ADVENTURE

https://youtube.com/watch?v=mo_3v5wmtYY%3Frel%3D0Hann med en tur på Byamossarna där jag besökte gamla kända områden. Bäverdammen var i bra skick så den var fin att skida över. Såg en del skogsfågel, bl.a. tre orrtuppar som satt under snön och flög upp alldeles framför mig. Har upplevt detta flera ggr. Vid riktigt sträng kyla kan den bädda ner sig och vistas i snögroparna nästan hela dygnet och bara sticka ut näbben för att äta. En gång flög 8 st upp som i en cirkel runt mig när jag kom skidandes. Häftigt. Gjorde upp en liten brasa vid en gammal eldplats. Testade också ny utrustning och en del fungerade bra i kylan. Annan sämre. Ju kallare och jävligare det är desto mer tacksamt är det att testa om nya grejer håller måttet.

Blivit en del skidor sista dagarna, i en del välkända områden samt en del nygamla. Har varit fint. Kunde inte låta bli att spela in några scener med nya kameran. Varit ett par turer på Glaskogen. På några ställen på ” södra Finnskogen” var det faktiskt 40 cm snö på skogen så det var tungt att ta sig fram. Idag, långt uppe på Glaskogen så hörde jag faktiskt vargarna yla igen. Var längesedan jag hörde dem här och jag tror att de var ca 1-1,5 km bort. Tyckte också att jag hörde minst tre olika stämmor och i så fall stämmer ryktet om att det har blivit valpar på Glaskogen. Kommer förlägga julaftonsturen där om snön ligger kvar.

Debut för säsongen på turskidorna. Klart och fint väder så det var en njutning att vara ute. Temperaturen låg ända ner mot -20 på kvällen. Blir mäktig stämning i skogen när det är så kallt och nu när det tidigare har varit så blött så knäpper det i vissa trädstammar när vattnet fryser till is, det låter nästan som ett skott brinner av.

Körde i kända marker och det mesta var sig likt. De flesta djur låg stilla men några räv och älgspår passerades. Åkte längs kanten på en tjärn, var osäker på isen så jag högg upp några hål och kollade. Isen varierade mellan 2-5 cm så det var ingen bra idé att ge sig ut och åka på tjärnet. Visst bär det betydligt bättre med skidor när vikten sprids ut över en större yta men du kan vara riktigt illa ute om du går igenom i de låga temperaturerna och inget man vill riskera, tro mig. På en del ställen isolerade snön myrmarken under så då blev skidor och stavar betydligt tyngre då vattnet frös till is väldigt fort. Drog upp en brasa och hade det fint. De mesta döda träd var packade med is så det tog ett tag att få riktig värme i brasan så allt brinner.

Blev påmind om farsan när jag åkte omkring och passerade ställen vi varit på många ggr. Tänkte på hur livet var innan han gick bort och kom fram till att det mesta var totalt annorlunda. Det var så många saker som har med mina intressen att göra som vi två gjorde tillsammans så det känns enormt tomt utan honom, speciellt i sådana situationer som denna då han verkligen njöt av livet. Livet är föränderligt, med hans död dog en del av mitt liv och det plågar mig. Samtidigt är jag så tacksam över att ha haft en fantastisk far som verkligen brydde sig och man gjorde så många saker tillsammans med. Tomrummet blir än större när man delade så mycket. Ibland önskar jag nästan att jag var troende, verkar lättare för dem som tror att allt har en mening… <!–
WriteFlash('’);
//–>

I lördags hade vi klubbmästerskap i Set Sail IF. Tyckte upplägget var riktigt intressant för egen del, men var lite orolig att det skulle skrämma bort några då vi körde tre deltävlingar på samma dag. Ett ganska hårt koncept men genomförbart för alla bara man tror det själv och samtliga deltagare kämpade på otroligt bra.

Vi började med vårt traditionella testlopp på 5 km. För egen del så körde jag inte på absolut max eftersom jag tänkte att lite krafter är bra att ha på de andra racen, men det kändes ändå som man fick jobba hårt, och kroppen svarade inte så bra som jag hade hoppats. Var lite skumt tyckte jag då jag var pigg på onsdagens nattjakt.

Därefter var det så snabbt som möjligt efter alla kommit i mål dags för Rävrace. Nästan 4 km terränglöpning. Längesen man körde där och banan var lite småhalkig av lera och löv. Nu kändes det som om man körde på en lägre ansträngningsnivå, men ändå så gick det i ett högre tempo än på testloppet. Fanns en hel del till i kroppen här så det var bra känsla. Ett helt ok race.

Sista loppet var ett jaktstartslopp uppför 310. Fick starta med ungefär 40 sekunders försprång, men körde på hårt första halvan sen lugnade jag mig lite och eftersom jag inte såg någon bakom mig så behövde jag inte springa ihjäl mig sista biten. Det var nog klokt då jag fortfarande är lite försiktig med kroppen efter järnbristen jag dragits med. Kändes också att man hade två lopp i benen sen tidigare och att man var mosig men med tanke på hur lerigt och blött det var i skogen så var det flera som var grymma i backen. Om vi hade startat samtidigt tror jag några säkert sprungit riktigt fort uppför men jaktstart har helt klart sin tjusning. Är ju ganska vanligt med jaktstart inom orienteringsporten.

Kul och annorlunda klubbmästerskap. Hoppas alla tyckte att det var genomförbart och att det inte skrämde bort någon att det var tre tävlingar samtidigt.

Resultat

Igår var det finalen i Nattjakta i orientering på Prästängen. Anders Johansson var banläggare. Det var småklurigt med två korta slingor med ett kartbyte och varvning. Slingorna var sedan gafflade i varandra. Ser i efterhand att det ser väldigt lätt ut på kartan, men området där vi sprang är inte helt lätt på natten. Kartritare Andreas var tom lite snett ute ibland.

Jag fick gå ut i ledningen med 45 sekunder före Andreas Blomgren VVOK eftersom jag tidigare vunnit tre deltävlingar. Är medveten om att 45 sekunder är inte mkt på lurig nattorientering och att Andreas känner området bra så jag känner hans flås i nacken. Löper på ganska stabilt på första slingan och drygar ut ledningen tills varvningen (ca 3,5 minuter) men efter kartbytet blir det tuffa minuter i skogen då pannlampan först börjar blinka och sedan slutar lysa helt. Tror att lampan gått i sönder igen (som på 10-Mila) men testar att sätta i och ur kontakten mm. Får till slut liv i lampan och kan fortsätta men tappar därefter huvudet helt och missar sedan en kontroll med ca 5 minuter och tappar ledningen. Är lite uppgiven på mitt misstag men tänkte att så långt före är de nog inte ändå då första slingan gått ganska ok så jag kör på. Andreas tar över täten och håller ledningen tills näst sista där jag nästan är ikapp. Därifrån drar jag på bra då jag tror att Andreas har den kortare gaffeln. Vinner sträckan som är ganska kort med 42 sekunder.

Kör sedan rent taktiskt som en galning ner mot den andra sista kontrollen för att se om jag inte får se Andreas där och kan springa ikapp honom på vägen till målet. Ingen är där eftersom Andreas hade samma sista som jag så jag kommer först i mål. 2004 och 2008 vann jag Nattjakta senast. Kul med marginalerna på sin sida för en gångs skull!

Orienteringsmässigt ingen lysande insats men desto mer spännande på slutet. Jörgen Ekman har snabbaste tiden totalt i deltävlingen med säker orientering går om Andreas på slutet och slutar därmed tvåa.

Karta del 1

Karta del 2

Här kommer en sen uppdatering. Förra helgen gjorde ”Lången” och ”Korten” comeback och på lördagen var det 18 km orientering och 30 kontroller som skulle hittas. Tyvärr var det få anmälda och flera drog sig ur på tävlingsdagen men jag såg det som ett bra träningspass. Var själv lite tveksam till att starta då jag vaknade på morgonen och kände mig småkrasslig, men tog beslutet att starta och testa åtminstone. Kändes att tempot var lite lägre än på ex Langturn men det var ett bra träningstempo för mig så jag var nöjd med det och drog inte hårdare. Kändes inte som nått syfte. Blev lite små missar här och där då jag var lite halvfokuserad på orienteringen när jag inte var så offensiv och på slutet tog energin mer eller mindre slut då jag inte hade med någon energi i skogen så hjärnan funkade väl inte helt perfekt sista biten heller. Så skyller slutets missar på detta.

På slutet ville Norlander, (främst multisportare som kör VM men tidigare orienterare) gärna vinna så han drog hårt för att vara först in. Försökte aldrig utmana då jag tyckte att det kändes mest rättvist då han varit den som varit mest offensiv i tävlingen och ville mest. Kändes sportsligt så det var rätt beslut att spara spurten till en annan gång. Hade vi varit fler som gjort upp om det så hade jag nog dragit på mer men var väldigt nöjd med bra träning i skogarna kring Karlstad.

Karta del 1

Karta del 2

Resultat sträcktider

VF

Gjorde en skrivelse till de ansvariga på kommunen (kan läsas här) där jag tog upp vikten med friskvårdstänk kring de som har ett funktionshinder och är placerade på en daglig verksamhet i Arvika kommun. Skrivelsen gjordes efter att föräldrar samt personal kontaktat mig och tyckt att detta var något som verkligen fattades i deras verksamhet och att behovet var stort. Dessa berättade också att de hade fått nej på samtliga förslag och att det fanns personal som utan chefernas vetskap smög ut med brukare mm som hade behov av att ta promenader, röra lite på sig eller liknande.

Efter att själv ha behövt ringa upp efter några veckors tid fick jag äntligen svar från ansvarig avdelningschef Ann-Louise Andersson, att de haft ett möte med politiker där de kom fram till att inom den dagliga verksamheten i Arvika så skall inte friskvård förekomma. ”Det får de göra på sin fritid!”. Blev ganska förvånad men förstod då vad personalen på de olika verksamheterna hade menat tidigare. När jag hörde henne så förstår jag också de funktionshindrade vilka ibland påtalar att de har uppfattningen om att de är en börda för samhället. Försökte få henne på bättre tankar med dialog, den övergripande målsättningen är faktiskt att de som har en daglig verksamhet skall ut på den öppna arbetsmarknaden och i så fall så vill nog de som ev. anställer dem ha en personal som är glad och frisk, detta är väldigt viktigt i andra arbetsmarknadsåtgärder där man har stort fokus på just friskvård och hälsa. Dessutom tjänar de som har en daglig verksamhet i Arvika kommun hela 5 kr i timmen på de uppdrag de utför på sin dagliga verksamhet och kanske inte har råd eller kan ta sig på friskvårdsaktiviteter själva. Vissa av dem gör riktiga jobb, precis som vi andra – det skall man ha i åtanke när man läser detta.

När jag bad om mötesprotokollet från mötet med politikerna så sa hon att det fanns inget sådant!!??, det fanns bara personliga anteckningar som hon och daglig verksamhetschefen Maria Sund fört för sin egen del. Verkade även som när hon förklarade detta att mötet enbart bestått av Maria och Ann-Louise själva. Bra jobbat, tänkte jag. Vad har de för människosyn och är dessa människor verkligen lämpade för ett arbete där man skall värna om människors lika värde var det sista mina tankar kretsade kring innan jag avslutade samtalet.

Eftersom jag insåg att detta är ett direkt felaktigt agerande och helt idiotiskt beslut av dessa maktmissbrukande chefer samt inte ligger till så i andra kommuner roade jag mig själv med att ringa runt i Sverige och se hur man gjorde på andra ställen. I de tre Värmlands kommuner jag kontaktade så hade man hela tiden ett friskvårdstänk och de som ex behövde promenader gjorde det. Vissa en gång om dagen, andra vid flera tillfällen samma dag och de följde de direktiv som fanns med det ”individuella behovet” som styrning. Några grupper körde gymträning någon gång per vecka och gick på badhus och simmade. Andra grupper spelade innebandy. Personalen hade direktiv och utrymme av cheferna att de vet bäst vad brukarna behövde så de ser behovet och tillgodoser det. Bra sa jag, det är precis som det ska vara. I någon annan del av Sverige där jag pratade med ansvarig chef hade man en daglig verksamhet med ”Friskvårdsinriktning” där möjligheten att aktivera sig på ett eller annat sätt fanns dagligen.

Glad över vad jag hört, även om jag visste att precis så såg det ut på andra håll inom Daglig verksamhet ringde jag sedan till den som är ansvarig för projektet Friskare Arvika . Talade om att jag ser att ni har glömt en grupp människor i er handlingsplan, de med ett så kallat funktionshinder (nått funktionshinder har vi väl alla?). Nej det hoppas jag inte sa hon med en positiv stämma, något helt annat och ett positivt tänkande, tvärtemot mot de känslor som förmedlades när jag pratade med avdelningschefen vilka var typsikt ”det går int!!”. Damen ansvarig för projektet började bläddra i sina papper och tog fram ett beslut fattat av politiker på att år 2, alltså 2013 skulle i projektet ett prioriterat område vara bl.a. de som har en LSS-instats. Man skulle då se över vilka behov som fanns och man skulle försöka få med den nya delen av simhallen i friskvården då man gjort den mer handikappanpassad osv. Hon ville också att jag gärna skulle komma med förslag på mer saker man kunde göra för brukarna i friskvårdsväg så jag skulle ta kontakt med den som skulle vara utförare av planen i verkligheten.

Så stort grattis samtliga bakåtsträvande människor med en människosyn jag inte vill befatta mig med. Ni hade fel. Den goda sidan som vill människors väl vinner denna gång, där varje människa, oavsett funktionshinder eller inte, har ett unikt värde. Tack för ordet.

Värsta nattorienteringen jag presterat. Långsamt och fel hela tiden. Letade väl 20 minuter efter en kontroll som borde ha tagit kanske 3 min. Sjukt. Inte mycket att säga om, rena lotteri-parodi-orienteringen, inte bara från min sida, utan alla missade mer eller mindre. Normalt säkra orienterare visste inte var de var och kunde inte läsa in sig. Glöm och göm är det bästa man kan göra.

Karta här (försök följa den GPS-rutten den som kan 🙂