ADVENTURE

Igår så sprang jag och Johan Granath långdistansbanan för H21 på Ryggestaberget i Gunnarskog som gick under Elitseriehelgen i maj. Maria och Kajsa sprang på egen tur på någon av de andra banorna. Landslagsskidorienterare Johan var mycket imponerad av terrängen och banläggningen som han tyckte var toppen. Det ekade av Dalmål i skogarna. Bla: -Jä.. va fint! Det var en bra kontroll! Det var ett riktigt lugnt och trevligt träningspass. Kroppen kändes klart bättre än på fredagen.

Blev självklart också en tur upp i utsiktstornet så Johan skulle få en överblick över Gunnarskog.

Det bästa var nog ändå efter passet då vi tog ett snabbdopp i Bergsjön och blev bjudna på fikakalas hos Kajsas mormor och morfar i Tobol. Det var trevligt.

Ingen rolig syn på Runoway. Här kan man prata om ”springiväg”. Passerar min kontroll med 5 meter och får inte ihop det i skallen. Kortslutning helt enkelt!

Idag var det dags sprint-DM i Koppom. Rena hemmaplan även om jag inte kände till terrängen. Kände mig laddad innan start och hade bestämt mig för att ta det lugnt i början och komma in i orienteringen. Löpmässigt hörde jag till förhandsfavoriterna men visste att orienteringen blir den avgörande faktorn då jag räknade med att orienteringen var lite svårare än de två senaste åren då jag varit 2:a. Och jag hade rätt i det avseendet. Taggade till inför start. En liten krok på första och sedan rakt på 2:an. På väg till 3:an läser jag på något sätt sänkan som höjd och springer förbi kontrollen jag ser (som är min) eftersom jag vill ha kontrollen på andra sidan. Tar en minut innan jag upptäcker misstaget och när jag ska över sänkan och ta kontrollen så kommer Göran Grevelius som startar 1 minut efter mig. Han hörde också till favoriterna och jag visste nästan att loppet här var kört då en minut är en evighet i sprintorientering. Försökte springa på men tekniken hämmade löpfarten. Fick någon lucka till 11:an då jag tog ett annat vägval till kontrollen än Göran men såg inte riktigt var jag skulle sedan och kunde inte springa på så han kom snabbt upp i rygg igen. När vi kom in i slutdelen av banan så kunde jag inte orientera tillräckligt fort så jag fick finna mig i att ”ligga” i rygg mesta delen av det partiet. Så jag slutade alltså på en fjärde plats exakt en minut efter.

Upplevde orienteringen klart mer teknisk detta år mot tidigare och det var inte till min fördel men banan var kul. Vore intressant att springa om den och se vad man skulle få för tid. En rejäl skillnad skulle jag tro och det visar att det fattades en hel del i orienteringen. Ja, ja bara att bryta ihop och komma igen. När jag joggade ner var jag ganska besviken men som ett tecken från ovan så mötte jag en dam i en elrullstol. Då tänker man att man ska vara glad att man överhuvudtaget kan springa.

Karta

Har varit och hälsat på hos Maria några dagar. Hon är strax
klar med sitt pluggande i storstan och flyttar strax tillbaka till
Värmlandsskogarna. Under tiden jag varit här har jag försökt mig på lite
sprintträning (sprintorientering). Det är nämligen DM i sprint i Koppom med OK
Hierne som arrangör nu på lördag. Efter två raka andraplatser är endast
guld gott nog och allt annat är ett misslyckande. Genrepen tydde tyvärr inte på
särskilt stabil orienteringsförmåga men hoppas kunna skärpa till mig på tävlingsdagen.
En av träningarna fixade Maria åt mig runt åsen uppe på Fiskartorpet. Vid Fiskis,
som det ibland kallas, byggdes en av Sveriges första hoppbackar på 1890-talet som
kallades för ”självmördaren”. Där fick jag försöka ta mig fram på ett
bra sätt men det var inte lätt både fiskare och rådjur störde koncentrationen
då jag plöjde fram i terrängen.

Dessutom så provsprang jag tillsammans med Maria idag
Lidingöloppets sista mil. Har inte sprungit banan tidigare så det var spännande
att se hur det såg ut sista biten då tanken är att köra loppet till hösten. Var
rena motorvägen, skrämmande att kalla denna terrängtävling. Den beryktade
Abborrbacken var ett skämt. Vore roligt att ta med dem som tycker Abborrbacken
är tung på 310-rundan så de får stifta bekantskap med riktiga backar. Dock så
blir den såklart hård med 2,5 mil i benen men nyckeln att springa ok i detta
lopp är att få ett flyt både uppför och utför alla backar efter banan.

Det kan nog bli en intressant sprint på lördag då informationen
som gått ut säger:

”Tävlingsområdet består av tre skilda terrängtyper.
Inledningen sker i starkt kuperad skogsmark med uppvuxen granskog (samt en del
tät ungskog som kan undvikas). Mellanpartiet går i samhället och även där är
det kuperat för de längsta banorna. Avslutningen går i en stor fårhage med ett
glest björkbestånd och helt öppen sikt. Några bäckraviner bidrar till gör att
det finns gott om kurvbildsorientering även här.”

Elitserien i orientering som vi hade på Ryggestaberget i helgen blev riktigt lyckad tycker jag, åtminstone sportligt sett. De elitlöpare jag pratat med har alla berömt terrängen. Pratade med Martin J före långdistansen på lördagen och sa att det kommer vara en terräng som passar för honom och visst blev det så. Martin vann 11 sekunder före Emil Wingstedt (bild). Det var också mitt förhandstips. Martin var förvånad då han trodde det skulle vara brötigare terräng och var överraskad av hur fint det var. Detsamma var David Andersson från Malungs OK. David tyckte bara positivt om allt runt tävlingen. Kul att höra tycker jag då jag drev på ganska mkt för att vi skulle ha tävlingen på ett bra terrängområde och detta fanns i mina träningsmarker.

Martin H och jag körde faktiskt ett rätt speciellt träningspass där en gång för några år sen. Vi började med rullskidor från botten och upp till toppen på vägen förbi grushålorna 10 ggr, sen sprang vi upp från skjutbanan och upp till högsta punkten av stigen på väg till utsiktstornet, också 10 ggr. Rätt rått pass, testa om ni vill bli trötta. Det va bättre förr ;-)..

GPS tracking H21 långdistans här

På lördagen hade jag, Maria och Martin H hand om vätskelangningen mm. Men innan det var jag och några till att vid starten och byggde upp toaletterna igen då några förstört det vi byggt dagen innan. Finns tydligen en del knasiga människor i Gunnarskog. Detta ska jag ta tag i så småningom. En minut innan första toabesökare kom var vi färdiga med återställandet som tur var.

Synd att min gamle rektor Tore Andersson som bidrog till kartframställningen med sitt effektiva arbete inte fick vara på plats och bevittna tävlingen, men jag är säker på att hans ande vakade över tävlingarna.

På söndagen satte jag och Martin H ut kontroller. Martin den klanten glömde att stämpla i stämpelkorten men han sprang runt och gjorde det medans jag satte upp de sista posterna. Nog aldrig varit någon som forcerat den terrängen så fort som han gjorde med vanliga kläder och kängor tidigare. Han höll rent av Wingstedt tempo i skogen. Emil Wingstedt vann medeldistansen på söndagen, det var förövrigt under testlöpningen av den banan som jag stukade till foten på onsdagen. Martin J sprang dessutom rakt i en sten och blev liggandes ett tag på den banan så det var nått lurt med den 😉

På söndagskväll blev det förövrigt årsdebut på rullskidor tillsammans med Holmstrand, 4mil och grymma blåsor i händerna blev resultatet av den turen. Man är för vek helt enkelt!

Lördagen bjöd på små utmaningar. Hur skulle kroppen klara av två långa tuffa lopp under samma dygn? Dessutom mitt i natten. Kroppen skulle klara det, det visste jag, i kroppen finns enorma outnyttjade resurser, frågan var snarare om hjärnan skulle tro att det skulle gå. Aldrig hört någon annan som gett sig på detta projekt men någon måste väl vara den första. Tanken med halvmaraton-DM var att absolut inte gå på hårdare än vad som behövdes för den dagen, helt enkelt hålla ett kontrollerat tempo och enbart fokusera på placering och DM-medaljer. En rövarspurt om det skulle behövas. Efter ett tag med ändå ganska lugnt tempo var det bara jag och Martin Holmstrand (kanske väntat) kvar i täten och vi kom tidigt överrens om att bara se till att hålla undan för de övriga och lusa så mkt som möjligt. Så resten av loppet blev egentligen bara en bevakning av positionerna och vi sprang och pratade. Vi turades om lite att ligga i täten i motvinden. Hårdaste motståndet bjöd som väntat orienteraren Fredrik Nordström på. Fick kolla lite var vi hade honom sista biten så han inte skulle komma för nära. Så vi delade alltså DM-guldet rakt av. Kroppen kändes bra och jag kände ingen trötthet/stelhet så jag hoppades att jag skulle kunna genomföra tiomila på ett bra sätt om jag fick i mig lite mat.

21,1 km Halvmarathon Topp 5

1 207 GÄVERT L-O -77 DM IF Göta 1:15:49 0

2 268 HOLMSTRAND Martin -86 DM KFUM Arvika 1:15:49 0

3 205 NORDSTRÖM Fredrik -72 DM Sunne LK 1:16:08 19

4 229 OTTERSTEN Per Anders -61 DM IF Göta 1:17:25 1:36

5 206 JUHLÉN Thomas -82 DM IF Göta 1:20:35 4:46

Länk VF

Länk NWT

Sen blev det raka spåret till Finspång och Tiomila. Farsan var med som coach och chaufför.

Klockan 01.00 gick jag ut på den mytomspunna ”långa natten”. Den längsta nattsträckan kallas långa natten, och är en stenhård svensk idrottsklassiker. Historier har gått om hur löpare på ”långa natten” stulit båtar för att komma över sjön som de råkat hamna på fel sida om, eller orienterare som liftat med bil. Sträckan i år mätte 16,8 km fågelvägen, och hade 490 höjdmeter. Total löpsträcka blev 21 km enligt GPS. Ett halvmaraton till alltså, fast i skogen. Långa natten är sannerligen inte som andra idrottsklassiker, nästan vem som helst kan klara av ett Vasalopp efter lite träning. Här krävs mer. För att citera Anders Gärderud: ”man kan inte skicka ut vilken amatör som helst på långa natten, de skulle aldrig komma i mål, möjligen hitta första kontrollen”. Löpstyrkan är avgörande, för här gäller det att kunna springa två mil i svårframkomlig och kuperad skog. Förmågan att ”hänga”, alltså följa efter andra löpare är en mkt viktig egenskap på denna sträcka då den är en rak sträcka. Typ alla vill vara med i tåget. Något tåg såg jag inte förrän på slutet och då var det mest i vägen. Jag fick gå ut som omkring 280 placering och en bra bit efter. Detta eftersom våra normalt starka och säkra löpare på sträckorna innan (långa natten var sträcka 3) hade haft lite otur med sig och missat rejält, framförallt på startsträckan.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Blev ganska tidigt uppsprungen av Jan Olm Kils OK, eller uppsprungen, jag såg en lampa som gick fortare än de andra genom skogen och den måste jag bara hänga tänkte jag. När jag kom upp i rygg såg jag att det var Janne som fick ge sig ut på långa natten 3 minuter efter mig. Totalt plockade jag in 65 placeringar på min sträcka med Jannes hjälp och det kunde ha varit ännu fler om inte det blivit lite bommar men även mindre då jag inte skulle kunna orientera så snabbt själv. Såg ingen efter banan som höll ett högre tempo.

På slutet av banan, efter varvningen (där farsan skrek att det var en klunga framför) började man komma upp i rygg på stora klungor och dessa var inte lätt att ta sig förbi då de sprang bästa vägen. Fick ge sig ut i skogen utanför stigarna för att komma om och detta var inte helt lätt, tappade fart på detta. Kände bara för att springa rakt över folk till slut eftersom de bara var i vägen. Banan blev här också ganska tuff och kuperad så man fick bita i för att ta sig uppför backarna men kroppen kändes fortfarande ganska stark.

Det värsta som kan hända under en sådan etapp är om lampan slocknar och 4 kontroller innan mål råkade jag givetvis ut för detta. Fick försöka att köra på Jannes hälsenor och se var jag sätter fötterna från ljusskenet från en klunga som nu var bakom. Det var inte helt lätt och jag mosade in i några små träd några ggr men jag klarade mig på något sätt till sista kontrollen och sedan var det bara att ta sig till mål och växla ut näste löpare.

Tror faktiskt vi slutade som 149:e lag när allt var klart. Det tycker jag är över förväntan när mer än halva laget knappt tränar. Trodde nog vi skulle komma klart längre bak. Hade alla tränat lite mer hade vi varit topp 100, och det finns förutsättningar för ännu bättre resultat. Totalt detta dygn avverkades en nätt sträcka på ca 50 km med nedjogg, uppvärmning mm.

Karta här

Igår körde jag och Andreas på nya kartan i Gunnarskog. Vi testade delar av långdistans banan till Elitseriehelgen för H21 klassen och lite av medeldistansen som går dagen efter. Var ruskigt fint på skogen, Andreas verkade gilla terrängen för han va lite het ibland fast vi skulle köra lugnt. Ge han en karta och han springer. Start av passet

När vi drog igång var det solsken och det var ljuvligt på skogen. En del tjärn och myrar började frysa och på vissa håll höll faktiskt isen men för det mesta gick man igenóm så man blev ganska kall om foten. Vi höll dock upp värmen genom att röra på oss. När vi kom tillbaka till grustaget höll solen på att gå ner över Gunnarskogs höjder. (se bild nedan).Slut på passet

Idag var det skinklopp med VVOK. Andreas och Hanna hade gjort banorna då Hanna var närmast sin gissade tid ifjol. Missade min tid med ett par minuter och missade en stämpling då jag tog fel på kontrollskärmar då det satt två skärmar 30 meter ifrån varandra vid 7:an. Snurrade runt kontrollen och funderade var stämplingsenheten var men tänkte att någon tagit den med sig och sprang vidare. Så jag blev diskad. Aj aj! Men det kanske var lika bra då priset för den som är närmast med sin gissade tid kontra sin faktiska måltid vinner en skinka. Tveksamt om den var från en glad gris. Någon nämnde Sälboda gård. Hmm…

Karta med GPS-rutt

Igår körde jag, Christian och vargarvtagaren Tsappo ett skogspass med pannlampor i terrängen i Gunnarskog. Rakt ut i skogen. Blev lite vilsen på ett ställe ovanför Tobol men gick efter blinkandet från Blåbärskullen så vi hittade rätt. Christian var stark för att inte ha tränat på ett tag. Men en gång slitvarg alltid slitvarg. Det finns i blodet. Tsappo blev mörare och mörare efter att ha rusat första milen och på slutet hängde tungan i marken.

Efteråt bjöd Chrille på sina specialpannkakor som var grymt goda. Greven kom på besök till Chrille och förgyllde tillvaron. Sen såg vi på film i Chrilles egna biosalong. Riktigt imponerande bild och ljud, ingen ide att gå på bio när man har den utrustningen hemma.