin vänstra hand på statsministerns vänstra axel.
Han placerade pipan på sin .357 Magnum i höjd mitt emellan Palmes lungor, rakt
i ryggsömmen på ett avstånd av ungefär 10 cm. Innan statsministern hann reagera
skickade revolvern iväg en dödlig projektil, slog av kotpelaren, trasade sönder
luftvägarna, slet upp kroppspulsådern och vidare ut genom bröstet tillsammans
med blod, skinn, klädtrasor och kroppsvätskor. Ett perfekt skott. Det blev
korsslutning i Palmes kropp. Palme gick på mindre än en sekund handlöst i
marken med huvudet före.. Göran förflyttade vapnet så snabbt han kunde mot
Lisbeth. ”Inga vittnen” tänkte han och tryckte av ytterligare ett skott.
Lisbeth hade dragits med framlänges samtidigt som Olof föll. Hon märkte inte
att hon blev påskjuten, bara att det brände till på ryggen. Det lät som någon
sköt smällare tyckte hon. Hon var helt fokuserad på vad som hade hänt med
maken. Livet rinner snabbt ut ur de öppna såren i Olof Palmes rygg och bröst.
Det rinner blod från hans mun och det börjar bildas en stor blodpöl under
honom. Statsministern avlider nästan omedelbart.

Göran vände sig snabbt om och tog några lugna steg in på tunnelgatan där
han sedan ökade tempot samtidigt som han stoppade ner revolvern i axelhölstret
innanför den svarta rocken. ”Helvete, allt ska man behöva göra själv” tänkte
han. Nu gäller det. Han var nu 44 år men mycket vältränad som de flesta
insatsmilitärer och spänstade lätt uppför trapporna till Malmskillnadsgatan.
När han kom uppför trapporna vände han sig om och såg att det började samlas
folk vid platsen han just lämnat men ingen följde efter honom. Fortsatte springande
vidare ner på David Bagares gata där han lugnade ner tempot en aning. Han var
ganska säker på att de andra gubbarna i sambandscentralen kan fixa lite extra
tid genom att försena larmet en aning. När han kom ner till
Birgerjarlsgatan tog han den norrut, allt enligt planen de hade utformat för
den egentliga skytten. Fortsatte vidare över Drottningsgränd och svängde sedan in
till Juttas backe där han smög in på bakgården och ner i källarvåningen på
huset. Därifrån fanns en hemlig lång gång under jord där man kunde komma vidare
in i Skandiahusets tunnelsystem.

Lisbeth var i chocktillstånd. Efter ett tag så tittade hon upp och såg
sig omkring. Hon såg bland annat en man som skyggade undan, med stirrande
blick och såg rädd ut. Mannen hade för någon minut sen gått bakom paret Palme
och som han uppfattade det hela en tredje person som plötsligt sköt den som
gick i mitten. Han hade aldrig sett nått liknande och var riktigt uppskrämd.
Polisen kom till platsen och försökte säkra tunnelgatan i fall någon med ett
skjutvapen skulle vara kvar i närheten. Ännu visste ingen bland polisen vem som
var skjuten och vad som hade skett med statsministern. En ung sjuksköterskestudent,
Anna försöker ge honom hjärt- och lungräddning. ”Ser du inte vem jag är”
skriker Lisbeth. ”Lisbeth och där ligger min man Olof, statsministern” gråtskriker
hon fram. Av en slump passerar en ambulans snart platsen. Den stoppas av någon.
23:28, uppskattningsvis sju minuter efter att skotten föll, kontaktar
ambulansen larmcentralen och meddelar att de har plockat upp Olof och Lisbeth
Palme och är på väg till Sabbatsbergs sjukhus. Ambulansen anländer till
sjukhuset tre minuter senare. Ett par minuter efter midnatt, den 1 mars 1986,
dödförklaras statsminister Olof Palme

Den avsedde skytten hade på håll från andra sidan gatan sett hur hans
närmaste chef Göran satte ett skott i ryggen på Palme och även skjutit mot
Lisbeth. ”Statsministern är skjuten!” anropade han på radion.

Därefter hade han ganska snabbt gått över gatan och rundat Skandiahuset
och gick sedan in i en bakdörr. ”Man kan nästan tro att jag gjorde det själv”
tänkte han när han konstaterade att chefen på ett mycket beslutsamt sätt löst
situationen samtidigt som han gick nerför trapporna i Skandiahuset. ”Gamla
fallskärmsjägare kan man lita på” tänkte han vidare samtidigt som han gick
igenom ytterligare några tunnlar innan han kom fram till deras tillfälliga
sambandscentral där de andra i gruppen satt. Han öppnade dörren. ”Fick du
förrädaren?” sa Carl som var den första som såg skytten komma in i rummet.
”Chefen fixade ju det själv” sa skytten. ”Va i helvete säger du?”frågade Alf
som hade det övergripande ansvaret för operationen. ”Japp, han tyckte väl han
var mest lämpad” sa skytten.

”Lystring, påbörja genast alla åtgärder” beordrade Alf bestämt. De skulle
radera samtliga spår efter sig. ”Förstör dokumenten och avlägsna
telefonavlyssningsapparaturen. Röj upp allt här inne” fortsatte han. De andra i
gruppen undrade varför det var sådan panik, ingen kunde veta att de planerat
och utfört detta uppdrag från denna plats men satte igång med arbetet. ”Inte en
enda på SSI, MUST eller småfisarna på SÄK ska ha en aning om vad som planterats
här inne” sa Alf.

Plötsligt slogs dörren upp. En svettig Göran stormade in. ”Jag är för
gammal för det här” sa han. De andra i rummet jublade.”Bra jobb” ”Du har skrivit
historia” ”Du har räddat landet” ”Hjälte nu” ”Hur gick det till” ”Vart har du
vapnet, det ska ramas in” alla pratade i mun på varandra. Alf styrde upp.
”Lystring” ”Uppdraget är slutfört, vi har gjort en mycket viktig sak för vårt
rike” sa han med lugn ton. ”Alla har gjort ett gediget och beundransvärt
arbete. Nu städar vi upp” sa han. De utförde sina uppgifter med militär
precision och det hela gick fort. När rikslarm gick ut klockan 02.05 var allt
klart. Innan hade de mottagit uppgifter genom ett flashtelegram om att Palme
var död. ”Ingen överlever det skottet” sa Göran.

Alf och de andra lämnade sambandsrummet med alla tillhörigheter de hade
använt under operationen. ”Ni vet vad som gäller. Uppdraget slutfört” sa han
innan de skiljdes åt i kulvertarna. Åke, en av de tre som hade ansvaret för
rekryteringen av gruppen gick ut på baksidan av Skandiahuset och beslöt sig för
att gå och titta på mordplatsen. När han kom närmare såg han att det var massor
med folk samlade men ännu hade ingen riktig avspärrning kommit på plats. ”Vilka
amatörer” tänkte han. Han ställde sig så att han såg mordplatsen där en rejäl
blodpöl bredde ut sig över trottoaren. ”Han förblödde i alla fall om han inte
dog direkt” tänkte han.

När Göran kom hem hade han inte kunnat sova. Han slog på tv och satt
vaken genom hela natten. På nattradion fick han höra:

”Sveriges statsminister Olof Palme är död. Han sköts i kväll i centrala
Stockholm. Olof Palme sköts ned vid korsningen Tunnelgatan–Sveavägen och han
dog senare på Sabbatsbergs sjukhus. Regeringen är informerad. Finansminister
Kjell-Olof Feldt och vice statsminister Ingvar Carlsson är informerade och de
bekräftar båda att Olof Palme har avlidit.

Polisen söker en man i 35- till 40-årsåldern med mörkt hår och lång mörk
rock. Polisen söker alltså mördaren och ett stort sökpådrag pågår i Stockholm.
Taxiväxeln i Stockholm har skickat ut signalementet. Enligt polisens
ledningscentral var det en taxichaufför från Järfälla taxi som uppmärksammade
att en person skjutits ned. Chauffören larmade sin taxiväxel som i sin tur
larmade polisen. Ledningscentralen sände en polispiket till platsen. Olof Palme
sköts klockan tjugotre och trettio, alltså halv tolv, för en och en halv timme
sedan.

Regeringen har haft … samlats till ett extra sammanträde. Ingvar
Carlsson, vice statsministern, leder mötet. Hans enda kommentar när han kom
till Rosenbad ikväll är att ”De e fruktansvärt”, sa han… till TT,
när han kom till Rosenbad. Olof Palme skulle inom några månader fyllt 59 år.
Han har varit ordförande i socialdemokratiska partiet sedan 1969 och
statsminister under perioden 1969 till -76 och från 1982.”

”Fy fan, vad har vi gjort” tänkte Göran. ”Det låter rätt illa alltså”

Drömmen om Sverige var krossad, tillintetgjord av en enda pansarbrytande
kula. Det enda vi har kvar i landet är en död statsminister, skjuten på öppen
gata i Stockholm. Världens säkraste stad i världens säkraste land. Inte längre.

Ute på landsbygden, på morgonens den 1 mars, dagen efter mordet, 40 mil
från Stockholm satte 8-årige Christian Warg på tv´n. Barnprogrammen inställda.
”Extra rapport – Olof Palme mördad” ”Äh,” tänkte han.”Bäst att berätta för
mamma” Christians mamma låg och vilade i sängkammaren som fanns i andra delen
av huset. ”Mamma, mamma, det står på TV´n att de skjutit Olof Palme” ropade
han. ”Så får du inte säga” sa Christians mamma Maj-Sofie.”Men kom och titta då”
ropade Christian samtidigt som han sprang in till sin älskade mamma. ”Mamma det
är sant”. Mamma Maj-Sofi följde med Christian till TV´n. ”Men Guuuud” skrek
mamma Maj-Sofi. ”De har skjutit Palme” sa hon och såg alldeles chockad ut. ”Vad
var det jag sa?” sa lille Christian. Maj-Sofie började gråta. ”Inte i Sverige”
sa hon. ”Sådant kan inte hända i Sverige”

Ibland verkar det som spåren av en chock som skakade Sverige fortfarande
finns kvar. Något förändrades oåterkalleligt i Konungariket Sverige den dag då
den svenska statsministern blev mördad. Många skulle säkert vilja återvända
till livet innan och till ett Sverige som det var tidigare.

I fredags hann jag med att riva lite mera på
evighetsprojektet. Hade högklassig arbetskraft med mig som tur var i en urstark,
skogsarbetande elitmilitär. Riktigt bra hjälp. Säkert den bästa man kunde få i
Västvärmland den dagen. Vi körde ner en del av den väldiga muren samt att vi
skottade ut allt spån som låg i golvet på andra våningen. Ca 60 skottkärrslass blev
det. Mer jobb kommer, blir nog motorsågsmassakern genom taket till helgen.

På kvällen så blev det sedan en skidtur med Tsappo. Han var
ruskigt nöjd och gick som en bärsärk över myrarna. Ville inte åka hem när vi
kom tillbaka till bilen. Ska ta med honom på en längre tur snart så han får
komma ut i vinterskogen där han hör hemma. Har tyvärr inte kunnat träna på
”riktigt” under en hel månad nu men efter en antibiotikakur så tror jag att det
börjar vända.

Har suttit och kollat kartor för lite vinterturer och därmed
hittat en hel del intressanta områden som ännu inte besökts av mitt tryne.

Kanske blir det comeback imorgon kväll. 2 veckor utan
träning sätter sina spår, känner mig som världens mest inaktiva människa men
hoppas vara tillbaka i full träning snart. Råkade ut för en kraftig förkylning
med ögoninflammation, halsont och tillhörande skit och före det så hade jag väl
inte heller rosat marknaden rent träningsmässigt. Rätt segt. Ja, ja inte så
mycket att göra åt. Träningsåret 2011 blev avslutat tidigare än planerat.

Trevlig var avslutningen på året och välkomnandet av det nya
året då vi var bjudna till Skattebolsmaffian. Militärmannen med sin prinsessa
var också på plats. God mat och närlys förgyllde kvällen. Inga speciella
nyårslöften gavs, förhoppningen är att allt blir bättre.

Fin skogspromenad gjorde jag och farsan på nyårsdagen. Vi
gick upp på höjden i Säterudskogen. Här borde det också finnas en
orienteringskarta. Frågan är om jag inte ska göra en själv om några år. Det är
verkligen ett fint område.

Sugen på nya skidturer med ryggsäck blir man också. Såg att
vintertältaren Perry hade varit iväg på en fin tur i Nordvärmland några nätter.
Verkade vara ett häftigt område. Låg på ca 600 möh, med en del högre höjder
omkring. Har kollat ut en del områden på terrängkartan jag vill utforska framöver. Beställde fö en karta över Varaldskogen också.

Blev inte mkt till vinter. Inte än i varje fall. Och inte
i Arvika. Hört att Mattila har 45 cm, kanske mer på högsta höjderna. Årets
åsiktsregistrerare Arvika fotboll läser jag om i tidningen varje vecka. Verkar
som de haft en sund filosofi. Verkar som de nu har problem att få ihop folk
till A-truppen. Fick ett mail från killen som inte fick komma tillbaka trots 10
år i föreningen enbart för att han haft andra åsikter än han borde. Riktigt
intressant att höra hans version. Det hela blev än sjukare när han fått ge sin
version. Återkommer på ett eller annat sätt i historien. Ska höra med lite folk
i föreningen vad det är som händer?

Vintern börjar komma till Västvärmland. Härligt! Var en del snö på höjderna i Gunnarskog när jag sprang där under fredagskvällen. Riktigt fint fast det var rena snöovädret ute. Hörde även att det var skidspår på vägen mellan Mossen i Mangskog och Bytorpet. De var snabba med skotrarna i år. Grymt! Snart man kan dra av både längdskidturer och turskidturer.

Tycker annars jag det flyter på bättre och bättre med träningen. Kroppen har börjat svara på träning igen vilket det annars varit dåligt med i höst. Testade ett litet testlopp förra helgen men kroppen ville inte vara med i hög fart ännu så jag fick ge mig efter 2/3 av testet. Därefter har det däremot gått bättre så nu hoppas jag att jag kan lägga allt strul bakom mig. Känns som grunden är god och jag ska nog kunna få till det i skogen till våren. Målsättningen är klar. ”Klart vassare i skogen än förra året”

Dunkat in lite ny utrustning. Blivit bl.a. en Arc’teryx Bora 80 för fina vinterturer.

Hade jag varit kaffedrickare så hade jag förmodligen satt kaffet i halsen när jag läste förra fredagens AN. En f.d. Arvika-spelare har efter att han lämnat föreningen uttryckt sig opassande om föreningens prioritering kring utländska importer, laganda mm och därmed är han framöver inte kvalificerad för en comeback i Arvikatröjan? Trodde i mitt sinne att man utgick från i första hand rent fotbollsmässiga egenskaper när man nekade en spelare, inte tidigare avvikande åsikter. Nu kan jag inte hela historien då jag inte har pratat med någon inblandad men utifrån vad jag läste så blev jag ganska konfunderad och man bör nog ställa vissa frågor. Det kändes nästan som spelaren gjort något brottsligt. Vad jag vet lever vi efter demokratiska värderingar och där måste man kunna få tillåtelse att rent privat formulera obekväma, eller rent knäppa åsikter eftersom de är just privata. Åsiktsfriheten är grundlagsskyddad.

Det är troligtvis inga krav att alla i en fotbollsklubb röstar på samma politiska parti? Om spelaren bröt mot den lojalitetsplikten som fanns i hans förra klubb AF vilket han troligtvis inte ens var medveten om själv så bör klubben kunna påvisa acceptabla och reella skäl till varför man nekar den tidigare spelare återkomst i föreningen. Helt enkelt att föreningen tagit stor skada av den tidigare spelares agerande. I tidningen framstod dessa skäl tämligen svaga. Det verkar snarare som att föreningen inte kan se sin egen verksamhet utifrån olika aspekter och de som kritiserat linjen man kört efter tidigare år helt enkelt är dumma. Och i så fall finns det en hel del väldigt dumma Arvikabor. Man finner helt enkelt bara de människor som delar ens åsikter som förståndiga. Ett tillägg kan också vara på sin plats och rent resultatmässigt tyder ingenting de senaste fyra åren heller på att spelaren haft fel i sina åsikter. För egen del anser jag nog att de hanterat klubben fel med sina importer de senaste åren men jag kan inte säga att jag har rätt för det. Jag kan mycket väl ha helt fel. Det kanske var helt rätt beslut att ta in spelare utifrån men man måste kunna få ha olika åsikter om det.

När nu föreningen (vad jag hört) ändrar strategi inför nästa säsong och skall bygga upp laget kring egna produkter (läs – västklubbar) och inte ta in utländska importer som varit och är en kortsiktig lösning vilket heller inte har gett önskat resultat borde man vara tacksam över en spelare som har goda kvalitéer vill återkomma till föreningen. Även detta ett tecken på att spelaren tänkt om runt sina åsikter om AF och sett fram emot en nystart i föreningen. Ett sunt tänkande kring verksamheten från båda håll kan tyckas. Men efter vilka grunder man tog beslutet att neka spelaren en plats kan det hädanefter vara på sin plats att föreningen formulerar en mall hur en AF-spelare skall bete sig, prata, tänka, vilken färg flickvännen skall ha på håret och hur spelarna ska kamma sig.

Nog om detta. Något annat skrämmande med fotboll i Västvärmland. Haft en del kontakter med västvärmländska fotbollspelare de senaste åren och något jag ofta hört är att: ”Arvika fotboll tränar så hårt”. Jag har blivit lika förvånad varje gång. Men det är myten som går. ”De är grymt vältränade i Arvika fotbolls herrlag.” Borde det inte ha ringt några klockor för länge sen omkring denna myt när man ser till utfallet rent resultatmässigt?! Hade de tränat hårt hade de garanterat tagit hem div. 4 (nivå 6) för länge sen. Svaret på gåtan är oerhört enkel, de vet helt enkelt inte vad det innebär att träna hårt för man har aldrig varit i närheten av att ha gjort det. Fem pass i veckan säger man och är genast kungar. Och? Fem pass i veckan tränar vilken 70 årig vasaloppsmotionär som helst. Gjorde man tester på spelarna skulle man säkert hitta bättre världen rent konditionsmässigt på Hälsokompaniet, bland motionerande kvinnor. Skrämmande då fotboll faktiskt är 90 minuters hårt arbete. Tror inte du hittar någon (jo kanske ett par) som egentligen är tränade för detta.

Därför finns en stående inbjudan från min sida till ett lagom hårt pass där vi kör en terrängbana i lätt/lagom fart. 4 stigningar. Ska man klara av 90 minuters fotbollsmatch skall man klara av att springa uppför alla 4 stigningarna. Klarar man en har man mycket att jobba på, två lite mindre, tre då börjar det likna något och fyra då är man i tillräckligt god form för att spela i 90 minuter. Jag har tyvärr blivit mer och mer övertygad om att många inte ens klarar första stigningen utan att gå.

Hjärtligt välkomna. Ingen är gladare än jag om NI kommer.

Fick köpa mig en ny klocka. Den gamla hade gett upp. Blev en äventyrsklocka.

http://www.casio-europe.com/se/watch/sports/prg-240-1er/

En massa funktioner men hur ska den klara julaftonsturen? Förra vintern var det -25 natt till julafton på skogen och klockan klarar -10? Så länge den sitter på armen är det ingen fara men om man ska mäta den rätta temperaturen så går det inte. Kasst av en dyr klocka. Inte ens den svindyra modellen av samma typ av klocka lovade de klara mer än -10.

Den kommer åtminstone sättas på prov.

Kom på att jag även köpt nytt tält efter att det gamla börjar ramla isär.

Drog sista dosen på min antibiotikakur i söndags. Dödat twar, borrelia och mycoplasma bakterier. Nu verkar kroppen med på banan igen. Däremot protesterar ena knäet med ganska stora smärtor. Hoppas det inte är allt för allvarligt. Blev nog en chock för kroppen att dunka igång med träningen igen. Måste ju chansa lite med tuff träning med tanke på att jag vill köra på Lidingö, har dock modifierat min egen målsättning på loppet och är glad om det flyter på och jag har en positiv känsla i kroppen hela vägen. Sprang för övrigt nästan över en full gubbe när jag körde två sprintorienteringsbanor i Styckåsskogen med pannlampa. Pannlampsträning en lördagskväll kan vara intressant.

I lördags var jag även publik på Tjurruset då jag befann mig i K-d på jobbuppdrag. Jag och Lasse-”zlatan” tyckte det var kul att se på folk som sprang. Var deltagarrekord med totalt över 2000 löpare på en längre och tuffare bana än tidigare. Rätt kul att stå vid sidan och heja faktiskt. Förstår Åke Dahl som gillar att vara orienteringspublik. Tippade innan att Martin J IFK Mora, världsorienterare ifjol skulle ta hem racet och fick rätt. Trodde också träningskamraten Christian Nilsson helt klart skulle komma topp 5 och han kom just femma. Endast sekunder efter min klubbkamrat i IF Göta, Andre. Andreas Blomgren imponerade och var klart vassare nu än sist då han var nerkörd efter en massa olika orienteringslopp. Såg att han krigade på rätt bra på slutet. Han blev 6:a, sekunder efter Christian och dessa tre grabbar hade sällskap hela banan.

Banan verkar passa Mora-Johansson utmärkt och han vann alltså för tredje gången. På söndagen var han även med IFK Mora i stafett-SM i orientering men då vann han inte. Däremot så tog Lysselbröderna SM-guld idag i H21 med Rehns BK. Hade sällskap med ena Lysellbrodern under hela tiomilas långa natten och följde med helt ok ute i skogen både på kartan och rent fysiskt. Gott att se hur långt det kan räcka när formen finns. Hade varit kul att springa ett tjurrus med den formen. Och Lidingö med för den delen. Men formen är nog inte helt kass nu heller då kanske kan överraska sig själv, bara knät håller. Ska träffa en sjukgymnast senare idag.

Ser annars fram emot mera grundträning igen, längtar faktiskt lite efter snö så man kan åka skidor, kommer nästan bli världscupstatus på Prästängenbanorna där har man breddat för en jättepistmaskin.