ADVENTURE

Den här bilden på prisutdelningen säger väl allt om Kilterrängen. Vinnare Jonas, jag, sliten deltagare och SörenBlev en delad andraplats i 25 km´s Kilterrängen detta år tillsammans med den mkt meriterade veteranlöparen, klubbkamraten i Göta och Arvikabördige Sören Persson. En annan veteranlöpare, Jonas Birgersson, Kvarnsveden vann klart med ett par minuter och hade någon sagt till mig innan att Jonas skulle stå som segrare efter 25 löpta kilometer så hade jag blivit ganska förvånad. En häst som gett väldigt fina odds tror jag. Kilterrängen är visserligen kilterrängen och här kan en toppendagsform som den Jonas visade idag vara guld värd. För han verkade vara i sin livs form och hade kramp i vaderna när han gick över mållinjen och var grymt nöjd så han fick nog verkligen ut allt han hade i kroppen denna dag. Grattis Jonas, mkt imponerande löpning! Många andra imponerade också genom att ta sig runt banan på ett mkt imponerande sätt, evigt unge, grymme Christer Skoog var stark som vanligt och flög lätt genom Öhmansmilen. Många veteraner som är starka nuförtiden, det ska jag med va när jag blir veteran. Träningskompisen Julhén var inte nöjd själv men jag tycker han gjorde det helt okej även om han helt klart har en hel del kapacitet som han inte fick ut i detta race. Han tyckte iaf att banan var som jag beskrev den innan.

Nog första gången faktiskt som Jonas är i närheten av att slå någon av mig eller Sören tror jag bestämt. Nu krossade han alltså oss båda två vid samma tillfälle istället. Ex var han 3 minuter och en sekund efter mig i Borejoggen tidigare i sommar. Jag och Mr Persson sprang inte direkt sakta heller och jag trodde länge in i loppet att Jonas skulle stå parkerad någonstans vid runt 20 kilometer men han matade på grymt bra hela vägen in. Härligt på ett sätt att man inte kan ta ut någon segrare eller värsta konkurrent innan en tävling är avgjord. Varje tävling är en ny tävling. Detta är verkligen en tävling som jag gillar och banan är riktigt fin, tuff och omväxlande. 25 kilometer i den terrängen är inte att leka med. Tävlingen i sig är väldigt trevlig och Jonas Uller o co i Kils OK gör ett jättebra jobb kring arrangemanget.Hur upplevde jag då loppet? Kände vid 4 kilometer att jag fick jobba för att hålla en fart som jag tycker normalt sett inte ska ha några problem som helst med. I första vändan av slalombacken var jag riktigt trött och tänkte att idag blir det nog riktigt jobbigt sista biten. Upplevde att jag var helt död där jämfört med förra året. Sen ut på Öhmansmilen höll jag väl upp farten helt ok. Var tvungen att stanna och pinka i skogen så Sören gick om mig där. Märktes tydligt att i uppförsbackarna var jag starkare än honom och utför var han starkare än mig. Så Sören låg en liten bit framför hela tiden sen min paus. På ett ställe där det var riktigt lång utförslöpning försvann han nästan. På slutet är det som sagt delar av och en hel slalombacke som ska forceras och här kom jag ikapp Persson ganska snabbt.

Det konstiga var att jag var klart starkare andra vändan i slalombackepartierna vid 24 km än första vändan vid 10 km. (min kropp är nog ett mysterium och jag blir inte klok på hur den funkar ;-)??) Låg i ryggen på Sören tills utförslöpningen ner i botten på slalombacken där han återigen för ungefär hundrade nedförsbacken fick en liten lucka igen men plockade snabbt in den luckan i själva slalombacken och där var jag som sagt riktigt pigg. Frågade Sören om han ville spurta eller om vi skulle dela andraplatsen och han ville då dela om inte jag ville spurta. Mig spelade det ingen roll i det läget då det inte var om placering ett så vi beslöt att dela. Kunde ju faktiskt ha blivit en skada på någon av oss också om vi plötsligt efter 25 kilometers löpning skulle dra full sula för vi är ju ganska snabba båda två i spurt så det hade nog varit en hård fight och det var det nog inte värt. Vill ju inte spekulera i vem som hade varit först av oss två men jag tror iaf jag var klart piggast i det läget och troligtvis minst skadeutsatt. Måste ju tänka lite på de snabba veteranernas vader…

Kändes också som jag kunde köra vidare en bra bit till i detta tempo men kunde ju heller inte springa direkt fortare utefter banan heller när jag försökte.

Fick också en fråga om jag kunde jämföra loppet med fjolårets lopp då jag hade lite sämre tid. Svårt att säga egentligen då det är svårt att jämföra, då jag inte jobbade alls lika hårt ifjol för att vara med i täten. Kändes som jag flöt fram utan ansträngning ifjol och hade väldigt mkt att gå på och nu denna gång fick jag slita väldigt tidigt i loppet så jag är relativt nöjd med resultatet och att jag blev piggare på slutet. Vet iaf att veckorna efter Kilterrängen ifjol kom jag i bättre form efter en ganska seg sommar så jag hoppas på denna utveckling i år också. Var ju garanterat ett riktigt bra träningspass i varje fall.

Nästa år blir det garanterat ingen 42 km tävling i terräng med formtopp och urladdning tidigt på året iaf. Tror jag fått sota lite för den nu på sensommaren…

Tycker all löpning känns som om jag befinner mig i en myr just nu…Brunskogsloppet avgjordes idag. Många deltagare var det, säkert en bra bit över 100 st. Tio kilometer kontrollmätt bana med varierat underlag på en del asfalt, terrängstig och grusväg. Ett riktigt fint arrangemang. Banan skulle vara lätt men jag tycker den var ganska tung. Blev en del motbackar ändå både i skogen och på väg/grusväg. Med tanke på hur kroppen fungerar just nu så blev den också ännu tyngre. Var ett rejält lerigt terrängparti på en hel del kilometerar man skulle över med bla en åkerpassage mm, där gick det inte fort och man halkade nästan hela tiden. Tror många hade det tufft där. Så banan var minst sagt varierad.Ett steg framåt mot senaste tävlingen var det ju iaf, jag kom runt hela banan. Yes! Men det var nätt och jämt, hade precis samma känsla i kroppen även detta lopp som i senaste (DM 10000). Vid 4 kilometer tänkte jag kliva av då kroppen kändes helt knasig men tänkte att jag kan ju inte kliva av i ännu ett lopp då är det ju riktig katastrof. Kanske var det egentligen dumt att fortsätta när det känns som det gör, vad vet jag? Nu har jag iaf ont i varenda liten muskel i ben, rygg och mage. Känns helknasigt faktiskt för så brukar jag aldrig känna annars och det är något som spökar med mig just nu, frågan är vad? Konstigt nog så körde jag intervaller i onsdags med ganska ok resultat och bra känsla, hade bla 2,52 på en lite snabbare tusing och sen en intervall på 2,15 på 800 och sen blev det 5×800 i strax över tröskelfart.

Klubbkamraten i Göta Leif Sjöström, vann överlägset och ohotat på ca 33,50 vilket var riktigt bra på denna banan när man bromsades rätt så ordentligt i det småtekniska skogspartiet på den regntunga banan. Själv var jag väl ca en minut efter och det är ju långt ifrån lika bra men känslan var grymt mkt sämre än den tiden. Känns som jag knappt rörde mig framåt. Blev spurtstrid om andraplatsen och som tur är verkar iaf snabbheten fungera hyffsat trots att jag får slita som en gris för att ta mig framåt. Var med Leif i ca 4 km. Jag märkte redan efter 1,5 km att det var samma skumma känsla i kroppen som på DM och förstod som sagt vart det skulle barka.

Många andra sprang dock bra tycker jag. Julle och Köla-sonen Sjögren hade en fin duell igen. Gert var nöjd. Min store tjocke bror var också med och han kom ju runt riktigt fint och slog ju många vilket imponerade. Undrar om han får träningsvärk?? 😉

Hoppas kroppen fungerar bättre snart iaf och att det inte blir en långvarig svacka. Vad nästa race blir är ännu inte planerat. Kan bli orientering. Beror lite på hur kroppen känns närmaste veckorna..

Inbjudan Värmlands tuffaste löpartävling

29 Augusti, 25 kilometer terränglöpning i riktigt terräng..

Kilterrängen är en löptävling för de som inte tycker att det inte gör något att lyfta fötterna mer än 1 mm ovanför marken då och då.

Endast 6 km kom jag på DM på 10000 meter. Sen var den kvällen tyvärr över, kändes surt att kliva av men jag kom ju inte framåt så det var inte mkt annat att välja på. Förstår inte riktigt vad det berodde på men jag hade väl helt enkelt en dålig dag.

Värmland körde sitt DM på tiotusen tillsammans med Närke i Glanshammar en bit utanför Örebro. Totalt kom ca 65 löpare till start.

Kändes ganska bra på uppvärmningen. Kändes också ganska bra första kilometerna även om jag fick slita lite mer än jag tänkte mig innan för den farten. Låg i en tätklunga med 4 löpare där Henrik Örnstedt anförde. Strax efter 4 kilometer känner jag dock att kroppen är lite konstig och börjar tappa fart. Släpper en liten lucka till Henrik och Sören Persson passerar mig strax där efter också. Tror ju givetvis jag ska hänga med då men kroppen svarar inte alls. Vid 5,5 kilometer blir det ännu värre och folk som jag tidigare haft en rejäl lucka på börjar komma upp i rygg på mig. Sedan efter något varv ytterligare börjar folk som jag varvat springa i samma tempo som jag själv. Tänker dock att jag ska f.. inte bryta iaf och slår av på takten ytterligare men vid 6 kilometer kommer jag knappt inte framåt längre så då har jag liksom inget val utan kliver av. Mår liksom lite illa och känner mig allmänt konstig, har inte upplevt detta tidigare mer än något liknande när man har typ 3 km kvar av ett 50 km lopp och alla glykogendepåer är tömda men riktigt så långt kom jag ju inte nu..

Orkar knappt inte hänga med på nerjoggen efteråt och har ont i huvudet. Idag har jag haft träningsvärk och haft ont i huvudet hela dagen och varit alldeles varm så det verkar som det var någon skit i kroppen och det är väl den enda rimliga förklaring jag kan komma på för kan man springa 50 kilometer i skogen borde man iaf komma runt på 10 km.

Henrik sprang riktigt bra på slutet och vann på 31.54, (nästan pers). Sören tvåa i DM på 32.38 (pers på bana, kul att se att folk kan bli bättre ju äldre de blir). Julhén tog sin första DM medalj någonsin oavsett sport, men inte den sista.

Första DNF på en ”normal” distans i löpning detta. Bröt ett 75 km´s lopp efter sisådär 51 km en gång men detta var första gången jag bröt en vanlig löptävling och nån gång blir väl den första. Var iaf en riktigt underlig känsla jag hade i kroppen och ruskigt besviken blir man såklart men världen går förmodligen inte under för detta.

Bara att bryta ihop och komma igen…

Alltid kul att springa Häljebodaloppet. Alla som arrangerar loppet och dagen är så positiva och trevliga och det är dessutom en riktigt fin miljö runt omkring alltihop. Blev alltså fjärde raka segern för mig där idag efter loppet som går på grusvägarna och skogstigarna kring Häljebodatrakten. En hel del fler deltagare och i år var det också och mkt mera publik som hejjade på alla efter banan. Det är alltid trevligt. Jonne var bla där med sin familj och hejjade på, det verkar lovande. Tror nog jag kommer se han i träning snart igen om jag känner honom rätt. Han såg sugen ut!

Var lite halvseg på uppvärmningen och tänkte att det kan kanske bli svårt att ”straffa” tiden från ifjol då banan garanterat är mer svårsprungen på leden då det regnat en hel del sista tiden. Så var det också och det gick förmodligen en del tyngre på leden både upp och ner från bergspriset idag jämfört med ifjol då det var riktigt blött på sina håll.

Kände som sagt att dagsformen kanske inte var absolut på topp idag och det tror jag mest berodde på en granne som spelade musik som en galning mellan klockan 02.00 till ca 05.30. Blev inte mkt sömn där. Sådant kan nog ta ner krafterna lite grann men hade ändå vissa förhoppningar att ta fjolårets tid men det fattades alltså 14 sekunder. Tyckte allt jag tog i ganska bra men blev nog lite bekväm då jag blev själv efter sådär 6-700 meter. Kanske lätt det blir så men var allt lite besviken då man alltid vill försöka förbättra sig från år till år. Löpsteget och känslan är också oerhört viktig och det fattades nog en del där idag kände jag men är såklart glad över en ny inteckning i det nya vandringspriset

Efter mig så sprang David Sjögren starkt och tog hem andraplatsen före sin teamkamrat i www.teamactiveski.se Andreas Grann, Sunne. Julhén blev 4:a på debuten i Häljeboda. Han gillade nog stigningen uppför men hade lite kämpigare utför. Frykblom blev 6:a, 4:a ifjol men 2 sekunder under sin fjolårstid. 1, 2 och 3:orna i herr respektive damklassen 2009

Maria sprang riktigt bra och drog ifrån alla andra tjejer klart upp till Bergspriset men sprang därefter fel vid en liten tveksam banmarkering och fick försöka jaga ikapp igen. Lätt att göra det när man kommer i full fart. Hon hann förbi den slutliga trean men klarade inte riktigt att ta ifatt hon som nu vann. Fattades 15 sekunder. Hon såg lite besviken ut när hon gick imål med all rätt..Blogginlägg från fjolårets lopp

Resultat främsta herrar Häljebodaloppet 2009 1. Lars-Olof Gävert 26:30 2. David Sjögren 27:48 3. Andreas Grann 27:55 4. Thomas Julhén 28:22 5. Johan Gärdt 30:07 6. Anders Frykblom 30:09 7. Peter Lindmark 31:16 8. Fredrik Stenebo 31:30

5 snabbaste damerna 2009 1. Britt-Marie Stenseth 36:12 2. Maria Eriksson 36:27 3. Karin Olsson 37:41 4. Jill Nordby 38:01 5. Karin Stenebo 38:36

Imorgon går Häljebodaloppet. Loppet är mellan 7 och 7,5 km långt. Grusväg och stig. Det är ett riktigt utmanande och tufft lopp med flera tunga stigningar och småteknisk löpning utför. Det finns ett bergspris på toppen av banan efter en rejäl stigning på Finnskogs-leden. Loppet har fått mycket beröm för den natursköna banan. Tävlingen hålls i samband med Häljeboda-dagen, så det finns även tillfälle att besöka loppmarknaden, lyssna på musik, äta nävgröt och fläsk, se på gamla veterantraktorer m.m. Fina priser delas ut i form av ett vandringspris (ett för herrarna, ett för damerna) från Magnor Glasbruk samt första, andra och tredje pris i respektive klass. Dessutom delas ett ”bergspris” ut till den som först når banans högsta punkt efter en rejäl stigning på Finnskogsleden.

Mer info tryck här

Ifjol tog jag hem vandringspriset för gott efter tre ”raka” inteckningar så nu är ett nytt uppsatt. Hoppas att det blir lite fler namn i detta. Siktar såklart på en fjärde seger men vet som alltid att vad som helst kan hända. Har lite problem med en fotled så jag får ta det lite piano på skogsstigen. Julén och Frykblom lär utkämpa en fin duell då båda verkar vara klart på gång på slutet. Tippar Julén en liten bit före, han har en del att leva upp till då hans lillebror faktiskt sprang två marathon på en match med Fiskeviks IF.

Dagens 800 meter på Stjärnspelen i Arvika var säkert en höjdare för publiken. Personligen kände jag mig ganska laddad. Tror det var 15 man till start. Flera riktigt bra 800 meters löpare, någon med pers på 1,52 och flera andra under 2.00. Alla i samma heat. Var taggad, tog täten i ena startgruppen hur lätt som helst när startskottet går. Efter ca 100 meter får jag en spark på ena foten av en löpare bakom. Förmodligen en norrman som det kryllade av ;-).. Tappar rytmen helt efter detta och börjar trippa. Blir omsprungen av säkert fem gubbar bara där och verkar få någon sorts prestationsångest och klarar inte pressa på i löpningen. Vet inte vad som hände där egentligen men jag tappar fokus på uppgiften fullständigt. Känns som jag springer och sparar mig för en spurt som ska ske om sådär 3 km. Vill liksom inte vara med. Hmm. Går imål knappt anfådd eller påverkad av mjölksyra. Nästan helt fräsch alltså, sjukt att man kan vara det efter ett 800 meters lopp.

Slår iof mitt personbästa med typ några hundradelar men jag är verkligen långt ifrån nöjd. Hade typ 2.05. Var ett riktigt dåligt genomförande av loppet från min sida. Fattar inte att jag inte kunde ta ut mig, borde ha tänt till ordentligt när den där killen sprang på mig men istället blir jag totalt förlamad. Det duger inte. Den utlovade Arvika-duellen blev egentligen inte av då Sören hade 2.01. Tror han nästan hade de sekunderna redan vid passering 200 m.

Men ska man se till fakta så måste man nog köra några 800 meterslopp om man ska få ut det man egentligen har kapacitet till att göra och träna den här typen av träning mer än veckan innan om man vill springa lite fortare. För jag är ganska övertygad om att det finns betydligt bättre tider även på ett så specifikt lopp som 800 meter ändå är i kroppen även om jag inte visade det här idag. Tror inte man drar 8 – 200 meters på 27 sek annars.

Blev sugen på att springa ett par mil direkt efteråt för att få ut besvikelserna jag kände men det sparar jag tills imorgon. Ska försöka träna hårt och ganska mycket ett tag nu. Får försöka få till ett seriöst träningsupplägg och bestämma de lopp jag vill köra i höst så snabbt som möjligt.

Summerar man våren/sommarens 10:e tävlingar så har jag min absolut sämsta placering i detta lopp här idag. På hemmaplan. Känns lite tråkigt som sagt. Annars har jag 9 st tävlingar där jag varit på pallen i samtliga. Bla 3 DM medaljer, två silver och ett brons och ett SM-brons. Det är väl ganska ok ändå även om jag var/är ruskigt besviken på dagens race…

Kommer nog bli ett spännande lopp på söndagen. Upptäcker att jag hör till bland dom bakre i fältet med mitt pers. Är väl inte så konstigt eftersom jag aldrig springer distansen eller tränar den typen av träning men det spelar ingen roll för mig för jag ska ta dom ändå. Har slagit i stort sett allihop i andra distanser så det ska jag ta med mig på startlinjen. Kommer nog bli trångt i starten kan jag tro, blir många armbågar. Det gillar vi..

Dock är kravprofilen lite annorlunda för ett 800 meter race än i längre lopp.

* På 800 meter är ca 43 % anaerobt arbete och 57 aerobt

* I ett Marathon är ca 1 % anaerobt arbete och 99 aerobt

Har kommit halvägs i förberedelserna iaf. Ovana träningsformer som man enligt Lundegård borde ha börjat för 4 veckor sen men det är bara att göra sitt bästa. Tiderna på 300 meters intervallerna blev: 45, 44, 45, 45 ,44 ,44 – lite för dåligt då de enligt plan skulle ligga på 43-44 sek. Kände mig dock ganska spänd i kroppen i början men blev mer och mer avslappnad efter varje drag. Det var positivt.

200 om en timme, ska se om det blir bättre då?

Ikväll åker jag till Karlstad och kollar på världseliten på medeldistans med bla 1.42 löparen på 800, Sudanesen Kaki på startlinjen för att få lite inspiration till söndagen….